Rationalismen idag
1600-tals-metafysikerna kritiserades under 1700-talet för att vara rationalister istället för empirister. Descartes, Spinoza, Leibniz och Malebranche, ibland nämns Berkeley, lustigt nog eftersom han snarare tillhör empirikerna, men hans "subjektiva idealism" brukar ofta uppfattas som en sorts metafysik, vilket kan diskuteras.
Snarare vill jag se den som en föregångare till fenomenologin. (Däremot så blev Berkeley snart platonist i stället men det brukar man sällan ta upp.) Kant försökte sedan att förena både rationalismen och empirismen med sin "transcendentala idealism".
Rationalister har dock ibland kommit med slående insikter och förutsägelser. Trots att kvantfysiken ännu låg över ett sekel in i framtiden så bekymrade sej Hume och Kant över kausalitetens godtyckliga status. Detta gjorde Hume knappast på empirisk grund. Folk som Malebranche och Boyle var occationalister på rationalistisk grund
Och matematikerna har ända sedan antiken anat att parallellaxiomet inte var lika självklart som den övriga euklidiska matematiken. Och idag så anses det att ickeeuklidisk geometri är viktig t.ex inom kosmologin.
Wikipedia nämner Descartes, Leibniz och Spinoza som de tre främsta av 1600-tals-rationalisterna. Man kan konstatera att både Leibniz och Spinoza är aktuella även 400 år efter sin tid.
Man kan även konstatera att man antagligen måste vara ett übergeni för att vara en riktigt framgångsrik rationalist. Alla de som nämns kan misstänkas ha haft högt IQ. Så för flertalet är detta ingen bra inriktning. Kanske ser det ut såhär:
Lägre IQ - empirism (bollen är röd)
vanligt IQ - common sense (för mycket och för litet skämmer allt)
högre IQ - rationalism (det finns inget högsta primtal)
Fast de med högre IQ har naturligtvis också tillgång till empiri och common sense.
"we are all mere Empirics in three fourths of our actions."
-Monadologin, Leibniz.
Jag tycker t.o.m. att man kan försöka att se likheter mellan 1600-tals-rationalisterna och dagens filosofiska tolkningar av kvantfysiken.
Biskop Berkeley tycker jag påminner om dagens Köpenhamnstolkning inom kvantfilosofin.
Många-Världar-Teorin är också populär bland kvantfysiker och bland 1600-tals-rationalisterna så är det främst Leibniz som är föregångaren till den. Hans efterföljare Swedenborg tycks rentav ha förespråkat någon form av MVT.
Bohms kausala tolkning påminner mest om Spinozas deterministiska materialism. Spinoza sägs ju ha utgått från Descartes metafysik och gjort den mer sammanhängande, när han skapade sin egen filosofi. En annan som också vidareutvecklar Descartes kan sägas vara Kant.
Kant har nämnts som en föregångare till dagens Relativistic Quantum Mechanics, men även Leibniz kan sägas vara en föregångare. Det finns ju även vissa likheter mellan vissa former av MVT och vissa former av RQM.
Även Malebranche brukar ibland nämnas som en 1600-tals-rationalist och han påminner mest om Whitehead, inte om någon kvantfysiktolkning alltså. Whitehead ville ju bland annat inarbeta relativitetsteorin i sin filosofi och verkar ha beröringspunkter med t.ex RQM.
Jag har tidigare konstaterat att RQM och Bohmmekaniken närmast tycks vara varandras komplementära motsatser, och dessa kan jämföras med Kant och Spinoza som kan ses som vidareutvecklingar av Descartes.
I slutet av 1700-talet så var det dessa två som Schelling försökte att förena. Jag har som hastigast nämnt att det kan vara någon form av kvantfilosofisk komplementaritetsprincip i görningen här. Annars är det nog lättare att kombinera RQM och Whitehead.
Så det krävs inte alltför grovt våld för att se 1600-tals-rationalismen och dagens kvantfilosofi spegla sej i varandra. Det ser ut som att det är besläktade åskådningar som återkommer.