Hegel vs. Schopenhauer
Det är i år 200 år sedan Hegel publicerade sin första publikation, Andens fenomenologi. Hegel var en usel föreläsare. Han mumlade och fumlade och var mördande tråkig. Ickedestomindre så brukade han föreläsa för fulla hus. Han hade rykte om sej att vara den bästa filosofen någonsin.
Schopenhauer som hatade Hegel och hans filosofi brukade lägga sina föreläsningar samtidigt som Hegels. Schopenhauer brukade inte ha så många åhörare. Medan Hegel hade sin storhetstid under sin egen livstid så var Schopenhauer som hetast först på 1860-talet, då t.ex Wagner och Nietzsche brukade sitta och prata Schopenhauer med varandra.
Hegel och Schopenhauer är 1800-talets två stora systembyggare. Bägge är en sorts evolutionister med olika uppfattning om evolution och bägge har välkända efterföljare.
Darwin är ju det stora 1800-talsnamnet inom evolution och det är värt att notera att Schopenhauer, men inte Hegel, beskrev idéer liknande Darwins innan Darwin publicerade sej. Enligt Schopenhauer kunde naturen fortfarande utvecklas men enligt Hegel så var den nu statisk.
In his interpretation of Schopenhauer, Darwin came to the conclusion that the process of sexual selection had a bearing on the anticipation of the future generation--the future human race. (*)
Andra efterföljare till Schopenhauer är Nietzsche och Freud. Hegel däremot föredras av bl.a Whitehead, Heidegger och Derrida. Principia Cybernetica tycks i sin mest filosofiska stund falla tillbaks på Schopenhauer som det mest troliga alternativet på den genuint metafysiska frågan.
Som evolutionist så ser Hegel utvecklingen som en holistisk rörelse mot ett slutgiltigt mål och som en process med ett tydligt slut. Som en organism som når mognad. Schopenhauer har däremot en atomistisk och stokastisk inställning till evolution, så idealist han är. Utvecklingen är blind och utan slut. Som ett ekosystem i ett kaotiskt klimat.
Naturligtvis är detta en övertydlig överförenkling, liksom allt som jag skriver. (Applicera föregående mening på sej själv.)
En annan viktig systembyggare från 1800-talet var Herbert Spencer. Spencer tycks i en mening kombinera Hegel och Schopenhauers olika syn på ordning och utveckling. Spencer beskriver i sin brett upplagda "syntetiska filosofi" hur kaotisk utveckling inom vitt skilda områden med tiden uppvisar vissa likartade drag - en utveckling mot differentiering och integration. Han börjar som Schopenhauer och slutar mera som Hegel.
Andra bloggar om