Tempus Fugit

Ray Bradbury ska fylla 88 i år och hade en svenskfödd mor. I år är det 70 år sen han började att publicera sej. Han träffade av en slump Christoffer Isherwood och gav honom en kopia av The Marsian Chronicles som Isherwood gav en positiv bedömning, vilket hjälpte en del eftersom Isherwood var en respekterad kritiker. Bortsett från Chronicles som startade hans karriär så är Ray mest känd för Fahrenheit 451.

Han har dock skrivit många böcker och noveller och många av dom har också filmats. Han gav ut senaste romanen 2006 och senaste novellsamlingen 2007. Jag har inte läst den men "451" syns tydligt på omslaget.

Bradbury hävdar att Fahrenheit 451 inte handlar om statlig censur utan om kulturell utarmning och faran med tv och masskultur. Ge folk något riktigt lättuggat så vill de snart förbjuda fibrer.

"Kom ihåg att brandmännen egentligen inte är nödvändiga. Allmänheten slutade självmant att läsa böcker."(s.76)

Nog för att den även handlar om de senare sakerna men jag tror nog att den även handlar om censur. Bradbury är en kille som gillar att bråka och säga emot. Han förnekar t.ex också att han är en science fiction författare.

"När började alltsammans frågar du, med det här jobbet som vi har, hur uppstod det, när , var? Tja, jag skulle vilja påstå att det egentligen började med vad vi kallar inbördeskriget. Även om våra handböcker hävdar att det egentligen började tidigare. Men faktum är att vi inte hade stora chanser förrän fotograferingskonsten började visa vad den dög till. Då började det - filmerna i början av 1900-talet. Radion. Televisionen. Allting började började nå massan. (...)
Och därför att de nådde massan så blev de enklare (...)
En gång i världen vädjade böckerna till några få människor, här, där, överallt. De hade råd att vara annorlunda. Det fanns gott om svängrum i världen. Men så blev världen full av ögon och armbågar och munnar. Fördubblad, tredubblad, fyrdubblad befolkning. Filmerna och radion, tidningarna, böckerna plattades till och jämnades ut för att passa genomsnittsmallen. förstår du?" (s.49)

"Skoltiden förkortas, disciplinen slappar, filosofi, historia, språk stryks, modersmålet och stavningen vårdslösas (sic) mer och mer, slutligen ignoreras de nästan helt. Livet levs för ögonblicket, jobbet räknar man inte med, och efter det väntar nöjena överallt. Varför ska man lära sej något annat än att trycka på knappar, vrida på kontakter, passa in skruvar och muttrar?" (s.50)

"När skolorna släppte ut allt fler löpare, hoppare, racerförare, mekaniker, hårdhudingar, flygare och simmare i stället för granskare, kritiker, folk med kunskaper eller folk med skapande fantasi så blev naturligtvis ordet 'intellektuell' det fula ord det förtjänade att bli." (s.52)

"En bok är detsamma som en laddad bössa i huset brevid. Bränn den. Ta skotten ur vapnet. Tukta människans sinne. Vem vet vem som kan bli skottavla för en beläst människa? Jag? Jag skulle inte stå ut med dem en minut." (s.53)

"Färgade människor tycker inte om 'Little Black Sambo'. Bränn den. Vita människor trivs inte riktigt med 'Onkel Toms stuga'. Bränn den. Har någon skrivit en bok om tobaken och lungcancer? Gråter cigarettillverkarna? Bränn boken." (s.53f) (se även)

Eftersom den delvis handlar om värdet av litterär bildning så alluderar den på några litterära teman som Herkules och Antaeus, Ikarus, fågel Fenix, Hugh Latimer & Nicolas Ridley och några referenser till Bibeln.

Bradbury ska tydligen vara småputt över att Michael Moore inte frågade först innan han döpte sin film till Fahrenheit 9/11. Det är klart, man ska väl respektera legenderna medan dom ännu lever.

oh, the irony

andra bloggar om
Ray Bradbury,
böcker ,
litteratur,
censur,
Fahrenheit 451,
Fahrenheit 9/11,