Vad har jag haft för mej?

Det är två år och fem månader sen jag senast publicerade något på den här bloggen. Jag har gjort massor av olika saker men några saker som jag skulle vilja dela med mej till er är att jag för det första har gett ut en bok, Kvantfilosofi, som man kan köpa här, här och här.
 
För det andra så har jag gett ut två musikalbum, som man kan hitta här och här.

Live after death!

Jajamensan! Jag tänker förstöra en perfekt avslutning genom att blogga lite till! Jag har antagligen mina bästa idéer bakom mej men ännu så rycker det i liket. Så här i backspegeln så tycks 2016 ha varit ett bra år att hoppa över. Jag har fortfarande besökare ett år efter att jag har slutat skriva men de besöker inte alla poster lika mycket. Speciellt två poster står ut som mest populära:
 
Från Weber till Habermas
och
Skrattande hyenor.
 
En är samhällsvetenskap den andra naturvetenskap. Andra poster har besök ibland men dessa är de enda som regelbundet har besökare. Det anade jag inte när jag skrev dem. Det finns andra poster som jag tycker är bättre och andra som jag har lagt ner mer tid på. Kanske borde jag ha skrivit mer om liknande saker? Men vad vore liknande? Sociologi och djur? Jag läste ju faktiskt sociologi på universitetsnivå en gång i tiden men jag slutade för att jag inte riktigt gillade vad de försökte lära mej. Vilket kanske vore intressant att skriva om. 

 

Djur har jag inte så mycket kul att skriva om. Däremot så har jag ju redan skrivt en del om biologi.

 

Jag började min tid på universitetet med att bli besviken på filosofin. Därefter så fortsatte jag med att bli besviken på sociologin. Därefter så fortsatte jag till idéhistorian som jag faktiskt inte blev besviken på, men som jag ändå kände att det inte var exakt vad jag ville hålla på med. Jag ville helst hålla på med filosofi, men inte exakt såsom den verkade utföras vid svenska universitet idag. Så jag blev rätt allmänbildad vid universitetet men fick inte så många användbara examina. Det kan bli så när man märker att universitetskurserna inte håller måttet.

 

Från 2010 till 2015 har jag lagt fram en delvis annorlunda syn på filosofi och inte minst fysik som ämnen som  fortsätter att belysa varandra trots att de nuförtiden utvecklas rätt separat. Är filosofin egentligen smygvetenskap? Är fysiken egentligen smygfilosofi?

 

Jag har också gett en kortfattad beskrivning av ganska många historiska filosofer. Anglosaxisk filosofi verkar hålla vissa filosofer högt, som Hume, Wittgenstein och Quine och då är det långt ifrån ointressant att dessa går att beskriva på lite olika sätt. De filosofer som jag har tagit upp tror jag faktiskt kan vara relevanta för oss ännu idag och jag har beskrivit dem på mitt eget sätt.

 

Popper är t.ex mycket mer pragmatist än vad som brukar sägas och pragmatismen är mycket mer influerad av darwinism än vad som brukar sägas. Husserl hade antagligen inte gillat hur den kontinentala filosofin har utvecklats efter honom. Han hade nog mera uppskattat intresset från Hermann Weyl och Kurt Gödel.

 

Biologism” var faktiskt ett återkommande tema i TF fram tills 2010 då jag började skriva om fysik och metafysik istället. Efter det har jag skrivit mycket lite om ”biologism”. Ska jag börja blogga igen så blir det nog mindre fysik i fortsättningen.

 

När jag läste sociologi i början av 90-talet var jag överraskad och otillfredställd med att de förnekade psykologin. Dock var jag inte så insatt i psykologi. Jag kände till psykoanalys och behaviourism som teorier, ungefär. Att psykologiska egenskaper kunde ärvas var snarare common sense än nägot som jag hade läst böcker om. Hur mina åsikter utvecklades innan jag startade Tempus Fugit -06 är inte helt klart. Främst lärde jag väl mej mer om intelligensforskning och lite annat.

 

Redan i de allra äldsta psykologiposterna så skriver jag att:

 

”Alla människor är unika men en del människor är mer unika än andra. Jag har känt ett behov av att finna mej själv för att kunna vara mej själv, att stänga ute inflytande och normer och attityder från andra.”

 

”Tyvärr kan nog inte alla "lära sej" att ha en annan personlighetstyp. Det kommer nog även i fortsättningen att vara humanast att låta människor ha olika personlighetstyper för det kommer dom att ha.”

 

”Han skriver även om att "kroniskt lyckliga" människor är mer framgångsrika än andra. Det kan säkert ligga något i det. Och varför är de lyckliga redan innan de har fått framgång? Det är något medfött. 

Dock går det att medicinera bort inom vissa gränser med "lyckopiller". Att gå i samtalsterapi gör en inte så mycket lyckligare utan snarare mer tillfred med att vara så lycklig/olycklig som du nu är.”

 

Alla dessa citat pekar bort från ”the blank slate” och jag har alltså redan från början varit kritisk till idén.

Däremot så verkar jag ibland samtidigt antyda att människor är rätt formbara så helt konsekvent är jag kanske inte.

Jag antyder även kortfattat vuxenutvecklingspsykologi och att integrera olika psykologiska skolor, kanske i en utvecklingshierarki.


Da Svedanja!

 

Så var dert dags för ett jubileum. 10 år har jag hållit på och det finns nog få svenska bloggar som har hållit på så länge. 

 

Dessutom är jag nog den enda bloggaren i världen som har revolutionerat filosofin, vetenskapen, politiken och religionen!

 

När jag började för tio år sen så var bloggar hett och viktigt, alla gjorde det och alla trodde att det spelade någon roll. Efterhand så har jag sett så gott som alla bloggar från den tiden försvinna. Min sista länk från en annan blogg var för fem år sen.

 

Mina tio år med bloggen har varit väldigt givande. Jag har lärt mej enormt mycket och oftast haft roligt också.

 

Ofta har jag suttit och lyssnat på Last.fm när jag har bloggat. Nu har dom bytt system så att man måste ha Spotify för att kunna lyssna. Jag har sett Last.fm som ett alternativ till Spotify. Jag skulle ju kunna börja med Spotify men jag väljer nog att lägga av med Last.fm istället. Ibland är det dags att gå vidare.

 

Från 6/11 - 2005 till 14/8 - 2015 så har jag lyssnat på exakt 42000 skrobblingar med knappt 4200 artister. Min första låt där var Tequila fish med Squarepusher och min sista blev Bach street prelude med Vanessa-Mae.

 

Sedan io9 startade 2008 så har jag hängt ofta där också, men frånochmed i år så har io9 blivit en sämre sida. Nu så har antalet poster ökat tiofallt så istället för ca en post om dagen så kommer tio poster om dagen, och hela ökningen är enbart smygreklam för nya filmer och dylikt. Vetenskapsposterna och listorna över obskyr undergroundkultur har inte ökat alls, så på det hela taget så har io9 blivit en sämre sida. 

 

Dessutom så har dom tagit stark och tydlig ställning emot Sad puppies. Jag hade föredragit en mer neutral hållning. Sad puppies har av många publikationer kallats rasistiska, sexistiska reaktionärer, men riktigt så svartvitt är det faktiskt inte.

 

För övrigt slutar Laureen Davis i år, som har jobbat där sen 2008 samt även grundaren Annalee Newitz som istället börjar på Ars Technica. io9 går officiellt samman med Gizmondo. Charlie Jane Anders är dock kvar.

 

Så saker och ting är inte riktigt som dom har varit längre.

 

Jag kommer att ta en paus nu igen som jag har gjort förut. Hittills så har det räckt med ett halvår åt gången innan jag har haft lust att börja blogga igen. Vi får se om det blir så den här gången också.

 

Kanske måste jag förändra mitt bloggande lite. Det har blivit så tungt, som ett jobb. Om jag ska fortsätta så måste jag nog ta lite lättare på det igen. Som jag gjorde från början. Kanske lite mera livsstilsblogg med bilder på vad jag äter och så. Fast det har man väl instagram till eller? 

 

Om vi inte ses på ett tag så vill jag säga att jag tror att vi har några tuffa år framför oss nu, men jag tror att 2020-talet kan bli det bästa decenniet på hela det här seklet, så gör det bästa av det!

 

 

Hybrid theory

Jag tänkte summera lite grann av vad jag har hållit på med här på bloggen sen 2010, då jag tog en vändning att oftare skriva om mer seriösa saker.

 

Förutom att ha skrivit om matematik, fysik, filosofi och religion så har jag också intresserat mej för kopplingar mellan dessa ämnen.

 

Jag har försökt att beskriva en del högre matematik på ett pedagogiskt sätt. Jag tycker nog att den kan göras mer begriplig än vad som ofta sker.

 

Jag har försökt att överbrygga klyftan mellan matematik och fysik. När ny matematik leder fram till ny fysik och ny fysik leder fram till ny matematik. Vibrationer har då visat sej vara intressanta. Jag hoppas att nån gång i framtiden få höra mer om kopplingarna mellan m-teori och e11.

 

Jag har ett förslag om att matematikens utveckling speglas i filosofins utveckling

 

Jag har beskrivit vågfunktionens idéhistoria och har kallat detta för kvantfilosofi. Jag har visat på likheter med olika filosofier och inte minst så har jag visat på beröringspunkter mellan RQM och OOO, just nu de två senaste utvecklingstegen inom kvantfilosofi och vanlig filosofi.

 

Detta kan man även vidareutveckla med Whitehead och digital fysik.

 

På så sätt har jag alltså lyft fram likheter och beröringspunkter mellan fysik, matematik och filosofi.

 

Kanske bör man inte heller glömma mina analogier mellan kvantdatorer, artificiell intelligens, neurologi och demokrati.

 

 

Det finns ju även andra delar av filosofin som har mera med existensfilosofi, teologi och eskatologi att göra. Liknande frågeställningar har intresserat många matematiker och vetenskapsmän. Det är inte så många som har vågat skriva nånting dock.

 

Några av historiens skarpaste och djupaste matematiker har varit intresserade av dylika spörsmål. Jag har skrivit om Pythagoras, Pascal, Cantor och Gödel som allihop har sett kopplingar mellan sin matematik eller logik och mera metafysiska frågor.

 

Skulle religiösa frågor någonsin kunna studeras vetenskapligt? Och nu menar jag inte studier av religion som den är. Jag menar t.ex buddhistiska heliga män som intresserat följer utvecklingen inom västerländsk vetenskap och är beredda att ändra sina doktriner om det verkar behövas. 

 

Jag har beskrivit transhumanismen som ett försök att göra en religion av den naturvetenskapliga världsbilden. Man kan lyfta fram de religiösa upplevelserna som en trolig grund och ursprung för religionen. Den psykedeliska transhumanismen utforskar denna frontlinje och det verkar finnas beröringspunkter med shamanismen, den ursprungliga religiositeten som verkar vara lika gammal som människan.

 

Bland de samtida andliga teoretikerna så tycker jag att Ken Wilber är en av de intressantaste. Mycket av det orginella i hans bidrag sammanfattas i AQAL-modellen. Jag var nöjd med att ana likheter mellan AQAL och den senaste trenden inom mondän filosofi, nämligen OOO.

 

2011 så stötte OOO- och AQAL-folken på varandra men snarare än ett givande kulturellt utbyte så verkar territorialpissande ha utbrytit. ”Det här är våra idéer inte era och förresten så är våra idéer bättre än era!”

 

Tills sist så har jag även, mest spekulativt av allt, lyft fram möjligheten att kända vetenskapsmän, matematiken och filosofer reinkarnerar som andra kända vetenskapsmän, matematiker och filosofer. Detta är om inte annat ett nytt, annorlunda och fräscht sätt att se på saker och ting, med en del intressanta följder.


Entangled

Hej, och välkomna tillbaka till min amatörfilosofiblogg. Jag hoppas att sommaren har varit bra även om vädret har varit lite blandat. Jag skriver ju om allt möjligt på den här bloggen, inte minst populärvetenskap, men jag ser ändå det jag håller på med som filosofi.

 

Som hobbyfilosof med en filosofiblogg så ser jag inga skarpa gränser mellan filosofi och specialvetenskaperna. Kanske därför att jag sysslar med syntetisk filosofi snarare än analytisk. (Iofs så kan jag både definiera begepp ibland och föra logiska resonemang då och då och nuförtiden så är det tydligen allt som krävs för att vara en anaytisk filosof.)

 

Ett sätt att se vad jag brukar skriva om är att se vilka begrepp jag brukar använda mej av;

 

Jag körde en lixräknare i våras på filosofikategorin på tempusfugitbloggen och fick fram att det vanligaste ordet var ”och”. Vilket det alltid brukar vara i alla sammanhang. 

Efter alla vanliga ord som alltid är med så kom ordet ”objekt” på plats 50. (”Hume” kom faktskt redan på 49.) Strax därefter så kom ord som ”världen”, ”mening”, ”kanske”, ”Kant”, ”livet”, ”nånting”, ”Whitehead”, ”t.ex”, ”snarare”, ”tid”, ”första”, ”både”, ”saker”, ”Newton”, ”människor”, ”religion”, ”kategorier”, ”Harman”, ”existerar”, ”grundläggande”, ”ooo”, ”fysik”, ”ungefär”, ”liksom”, ”relationer”…

 

Detta visar några saker;

 

Jag brukar utrycka mej försiktigt och nyanserat med reservationer. 

Jag brukar diskutera fysik och metafysik. 

Ord som ”objekt”, ”världen” och ”tid” är vanliga. 

Jag brukar ta upp folk som Hume, Kant, Whitehead och Newton.

Så jag brukar prata om objekt i världen, om tid, kategorier och det grundläggande.

Dessutom kan en viss existentialistisk nyans anas med ord som ”mening”, ”livet”, ”religion” och ”människor”.

 

Jag har bl.a utforskat området ”kvantfilosofi”.

Efter forskning och eftertanke lutar jag åt alternativen m-teori, RQM och Page-Wootters-mekanismen

 

Den sista innebär att tid inte är något riktigt grundläggande i tillvaron och att tid isjälvaverket är en form av relation mellan objekt. Filosofiskt så är alltså ”relativism” mer grundläggande än ”processfilosofi”. Om tid inte är riktigt grundläggande så innebär det också att evolutionära teorier inte uttömmande kan förklara varför det finns komplicerad ordning, utan bara hur mer komplicerad ordning visar sej i tidsflödet via mindre komplicerad ordning. Teorier som förklarar hur saker och ting ”uppstår” kanske måste omtolkas.

 

Det är intressant att som Roy Bhaskar (1975) fråga vilka kunskapens förutsättningar egentligen är. Dvs hur kan det finnas kunskap? Hur måste världen vara beskaffad för att kunskap ska kunna finnas? Det är ett sätt att apriori försöka att extrahera en minimal ontologi ur epistemologin. Det visar sej att grundläggande fenomen då blir likhet, skillnad och upprepning i tid och rum. 

 

Rent rationellt, rationalistiskt, så är likheten mellan fenomen mer grundläggande än själva fenomenen som bara kan förstås utifrån vad de liknar. Faktiska fenomen är bara typexempel på sej själva. I praktiken så tycks kunskapens struktur vara en smula platonistisk. I datalogi så märks detta också. Informationssystem tycks ofta vara hierarkiska. I objekt-orienterad-programmering t.ex så ärver nya objekt egenskaper från gamla objekt, vilket kan beskrivas med en trädliknande struktur.

 

Om man istället aposteriori utgår från empiri och försöker att utifrån denna dra generella slutsatser om världen och existensen så kan man ana strukturer bakom det uppenbara men man kommer till en gräns där man inte kan ana nånting om strukturerna bakom strukturerna. 

 

En del matematiker och fysiker brukar ibland säga att man inte egentligen kan ”förstå” matematik eller fysik, utan att man bara kan lära sej ämnena utantill. Objekt-orienterade filosofer säger att objekten ”drar sej tillbaka”. Umberto Eco talar om ”den försvinnande strukturen”. Buddhister talar om ”sunyata”. Aristoteles säger att ”substansen” är i sej ovetbar. (Hegel tycks vilja ifrågasätta detta. Han verkar vilja säga nånting i stil med att yta och bakomliggande sanning är blott relativa benämningar.)

 

I detta sammanhang så skulle man kunna säga att metafysik är djupinstrumentalism, och att instrumentalism är ytmetafysik.

 

Så apriori-rationalism tycks ge oss en minimal platonism, medan aposteriori-empiri tycks ge oss en minimal aristotelism. Det verkar inte finnas någon nödvändig motsättning mellan dessa.

 

Om nu detta är ”epistemologins ontologi”, hur ser då ”ontologins epistemologi” ut? Platonsk epistemologi skulle kunna tolkas som att det går bra att generalisera och utforska verkligheten rationalistiskt och spekulera. Om man är duktig på detta så tillåter verkligheten också detta. Den är i hög grad generaliserbar. För Aristoteles så är det viktigt att ha en konkret relation till det som man vill veta något om. Kunskapen måste vara grundad i erfarenheten. Hans uppfattning om relationen mellan observatören och objektet tycks dock vara ganska enkelt realistisk.

 

Inom kvantmekaniken så tycks ju observatörseffekten gå att tolka som att observatören på något sätt påverkar det observerade. Em möjlig förklaring är att all observation skulle kunna innebära kvantmekanisk ”entanglement”. (alternativt ”steering”). Det är ju via ”entanglement” som ”Page-Wootters-mekanismen” får ”tid”, processer,  att uppstå emergent. Detta kunde ju tolkas som att ”relativism” är mer grundläggande än ”processfilosofi”. 

 

Annars så är ju Whiteheads ”prehension” ett bra begrepp om att all perception innebär påverkan och all påverkan innebär perception. 

 

På en mycket ”högre” nivå så uppstår ju liknande fenomen när man inte kan studera djur eller människor utan att påverka det som observeras. 

 

På sätt och vis så innebär detta en ny ”epistemologisk realism” i den nya betydelsen att själva den epistemologiska relationen är reell och inte kan bortses ifrån.

 

Det går att förklara vågfunktionen som att den uppstår pga oklara relationer med omgivningen vilket smetar ut objektet.

 

Detta beskriver en del av mina funderingar kring fysik och metafysik. Nu är hösten här och jag ska försöka att knåpa ihop ännu en säsong av Tempus Fugit. Vi får se om det blir den sista.

 


Don't dream it's over

I höstas så kände jag ibland att jag hade nån sorts röd tråd som löpte mellan postningarna, men den har varit svårare att se nu under vår-vintern. Jag har bl.a flyttat och har varit förkyld och lite annat så jag har inte alltid haft så lång framförhålling i mitt postande. Jag har postad saker som har legat på hyllan nästan i åratal och jag har postat saker jag har släng i hop på en halvtimme. Så det har blivit både hackat och malet. Men till hösten hoppas jag att jag har fått nån slags ordning på mina idéer igen. Så vi ses första september.
 
 

Perpetuum mobile

Hej igen och välkomna åter. Jag hoppas att sommaren har varit bra. Så är det då återigen dags att skriva lite om ditten och datten; om sånt som jag, och förhoppningsvis också ni, finner intressant.

 

Det har blivit mycket vetenskap fr.o.m. hösten -11.

 

I höstas -13 så blev det lite mer filosofi igen men i våras -14 så var det mest vetenskap igen, fast inte så mycket fysik och matematik, som det har varit tidigare, utan jag hade närmast ett tema med kemi, biologi och neurologi, som jag har skrivit mycket lite om tidigare. Ett alkemiskt mysteriespel.

 

Det var först efter att jag hade avslutat våromgången som jag kom ihåg att jag hade tänkt att nämna nånting om Charles Fourier också. Den utopiska socialisten som är mest känd för "Slaget om de små pastejerna", men som beskriver sin kosmologi mera utförligt i "Teorin om de fyra rörelserna och de generella ödena". Han hade passat bra in i våras eftersom han skriver om panspermi och tror att yttre rymden är full av dofter. Och helt fel verkar han ju inte ha.

 

Fakta, fakta och fakta har jag staplat på varandra och det känns som om jag skulle vilja bli lite ansvarsös ett tag och ägna mej åt lite mer spekulativ filosofi, sånt där som är så kul!

 

Om det inte känns som om ni vill använda sånt i era elevarbeten så oroa er inte, jag kommer nog tillbaka till konsensusverkligheten igen när jag har fått leka av mej lite.

 


Paus för eftertanke.

Dags för sommaruppehåll. Drygt 40 poster har det blivit sen jag startade om i höstas. Jag hoppas att ni inte bara har haft roligt, pojkar och flickor, utan även har fått några svar på livets stora gåtor.

 

 

Nä, skämtåsido. Ha en bra sommar!

 

 

Ska vi säga 1:a september? Utan läsare så blir det ingen blogg.


Vågfunktionens idéhistoria/kvantfilosofi-poster

En ny början 
Psi 
Tidiga tolkningar av kvantfysiken 
Erwin - vagabonden med vågorna 
Lite on Bohmmekanik och sånt 
Om inte om hade varit 
Några andra tolkningar av kvantmekaniken 
Kvantmekanikens tolkningsgrupper 
 
Det är intressant att notera att Niels Bohr under kvantmekanikens formativa era beter sej och fungerar precis som en hemlig infiltratöragent.
Hans egen insats, att kombinera två redan existerande modeller till Bohrs atommodell, är inte precis genialisk.
Hans bestående insats är att göra Köpenhamnstolkningen etablerad och bekämpa alla alternativ.
Med hjälp av externa finansiärer tog han kontrollen över kvantforskningssamhället och lyckades etablera sin tolkning; En antimetafysisk, instrumentalistisk ingenjörstolkning, medan han lyckades marginalisera andra mer intressanta tolkningar.
Det liknar en konspiration men jag kan inte se vilka politiska intressen som skulle kunna ligga bakom.
Kanske är det bara en "dumskallarnas sammansvärjning" dvs världens motstånd mot det nya.

OOO-poster

OOO 
Japansk design 
Oh, you pretty things 
Occasionalism 
Släden 
Ta det personligt 
Dance on a volcano 
Aktualism 
Processfilosofi 
Flat ontology 
Tips på filosofibloggar 
Realism vs materialism vs fysik 
Prince of networks 
Kritik av aktualismen 
Bortom här och nu 
Spekulativ realism 
Lite om att filosofera 
Hiatus 
Gödel och OOO
Moby Dick 
Filosofi som kultur eller vetenskap 
Derrida och OOO
Den mest överskattade filosofen 
RQM + OOO = hjärta
Positioneringstrilemma 
AQAL och OOO 
Three sides to every story 

Whiteheadposter

Bertrand 
Panteism och panenteism: om arvet efter Spinoza 
Schelling och Whitehead 
Malebranche och Whitehead 
Hiatus 
Den bästa av alla möjliga världar 
Kritik av aktualismen 
OOO 
Mera mereologi 
Bortom här och nu 
Prince of networks 
Occasionalism 
Spekulativ realism 
Den mest överskattade filosofen 
Hans Jonas 
Charles S Peirce 
Henri Bergson 
WVOQ 
Något om Alfred North Whitehead 
A pluralistic universe 
Filosofins matematik 
Pointless?
Tidiga tolkningar av kvantfysiken 
Lite om bohmmekanik och sånt 
Kvantmekanikens tolkningsgrupper 
Positioneringstrilemma 
Whitehead som teolog 
Såsom i himmelen så ock i hjärnan på en labbråtta 
Definitely maybe 

Schopenhauerposter

Hegel vs. Schopenhauer 
Parsifal 
Objektiv 
Du igen? 
Ludwig Wittgenstein 
Soundtrack of our Weltanschauung 
Här är vi positiva 
Weltschmertz 
Lite om Darwin 
Göthe och de tyska idealisterna 
Iain Hamilton Grant 
Occasionalism 
Processfilosofi 

Transhumanismposter

Technoprogressivism 
Fem frågor för framtiden 
Scream if you wanna go faster! 
Mera transhumanism 
Dvorsky 
Eskatologin i informationsåldern 
Brave new world 
The singularity is gonna getcha 
Den ryska kosmismen 
Houllebecq 
 

Informationsparadigmposter

Histomat busted 
Leibniz revival 
Bortom elektronik, kemi, biologi och medicin 
Vad är marknaden 
Eric Davis 
Simulacra 
Digital fysik och filosofi 
Bortom informationsparadigmet 
Det står skrivet på universums yta 
Några andra tolkningar av kvantmekaniken 
Whitehead som teolog 

The return of the giant weedhog

It´s been so long since we took the time. Noones to blame, I know time flies so quickly.
- (Just like) Starting over, Lennon
 
Här har vi en nystart.
7 år har jag hunnit skriva sedan denna blogg skapades 2006. Det har med tiden blivit fler tunga poster och färre lätta poster, och med det så har också besöksantalet dalat. 
 
Kategorier som verkar döda är ekonomi, sex, paranormalt, mat, piracy, politik, bloggosfären, övrigt, holistiskt leverne, utbildning, konst och film.
 
Därmed inte sagt att de inte skulle kunna återuppstå nångång.
 
Kategorier som lever är filosofi, litteratur, musik, psykologi, religion, teknik, utbildning, vetenskap, matematik och samhälle.
 
Speciellt matematik, vetenskap och filosofi har fått många postningar de senaste åren.
 
I feb 2010 hade jag min sista etikpostning och i mars 2010 gick jag in i en ontologisk fas istället.
 
Saker som jag har funnit mer intressanta än vad jag trodde var bl.a Schopenhauer och transhumanism, som jag trodde att jag ganska snart skulle vara klar med. Som tidigare "frihetlig vänster" så har jag också funnit att jag har mer gemensamt med vissa libertarianer än vad jag trodde.
Jag har bl.a upptäckt OOO och kategoriteori vilket jag inte kände till tidigare. Piratpartiet och Wikileaks har uppstått medan jag har bloggat. När jag gav mej ut på djupt vatten inom fysik och matematik så var det både roligare och mer givande än vad jag förväntade mej. Min bakgrund är ju trots allt bara filosofiintresserad flumvänster.
 
Här är några andra teman som jag har utforskat:
 
etikposter,
biologismposter,
Heideggerposter och
dystopiposter.
 
Jag fortsätter försiktigt med några temaposter till, imorgon.
 
Vilken låt ska få inleda? Kan det vara;
It´s alright; baby´s coming back (Eurythmics)
I knew you were waiting for me (Aretha Franklin)
Nä, det får nog bli:
 
 

Fåfängligheters fåfänglighet

Här har vi en avslutning. Som jag nämnt tidigare så tänker jag ta en längre paus nu. Jag bloggar nog ingenting under 2013. Sen får vi se.

Det finns fortfarande många spännande personer att skriva om, som Tesla, Buckminister Fuller, Hellen Keller, "Jack" Parsons, osv in absurdum.

Eftersom jag ändå tänker fortsätta nån gång så gör jag inga summeringar eller sammanfattningar nu.

Vilken låt ska få avsluta dessa sju år som allmänhetens ödmjuke tjänare?
Kan det vara?
Champions (Queen)
My way (Sinatra)
the long and winding road (McCartney)

For free (Joni Mitchell)
It´s all over now, baby blue (Dylan)
if I could do it all over again, I´d do it all over you (Caravan)
Enjoy the silence (Depeche mode)
nej det får bli
You are the universe (Brand new heavies)
Enjoy!

Brand New Heavies - "You Are The Universe" from Impossible NYC on Vimeo.


Welcome back my friends to the show that never ends

 
 
Fast jag vet inte. Jag har hållit på å bloggat i snart sju år och det börjar snart kännas som att jag vill övergå till andra format. Kanske blir det här den sista hösten för Tempus Fugit. Eller så kanske jag bara tar ett längre uppehåll efter nyår, på ett år eller så. Vi får se. Ännu har jag dock några idéer som jag vill pröva. Men det börjar först nästa vecka.

Take the time

Som ni som har följt mej ett tag vet så brukar jag ta en bloggpaus över sommaren; för att det brukar vara färre som läser och för att jag brukar göra annat. Så även i år.

 

2011 började med några poster om politik men har sedan huvudsakligen handlat om filosofi. Som ett litet tema så har jag skrivit några poster om pragmatism.

 

I höst så tror jag att det kan bli något om Whitehead och spekulativ realism och kanske lite matematik. Vi får se vad som hamnar på tapeten.

 

It´s time to take the time.


Like sands through the hourglass, so are the days of our lives

Beroende lite på hur man räknar så har den här bloggen ungefär idag funnits i fem år. Den här posten publicerades ung. en halvtimme efter den här posten. Det känns inte så lätt att sammanfatta. Jag hoppas att ni har haft roligt och har lärt er något. Jag har iallafall det.

 

Tempus Fugit har varit en blogg för att påskynda utvecklingen, få tiden att gå fortare, utan att för den skull missa att fånga dagen. "Och under tiden flyr den oersättliga tiden." Just tidsfilosofin är något intressant som jag ännu inte har skrivit så mycket om. Däremot så har jag postat den här låten. Den kommer från ett Yesalbum där låten I am a camera är en referens till Christoffer Isherwood som även kände Ray Bradbury. Mina dystopiposter känns alltför aktuella.

 

Jag valde namnet pga kopplingen mellan tiden och den fria viljan. Det förflutna är det som vi kan känna till och framtiden är det som vi kan påverka.  Två ljuskoner möts likt ett kosmiskt timglas. I boken Baklängesklockornas värld av Philip K Dick så har (en del) fysiska processer börjat gå baklänges men människorna kommer fortfarande ihåg det förflutna och kan påverka framtiden. Fysiken i den boken är bedrövlig men den har stora poetiska kvaliteer. Alla PKDs böcker är bra.

 

Tempus Fugit handlar om samtiden och att vi alltid måste välja framtiden.
Så tycker ni att det börjar bli dags för mej att avsluta projeket? Eller tror ni ännu att jag har mer att ge?

Take me as I am

Jag har just nu sjuka barn och har börjat en onlinekurs så jag orkar inte blogga så mycket. Men det finns ju så mycket annat intressant som händer i världen just nu. För lite filosofi så kan ni läsa mina kommentarer här. För lite lättare underhållning så har ni en "musikvideo" här:


Tidigare inlägg