Tempus Fugit

En Tsiolkovsky-rubel.

Rysk filosofi är föga uppmärksammad och känd. Säkert förväntar man sej bara en massa skäggiga gamla marxister. Dock är det en rik och varierad filosofisk tradition som borde uppmärksammas mera.

Rysk kosmism var en kosmocentrisk filosofisk och kulturell rörelse som uppstod i Ryssland under tidigt 1900-tal. Den innehåller en bred naturfilosofisk historia och filosofi om ursprunget, evolutionen och framtiden hos både kosmos och mänskligheten. Den kombinerar element från både östliga och västliga filosofiska traditioner liksom även från ryska ortodoxa kyrkan.

Wikipedia nämner fyra namn inom rörelsen: Fyodorov, Tsiolkovsky, Vernadsky och Chizhevsky. (Ryska namn kan stavas hursomhelst eftersom de använder ett annat alfabet.)

Som rörelsen grundare, eller åtminstone förste medlem, räknas Nikolai Fyodorovich Fyodorov (1828-1903). Han motsatte sej idén med äganderätt på böcker och idéer (immaterialrätt?) och publiserade aldrig en rad under sin livstid.

Fyodorov var en futurist som teoretiserade om mänskligheten och samhällets framtida perfektion. Han hade idéer om odödlighet och kolonisering av rymden och oceanerna. Hans texter influerade tungt mystikern Peter Ouspensky och den tidiga raketpionjären Konstantin Tsiolkovsky.

Fedorov ansåg att evolutionen gynnade ökad intelligens och att intelligensen gynnade evolution för ökade intelligens ytterligare. Människan är evolutionens spjutspets.

Inte bara verktygen och maskinerna borde förbättras med utvecklingen utan även organen och kropparna borde bli bättre än de någonsin har varit förut. Fyodorov förebådar även Vernadskys idé om den autotropa människan som på ett eller annat sätt skapar sin egen energi eller har ett outsinligt energiutbyte med omgivningen.

Fyodorov ansåg att döden och överlevandet av döden borde bli ett genomtänkt vetenskapligt forskningsobjekt. Att uppnå odödlighet och återuppväcka de redan döda borde vara vetenskapens högsta mål och evolutionens fullbordan.

Tsiolkovsky utvecklade många tidiga teorier om rymdfärder och raketmotorer. Han har kallats fadern till de mänskliga rymdfärderna och var även den förste som kom på tanken med en rymdhiss, inspirerad av det nybyggda Eiffeltornet.

Han var en anhängare av Nikolai Fyodorov, och trodde att rymdkolonisering skulle leda till den mänskliga rasens fullbordan med odödlighet och en bekymmerslös tillvaro.

Hans viktigaste arbete var "Utforskandet Av Den Kosmiska Rymden Via Reaktionsanordningar" som kom 1903 och kan vara den första akademiska avhandlingen om raketteori.

Han publicerade sammanlagt över 500 titlar om rymdresor och angränsande ämnen, inklusive sciencefictionromaner. I hans arbeten hittas modeller för styrraketer, flerstegsraketer, rymdstationer, luftslussar och slutna biologiska kretslopp för återanvändande av mat och luft för rymdkolonier. Han arbetade också på idén med luftkudden under 1920-talet och publicerade 1927 "Luft Motstånd och Express Tåget".

Tsiolkovsky beräknade minsta nödvändiga hastigheten för en minimal omloppsbana runt Jorden till 8 km/s och beräknade att detta kunde uppnås med en flerstegsraket driven med flytande väte och syre.

Han hade också idéer om "animerade atomer" (panpsykism) och den "strålande mänskligheten"(?).

Vladimir Vernadsky släppte 1926 sin bok "Biosfären" där han hävdade att livet kunde fungera som en geologisk kraft och forma Jorden. (Termen "biosfär" hade myntats redan 1885 av Eduard Suess.) Vernadsky populariserade termen "biosfär" och gav den ungefär samma betydelse som idag. Vernadsky var med och grundade flera nya vetenskaper som geokemi, biogeokemi och radiogeologi.

Vernadsky var en av de första forskarna som insåg att syret, kvävet och koldioxidet i Jordens atmosfär har biologiskt ursprung. Under 1920-talet publiserade han verk som hävdade att levande organismer kunde omforma en planet likväl som fysiska krafter. Därmed utgör hans forskning ett viktigt förarbete för miljöforskningen och miljörörelsen.

Enligt Vernadskys teori för Jordens utveckling så finns det tre faser i Jordens historia: först kom geosfären med all ickelevande materia, sedan uppkom biosfären med all levande materia, som även den starkt påverkade geosfären, och till sist så kom noosfären, den kulturella eller mänskliga fasen som även den starkt påverkade biosfären. I Vernadskys teori så är både livet och kulturen essentiella delar av Jordens utveckling och bör ha funnits implicerade från början.

Noosfärbegreppet vidareutvecklades senare av Teilhard de Chardin vars idé om en Omega Point dyker upp även hos Tippler och Vinge.

Alexander Chizhevsky var en yngre vän till Tsiolkovsky och forskade främst på astronomisk påverkan på levande varelser. Chizhevsky och Tsiolkovsky blev de första att göra experiment inom rymdbiologi. Han undersökte även t.ex effekten av joniserad luft på djur.

Chizhevsky analyserade solfläcksregister och jämförde med fältdrabbningar, revolutioner, uppror och krig i Ryssland och 71 andra länder från 500 f.Kr. till 1922 e.Kr. Han upptäckte att 80% av alla viktigare händelser hade inträffat vid solfläcksmaximum. Han antog att det kunde vara solmagnetism som på en massivt kollektiv skala påverkade människor.

Raymond Wheeler and Edward R. Dewey i USA forskade vidare i hans material. Själv blev han skickad till Gulag eftersom han upptäckte att ryska revolutionen inföll på ett solfläcksmaximum. Han levde dock till 1964.

Kosmisterna såg att naturen påverkade människan och att människan påverkade naturen i högre grad än känt och delvis på okända sätt. Man såg människan och kulturen som en naturlig följd av evolutionen och såg det även som naturligt att människan nu skulle överta evolutionen. Man såg alltså en nära relation mellan natur och kultur. De har influerat den ryska vetenskapliga kulturen men har inte uppmärksammats lika mycket i väst.

Många idéer hos ryska kosmister utvecklades senare av folk inom den transhumanistiska rörelsen.

andra bloggar om

filosofi, Ryssland, transhumanism,