Live after death!
Djur har jag inte så mycket kul att skriva om. Däremot så har jag ju redan skrivt en del om biologi.
Jag började min tid på universitetet med att bli besviken på filosofin. Därefter så fortsatte jag med att bli besviken på sociologin. Därefter så fortsatte jag till idéhistorian som jag faktiskt inte blev besviken på, men som jag ändå kände att det inte var exakt vad jag ville hålla på med. Jag ville helst hålla på med filosofi, men inte exakt såsom den verkade utföras vid svenska universitet idag. Så jag blev rätt allmänbildad vid universitetet men fick inte så många användbara examina. Det kan bli så när man märker att universitetskurserna inte håller måttet.
Från 2010 till 2015 har jag lagt fram en delvis annorlunda syn på filosofi och inte minst fysik som ämnen som fortsätter att belysa varandra trots att de nuförtiden utvecklas rätt separat. Är filosofin egentligen smygvetenskap? Är fysiken egentligen smygfilosofi?
Jag har också gett en kortfattad beskrivning av ganska många historiska filosofer. Anglosaxisk filosofi verkar hålla vissa filosofer högt, som Hume, Wittgenstein och Quine och då är det långt ifrån ointressant att dessa går att beskriva på lite olika sätt. De filosofer som jag har tagit upp tror jag faktiskt kan vara relevanta för oss ännu idag och jag har beskrivit dem på mitt eget sätt.
Popper är t.ex mycket mer pragmatist än vad som brukar sägas och pragmatismen är mycket mer influerad av darwinism än vad som brukar sägas. Husserl hade antagligen inte gillat hur den kontinentala filosofin har utvecklats efter honom. Han hade nog mera uppskattat intresset från Hermann Weyl och Kurt Gödel.
”Biologism” var faktiskt ett återkommande tema i TF fram tills 2010 då jag började skriva om fysik och metafysik istället. Efter det har jag skrivit mycket lite om ”biologism”. Ska jag börja blogga igen så blir det nog mindre fysik i fortsättningen.
När jag läste sociologi i början av 90-talet var jag överraskad och otillfredställd med att de förnekade psykologin. Dock var jag inte så insatt i psykologi. Jag kände till psykoanalys och behaviourism som teorier, ungefär. Att psykologiska egenskaper kunde ärvas var snarare common sense än nägot som jag hade läst böcker om. Hur mina åsikter utvecklades innan jag startade Tempus Fugit -06 är inte helt klart. Främst lärde jag väl mej mer om intelligensforskning och lite annat.
Redan i de allra äldsta psykologiposterna så skriver jag att:
”Alla människor är unika men en del människor är mer unika än andra. Jag har känt ett behov av att finna mej själv för att kunna vara mej själv, att stänga ute inflytande och normer och attityder från andra.”
”Tyvärr kan nog inte alla "lära sej" att ha en annan personlighetstyp. Det kommer nog även i fortsättningen att vara humanast att låta människor ha olika personlighetstyper för det kommer dom att ha.”
”Han skriver även om att "kroniskt lyckliga" människor är mer framgångsrika än andra. Det kan säkert ligga något i det. Och varför är de lyckliga redan innan de har fått framgång? Det är något medfött.
Dock går det att medicinera bort inom vissa gränser med "lyckopiller". Att gå i samtalsterapi gör en inte så mycket lyckligare utan snarare mer tillfred med att vara så lycklig/olycklig som du nu är.”
Alla dessa citat pekar bort från ”the blank slate” och jag har alltså redan från början varit kritisk till idén.
Däremot så verkar jag ibland samtidigt antyda att människor är rätt formbara så helt konsekvent är jag kanske inte.
Jag antyder även kortfattat vuxenutvecklingspsykologi och att integrera olika psykologiska skolor, kanske i en utvecklingshierarki.