Tempus Fugit

Ägget.

Pest eller kolera?

Kolera.

Nature or nuture?

Nature.

Love or money?

Money.

Så länge som du ställer en sån fråga så är det ändå inte kärlek.

Pophistorien analyseras och musiken utvecklas som ett ekosystem.

Hendrix var en viktig inspiration för Davis "electric miles"-period i början av 70-talet där han så gott som uppfann fusionmusiken.
Paul McCartney fick ett brev där han erbjöds att bli bassist i supergruppen med Miles och Hendrix. (Cream kan slänga sej i väggen.) McCartney hade ju rekommenderat Hendrix för ett skivbolag när han ännu jagade kontrakt.
Bortsett från att det är svårt att klämma in tre elefanter i en folkvagn så kunde detta ha blivit bättre än Beatles, men McCartney svarade inte, inte med en gång iallafall, och sen dog Hendrix. McCartney var ju länge upptagen med att försöka hålla ihop Beatles.

Fanns det en chans att Clapton kunde ha ersatt Harrisson i Beatles? Lennon slängde ur sej idén en gång. Jag tror inte att det skulle ha blivit speciellt bra.
Lennon sa en gång att om Beatles hade fortsatt ihop så hade de låtit som ELO i slutet av 70-talet (och i så fall så var det ju en djävla tur att de splittrades).

Frank Zappa och John Lennon uppträdde tillsammans men skrev aldrig nått ihop.

Black Sabbath och Led Zeppelin jammade i studio en gång men det var bara menat som ett engångstillfälle.

Frank Zappa blev en stor fan av heavy metal när den musiken kom i början av 70-talet, och speciellt då Black Sabbath. Han ville gärna göra något ihop med dem och de gick först med på det men sen så fegade de ur och det blev inget.
Zappa var ju också väldigt tidigt ute med fusionsmusik, som Davis.

Miles Davis och Stockhausen spelade in något tillsammans som aldrig släpptes. Jag betvivlar att det blev speciellt bra.

Miles Davis ville gärna göra något med Prince och Prince var också intresserad men saker kom emellan och sen så dog Davis. Prince samplade ett litet tonlöst ljud från Davis trumpet som han hade på en senare cd.

Michael Jacksson och Prince var t.o.m. i en studio och spelade in men det blev inget iallafall. De försökte skriva låten "Bad" ihop men Michael använde inga av Prince förslag och Prince stack sur därifrån. Sen gav ju Michael ut en låt som hette "Bad" där bara han stod som kompositör.

Michael Jacksson blev tillfråga strax innan han dog om han skulle vilja samarbeta med någon av de nya stjärnorna och han nämnde bara Lady Gaga. Men det hann ju inte bli något med det.

Michael Stipe (REM) var ju kompis med Curt Cobain (Nirvana) och de hade pratat löst om att kanske göra något ihop nångång men sen blåste Curt skallen av sej och Stipe säger att de inte hade spelat in en enda ton ihop.

Men nog fan gjorde Metallica och Lou Reed en platta ihop.

Zappa och Lou Reed ogillade varandra större delen av livet men försonades strax innan Zappa dog och gjorde faktiskt ett gemensamt projekt - de producerade ett Duran Duran album ihop, "The wedding album". (Lite grann som när Derrida försonades med Habermas strax innan Derrida dog.)
Rätt lustigt med tanke på Duran Durans rykte om att vara ytliga popsnören, men de har egentligen alltid haft en mer konstnärlig sida också även om den inte alltid har märkts.

Men nu har jag ju börjat komma in på folk som faktiskt fick till det.

I en intervju nyligen sa McCartney att om det är nån som han skulle vilja göra något ihop med innan han dör så är det Bob Dylan. Dylan hängde ju med Beatles under 60-talet men de skrev aldrig nått ihop. Dylan har ännu inte svarat.

I mitten av 90-talet hade den extrema technomusiken "gabber" fått en koppling till nynazister. Delvis i avståndstagande till detta så uppstod en annan eklektisk stil av extrem technomusik. Den kan kallas "breakcore" och var bl.a influerad av drum and bass och drill and bass som uppstod kring 1995. När internet blev mer folkligt så kom breakcore att skapas och spridas utanför den stora musikindustrin.

1998 släppte Venetian snares sin första fullängdare men Aaron Funk hade släppt sitt första hemmagjorda kassettband så tidigt som 1992. Från -98 fram till 2007 så gav han ut stora mängder material och och mycket av det kan beskrivas som ett frenetiskt, aggressivt kaos. Venetian snares har med tiden blivit den mest kända och inflytelserika breakcore-artisten.

2005 visade han så upp en ganska annorlunda sida med albumet "Rossz Csillag Alatt Született". Han blandar där ut sina breakbeats med en hel del klassiska stråkar och en gnutta jazz. De elva låtarna har flera samplingar från klassiska kompositörer som Bartok, Stravinsky, Mahler och Paganini m.fl. Såväl albumtiteln som låttitlarna är på ungerska och herr Funk ska ha inspirerats till albumet av en ungersk resa som han hade några år tidigare. Han ska ha föreställt sej som en duva på kungliga palatset i Budapest. Albumet har fått mycket goda omdömen.

Han samplar också Billie Holidays version av den ungerska låten Gloomy sunday (som även har gjorts av Sinead O'connor, Sarah Brightman, Björk m.fl)

2007 så släppte han ett album till med starka klassiska influenser. Den heter My downfall (original soundtrack) men är inte egentligen något soundtrack. Den sägs vara en uppföljare till den tidigare ungerska albumet och har också flera ungerska sångtitlar. My downfall har ännu mindre breakbeats än vad Rossz Csillag Alatt Született har. Den har också fått goda omdömen om än inte lika goda som tidigare albumet.

Efter 2007 har Venetian snares börjat släppa material mer sällan. Han har varit tyst sedan 2012 men släppte i februari 2014 Poemss, ett samarbete med Joanne Pollock.

Hans mer modernistiska verk anklagades för att vara formalistiska och meningslösa men väcker hos lyssnare i väst idag kanske känslor av hur otäckt det var att leva i Sovjet, där flera av hans närmaste vänner avrättades och han själv sov i trapphuset för att inte väcka barnen ifall han skulle bli bortförd nattetid.

Kanske är bägge tolkningarna giltiga trots att de verkar utesluta varandra. Kanske fann han i modernismens formella disharmonier ett sätt att uttrycka sitt missnöje om disharmonierna inte tolkades formellt, utan som om de betydde och beskrev något.

Så det finns tre poler i hans kompositionsrymd: Proagandistiska beställningsverk, l'art pour l'art och plågad musik som beskriver ett plågat liv.

Kanske fann han där att han kunde uttrycka sej, om han budskap inte bara var dolt utan dubbelt dolt. Folk är ännu oense idag om vad han egentligen tyckte. Officiellt så underkastade han sej makten. Han tycks ha varit vänstervriden på riktigt, till skillnad från t.ex Stravinsky, vilket kanske gjorde att väst inte heller verkade vara något paradis för honom.

Han var elva år när ryska revolutionen inträffade och dog femton år innan Sovjetmakten föll. Till skillnad från andra kompositörer och intellektuella så försökte han aldrig att hoppa av till väst från sitt moderland. Det sägs att han dog bruten och knäckt vilket jag också tycker hörs i hans senare kompositioner.

Sjostakovitj dog först 1975 och Arvo Pärt hittade först sitt nya sound 1976.

Arvo Pärt skrev först modernistiska disharmoniska verk, delvis i opposition till den officiella politiska linjen i Sovjet-Estland där han levde och bl.a influerad av Sjostakovitj, men var missnöjd med detta och efter en tystnad på fem år så hittade han ett nytt uttryck.

Han blandar medeltida kyrkomusik, barock, klassicism och romantik på ett eklektiskt sätt och kombinerar stilgrepp från olika århundraden, både troget och otroget till traditionen på ett postmodernt sätt.

Om Schostakovitch är den moderne ironikern så kanske Pärt är den postmoderne ironikern?

Så på ett sätt så verkar han vara en ganska typisk postmodernist, men postmodernister anses oftast ha en ironisk attityd i det dom gör och kan man säga det om Pärt, han som är känd för sin enkelhet, äkthet och innerlighet?

Samtidigt som hans musik började uppvisa en ny andlighet så konverterade han också till öst-ortodoxa kyrkan, vilket verkligen var ett sätt att vara upprorisk mot systemet.

Hans opposition till Sovjetväldet tog sej ett religiöst uttryck. Hans musik känns ofta andlig och religiös, ärlig och orginell fastän det är ett hopplock från århundraderna.

Han visar i intervjuer att han är fullt kapabel att ha både humor och självdistans, men det är ju inte samma sak som att vara ironisk.

På ett sätt är det ironiskt att han närmast gör uppror mot hela modernismen men att han gör det på ett sätt som är ännu modernare än modernismen - postmodernismen.

På ett ställe beskrivs han som antiintellektuell, på ett annat sägs han vara mycket matematisk i sitt komponerande, influerad av den seriella kompositionsteknik som han övergav.

Kanske är det också ironiskt att hans religiositet som betraktades som subversiv av sovjetmakten kanske gör honom mer villig att ge Gud det som tillkommer Gud och kejsaren det som tillkommer kejsaren.

It would not have been difficult for the Apostles to have lived in the Soviet Union.
-Arvo Pärt

Hans mest kända verk är bl.a Frates, Cantus, Tabula Rasa, Summa och Spiegel im Spiegel.

Michael Torke kallas ibland postminimalist och blandar friskt pop, jazz, gammal klassisk musik och samtida konstmusik.

Nico Muhly är en lärjunge till Glass men jag tycker att Muhly är mycket bättre än Glass. Kanske är han t.o.m. min personliga favorit.

De senaste åren släpptes även Newspeak med Sweet light crude, Victoire med Cathedral city, David T Little med Soldier songs och Death speaks med Lang m.fl.

Kolla även t.ex Now Ensemble och  yMusic.

Det finns även en liten scen på Island (som Muhly har samarbetat med) med namn som Olafur Arnalds och Jóhann Jóhannsson.

Ry Cooder spelade 1995 in Taking Timbuktu med den maliske gitarristen Ali Farka Touré, vilken blev en stor succé. Trots att Touré är djupt rotad i malisk musikalisk tradition så påminner hans musik om amerikanska bluesartister som John Lee Hooker, Robert Pete Williams och t.o.m. Canned Heat. Malis musik är nämligen en av de viktigaste rötterna till den blues som utvecklades av de amerikanska slavarna.

Landet är alltså Mali, som just nu genomgår något av ett inördeskrig. President Moussa Traoré tvingades av demokratirörelsen att avgå 1991. Dioncounda Traoré blev interimspresident 2012 men demonstanter kräver hans avgång och oroligheterna ökar. Officerare är missnöjda med hans sätt att hantera tuaregrebellerna i norr.

Innan bluesen spelades på gitarrer så spelades den på det afrikanska stränginstrumentet Kora. Det är i första hand en yrkesgrupp som kallas Griot eller Djeli som spelar och de är inte bara musiker utan berättar sedelärande historier och sånt. Den allmänna kulturella bakgrunden är mandinkafolket som även bor långt utanför Mali. En stor del av de amerikanska slavarna tillhörde mandinka, som alltså är ett gammalt herrefolk som tidigare hade ett imperium i nordväst afrika.

Andra artister värda att nämna i sammanhanget kan vara Toumani Diabaté, Boubacar Traoré och Vieux Farka Touré.

Tinariwen är en musikgrupp som blandar traditionella touaregmusikinfluenser från södra sahara med moderna instrument, och som politiskt är motsåndare till regeringen i Mali. De har bl.a spelat på Roskildefestivalen. Mindre besläktade med amerikansk blues men även intressanta i sammanhanget.

Meshuggah bildades 1985 i Umeå och bytte namn till Meshuggah 1987.

Iochmed andra lpn "Destroy Erase Improve" 1995 började bandet lämna den traditionella trash-metallen, inspirerad av Metallica, och började utforska mer progressiv metall. Ibland använde gitarristen Hagström en pitchshifter live för att spela gitarren en oktav lägre.

Med tredje lpn Chaosphere 1998 blev de mer av en internationell succé och spelar nu i en stil som kallas bl.a math metal eller technical death metal.

Med "Nothing" 2002 tog de sej in på amerikanska billboardlistan och blev recenserade i Rolling Stone. "Nothing" är första skivan där de spelar på 8-strängade gitarrer. I en intervju beskriver gitarristen ljudet från gitarrerna som "djent", dvs de riktigt lågt stämda strängarna låter ung. så.

Meshuggahs typiska sound bygger på polyrytmik, polymetriska riffcykler, rytmisk synkopisering, snabba tonarts och tempoförändringar, och jazz-kromatiska skalor i gitarristen Thorendals solon. Gitarrerna kan t.ex spela i 5/16 eller 17/16 medan trummorna spelar i normala 4/4. Trummisen Haake kan t.ex spela 4/4 på hi-hat och cymbal samtidigt som han spelar 23/16 på virveln och de dubbla baskaggarna.

En del av deras låtar är så långa och komplicerade att de inte spelar dem live. 2007 så publicerades i den akademiska tidskriften Music Theory Spectrum en djupanalys av bandets musik.

"The music of the Swedish metal band, Meshuggah, reveals a distinct rhythmic and metric structure based on large-scale odd time signatures, mixed meter, and metric superimposition. Their 2004 EP “I,” however, pushes the boundaries of surface-level meter through the absence of small- scale recurring units of pitch and rhythm. This article uses models for rhythmic analysis developed by Harald Krebs, Fred Lerdahl and Ray Jackendoff, William Rothstein, and Maury Yeston in pursuing an architectonic examination of hierarchical layers in this music. Additionally, I introduce the important relationship that exists between fans and structural analysis based on a socio-cultural profile of the subgenre."

Många upprörda diskussioner har förts på nätforum angående vad "djent" engentligen är för något. Ursprungligen så betecknade det något slags gitarrljud även om folk har lite olika uppfattningar om exakt vilket. Många insisterar på att djent inte är en musikstil eller metall-gengre, men hey, ord får nya betydelser och livet går vidare.

På Last.fm så är djent nu en beteckning på en metallstil där banden ofta men inte nödvändigtvis spelar på 7- och 8-strängade gitarrer. Detta kräver mer av muskerna än vanliga 6-strängade gitarrer och djent-band har därför tekniskt skickliga musiker som spelar tekniskt svår musik.

Flera av artisterna där visar sej vara enmansprojekt där nördar i varierande ålder sitter ensamma på sina pojkrum med en massa svindyr utrustning och gör i mina öron förvånansvärt bra musik - kalla det geekmetal om du vill vara elak.

Även webbcommunityn Got-djent behandlar termen snarast som en genre även om de erkänner att det är kontroversiellt.

Bästa djentartisten är enligt mej Animals as leaders som är gitarristen Tosin Abasins soloprojekt efter att hans förra band upplöstes. Mindre brutalt och mer melodiöst och med breda influenser, även från t.ex jazz.

Ett toppenband som Exivious spelar också melodiös jazzmetall men räknas inte som djent, medan de flesta andra jazzmetall-artister spelar mer kaotisk än melodiös musik. Kul att det händer saker. När puritaner och traditionalister är upprörda så är det antagligen något bra som händer.