Make up your mind
"Besides, these analogies also give an interresting angle on "free will". It demands that not even you knows what youre thinking."
1.
Vanliga datorer är fundamentalt seriella i sitt problemlösande. De kan bara lösa ett problem åt gången och det måste vara ett lätt ett. Dock är de rätt snabba vilket ger illusionen av att de löser flera komplicerade problem samtidigt. Man har försökt att göra datorer mindre seriella genom att få flera processorer att samarbeta parallellt, parallel computing. Vissa framsteg har gjorts men det är svårt eftersom vanliga datorer är i grunden seriella.
Däremot så är kvantdatorer i grunden parallella. Och "i grunden" betyder här på en rent fysisk nivå. De allra minsta beståndsdelarna i en quantum computer kan arbeta på flera problem samtidigt. Detta innebär att kvantdatorer i teorin kan bli oerhört mycket snabbare än dagens allra snabbaste datorer. Detta är dock egentligen hela skillnaden; att de är snabbare. De kan inte lösa några problem som dagens datorer inte skulle kunna lösa i teorin, om de fick tillräckligt lång tid på sej.
Kvantdatorer kan dock bara utföra denna magi om man inte tittar på dom när dom gör det. Ett av de stora problemen är att undvika quantum decoherence. De minsta beståndsdelarna, qubits, får inte interagera med omgivningen förrän uträkningen är klar. Den kvantmekaniska superpositionen kan inte uppehållas särskilt länge, men uträkningen tar inte heller så lång tid.
2.
AI handlar om att upprepa naturens bedrift att skapa mänsklig intelligens. För det mesta så antas detta inte nödvändigtvis innebära något artificiellt medvetande, men åsikterna går isär. I första hand så handlar det om att skapa självreglerande informationssystem på åtminstone mänsklig nivå. Forskarna utforskar flera parallella angreppsmetoder, men det enda som verkar helt säkert är att det kommer att behövas mycket snabba datorer.
3.
Man kan notera att en mänsklig hjärna utför mycket parallel computing. De enskilda synapserna är egentligen inte så speciellt snabba, men det pågår väldigt mycket samtidigt. I likhet med kvantdatorer så kommer hjärnan bara fram till rätt svar med en viss sannolikhet. Hjärnan tycks ofta fungera enligt probabilistic computing. Kvantdatorer använder tydligen enbart probabilistiska algoritmer.
Människors kunskapande sker oftast i sociala nätverk. Kollektivet fungerar som en utvidgad hjärna. Det är möjligt att homo sapiens sapiens konkurrerade ut neandertalarna för att vi var mer sociala. I extremfall så kan dock vissa människor få svårt att bilda sej en egen uppfattning utan andra människor.
4.
Under optimala förutsättningar så tycks kollektiv kunna vara intelligentare än någon individ. (Se historien längst ner här.) Detta fenomen har kallats wisdom of the crowds. Det är inte samma sak som collective intelligence.
Wisdom of the crowds kräver diversity of opinion, independence, decentralisation och aggregation. Värt att notera är att en metod för att skapa dessa förutsättningar starkt liknar en "demokratisk" metod.
Omvänt kan man säga att en kärnpunkt inom demokrati skulle kunna vara att destilera fram och ta till vara på the wisdom of the crowd. Detta är inte något av de vanliga argumenten för demokrati. Vanligtvis så brukar väl demokrati sägas vara ett sätt att avväpna konflikter i samhället, att balansera särintressen och att legitimera den rådande ordningen.
Möjligen kan man säga att en avsikt med en demokratisk process kan vara att förvandla en population till en artificiell intelligens eller en probabilistisk dator.
Dock misslyckas man med att uppnå wisdom of the crowds under följande förutsättningar; homogeneity, centralization, division, imitation och emotionality,
varav samtliga är mycket vanliga i samtida demokratiska processer.
För att närma sej idealet med wisdom of the crowds, kanske samma sak som Rousseau kallade "folkviljan", så måste man t.ex sluta med opinionsundersökningar, tvinga debattörer att vara ärliga och sakliga, uppmuntra parallella informationskällor, hålla hårt på valhemligheten och utvidga rötsträtten (eftersom den enskilde röstarens kompetens inte är så central) m.m.
Om man ser på en röstande befolkning som en probabilistisk, parallellprocessande dator, analogt med en kvantdator eller en hjärna, så är resultatet bl.a beroende av goda indata och att processen inte störs. Lustigt nog så kan man inte fråga de röstande vad de tänker utan att störa processen, analogt med både en hjärna och en kvantdator.
Nån som har lust att crowdsourca dom här uppslagen? Dvs stjäla idéerna?
Kommentarer
Trackback