Reclaim the subconscious
Syskonen Waskowski är klart överrepresenterade när det gäller mina favoritfilmer och deras största succé hittills är The Matrix.
Ken Wilber som kommenterade The Matrix dvdn skrev tidigare i One Taste, en av sina böcker, att han såg Bound (1996) och gillade den. Bound är även gjord av Wachowskis så det var kanske därigenom som de träffades.
The Matrix har snott en hel del ifrån inte bara Ghost in the shell utan även the Invisibles av Grant Morrisson.
Det är ju intressant med tanke på att Wachowskis även gjorde V för Vendetta baserad på serien av Alan Moore.
V för vendetta populariserade Guy Fawkes masken som en symbol för Anomymous. V för vendetta handlar om en folklig anarkistisk resning mot ett kryptofascistisk etablisemang och detta är i hög grad även vad Anonymous handlar om. Alan Moores historia tycks ha färgat av sej på verkligheten och så är han även en praktiserande magiker vars alster är uppbyggda som magiska ritualer.
"how interesting it was that we should have taken up the image right at the point where it was apparently being purged from the annals of English iconography."
-Alan Moore
Jag tror inte att det är så viktigt vem den historiske Guy Fawkes var. Jag tycker att masken påminner mej om en faun, ett obundet och civilisationskritiskt naturväsen. Kanske var det därför som folk snart började att göra amatörporr i Fawkes-masker.
Både Grant och Alan är serieartister från Storbritannien och bägge kallar sej magiker. Grant är kaosmagiker och Alan kanske inte kallar sej kaosmagiker men tycks ha en del gemensamt med dem. De har också haft en kylig relation sedan åtminstone 1990, kanske redan 1980.
En av kaosmagins idoler var Austin Osman Spare, inte minst den sigillmagi som han tycks ha uppfunnit. Spare kallade Freud och Jung för ”Fraud and Junk” och hade sina egna ideer om hur det omedvetna egentligen fungerade. Enligt honom handlade det snarare om att skaffa sej önskvärda omedvetna komplex snarare än att göra sej av med oönskade omedvetna komplex.
Som konstnär var Spare influerad av symbolismen och art noveau.
Seligmann och andra surrealister ansåg sej hålla på med magi och var starkt influerade av Freud.
(Det finns en stark historisk koppling till Franz Roh’s ”magiska realism”.)
Freud var ju farbror till Edward Bernays som ibland kallas ”the father of public relations”, t.ex i sin egen dödsruna. Bernays var bl.a inspirerad av Freuds ideer när han skapade (sin variant av) PR. Bernays ansåg att massan var farlig och destruktiv om den inte aktivt leddes av folk som var bättre vetande.
Långt senare skulle alltså Anonymous komma att göra uppror mot den etablerade världsbilden. Delvis kan vi se en motsättning mellan Bernays och Spare här.
En gång när jag började läsa sociologi så var jag ute på en pubafton och blev plötsligt utfrågad av någon full teknolog som ville veta om vi inom sociolgin hade några tekniker för att manipulera public opinion. Lätt ställd svarade jag att sånt var nog psykologer bättre på.
Android Jones
Jag har även några favorit-visuella-artister. Bland de historiska så gillar jag bl.a Rembrant och Salvador Dali.
Bland de nutida så är Simon Haiduk bra,
och Cameron Gray är bättre, och Justin Totemical.
men Android Jones är bäst. Som 11-åring fick han en hjäntumör bortopererad och han säger att det inte minst är traumatiska upplevelser som har format honom som konstnär. Han brukar ofta uppträda live tillsammans med electronica-artister och skapa verk under en föreställning.
Arkitekturstilar med lite filosofi
Naziarkitektur är astrist. En mycket fantasilösare variant av kommunistarkitektur.
Kommunistarkitektur kan se lite olika ut men jag har alltid älskat rysk futurism. Den bästa sidan av brutalism. Stalinskrapor och tunnelbanor.
Nazismen och kommunismen försökte uttrycka sina ideologier med sin arkitektur och folk verkar tycka att de inte misslyckades helt.
Det är lite lustigt att jag gillar rysk futurism, jag som är rätt frihetlig ideologiskt, men jag gillar också usonia; modernistiska trävillor på landsbyggden, som kanske passar bättre med min ideologi. (Kan även kallas mid-centrury, om man förstår att det är 1900-talet som menas.) Tydligen en "Mad men" stil, sägs det.
Men jag är lite motsägelsefull. Jag kan gilla både minimalism och maximalism. Riktigt bra kan det bli om man lyckas att förena dem.
Minimalism är ju en musikstil också, som jag gillar. Det vore kul att försöka dra paralleller mellan musikstilar och arkitekturstilar. Arkitektur har ju kallats för "frusen musik". Undrar om en minimalistiskt kyrka kunde kallas för "holy minimalism"?
Samtidigt som usonia fanns också "googie" som är en av de humoristiska arkitekturstilarna, brevid "dekonstruktivism" och "memphis group". Humor är bra, men man kan kanske inte bygga hela städer i såna stilar.
Fast jag vill helst inte se hela städer i nån enskild stil. Jag gillar variation och mångfald. Statsarkitekter som bestämmer hur alla hus i en stad ska se ut borde verkligen spänna av, om de behövs alls.
Postmodern arkitektur kan också vara lite småhumoristisk ibland, och ofta så gillar jag den.
Alla dessa är ju reaktioner på modernism, utom rysk futurism som är dem mest rättframt modernistiska av de här stilarna. Senare stilar som high-tech eller structural expressionism har ingenting att tillföra. Man låter bara de bärande elementen synas tydligare vilket bara är fantasilöst och uppgivet. Som om man inte ens orkat göra huset färdigt.
Funktionalism och brutalism är ju mycket hatade arkitekturstilar men jag misstänker starkt att det som folk retar sej mest på är den gråa, nakna betongen. Om man bara hade haft vett att måla husen i lite starka, glada färger så tror jag att folk hade accepterat dem rätt fort. Sen så är det rätt svårt att få färg att fästa på betong men det är ett annat problem.
Critical regionalism brukar ofta innebära kreativa utmaningar när man försöker att kombinera modernistisk universalism med traditionell regionalism. Det kan bli bra ibland.
Metabolism movement försökte att kombinera funktionalism med nått slags organicistiskt tänkande. Det låter intressant, men det fåtal bilder som jag har sett ser inget vidare ut.
Sustainable är ju en arkitekturtrend men det spelar ingen roll hur husen ser ut, bara det är miljövänligt. Man har ju till sist kommit på att det på ett sätt är rätt ekonomiskt att tränga ihop människor i stora städer och därmed så gör de av med mindre resurser vilket då blir ekologiskt också.
Något av det senaste som har kommit kallas "blobitechture" och innebär att stora glaskomplex inte längre är fyrkantiga lådor utan får väldigt runda och flytande former. Jag gillar det skarpt.
Annars kom jag faktiskt in lite grann på det här med arkitektur när jag försökte att hitta en alternativ benämning på Whiteheads "organic philosophy", som han kallade den själv.
Jag hittade på "digital organicism" och googlade detta och hittade en arkitekturstil, där man genom dataprogram lyckas att efterhärma naturens ibland rätt intrikata lösningar på arkitekturproblem. Jag älskar det. Tydligen besläktat med "genetic architecture" och "parametric design".
Och faktiskt så påminner det litegrann om alvernas arkitektur i tolkien-filmerna.
Lite off topic så blev jag Elrond när jag för nått decenium sen gjorde nått webbtest om vilken tolkien-figur jag var.
lite om estetik
"Beauty is truth, truth beauty,—that is all
Ye know on earth, and all ye need to know."
-John Keats, ode to a grecian urn
Den estetiska teorin uppkommer ungefär samtidigt som Benthams utilitarism under upplysningen. Är estetik njutning för sinnena? Det är ett ganska naturligt antagande som Kant vände sej emot.
Ursprungligen hade "estetik" en dubbelbetydelse av "skönhetsupplevelse" och "empiri" i bredare mening. Kanske kan man tala om "upplevelser", "bra upplevelser" och "de bästa upplevelserna"?
Så väl Kant som Platon poängterar skönheten som nånting oberoende av betraktaren.
Platon talade om det goda, det sanna och det sköna som de högsta värderna. Ett närmast identiskt uttryck finns inom hinduismen.
Under modernismen så har såväl konsten som den estetiska teorin handlat mindre om njutning och mera om att utforska gränserna för semiotiken. Vad är egentligen meningsfullt? Är det här konst? Vad ska det här betyda?
Den moderna semiotiken uppkommer ungefär samtidigt som den moderna konsten.
Estetiken får då åtminstone dessa betydelser: 1) empiri (klassicism), 2) skönhet (romantik), 3) semiotik (modernism)
Modern och postmodern estetik har en starkt kulturelativistisk tendens.
Tittar man på vanligt klädmode så tycks de olika stilarna som följer efter varandra handla om att acceptera den ena eller andra sortens fulhet. Oftast finns det någon form av överdrivenhet eller obalans som gör det hela till en igenkännbar stil. Som utsvängda byxor eller axelvaddar.
Kanske kan estetik vara både: 1) subjektiv 2) intersubjektiv och 3) objektiv?
Om det estetiska är det som man finner tilltalande då finns både det som bara jag gillar, det som alla i min kultur gillar och det som alla människor (eller allt levande) gillar.
Det sista är ju inte nödvändigtvis samma sak som det objektiva, skulle Kant kunna invända. Det verkligt sköna i sej själv kanske vi aldrig får veta något om enligt honom.
Varför uppskattar inte människor flugor? För att de sprider sjukdomar, irriterar våra sinnen och inte är till någon nytta alls.
Varför uppskattar spindlar flugor? För att de är mat.
Vad människor och djur uppskattar har naturligtvis mycket med vår biologi att göra.
Levande varelser tenderar att gilla sånt som bidrar till deras överlevnad, direkt eller indirekt. Detta är en slags darwinistisk estetisk teori.
Antiestetik handlar om att testa sina egna gränser och utforska det motbjudande.
"Rock gives courage".
Tragedier ger katharsis.
Skräckfilmer får dej att skratta åt din rädsla.
Vi stärker oss själva genom att utsätta oss för det negativa under kontrollerade former.
Den ytligaste nivån är idiosynkrastisk. Bakom den finns en kulturrelativistisk nivå. Bakom den finns en evolutionsbiologisk nivå. Bakom den matematisk skönhet.
Inom matematik sägs djupa sanningar vara estetiska. Fysiken sägs ge en estetisk bild av världen för vissa. Detta torde väl vara så nära "objektiv" estetik som vi kan komma?
Liksom matematik så kan estetik ses som ett mål i sej själv. Den har ett intrinsikalt värde.
Omvänt så påminner allt intrinsikalt om estetik. Om något existerar av sej själv eller för sej själv så associerar man till estetik. Lárt pour lárt.
"Here's to pure mathematics— may she never be of any use to anyone!"
Omvänt så kan man även se en koppling mellan estetik och etik.
Jag beter mej etiskt (välvilligt) när jag vill uppfattast som estetisk (tilltalande) av dej.
Jag uppfattar dej som estestisk (tilltalande) när du beter dej etiskt (välvilligt).
Holy wood
Dofter kan ha en stark psykologisk effekt på människor. Luktförmågan har anslutning till limbiska systemet och känslolivet. Det är också kopplat till hippocampus och minnet. Depression kan leda till nedsatt luktsinne och nedsatt luktsinne kan leda till depression. Alzheimer, parkinsson och huntington-diagnos kan innebära nedsatt luktförmåga. Psykopater sägs också ha svagt luktsinne.
Doftnördarna tycks ha en favoritdoft och det är "oud".
År 2002 lanserade YSL sin nya herrdoft M7, som var centrerad kring den dyra och exklusiva doftingrediensen oud. (Kan även stavas aoud eller oudh). YSL ligger ju bakom förvånansvärt många av de bättre herrdofterna.
Det var också ett försök att göra en tyngre och sexigare doft igen efter det kyska 90-talet. Det var dock för tidigt och den bombade hårt. Smått desperat slutade de att tillverka den ursprungliga doften och gav ut flera nya varianter istället.
Dofttillvertkaren Montale har länge gett ut flera olika ouddofter som Black Oud och Dark Oud. Att en herrdoft som Black oud har ett tungt inslag av ros och den enligt mej rätt unisexa oud-doften antyder att de riktar sej till en arabisk-muslimsk målgrupp inom västerlandet eftersom en sån doft antyder mjuka handleder i en anglosaxisk eller nordgermansk kulturkontext.
För oud är en österländsk doft som visserligen är ny här men som har långa anor i arabvärlden och längre österut. Högklassig oud för tankarna till sheiker och sultaner och mindre högklassig oud för tankarna till haremsdamer.
Själva trädet som man gör oud av växer dock inte i första hand i arabvärlden utan från Indien och österut. Även där är oud högt värderat fast med aningen andra associationer. Oud räknas bl.a som den bästa rökelsen vilket placerar den i en religiös kontext. Har du svårt att komma i harmoni med kosmos när du mediterar? Pröva lite oud-rökelse!
Agarwood, eaglewood osv har rykte om sej att vara ett av de dyrbaraste träslagen i världen. Vildväxande oudträd räknas som utrotningshotade men den kommersiella odlingen har kommit starkt.
Nu när ambergris inte längre görs av utrotningshotad valspya och civet inte längre görs av analkörtlar av utrotningshotad mårdhund så är det oudoljan som är den kanske mest exklusiva doftingrediensen nuförtiden. Och oud görs av tjära från möggelangripet utrotningshotat ädelträ.
Ensar Oud sysslar med oud som konstform - "artisanal oudh". Hans företag gör mycket små partier som kostar rätt mycket och lägger ner mycket hantverkskunskap i konsthantverket. De gör ett fåtal parfymer men också ren oudolja, som de ändå lyckas göra flera olika varianter av. Man kan också köpa riktiga oudträbitar som är tänkta för rökelse i första hand. Det är intressant att läsa bloggen och annat på hemsidan. En ny värld öppnar sej där oud är en urgammal magisk gåva från gudarna som de stora företagen bara försöker att utnyttja utan kärlek och förståelse för oudens hemligheter. Kvantitet före kvalitet.
Ensar antyder också att ouden har rent medicinska helande egenskaper. Jag hittar ett fåtal sidor till på nätet som hävdar detta men tyvärr så är de allihopa alternativmedicinska och det verkar inte finnas någon pålitlig källa alls. Men det är intressant att oud har den bilden. Egyptiska mumier balsamerades tydligen i oudolja och den är en universalkur i ayurvedamedicin. Ensar gör t.o.m. en oudolja som går att äta.
Den viktigaste ingediensen i oudolja tycks vara ett släkte av terpentiner som kallas "sesquiterpenes", där molekylerna är stora och komplicerade och mycket dyra och komplicerade att tillverka artificiellt. Samma släkte av doftämnen finns även i cederträ, vetiver, sandelträ, patchouli, ingefära, myrra, spikklubba och svartpeppar. Men äkta oudolja innehåller en blandning av en stor mängd ämnen. Det brukar finnas över 150 olika ämnen i äkta oud-olja.
Oud tycks ha kommit stark på senare år i den västerländska doftmarknaden. Det är kanske inte omöjligt att ysl återlanserar den ursprungliga M7 doften igen. Billigare än Ensar men kanske inte lika helig.
Dali, Disney och djent
Oh! You Pretty Things
Eftersom både den objektorienterade filosofin och jag är objekt, så kan jag inte hoppas på annat än att lyckas karikatyrisera den, eftersom objekt, enligt oop, bara kan uppfatta varandra som karikatyrer. De som mest karikatyriserar honom är dock hans kritiker.
Harman kritiseras för att vara ytlig, effektsökande och estetiserande. En del av detta förnekar han inte utan betraktar det som sin stil. Men mindre konstruktiv kritik vill han inte ens bemöta.
Varför skulle inte filosofier kunna vara en sorts konstverk? Harman skriver nånting om att kritik av logiska brister är ytlig. För honom är filosofins hjärta något annat. Ännu en sak som folk irriterar sej på. Han verkar vara något av en intuitiv tänkare, en sorts begåvning som nedvärderas i akademiska sammanhang.
Kritikerna antyder att han skulle vara oärlig som filosof eller åtminstone inte helt engagerad i det han hävdar. Kanske är han inte engagerad på samma sätt som kritikerna vill. All filosofi behöver inte födas ur desperation. Harman beskriver en estetisk tolkning av världen som dessutom är en ontologi. Ur ett perspektiv verkar estetiken vara central för honom, han skriver att den skulle kunna vara "första filosofi", men skriver bara att han kommer att skriva mer om det senare.
Ett problem med levande aktuella filosofer är att de fortfarande utvecklas, att de ännu vill tjäna pengar på sina verk och att det inte bara är att samla ihop deras livsverk och bedömma det. Själv tycker jag att han arbetar med en begränsad problematik och skulle gärna se honom skriva mer om lite olika saker.
Det är intressant att se honom skriva om hur filosofi går till; Filosofer har en stor idé, filosofi ska börja med en överdrift, släng alltid in en gammal filosof, osv. Nya generationer skapar ny filosofi för de har andra erfarenheter än äldre generationer och är trötta på etablerad filosofi. Den gamla filosofin behöver inte vara falsk och den nya behöver inte vara sann. Filosofi är inte ett sanningssökande utan alternativa sätt att beskriva verkligheten, som passar olika människor olika bra. Därför blir kritik av filosofi inte så intressant.
Ian Bogost frågar varför filosofer måste uttrycka sej i skrift. Varför kan de inte uttrycka sej med dans eller en installation? Jag tror att frågan är felställd. En sak som är återkommande hos intressanta konstnärer är att de tycks ha en filosofisk dimension i sina verk. De kan alltså betraktas som en sorts filosofer, som dock inte formulerar sej på något typiskt sätt för filosofer. Jag har tidigare försökt att låta konst och filosofi belysa varandra.
För övrigt så tycker jag att "ooo" ser snyggare ut än "oop". Men det är nog inte mitt problem. Jag tror att jag står Shaviro närmare än Harman.
andra bloggar om
filosofi, estetik, ooo, oop, Graham Harman,
Japansk design
Det sägs att medan kinesisk kultur fokuserar på etik så fokuserar japansk kultur på estetik. När Europa och Japan började upptäcka varandra under 1600-talet så hade Europa en maximalistisk barock-estetik och Japan hade en minimalisitisk shinto-estetik. Sedan dess så har den japanska estetisken varit en framgångssaga runt världen.
Den japanska estetiken grundar sej i magiskt och religiöst tänkande. Varje objekt har en inneboende natur (honshitsu eller seizui) som harmoniskt ska lyftas fram och harmonisera med omgivningen. Andra ord för "inneboende natur" kan vara essens eller ande, vilket på japanska är "kami". Kami kan även betyda naturandar, förfädersandar och gudar.
Detta gäller såväl gamla krukor och ätpinnar som moderna motorcyklar och mobiltelefoner. Även tekniska apparater ska ha en viss integritet och efterlikna naturliga former (shizen och shizenbi). Trä (ki) och sten (ishi) är vördade material.
Influerad av buddhistisk filosofi är begreppsparet wabi-sabi som syftar till skönheten hos det inperfekta och patinerade.
Den japanska livsstilen syftar till ett inre lugn (heisei) och harmoni (wa) dygnet runt. På 600-talet var det t.o.m. japansk lag att allt umgänge och beteende måste vara harmoniskt. Japaner sägs ju vara väldigt kontrollerade och formella.
Här kan ni läsa lite ur Elements of Japanese design av Boye De Mente från 2006.
andra bloggar om
estetik, skönhet, design, animism, Japan,
Ubuntu
Archbishop Desmond Tutu further explained Ubuntu as follows (2008):
One of the sayings in our country is Ubuntu - the essence of being human. Ubuntu speaks particularly about the fact that you can't exist as a human being in isolation. It speaks about our interconnectedness. You can't be human all by yourself, and when you have this quality - Ubuntu - you are known for your generosity.
We think of ourselves far too frequently as just individuals, separated from one another, whereas you are connected and what you do affects the whole world. When you do well, it spreads out; it is for the whole of humanity.
andra bloggar om
ubuntu,
Det blir liksom mera personligt
Hittills är det enbart tre stycken exoplaneter som har fått något egennamn. Dock verkar även dessa egennamn användas alltmindre. De heter Bellerophon, Osiris och Metuselah.
D&G
Unga vänsterintellektuella killar irrar yrvaket runt i vakuumet efter Marx och Engels. Vilka teorikomplex ska de analysera samhällets strukturer utifrån nu? Deleuze och Guattari verkar lovande. Synd bara att de är så svårtolkade, värre än både Bourdieu och Foucault. Det finns bloggare som verkar tycka att D & G fungerar bra för dem.
D & G är annars inte mina främsta kandidater till filosofin idag. Nog för att D&G kan vara kul och givande ibland. Jag tycker dock inte att maktanalys och samhällskritik är deras starkaste gren. Snarare gör de med den västerländska filosofin vad Picasso gjorde med konsten. Vad nu det var.
"Konsten är en lögn som får oss att se sanningen"
- Picasso
Vad är filosofin? Detta ser ut som en traditionell metafysisk fråga. För Deleuze kan traditionen inte avslutas eller upphävas liksom metafysiken inte går att undkomma. Hans alternativ tycks snarast vara att karikera den. Upprepning med skillnad. Patafysik.
Han förnekar att metafysiken kan avbilda sanningen; kan det då vara så att filosofens uppdrag är att förändra världen, som Marx sa? Deleuze verkar onekligen vara inne på det spåret, men han har även en annan tendens att se filosofin som ett mål i sej själv - som en sorts konstprodukt, varken sann eller användbar.
Kanske inte ens en produkt, utan kanske mera en stunds aktivitet. Om filosofi är att skapa begrepp så kan det vara övningen i skapande som är det intressanta och inte resultatet.
Han försöker se till att det inte kan finnas någon "sann läsning" av Deleuze genom att låta betydelserna hos sina olika begrepp glida och utvecklas. Alla läsningar av Deleuze är felläsningar som säger mer om läsaren än om Deleuze.
Deleuze brukar förskjuta sina begrepp, vilket är ovanligt. Det vanligaste är nog förtätning; dubbla betydelser osv.
Deleuze skapar nya begrepp, ofta genom att omtolka gamla begrepp. Att tänka nytt tycks vara en av de viktigaste poängerna med filosofi för honom. Att spränga de gamla ramarna. Men det handlar mindre om att kompletera gamla begrepp och etablerade teorier och mera om att befria sej från dom. Nyhetens behag får ett filosofiskt egenvärde. Ständigt nya uttryck för att glömma det gamla. Depeche mode.
andra bloggar om
Life is like a box of chocolates
Vad är livet? Inte det biologiska livet utan det existentiella livet, hur kan det beskrivas? Knappast med någon vetenskaplig exakthet. Här får nog en smula poetisk frihet tillåtas. Historiskt tycks människan alltid ha sökt metaforer för att beskriva sin tillvaro.
Den kanske äldsta metaforen för livet kan nog vara stigen. Spåret vi följer genom tillvaron där andra som vi har prövat sin lycka. Spåret vi lämnar efter oss när vi har vandrat vidare som ett tecken på att vi har varit här.
Sedan kan den metaforen utvecklas; Livet är en resa. Vi vet var vi har varit men vart är vi på väg? Landskapet ändras runtomkring oss allteftersom vi kämpar vidare medan våra resekamrater byts ut en efter en. En resa är som en berättelse med början, mitt och slut.
En kanske lika gammal metafor för livet är nog sagan. Sagan är som en beskrivning av ett välavägt meningsfullt liv med lagom stora utmaningat som gör att man växer med uppgiften och får sin belöning på slutet.
Det individuella livet har nog sällan liknats vid en stad eller en åker, även om ett samhälle eller ett land nog kan liknas vid dem. Kom det något efter "stig", "resa", "berättelse", "saga"?
När boken uppfanns liknades livet vid en bok. Livets bok. Guds bok i himlen. Din egen dagbok. Memoarerna. Biografierna. Spåren vi lämnade efter oss kunde vara tecken på papper. En nedskriven berättelse. En utveckling av sagometaforen.
En annan variant på "berättelse"temat kan vara; Livet är en teater. Alla spelar vi våra roller på livets scen, bakom våra halvhjärtade papier maiche masker med ett sunkigt manus i händerna, alltid biroller i någon annas pjäs. Jag tycker att det finns något kritiskt vid att likna livet vid en teater. Däremot inte om man utvecklar metaforen till:
Livet är en film. Det heter t.o.m. "biograf". Filmmediet ändrade vår grundläggande syn på tiden. En film kan snabbspolas, spelas baklänges, spolas tilbaka, man kan se scener många gånger, pausa, osv. Att verkligen se en händelse baklänges kunde man varken med en bok eller teater. Detta påverkade både konsten och vetenskapen, men vad betydde det för vår syn på livet?
Det senaste tillskottet är nog att likna livet vid ett dataspel. En slags vidareutveckling av "film"metaforen kanske. Som övernaturliga hjältar kämpar vi liv efter liv i en heroisk saga där vi samlar poäng och kommer högre i nivåerna, inte helt olikt reinkarnationstro. Kan man fuska i spelet? Finns det påskägg? Tillägg? Nya versioner? Bör man komma ihåg att inte ta spelet på blodigt allvar?
LSDNA
88 år gammal lär Francis Crick på sin dödsbädd till sist ha erkänt det han förnekat under alla år.
Att han varit dopad när han gjorde sin nobelprisupptäckt.
andra bloggar om
DNA,
En ironikers försvarstal
Jag var och såg Schyffert här i Umeå. Showen sägs handla om 90-talet men jag skulle nog snarare säga att det är Schyffert som pratar om sitt liv och sin karriär i största allmänhet. Rätt mysigt faktiskt. 90-talet råkar bara vara ett viktigt årtionde för honom. Den scensmoral han levererar är att man inte bara kan vara ironisk hela tiden, ibland måste man faktist vara allvarlig också. Lyckligvis innehåller showen intressantare och roligare saker än så. Synd att han verkar ha slutat blogga.
andra bloggar om
Schyffert
Ont klotter
http://blog.wired.com/underwire/2008/03/sxsw-bathroom-h.html
http://www.gapingvoid.com/Moveable_Type/archives/004032.html
andra bloggar om
humor,
politik,
religion,
Strindberg och Swedenborg
Jag har roat mej med att läsa i Strindbergs Inferno - en ganska kort och förvirrad bok ,men intressant. Han berättar om alkemiska experiment, om magi och mystik, om att tveka mellan ateism och katolicism. Som alla konstnärer så lär även Strindberg känna irrationaliteten, utforskar den inifrån, bedömmer den på dess egna villkår.
Strindberg anses oftast tillhöra vänstern men överför hans åsikter till dagens samhälle så är han snarare libertarian. Trots att han sympatiserade med revolutionära socialdemokrater som tidningen Stormklockan var Marx var aldrig någon idol för Strindberg. Här är en kul forumdebatt.
Strindberg var mest politiskt radikal när det var som hippast, under 1880 respektive 1910-talet, liksom han var naturalist, symbolist och expressionist när det var som mest inne. Ur den synvinkeln var han en trendkänslig posör, lika mycket som genial nyskapare. Visst kritiserade han skadeglatt samtida kolleger som han inte tyckte höll måttet, men han kunde också smickra in sej hos den strategiskt viktige Brandes.
Till en början verkar han tillhöra någon slags frihetlig vänster. Sedan tycks Nietzsche vara en förebild.
Under Strindbergs infernokris är diverse mystiker på tapeten som t.ex Swedenborg. Även i hans verk märks en förändring från anarkism, realism och naturalism till mystik, symbolism och ockultism.
Under sina sista år kritiserar han mera nyktert samhällsfenomen igen, men kanske utan stort hopp om förändring. De sista åren var han religös synkretist och trodde att hans undermedvetena stod i förbindelse med världssjälen. Efter hans död paraderade tusentals arbetare Stockholm gator till minne av den store författaren, tjänstekvinnans son och arbetarnas vän.
Swedenborg har haft många framstående läsare genom århundraderna, t.ex:
Carl Love Jonas Almqvist (dråpare och) förespråkare av fri kärlek
Hellen Keller, blind och döv filosof
Henry James, William James pappa
D T Suzuki, zenintroduktör (och alkoholist)
Jorge Luis Borges, argentinsk författare
Strindberg, reaktionär anarkist och nationalförfattare
26 år gammal skriver Swedenborg hem om några uppfinningar han säger sej ha gjort:
"en u-båt (!), ett slussystem, lyftkranar som utnyttjar vattnets flytkraft, en flygmaskin (!), rep av stor hållbarhet, ett musikaliskt universalinstrument, automatvapen, en vakuumsug. Några av de teorier Swedenborg framlägger och får erkännande för är bl a läran om atomerna samt nebulosateorin, dvs att solen är ursprunget till vårt planetsystem; vidare att ljus är vågformigt, och att magnetism och elektricitet hör ihop."
Jag antar att det är möjligt att han i teorin behandlade dessa ämnen. Jag har förgäves sökt efter mera material om den vetenskaplige Swedenborg. Sveriges första vetenskapliga tidskrift, Dædalus Hyperboreus ges 1715-17 ut av Swedenborg och Christopher Polhem. 28 år gör Swedenborg stora insatser för att förbättra gruvnäringen, som vid denna tid var den viktigaste näringen i Sverige. Han fortsätter 1718-43 att skriva i vetenskapliga och filosofiska ämnen och blir känd även utomlands.
1743-44 får han någon form av religiös uppenbarelse och en ny livssyn. 60 år gammal börjar han skriva ner sina profetiska verk. De storslagna och påtagliga apokalytiska visionerna leder oftast i verkligheten till smärre sociala reformer. Apokalypsen innebär att den gamla kyrkan ska ersättas av en ny. Kristus återkomst utgörs av Swedenborgs egen nya bibeltolkning. Bibeln består enbart av allegorier och symboler och beskriver människans andliga utveckling och ingen världshistoria. I Swedenborgs bibeltolkning förenas tanke och tro, vetenskap och religion. Gud dömer ingen levande eller död: De onda söker sej frivilligt till helvetet.
En fristående församling av hans nya kyrka kunde snabbt grundas i England men var förbjuden ännu ett sekel i Sverige. Det finns många lärjungar just i Afrika och hans kyrka var fort ute med att motarbeta slaveriet, liksom med annat socialt arbete. De bildade kanske världen första konsumentkooperativ. Äktenskaplig kärlek var mycket viktig, men Swedenborg uteslöt inte helt en liten smula otrohet för den äktenskapliga harmonins skull.
Swedenborg dör 1772 i London. Han begravs i svenska kyrkan i London. 1908 flyttas hans kropp till Uppsala domkyrka där han har en sarkofag i ett kor på södra sidan men hans kranie köptes först år 1978 av Svenska Kungliga Vetenskapsakademien för 10 664 dollar och är då världens dyraste kranium.
Andra kranier på vift har varit Descartes, Benthams, Mozarts och Bachs.
andra bloggar om
Strindberg,
Swedenborg,
Objektiv
Trevor Horn hade under hela 80-talet på sej stora glasögon, ofta vitbågade, vilket kan ses i flera musikvideos. I en av hans första videos, Buggels I am a camera, så tycks de stora 80-tals glasögonen få symbolisera den kamera som han säger att han är.
I själva verket så är uttrycket namnet på en musikal som filmen Cabaret baserades på. Den musikalen baserades i sin tur på författaren Christopher Isherwoods bok Goodbye to Berlin som baserades på hans egna vistelse i Berlin under Weimarrepubliken. Mikael Hörnqvist skriver här utmärkt om "Verkligheten bakom Cabaret."
"Motsättningen mellan strändernas livsnjutande nakenbadare och de politiska grupperingarnas uniformsklädda stormtrupper, och allt som dessa båda grupper stod för, var så markant och oförsonlig att ingen lösning tycktes finnas inom synhåll. Sammanbrottet måste komma, frågan var bara när. I väntan på detta stod, som något slags absurt emblem över den lika labila som osannolika syntesen mellan demokratisk frihet och preussisk disciplin, de prostituerade i Berlins gathörn iförda arméns kragstövlar."
Hörnqvist skriver dock inget om Isherwoods intresse för österländsk religion och mystik vilket kom mera till uttryck efter att han hade flytt från Berlin till Los Angeles. Ken Wilber skriver om Isherwood i One Taste (s.7-13).
"You can get to Isherwood to everythings that s important in six moves or less."
"Germany, the brightest of philosophical lights in the West, heir to Greece, and it had all come to this: a madman disguised as a housepainter from Austria. And so now, today, one cannot think of the greats - Kant, Hegel, Spinoza, Marx, Fichte, Freud, Nietzsche, Einstein, Schopenhauer, Leibniz, Schelling - the whole Germanic sphere - without thinking, at some point, of Auschwitz and Treblinka, Sobibor and Dachau, Bergen-Belsen and Celmno. My God, they have namnes, as if they were human."
Wilber skriver även om att Isherwood gav namnet Bowles till Sally Bowles i Goodbye to Berlin, som egentligen hette Jean Ross, efter kompositören och författaren Paul Bowles, som bl.a har skrivit The sheltering sky, som liksom Cabaret blev en mycket bra film. Isherwood kände Paul Bowles och många andra av samtidens kända.
(Ett berömt citat ur boken och sagan om Brandon Lee.)
andra bloggar om
Christopher Isherwood,
Paul Bowles,
The sheltering sky,
Brandon Lee
Parsifal
Schopenhauer är inte bara den första västerländska filosof som är någorlunda inläst på buddhismen, hela hans filosofi kan tolkas som en sorts västerländsk buddhism. Detta var något som hans varma beundrare Richard Wagner var medveten om.
När Nietzsche bröt sin vänskap med Wagner så var det strax efter att Wagners sista opera Parsifal var färdig. Nietzsche avskydde det budskap som han tolkade in i verket, även om han erkände att Wagner fortfarande var en hejare på mastodontoperor. För Nietzsche handlade Parsifal om kristen självuppoffring, viljelösheten som högsta ideal. Parsifal betraktas allmänt som ett svårtolkat verk.
Men är verkligen viljelöshet ett kristet ideal? Wagner var ju inte kristen. Parcifal är visserligen ett försök till en kristen opera, men dessförinnan så hade han bl.a skrivit Nibelungringen baserad på gamla germanska myter och sagor. Han hade även planerat en opera som aldrig blev något av, Die Sieger, Segrarna, som skulle handla om Buddha och där Wagners shopenhauerism antagligen skulle ha varit ännu tydligare. För Schopenhauer är medlidande ett slags omvändande av viljan, och ett sätt att undfly viljan.
Nietzsche bryter iallafall med både Wagner och Schopenhauer och blir den förste och störste av viljefilosoferna. Han kritiserar "nihilismen" och säger att nihilister tror att dom inget vill men sanningen är att dom vill intet. Så oförmögen är människan att inte vilja att hon t.o.m. vill intet.
Det finns en scen i slutet av andra akten som har fångat uppmärksamheten hos en del. Antagonisten Klingsor kastar det heliga spjutet, som spetsade Kristus, mot protagonisten Parsifal, men spjutet stannar och svävar i luften ovanför Parsifal, som tar det och gör korstecknet varpå Klingsors magiska slott störtar samman till ett öde landskap. Parsifal ska även ha varit en influens på T.S. Eliots The Wasteland.
Den här huvudsidan tar förresten upp något intressant: en tavla som kanske är gjord av Picasso och som isåfall avslöjar en annan sida av honom. En Picasso som dolde hemliga budskap i sina bilder. Picasso var också med i minst två hemliga sällskap. Tavlan är som sagt omstridd och Picassos dotter verkar inte tro att den är gjord av honom, men jag tycker att argumentationen på The Picasso Conspiracy är, om inte entydig så åtminstone intressant: En upptäckt tavla från 1934 kan kanske vara målad av Picasso och tycks innehålla mycket symbolik och teman som var viktiga för honom, bl.a då Parsifal och den svävande Lansen.
Det finns även en text av CG Jung om en utställning av Picasso. Bortsett från att Jung inte verkar ha någon fäbless för modern konst så är det en intressant läsning. Han ser Picasso på väg ner i sitt eget privata helvete. Det är en intressant tolkning av Picassos kubistiska alster, att de faktiskt skulle kunna förmedla någon slags splittring, något sönderfall, och inte enbart vara formmässiga experiment. Ser man Picassos verk från sexiotalet; enkla, barnsliga, färgglada, fredsförmedlande, så verkar det som om Picasso till sist hittade upp ur undergjorden igen.
Även Philip K Dick nämner Parsifal med lansen svävande över sitt huvud (s.119). Horselover Fat pratar om Parsifal i Valis (s.121):
Parsifal is one of those corkscrew artifacts of culture in wich you get the subjective sense that you've learned something from it, something valuable or even priceless; but on closer inspection you suddenly begin to scratch your head and say, Wait a minute. This makes no sense. I can see Richard Wagner standing at the gates of heaven. You have to let me in, he says. I wrote Parsifal. It has to do with the Grail, Christ, suffering, pity and healing. Right? And they answered, Well, we read it, and it makes no sense. SLAM.
Andra bloggar om
kan man inte få kissa ifred?
Jag tyckte att den här kommentaren var ganska bra:
"Av det som kunde ha blivit en mäktig feministiskt manifestation, blev det istället en förnedrande föreställning där perversa snuskgubbar kunde få utlopp för sina egendomliga böjelser."
Andra bloggar om
Itziar Okariz
performance
konst
Dorinel Marc
TodaysArt
Jag fick ett medelande till mitt Last.fm konto som lydde såhär:
Personal message: Hi Hi, We are currently building towards a unique Group Radio Player and I think you can really help out by joining the TodaysArt festival group, since it'll broaden and deepen the musical spectrum of the group with your unique listening & prefernce pattern! Helpin' us out is only one click away: http://www.last.fm/group/todaysart/join
By the way TodaysArt festival will take place from 20 till 22nd of September this year at 25 in&outdoor locations in the city centre of The Hague (NL). Thanks a lot, see you at our group? Happy listening here at Last.Fm! best regards on behalf of the TodaysArt team, RoelandP. Thanks, todaysart P.S. Here's what I'm listening to: http://www.last.fm/user/todaysart/
Vad är då TodaysArt undrade jag?
TodaysArt is the annual international multidisciplinary modern creativity festival Held in September in The Hague, The Netherlands The festival offers a programme at 30 stages (in- and outdoor) in the city centre with more than 200 artists from over 25 countries, all presenting their creative vision about what Art is Today in terms of music, video and visual arts, film, photography, fashion, performing arts, theatre, contemporary dance and other disciplines and crossovers. Expect unique and custom-made productions and performances by the world's most creative artists.
Här är några länkar:
Last.fm: http://www.last.fm/group/TodaysArt
Myspace: http://www.myspace.com/todaysart
Youtube: http://www.youtube.com/todaysart
Flickr: http://www.flickr.com/photos/todaysart
Hyves: (dutch) http://todaysart.hyves.nl
GoogleMap Festivalarea: Click here for The Hague city & TodaysArt on the map!
Official site http://www.TodaysArt.nl
Jag tycker att det verkar kul, men i år har jag inte tid eller möjlighet att åka dit. Jag har andra resor inplanerade. Jag får nöja mej med att bidra till deras Group Radio Player. Känner du till något liknande i Sverige?
Andra bloggar om