Tempus Fugit

Göthe hjälpte fram flera av de viktigare filosoferna i den tyska idealismen. Han betraktade filosofin som ett pågående forskningsprojekt. 

Göthes icke-skönlitterära texter var ofta filosofiska  och inspirerade många filosofer som Hegel, Schopenhauer, Nietzsche, Cassirer, Jung och Wittgenstein. Tillsammans med Schiller så var han en av Weimarklassisismens ledande figurer.

Under 1780-talet bekantar han sej med Spinoza och blir övertygad om ett nära samband mellan naturvetenskap och konst.

1794 skrev Schiller till Göthe och erbjöd honom sin vänskap. Den skulle vara tills Schillers död 1805.
1794 blev Fichte erbjuden en lärartjänst i Jena genom Göthes inflytande. Fichte var en passionerad lärare men blev inte speciellt influerad av Göthe. Både Schiller och Fichte var tungt influerade av Kant.

När Göthe läser Kants första kritik så blir det nära sambandet mellan poeten och naturen splittrat. Göthe gillar aldrig Kant men accepterar honom motvilligt när Schiller insisterar. När Göthe så läser Kants tredje kritik så finner han tankar närmare sina egna.

Snart kommer Schelling till Jena och Goethe hittar en likasinnad att tala fritt med. Tillsammans så återuppfinner de platonismen och upptäcker nästan evolutionen.

Schelling intogs redan vid 15 års ålder i teologiska seminariet i Tübingen, där han blev vän med Hölderlin och Hegel. Tillsammans  studerade de Platon, Leibniz och Kant. Som privatlärare för unga adelsmän företog han resor och var 1796-97 i Leipzig, där han även studerade naturvetenskap, matematik och medicin.

Genom Göthe fick han 1798 en professur i Jena, och var där vid Fichtes sida och under inflytande av honom en uppmärksammad filosofisk lärare. Han kom då i personlig kontakt med den av honom beundrade Göthe och med Schiller, som han dock aldrig blev nära vän med.

Schellings sex år i Jena (1798-1803) placerade honom mitt i den romantiska rörelsens hjärta. Schelling blev god vän med Göthe som uppskattade att läsa Schellings filosofiska verk. Schelling ledde sin gamle mentor bortom Kant och Göthe hjälpte till att jorda Schellings lösdrivande idealism.

Fichte diskuterade en del med Schelling och insisterade på att de endast hade mindre meningsskiljaktligheter. Deras tidiga texter tycks inte visa detta men Fichte skrev senare ett flertal texter som inte gavs ut eller inte uppmärksammades och som först nu har börjat undersökas.

Hegel och Göthe träffades första gången 1801 när Hegel var i Jena. De följande 30 åren träffades de endast 10 till tjugo gånger. Göthe skickade bara ca 10 brev till Hegel och nämner honom sällan annars. Hegel skrev ett verk 1801 om Fichtes och Schellings filosofier som gjorde alla tre filosoferna till ovänner. Hegel har färgat eftervärldens tolkning av både Fichte och Schelling.

Göthe var en poet och konstnärssjäl som mera brukade lyssna på tonen och känslan när han läste en filosofisk text. Hegels texter gillade han inte alls.

Göthe brukade säga att även om han inte gillade Hegels filosofi så gillade han ändå personen Hegel. Hegel var en av få som stödde Göthes Farbenlehre (färglära). Hegel å sin sida läste Göthes verk och citerade dem ofta i sina verk. Han gav en samling av Göthes verk som gåva till sin son Karl.

Johanna Schopenhauer flyttade till Weimar med sin dotter efter att hennes make hade begått självmord 1805. Hon hade ingen anknytning till staden men hade haft en dröm om att hon skulle lära känna Göthe, som hade flyttat dit strax innan. Strax efter att hon flyttat dit belägrades staden och Johanna upplät sitt hem för behövande och blev snart känd och populär bland befolkningen. Efter kriget öppnade hon en intellektuell salong som besöktes av folk som Göthe, Wieland och bröderna Schlegel m.fl.

Hennes son studerade kommers i Hamburg efter ett löfte till den bortgångne fadern. Johanna övertalade honom att läsa vad han ville istället och efter en kort tid vid gymnasiet vid Göttingen flyttade även han till Weimar, där han dock fick bo hos en Passow (som Göthe hade gjort till professor i grekiska) eftersom hans mor inte ville ha honom boende hos sej. Sonen Arthur Schopenhauer hade en depressiv personlighet som inte passade Johanna. Han tycktes ha ärft sin mors intelligens och sin fars sinnelag. Hon brände alla hans brev så det är bara hennes version av händelserna som är känd.

Det var Johanna som presenterade Göthe och Arthur för varandra. Hon invigde även sonen i Weimars intellektuella kretsar. När Göthe anmärkte att det skulle bli något stort av sonen kommenterade Johanna att det inte kunde finnas två genier i samma familj. Arthur bodde två år i Weimar och flyttade sen för att studera i Göttingen och Berlin. Han blev doktor i filosofi.

Schopenhauer disserterade vid universitetet vid Jena med Über die vierfache Wurzel des Satzes vom zureichenden Grunde (Om det tillräckliga skälets fyrfaldiga rot) 1813. Verket hyllades av Göthe och Schopenhauer återvände till Weimar för att sammarbeta med Göthe på en icke-Newtonsk färgteori.

Stolt återvände den nye filosofie doktorn till Weimar och presenterade sin nya bok för sin mor. Hon hade vid det här laget blivit en viktig figur i Weimars socitet och hade etablerat ett internationellt rykte med sina populära böcker. 1813 fick Arthur till sist bo hos sin mor men efter inom ett år så bad hon honom att flytta igen efter ett gräl.

Arthur blev förkrossad av hennes reaktion på boken. Hon sa att boken var oläslig och att det var osannolikt att någon någonsin skulle läsa ett exemplar. Ilsken sa Arthur till henne att hans verk skulle läsas långt efter att hennes böcker var bortglömda. I maj 1814 så lämnade Arthur Weimar och träffade aldrig mer sin mor under de 24 år som hon ännu levde. Han sörjde att han var tvungen att lämna vännen Göthe bakom sej men han kunde omöjlighen bo i samma stad som sin mor. Göthe gillade dock inte Schopenhauers manuskript så denne publicerade själv Über das Sehn und die Farben 1816.

Göthes senare år skulle spenderas åt att skriva Faust och inte så mycket åt att umgås med filosofer. Han dör 1832. Schellings senare, inte lika kända filosofi, tycks vara en historiefilosofi där man kan hitta spår av både Hegel och Schopenhauer. Schellings ambition tycks dock vara ett övermänskligt projekt och lämnas oavslutat. 

1854 dog Schelling och den tyska idealismen. Sist av dem dör Arthur, 1860. Schopenhauer skulle dock få en tids popularitet under 1850 och 60-talet. Mot slutet av århundratet kom kantianismen tillbaks i Tyskland. Under 1890-talet fick Nietzsche sin första popularitetsvåg. Kring sekelskiftet blev Husserl populär. Osv.

andra bloggar om
filosofi, Göthe, Goethe, Schiller, Spinoza, Fichte, Kant, Schelling, Hegel, Schopenhauer,