Tror du verkligen på det där själv?
Vi kan vara förvissade om att både Gud, frihet och odödlighet är metafysiska sanningar, trots att dessa inte är syntetiskt-apriori, säger Kant.
Några citat ur Kritik av det praktiska förnuftet:
”PURE practical reason postulates the immortality of the soul, for reason in the pure and practical sense aims at the perfect good (summum bonum), and this perfect good is only possible on the supposition of the soul's immortality. It is the moral law which determines the will, and in his will the perfect harmony of the mind with the moral law is the supreme condition of the summum bonum.”
-Kant
THE pure practical reason must also postulate the existence of God as the necessary condition of the attainment of the summum bonum.
-Kant
The highest happiness can only be conceived as possible under conditions harmonising with the divine holiness.
-Kant
Kant verkar mena att Gud, frihet och odödlighet är nödvändigheter för att inte livet och existensen ska vara absurda. Alltså bör vi förutsätta att de finns. Att vi verkar behöva dessa gör dem dessutom mer troliga.
Men går det fortfarande idag att tro på Gud, fri vilja och odödlighet?
Graham Lawton har bedrivit forskning som han tolkar som att en tro på det övernaturliga egentligen än något medfött.
“atheism is psychologically impossible because of the way humans think,”
- Graham Lawton
Att tro på fri vilja tycks vara nödvändigt för lycka och meningsfullhet. Dessutom planering och ansvarsfullhet. Livets mening har jag tidigare skrivit om här och här.
T.o.m. människor som kallar sej ateister kan tro på ett liv efter döden.
Alfred Ayer plockade upp Bertrand Russells fallna mantel som ledare för den analytiska filosofin när Wittgenstein inte ville ha den. Trots att hans filosofi i stort blev motbevisad när Quine publicerade Two dogmas of empiricism 1951 så var Ayer fortsatt populär fram till sin död 1989. Detta berodde nog delvis på hans charmiga och aningen självgoda personlighet.
Jag tror att jag har hört att Ayer agerade sekulär präst för Faulkner på hans dödsbädd, men jag hittar ingenting om det på nätet. Dock kan det påminna om en scen i Faulkers ”A fable”.
Den livslånge ateisten erkände sej ha haft en nära-döden-upplevelse när han satte en bit lax i halsen, vilket han dock snart tog tillbaka. Inte ens när han fick empirisk verifikation så verkar han ha velat tro. Gräver man litegrann så tycks han dock ha haft en ännu märkvärdigare upplevelse än vad han först erkände.
Mycket av diskussionen kring detta går tillbaka till Platons dialog Faidon; kropp och själ, ande och materia, rationalitet och empiri, förnuft och känsla, verklighet och uppenbarelse, enhet och mångfald, perfektion och ofullkomlighet, odödlighet och dödlighet, varaktighet och förändring, evig och timlig, gudomlig och mänsklig, himmel och jord, ställs här upp som par.
Huvudargumentet i Faidon är att liv och medvetande inte är något sekundär eller härlett utan tvärtom primärt och orsakande - själen orsakar den levande kroppen t.ex. Dessutom tycks vi minnas tidigare reinkarnationer.
Husserl som grundade den kontinentala filosofin skriver att medvetandets djupare nivå inte kan sluta att existera bara för att det vardagliga jaget dör. Det ”transcendentala egot” är odödligt.
Peirce som grundade pragmatismen menar att varje kognition måste tolkas av en följande kognition för att vara en kognition. Kognitionerna kan därför aldrig upphöra. Teckenkedjorna är oändliga.
Swedenborg ansåg att det i princip var möjligt för vem som helst att tala med de döda och änglarna i himlen om vi bara övade upp den förmågan. Ett sekel senare så skulle den spiritistiska rörelsen se honom som en föregångare.
Laura Huxley skrev 1968 i en epilog till en biografi, This timeless moment, som hon skrev om Aldous Huxley, att hon hade träffat ett medium. Flera seanser hölls. Från andra sidan så ville Aldous ge ett bevis på livet efter döden. Laura fick flera referenser till böcker och sidor i Aldous bibliotek
”Aldous says that you are going to recieve what eventually is going to be considered classical evidence of survival of the personality and consciousness, not something that can be explained by telepathy or other theories.”
Mediumet beskrev en bok med ett citat i Aldous bibliotek där han själv aldrig hade varit. Det visade sej vara
Proceedings of the Two Conferences on Parapsychology and Pharmacology, sid 17 rad 23:
”Parapsychology is still struggling in the first stage. These phenomena are not generally accepted by science although many workers are firmly convinced of their existence. For this reason the major effort of parapsychological research has been to demonstrate and to prove that they are working with real phenomena.”
(Unknown Huichol av Jay Courtney Fikes)
Trott om du vill.
Greg Egan skriver i Permutation city om hur priset för odödlighet är att ge upp vår egen personliga identitet; inte bara genom att mångfaldigas i flera alternativa världar utan även genom att tillåta sej att utvecklas och förändras och inte längre vara fullständigt identisk.
Ghost in the machine
NDEs tycks inträffa när EEG bara visar en platt linje. Detta är åtminstone vad personerna hävdar, att först förlorade de medvetandet om omvärlden, sedan hade de en upplevelse av att vara döda och sen återfick de medvetandet. Under den tid som de hävdar att de hade upplevelser så visade EEGt bara ett rakt streck.
För skeptiker så är detta en viktig punkt. Man hävdar att personerna istället hade sina upplevelser precis innan eller efter att de var kliniskt hjärndöda. Det är korta ögonblick men man säger att det är okänt hur lång tid som egentligen skulle behövas.
Det är inte heller uteslutet att det skulle kunna finnas någon dold hjärnaktivitet som inte visas av EEGt.
Inget av lägren har dock lyckats producera några bevis som har övertygat det andra lägret.
För att NDEs ska kunna fungera som det är sagt så måste alltså information kunna flöda från den flygande själen tillbaka in i den materiella hjärnan.
Som Heidegger påpekar så är en själ som en extra kropp ingen bra lösning på medvetandeproblemet. Detta förklarar egentligen inte på något sätt det subjektiva i subjetiviteten. Problematiken kring subjekt och objekt kräver en annan sorts lösning. Antingen försöker man att reducera det ena till det andra, ser dem som två väsensfrämmande substanser eller försöker att finna en gemensam förklaringsram för alla fenomen.
Idealism , fysikalism och dualism. Och sen den fjärde intressantaste kategorin; Neutral monism påminner om panpsykism, Panpsykism påminner om property dualism, som påminner om dual aspect theory, som påminner om experiential dualism (det liknar två olika substanser men egentligen så finns ingen substans!)
De sk. skeptikerna hävdar att medvetandet är ett sk. emergent fenomen som på något sätt uppstår i den fysiska, naturvetenskapliga hjärnan.
Det är lite lustigt att skeptikerna här visar sej försvara varianter av holism, som ju emergens kan sägas vara, medan skeptiker annars oftast är bundsförvanter med olika reduktivister.
Två uppmärksammade medvetandeteoretiker är David Chalmers och John Searle som bägge försvarar olika varianter av emergens, att medvetandet på något sätt uppstår ur den fysiska hjärnan och när den dör så försvinner även medvetandet. Chalmers lämnar dock en dörr på glänt för panexperientialism.
Intressant nog så hävdar bägge att mindre delar av hjärnan är mindre medvetna och att mera medvetande uppstår när delarna sammarbetar. Whitehead fortsätter detta resonemang ner på ickebiologisk nivå.
Chalmers överväger möjligheten att all informationbearbetning ger upphov till någon medvetenhet. I så fall skulle stunder av medvetenhet finnas överallt i naturen eftersom praktiskt taget allt kan beskrivas som informationsbearbetning. Tegmark verkar vara inne på samma spår.
Whiteheadiansk panexperientialism tycks först vara raka motsatsen till en själ som frigör sej från hjärnan. Fast med panexperientialism o.dyl. så kan högre former av medvetande uppstå lite överallt, av vilket material som helst, och måste inte vara bundet just till hjärnan.
Monty Python föreslår att människan inte föds med en färdig själ utan att man skapar den under en livstid. (55 minuter in i filmen Meningen med livet.)
Författaren Greg Egan beskriver i flera romaner starka AIs. En tillräckligt perfekt simulation av ett medvetande blir ett nytt medvetande. Därför kan man ladda upp sitt medvetande i en dator istället för att dö. (I Permutation city så blir t.o.m. en tillräckligt bra simulation av ett universum ett nytt universum.)
Man kan föreställa sej att själen vore något elektromagnetiskt fenomen som lämnade kroppen vid döden, kanske fann ett hem i jordens magnetfält, kanske inristad på universums yta, kanske reinkarnerade i en ny kropp. Kanske är m-teorins 11 dimensioner inblandade. Kanske är universums mörka materia vikten av alla dödsriken som finns i anslutning till alla bebodda planeter.
Searle hävdar att samtida filosofi som regel har försökt att glömma att det subjektiva som sådant existerar. (Daniel Dennett?) Liknande Chalmers så menar han att det subjektiva är något helt annat än det objektiva men att medvetandet iallafall skapas kausalt av hjärnan. Däremot så kan inte vilken informationsbehandling som helst vara medveten. Om vi lyckas skapa ett konstgjort medvetande i framtiden så blir det i en konstgjord hjärna rätt lik vår vanliga hjärna.
Man kan fråga sej om alla dessa livsformer utan hjärna men som ändå tycks reagera på omgivningen har någon form av medvetenhet?
”Min kropp lämnade bilen. Jag såg hela händelseförloppet från tre, fyra meter ovanför. Man kan lämna sin kropp, tro mej. Jag hade försökt hela livet, men det här var min första riktiga upplevelse. Jag såg den där grejen rulla runt i slow motion tre gånger, väldigt sansat, väldigt lugnt.Jag var en iaktagare. Inga känslor var inblandade. Du är redan död, bara att glömma. Men under tiden, innan lyset slocknade … jag lade märke till undersidan av bilen, och jag märkte att den var byggd med diagonala, nitade balkar på undersidan. De såg väldigt stabila ut. Allting hände i slow motion. Man tar ett jättedjupt andetag. Och jag vet att Anita är i bilen, och i en annan del av huvudet undrar jag om Anita också tittar på ifrån ovan. Jag är mer orolog för henne än för mej, för jag är inte ens i bilen. Jag har flytt, i huvudet eller var man nu tror att man är när sådana där gejer händer på en nanosekund. Men så, efter tre volter, så dunkar den ner gummit nedåt, in i en häck. Och plötsligt är jag tillbaka bakom ratten.”
-s. 252, Livet, Keith Richards
Transmigration
Det finns gott om anekdotiska tecken på reinkarnation. Så länge som akademisk vetenskap inte ens vill beröra frågan (och inte heller vet hur man skulle gå till väga) så är det upp till var och en att tro vad dom vill.
Jag har ju tidigare spekulerat kring vilka kändisar som skulle kunna vara reinkarnationer av andra kändisar och jag kan ju fortsätta med några till:
Ernst Rolf -> Magnus Härenstam
Bellman -> Magnus Uggla
Luther -> Biskop Christina Odenberg
Thoreau -> Ellen DeGeneres
Goethe -> James Woods
Beethoven -> Sjostakovitj
Bach -> Schubert
Jefferson -> Assange
Fermat -> Gauss
Euler -> Poincaré
Galois -> Grothendieck
Fredrik 1 av Preussen -> Hitler
Lord Byron -> Pete Burns
Shelley -> Boy George
Schubert -> McCartney
August Strindberg -> Alexander Bard
Janis Joplin -> Caroline af Ugglas
Billie Holiday -> Whitney Houston
Ni kan ju roa er med att jämföra personerna och se efter om ni hittar några likheter eller beröringspunkter.
Det skulle förklara en del om mitt filosofiska intresse om jag själv hade varit filosof i ett tidigare liv. Finns det någon känd filosof som dog strax innan jag föddes? Tja, jag föddes 1971 och 1969 så dog Karl Jaspers. Inte en av de allra mest kända men han finns åtminstone med i filosofiska uppslagsverk. Finns det då några likheter mellan honom och mej? Ja, om man letar efter något löst definierat så brukar man hitta det;
När jag först började att läsa filosofi på gymnasiet så tyckte jag först att existentialfilosofi verkade mest intressant, även om jag senare tröttnade för andra intressen. Jag har inget emot att blanda in psykologi och sociologi i min filosofi och jag har väl varit nån sorts vänsterliberal som bl.a var intresserad av Habermas. Allt detta är likheter med Jaspers.
Jaspers hade också klen hälsa vilket gjorde att han fick ägna livet åt att läsa och skriva. Själv är jag ju också lite sjuklig av mej vilket gör att jag får mina kickar av av att filosofera snarare än av basejump. Egentligen så skulle jag vilja vara en äventyrlig kille men jag kan ju inte.
Jaspers fick i mitten av livet ett tag leva under en diktatur som inte gillade honom. Vi får hoppas att inget liknande händer mej. Han flyttade till ett neutralt land och jag föddes i ett neutralt land.
Jag har däremot inga som helst minnen av att ha varit Jaspers och om jag skulle ha varit det så har jag utvecklats sen dess. Men jag tycker ändå att tanken är så kul att jag har haft Jaspers som avatar på twitter sen jag började där för fem år sen. Tänk om jag är den enda twittraren i världen som har min förra reinkarnation som avatar?
Jag antar att detta faller under kritiken att alla säger sej ha varit någon kändis i sitt tidigare liv, men allvarligt talat; vem vill ha varit Karl Jaspers? Är inte han en stor looser? Han bildade ingen skola och hade inga lärljungar och inte ens inom existentiell psykoterapi är man speciellt intresserad av honom idag.
Framtiden enligt Jenny
Jenny Cockell blev mycket uppmärksammad i mitten av 90-talet när hon på kort tid gav ut tre böcker som handlade om hennes upplevelser av reinkarnation och ”Sökandet efter mina barn från ett tidigare liv.”
Hon beskrev hur hon tyckte sej ha fragmentariska minnen av ett tidigare liv som fattig kvinna på Irland där hon gick bort för tidigt och lämnade sina barn efter sej.
Hennes oro för sina barn tycktes nu göra att hon även i nästa liv mindes saker ur sitt tidigare liv.
Hon uppfattades som ett av de mer trovärdiga reinkarnationsfallen och det gjordes bl.a en tv-film om henne.
Eftersom det är svårt att hitta tydliga bevis emot reinkarnation, så får skeptiker istället fokusera på oklarheter och bristande information som de tycker borde finnas med.
I sin tredje bok från 1996 beskrev hon ett mera organiserat utforskande genom hypnos, inte bara av det förflutna utan även av framtida reinkarnationer.
Hennes nästa liv ska bli som en fattig flicka i Nepal vid namn Nadja runt år 2050. Nadja blir dock inte så väldigt gammal men hon är på det hela taget lycklig.
Nära hennes by så håller utländska arbetare på med ett vattendamsbygge. Hon kallar alla utlänningar för amerikaner. Västerländsk hjälp är välkommen för Kina upplevs kring 2050 som ett stort hot mot Nepal, någit som förvånar Jenny Cockell.
”Den svåraste perioden kommer förmodligen att inträffa under de följande hundra åren (2050-2150) då den påtagliga befolkningsminskningen gör sig gällande.”
(s.194)
Kring 2150 är Jenny reinkarnerad i norra Europa, kanske Polen, och tiderna är hårda. Det verkar inte vara krig men detta är det sämsta av de framtida liven som Jenny upplever.
”Den befolkningsminskning som infertiliteten på sikt leder till kommer att vara som mest påtaglig om tvåhundra år då befolkningen kommer att vara avsevärt reducerad (…) Men den tiden ser jag också som en vändpunkt.”
(s.194)
År 2228 så är Jenny en kvinna vid namn Janice Thorpe som är anställd vid företaget Unichem som är baserat i USA . Janice är på en expedition till sydamerika för att leta efter användbara kemikalier till medicinska elller andra ändamål. Dessa kemikalier kan sedan syntetiseras fram men det ger för många biprodukter så man föredar att använda frön och unga träd om kemikalien kommer från ett träd.
Det finns färre människor i världen och det verkar även finnas färre djur. Men det är en lugn och trygg tid och luften är ren och klar. Haven är dock förorenade och kan inte användas som näringskälla.
I USA är bilkörning hårt reglerat och privat bilkörning uppmuntras inte. Alla former av utsläpp är förbjudna. Tydligen så finns det fortfarande några bensinbilar i andra länder.
Det finns jobb åt alla och Janice gillar att shoppa på fritiden. Cancer är fortfarande ett problem, vilket beror på alla miljögifterna. Folk blir runt 85.
Sheryl Vaughn föds runt 2270 i USA. När hon sitter i ett klassrum i kalifonien 2285 så är det en tid full av hopp och entusiasm.
”Vi diskuterade olika teorier om tid och fysik och hur allting hänger samman. ”Det handlar om att förstå hur tiden påverkar oss, hur man använder tiden för att sätta sej in i andra tänkesätt (…) Det är väldigt invecklat (…)”
(s.170)
”Huvudsaken är att man lär sig tänka, att resonera utifrån de teorier man har. Det är inte nödvändigt att lära sej allting utantill bara man vet var man vet var man ska få tag i den information man behöver.”
Datorer hade vi också; huvuddatorn var uppkopplad till ett nätverk. ”Men de vill inte att alla datorerna ska vara det. Det är inte bra om för många människor har tillgång till alltsammans, så i stället har vi en rad mindre nätverk.”
(s.170)
Som 25-åring arbetar Sheryl hemmifrån på sin dator. Förtag vänder sej till hennes firma för att få reda på vilka grödor som bäst lämpar sej för deras nyodlingar. Alla typer av kemikalier betraktas som extremt riskabla inom jordbruket och man använder hellre predatorer för att hålla efter insekter, vanligtvis andra insekter. Svampsjukdomar var dock ett större problem.
Solenergin är den största energikällan, brevid andra ”naturliga energikällor”. Luftfroreningarna från vår tid hade gått att lösa med växter men kemikalierna var fortfarande ett stort problem.
Fåglarna hade varit de första att drabbas och stora delar av Jorden saknade fortfarande fåglar. Haven var dock värst drabbade av kemikalier och muterade bakterier.
Infertiliteten hade varit ett stort problem och den verkade hålla i sej. Men det var en glesbefolkad och fridful tid med frisk luft. Jenny Cockell noterar att ozonlagret inte verkar vara något problem trots att det pratas mycket om det i hennes egen tid, 1996.
På Sheryls tid utforskar man fortfarande bara solsystemet med obemannade sonder men ett långsiktigt projekt att skapa ”en ekologisk miljö” på Mars har påbörjats. Några forskare letar även efter mikroorganismer i rymden.
År 2008 så gav Jenny Cockell efter tolv år ut ännu en bok, men kritiker klagar på att hon bara upprepar vad hon har skrivt om tidigare. Hennes livliga fantasi som sägs förklara hennes tidigare böcker tycks ha tagit slut.
Transmortal idéhistoria
Så om västerlandets filosofer reinkarnerar och filosoferar vidare; Hur utvecklar de då filosofin?
De bästa tycks utgå från den metafysiska frågan, även om filosofen som reinkarnerar som Hume/Schopenhauer/Wittgenstein verkar hävda att den inte går att utforska med filosofi eller vetenskap utan enbart med mystik och konst.
1600-tals-metafysikerna gjorde stora insatser; Descartes, Malebranche, Spinoza och Leibniz levde och verkade ungefär samtidigt. Ofta brukar Berkeley räknas dit även om det är tveksamt om han egentligen sysslade med metafysik i snäv mening.
Under reinkarnationernas gång så utvecklas och förändras dessa visioner.
De senaste och bästa metafysikerna, Whitehead och Harman, har i någon mån återvänt till de antika källorna Platon och Aristoteles, samtidigt som de också uppskattar metafysiken mer som ett estetiskt spel, än vad de gjorde tidigare.
Den filosofiska metafysiken verkar också idag befinna sej närmare den fysiska vetenskapen än tidigare.
Descartes som startade den moderna metafysiska traditionen blev mest inflytelserik när han var återfödd som Kant och verkade sedan överge metafysiken när han återföddes som Galton. De flesta uppfattar det som att Kant lyckades skapa något helt nytt. Jag är mer tveksam.
Den mest kreative och nyskapande har istället Leibniz/Hegel/Heidegger varit. Redan som Leibniz skapade han med monadologin det mest orginella inslaget i den moderna metafysiken. Som Hegel försökte han sej på att skapa en stor syntes, aningen förtida, och som Heidegger deklarerade han metafysiken död och vände sej istället mot zen-buddismen.
Spinoza sägs också ha övergett metafysiken läser jag på nätet, och reinkarnerades nu senast som en påve!
Det är inte omöjligt att Heidegger och Wittgenstein har övergett filosofin och kommer att återfödas som konstnärer eller mystiker istället. Wittgenstein verkar ha ett självspäkande drag och kanske inte kommer att återfödas som någon kändis alls.
Dessa två har nästan fungerat som ett komplementärt par där den ene har varit optimistisk och den andre pessimistisk. Under 1700-talet var de Leibniz och Hume, under 1800-talet Hegel och Schopenhauer och under 1900-talet Heidegger och Wittgenstein.
Berkeley/Husserl/Harman har utvecklats och förändrats väldigt mycket och förespråkar nuförtiden någon slags uppdaterad aristotelism.
Malebranche/Schelling/Whitehead har hållit sej mer eller mindre platonistisk mest hela tiden.
Så de två viktigaste av de senaste metafysikerna, Whitehead och Harman, återvänder delvis till klassikerna Platon och Aristoteles, om än på nya sätt.
Av den nya tidens filosofer så tycks Leibniz ha lämnat ett bestående intryck. Han förebådade bl.a den holografiska principen inom fysiken, som har beröringspunkter med hans monadologi.
Även Spinoza tycks ha förebådat en del av nutidens fysik.
Spinoza har bl.a lyfts fram av Deleuze, som jag misstänker även har smugglat in en del naturvetenskap i sina svårlästa kontinentalfilosofiska texter.
Annars kan man ju konstatera att både Spinoza och David Bohm har varsin fält-realism.
Nämnas kan att flera av den nya tidens filosofer är intresserade av österländsk filosofi, t.ex Leibniz, Schopenhauer och Heidegger, för att ny snabbt nämna tre.
Den har börjats göras en del jämförelser mellan västerländsk filosofihistoria och andra filosofiska traditioner.
Såväl Spinoza som den tyska idealismen sägs ha likheter med olika hinduiska filosofier.
Redan Platon sägs vara influerad av hinduism, så stora har folk tyckt att likheterna har varit.
Platon brukar ibland kontrasteras mot Aristoteles och som jag själv har försökt att hävda så finns det vissa likheter mellan buddhism och aristotelism (och faktiskt mellan buddhism och antik västerländsk atomism också).
Flera sentida fysiker och andra naturvetare har visat ett visst intresse för österländsk filosofi. Nästan mer än för västerländsk filosofi.
Allteftersom både vetenskapen och politiken fortsätter att skaka marken under oss så kan jag inte se annat än att filosofin verkar gå en strålande framtid till mötes.
För övrigt så tror jag inte att Zizek är en återfödd Marx; snarare då Bakunin.
Who's who?
Ute på nätet kan man hitta flera förslag till kändisreinkarnationer. Madonna sägs ha varit Mata Hari medan JK Rowling sägs ha varit Charles Dickens. Anne Frank och Marilyn Monroe gick bort för tidigt bägge två men sägs ha återfötts som Barbro Karlen och Sherrie Lea Laird, respektive.
Om vi ska fortsätta att titta på vilka kändisar som skulle kunna vara reinkarnationer av varandra så räcker det om vi går till den här bloggen och tittar på några av de namnkunniga som jag redan har parat ihop.
Som Weber och Habermas t.ex. Habermas sociologi bygger mest vidare på Webers sociologi och Habermas föddes några år efter att Weber hade dött. Och de har likadana näsor.
Sokrates och Robert Anton Wilson. Sokrates var en fyllbutt som gav auktoriteter långfingret och som sa att alla borde söka efter sanningen och inte vara så säker på att man hade funnit den. RAW var en droglibertarian som lärde ut sin epistemologiska agnosticism - att ingen skulle vara säker på något. Och lite lika är de allt. Still crazy after all these years.
Galileo och Einstein. Redan Einstein lyfte fram likheterna mellan honom själv och Galileo.
Schelling och Whitehead. Whitehead föddes några år efter att Schelling dött och några tycker sej se likheter mellan deras filosofier. Lägg även märke till att Schelling ansågs mycket begåvad och intresserad av filosofi redan som ung, vilket skulle kunna antyda att han hade varit filosof även i ett tidigare liv.
Man kan även tycka att Graham Harman påminner om en reinkarnerad Husserl som har läst och tagit till sej det bästa av Heidegger, och som är djupt kritisk till hur arvet efter Husserl och Heidegger har förvaltats. Back with a vengence.
Funderingar kring reinkarnation
Människor jag har pratat med brukar ha lättare att acceptera reinkarnation än att acceptera att vi skulle komma till en annan värld efter döden. Kanske kan reinkarnation tolkas som en slags immanent form av "survivalism" - en tro på livet efter döden.
Dock är det inte så som reinkarnation brukar se ut i de traditionella religionerna. Det tycks finnas en slags trappa där första steget är en död kropp. Alla är överrens om att det blir en död kropp när vi dör.
Några anser dessutom för det andra att någon slags "själ" finns kvar efter döden. Alla som tror det anser att själen kommer till något slags dödsrike efter döden. (Även om den kan vara kvar ett tag och spöka på Jorden.)
Några anser dessutom för det tredje att själen efter att ha varit i något dödsrike en begränsad tid återvänder till jorden genom reinkarnation.
Så alla religioner som tror på reinkarnation tror också på något dödsrike, eller fler.
Vissa som tror på reinkarnation tror även för det fjärde att man kan och vill sluta att reinkarnera och att detta är en slags slutgiltig befrielse.
Hur som helst.
Man skulle kunna fantisera kring vilka personer som skulle kunna vara reinkarnationer av varandra.
Då får man anta att kända personer återföds som kända personer och att det finns andra igenkännbara drag hos dem, så att t.ex en känd filosof, konstnär eller vetenskapsman blir en känd filosof, konstnär eller vetenskapsman även i nästa liv.
Utifrån hur folk uppfattar reinkarnation så verkar det inte vara ett helt osannolikt antagande. Om Mozart återföddes, visst är chansen stor att han skulle ägna sej åt musik och bli rätt duktig? Och kunde inte reinkarnation vara en möjlig förklaring till hur han kunde skriva symfonier medan han höll på med sin potträning?
Ett ganska tydligt par är Hegel och Heidegger. Inte bara finns det likheter i filosofi, personlighet och utseende utan bägge drabbas dessutom av var sin totalitära regim och bägge två böjer sej för överhögheten. Det är sånt som kallas för karma - att ställas inför samma problem om och om igen tills man löser det.
Karma är dock en ganska diffus idé som kan tolkas på många olika sätt.
Carl Bildt påminner mej på nått sätt om Karl den Tolfte - en av Sveriges sämsta kungar, som till sist blev skjuten av sina egna trupper efter att ha utarmat Sverige med meningslösa krig i decennier.
Och new-age-drottningen Shirley McLaine hävdar ju att hennes älskare Olof Palme var en reinkarnation av Karl Den Store, som var viktig för utvecklandet av den europeiska identiteten under 800-talet, och att om Palme inte hade blivit mördad så hade det varit hans öde att spela en viktig roll som internationell statsman när östblocket föll, bara tre år efter hans död.
Hur det än är med det så kan man tycka att avkommunistiseringen av östeuropa kunde ha skötts bättre. Som det faktiskt gick till så steg dödstalen i Ryssland som om landet hade varit i krig.
Om folk inte återföds som framstående inom samma yrke så blir det svårare. Tänk om Kant återföddes som Galton? De verkar först inte ha så mycket gemensamt, men de delar ett intresse för meterologi och antropologi t.ex.
Förutom den förvirrade karmatanken så finns det även en annan moralisk aspekt hos reinkarnation, nämligen att vi alla befinner oss bakom Rawls slöja av okunnighet. Om vi återföds så vet vi inte helt säkert att vi inte blir någon längst ner på samhällets botten.
Det kan också vara tänkvärt att krig, mord och avrättningar inte alls är något slutgiltigt sätt att göra sej av med misshagliga personer. På sin höjd kan det ses som en tillfällig lösning. Det är mycket bättre att faktiskt försöka att förändra människor.
Reinkarnation skulle kunna vara en viktig ekologisk tanke eftersom många av de som förstör vår planet är övertygade om att de ändå inte kommer att leva om hundra år. Efter oss syndafloden. Som Carl Bildt kommenterade otillräckligheten i klimatarbetet:
"Om 50 år är vi alla döda."
Och med det menade han att vad som händer om 50 år är Någon Annans Problem.
Om reinkarnation är verklighet, hur vill du då att framtiden ska se ut? Du kanske inte bara kommer att spendera resten av detta liv där.
Och visst liknar Mozart Michael Torke? Eller?
Du igen?
När jag läste på Pedagogen (Månbas alfa) utanför Göteborg förra milleniet så fick jag i en uppgift att leta reda på ett barn att intervjua om olika saker. Jag lyckades få intervjua en femåring. Hon hade många intressanta saker att säga, men en sak hon tyckte var att när man dog så föddes man igen och när man föddes så hade man varit död.
Kanske är reinkarnationstanken inte speciellt sökt alls. Kanske är den barnsligt självklar och naiv istället. Minst alla buddhister och hinduer tror på reinkarnation. Både Gandhi och Dalai Lama. Tanken finns i alla större religioner även om den har motabetats inom de abrahamitiska religionerna. Det är ganska vanligt bland västerlänningar att åtminstone inte avfärda reinkarnation, trots att detta strider mot traditionell kristendom. Det finns en del oväntade moderna exempel på personer som trott på reinkarnation, som Pansargeneralen Patton och Henry Ford.
Av de antika filosoferna så tycks Sokrates, Pythagoras, och Platon antagligen ha trott på reinkarnation. Tanken tycks även ha funnits hos vissa tidiga kristna. Folk som Giordano Bruno, Goethe, Lessing, Charles Bonnet, Herder, Hume, Schopenhauer och William Butler Yeats har varit övertygade om reinkarnation eller har som Thomas Huxley åtminstone inte avfärdat möjligheten helt. Många har forskat mer systematiskt kring reinkarnation och Professor Ian Stevenson är en reinkarnationsforskare verkar respekterad av det vetenskapliga samfundet trots att hans föräldrar var teosofer.
Det är först under 1900-talet som någon stapplande vetenskaplig undersökning av ämnet har inletts. Ett stort problem är naturligtvis att frånvaron av reinkarnation anses omöjligt att bevisa och därmed så anses reinkarnation vara ett ovetenskapligt antagande, enligt Poppers falsifikationskriterium för sann vetenskap. (Popper själv försvarade för övrigt en interaktionistisk teori om body/mind-problemet vilket kanske inte är helt irrelevant i sammanhanget.)
Om man dock istället kunde göra det troligt att reinkarnation faktiskt existerar så skulle det inledande hindret vara löst. Carl Sagan tyckte att fenomenet med barn som tycks minnas tidigare liv var värt att undersökas seriöst, så inte heller han avfärdade möjligheten helt.
Svafa holding the dying Helgi in their first incarnation of three
andra bloggar om
Robert Monroe
Feynman verkar trots sin påstådda oobe ha ansett döden vara slutet. För honom bör en oobe då bara vara en upplevelse inuti hjärnan. Andra har dragit andra slutsatser.
Det är nu i höst 50 år sen som Robert A Monroe sa sig börja få spontana ut-ur-kroppen-upplevelser, hösten 1958. Eftersom han var en vetenskapligt intresserad man så ville han inte använda sej av det ockulta uttrycket "astral projektion" för att beskriva sina upplevelser, utan myntade istället uttrycket "ut-ur-kroppen-upplevelse" (uku/oobe), vilket hans vän och medforskare Charles Tart hjälpte till att popularisera under 60-talet.
Monroeinstitutet har sedan dess forskat vidare kring ovanliga sinnestillstånd och hur man kan uppnå dem och har även skapat produkter som HemiSync och Metamusic. (Hemsida ) Monroes tredje och sista bok har översats till svenska av Göran Grip. Jag har prövat att lyssna på metamusik och kan bekräfta att det känns som om nånting händer. Detta ska då tydligen vara en synkronicering av hjärnvågorna i bägge hemisfärerna.
andra bloggar om
uku,
ESP, CIA, USSR, scientologer, osv
Jag hittade boken Psychic Warrior på Myrorna av alla ställen och köpte den för 35 :- En underlig historia. Boken är en blandning av militant amerikansk patriotism och newageflum. Rena Arkiv X med en ambitiös image av att vara rent dokumentär. David Morehouse skriver om sin korta tid som parapsykologisk soldat i en hemlig militär organisation i USA. Stargateprojektet tycks ha varit ett projekt bland flera.
Projektet tycks ha startat under tidigt 1970-tal med En Ingo Swann som ledande expert och själv medial. Ingo har en oavslutad bok om den tiden på sin hemsida. Morehouse skriver att projektet hade motståndare inom militären, snarare bland kristna än bland rationalister verkar det dock som. 1989 tog en ny civil ledning in häxor, tarot-tydare och annat löst folk vilket ska ha minskat kvaliten på arbetet.
Såväl prof. Jessica Utts som prof. Ray Hyman utredde om projektet var värt att fortsätta. Medan han inte hittade några bevis på resultat så fann hon en framgångsprocent 5-15% över slumpen för vissa extra begåvade. Baserat på bägge rapporterna så beslutade CIA att lägga ner projektet.
Time magazine stated in 1995 three full-time psychics were still working on a $500,000-a-year budget out of Fort Meade, Maryland, which would soon close up shop.
En del hävdar att det var scientologerna som låg bakom alltihop.
Konspirationsteoretiker tror förstås att man bara låtsades lägga av med psiforskningen men i hemlighet har fortsatt eftersom den i hemlighet var mycket mer effektiv än vad som officiellt har sagts.
Ingen fjärrskådare tycks dock ha förutsagt 9/11, fast konspirationsteoretiker tror ju förstås att det var en amerikansk millitär konspiration som låg bakom 9/11 också, tillsammans med judar, illuminati och elaka ödlor från en annan dimension.
Idag så är remote viewing en industri.
andra bloggar om
psi,
esp,
Apophenia
I fredags, den 23e, så grep polisen 23 bråkmakare i Karlstad. Samma dag så hade också filmen the number 23 premiär. Den var inte jättebra. Det var inte heller första filmen där nummer 23 spelar en viktig roll. Läs mer om numret här. Ordet "apophenia" myntades 1958. 1+9+5+8=23
PEAR
The Princeton Engineering Anomalies Research, PEAR, ska lägga ner, efter snart trettio år. Läs deras hemsida fort för den kommer antagligen att plockas ned. Enligt dem själva så är det för att de har gjort det som de tänkte göra. Det skulle kunna tolkas som att de har slut på nya idéer. De hävdar däremot att de har varit framgångsrika hittills och alltså har tagit fram data som talar för existensen av esp.
Trots detta möts de av massiv skepsis, även av Kalifonien-Lennart. Han rapporterar att deras forskningsrapporter på vissa håll aktivt har ignorerats. Varför kan man undra? Det skulle kunna vara för att de påstår sej med vetenskapliga metoder ha bevisat sånt som många anser strider mot den naturvetenskapliga världsbilden.
Just sådana situationer anser jag vara extra intressanta, när olika definitioner av vetenskaplighet ställs mot varandra. Ett annat exempel kan kontroversen kring m-teorin vara, som en del anser är ovetenskaplig.
Själv har jag ansett t.ex PEAR-forskningen vara ett av de tecken som talade för att det kanske fanns någon typ av psi-fenomen iallafall. Jag utesluter åtminstone inte möjligheten på förhand på filosofiska grunder, som många skeptiker tycks göra, även sådana som jag har talat personligen med.
Att man är skeptisk har jag inga problem med, men vad som stör mej är när man tycks vägra att undersöka påstådda bevis, som i detta fall. Det är då man kan börja fundera vari motståndet egentligen grundar sej. Att inställningen till psi-forskning ibland verkar affekterad har jag också märkt.
Andra bloggar om
och
och
King Kong, terrorism och ockultism
Nu var det inte det jag skulle prata om utan ett lustigt sammanträffande som nog inte så många har lagt märke till.
Orginalfilmen hade ju premiär 1933 och den första remaken hade premiär 1976. I första filmen så klättrar apan upp i Empire State Building och i den andra filmen så får World Trade Center agera klättervägg.
Alla vet ju vad som hände med World Trade Center 2001. Att två flygplan flög in i de två tornen är ju den enskilda händelsen som mest har format dagens politik. (Kan alltid diskuteras.)
Vad som inte är lika känt är att även Empire State Building har fått stå värd för en flygplanskrasch.
Alltså: först klättrar King Kong upp i ett hus som några år senare ett flygplan störtar in i. sedan klättar King Kong upp för ett annat byggnadskomplex som några år senare två flygplan störtar in i.
Hur ska nu detta förklaras? Bin Laden såg den ursprungliga filmen, hörde talas om flygkraschen och fick en idé? Eller bör en rimlig teori involvera sädesfältsringar och strängteori på något sätt? För nog verkar det svårförklarat.
I den senaste remaken så klättrade King Kong återigen upp i Empire State Building, dock inte längre världens högsta byggnad. Dock tror jag att man håller en rätt nervös koll på flygtrafiken över New York nuförtiden så det ska nog mycket till innan något plan kraschar in i den byggnaden igen.
Slumpen och jag
När jag går in på första bästa fik så sitter det dock två stycker gamla gotlandspolare längst bak i fiket som jag inte hade sett på länge och som nu hade flyttat till Göteborg. Jag frågade och de brukade gå på det där fiket och de sa att det var första gången. Det satt och pratade lite om en bok som de hade med sig och som en höll på att läsa. Gissa vilken? Jo faktiskt. Det var Jungs självbiografi. Så hur stor är sannolikheten för något sånt? Lägg gärna till att Jung skriver mycket om meningsfulla sammanträffanden så det var ju lustigt att det just råkade vara Jung oxå.
Sådana sammanträffanden drabbar mej relativt ofta. Antingen är jag bra på att se samband där det inte finns några eller så får man kanske dra till med någon övernaturlig förklaring.
Jag frågade I Ching om jag var schizofren och den svarade med ett hexagram som bl.a innehöll frasen "mitt i måltavlan", dvs bullseye. Så I Ching hävdar att jag är schizofren och psykiatriker skulle kanske oxå hävda att om man tror på I Ching och andra spådomstekniker så är man schizofren. Ironiskt. När vetenskapen och esotericismen för en gångs skull är överrens om nånting så är det att jag inte är riktigt klok.
Jag läste en del i min sambos hälsotidningar när hon genomgick en hälsofas för ett tag sedan, och läste lite om olika kosttillskott bl.a. Jag fick en dag en märklig känsla av att jag borde käka vissa kosttillskott, närmare bestämt e-vitamin, omega-3 syror och folacin. Mindre än en vecka senare hittar jag en internetsite om schizofreni där det står att det kan vara bra för schizofreniker att ta vissa kosttillskott, som främst då e-vitamin, folacin och omega-3 syror.
Tro vad du vill, för det gör jag, men så är jag inte heller riktigt klok.