Tempus Fugit

Harman hade en fråga på sin blogg om vem den mest överskattade filosofen var, och det är ju en intressant fråga som får en att se på filosofihistorien på ett lite annorlunda sätt. Han kom fram till att det troligen är en inte helt värdelös filosof som antagligen är nutida eller inte så gammal.

I den analytisk-pragmatiska världen så tror jag att Wittgenstein ses som den mest inflytelserika filosofen sen länge, och inom kontinental filosofi så är Wittgenstein den analytiska filosof som flest gillar. Så Wittgenstein är sedan länge enormt uppskattad, och i min mening överskattad.

Jag har tagit upp Wittgenstein några gånger på min blogg. Jag har två långa poster bara ägnade åt honom. Men är man uppmärksam när man läser dem så märker man att jag är kritisk. Han är en fascinerande person, närmast en sorts intellektuell äventyrare, med ett fascinerande liv, men som filosof så tillhör han inte mina favoriter.

Han lägger inte ens fram sin metafysik eftersom han anser att språket och logiken inte duger till det. Han är bl.a. influerad av Schopenhauer och Tolstoy, men denna tysta sida av Wittgenstein brukar wittgensteinianerna inte betona. Det är hans tankar kring språket och logiken som intresserar mest.

I början av 1700-talet så ansåg de flesta att Leibniz hade stulit infinitesimalkalkylen från Newton och den tidigare populäre Leibniz stjärna dalade. Strax därefter dog han. Under tvåhundra år var Newton den nya naturvetenskapens grundare och idol, likt Jesus född den 25e december.

Sedan 1900-talets början så har Newtons fysik varit passé. Dock är Leibniz alltmer aktuell idag, inom flera olika områden. Det verkar som om Newton var överskattad under lång tid, och Leibniz underskattad.

Voltaire skrev en satir om Leibniz filosofi som visade att Voltaire egentligen inte hade förstått den. Det var inte så konstigt efterom den är rätt svår och många texter länge har varit outgivna, men då ska man inte heller skriva en satir om den. Utöver Candide så är det inte så mycket av Voltaire som ännu är intressant idag. Han var en fransk anglofil som hoppade på tåget med encyklopedin och hans berömda citat om yttrandefrihet går inte att återfinna bland hans texter, även han skulle ha kunnat sagt nått sånt.

I sin ungdom var Kant Leibnizinfluerad men tog sedan starkt avstånd från honom. Kant har haft ett enormt inflytande på senare filosofi, vilket antagligen inte enbart har varit av godo. Kant hade mycket höga tankar om Newton och försökte försvara hans naturvetenskap mot Humes skepticism, men lyckades liksom Hume bara finna mycket av tingens ordning i det egna sinnet.

I en bloggkommentar ansåg någon att mycket av kontinental filosofi går tillbaks till Kant och mycket av analytisk filosofi går tillbaks till Hume. Det är en inte helt stollig anmärkning. Bägge inriktningarna inom filosofi är "antimetafysiska" och ifrågasätter möjligheten av en naturfilosofi.

Förutom att undergräva den naturfilosofiska traditionen så lyckades Kant även att skada den naturrättsliga traditionen från Hugo Grotius. Dagens libertarianska naturrättstankar härstammar från Hobbes och Locke. Leibniz gillade Grotius. En annan populär stjärna som Kant lyckades plocka ner var Swedenborg.

Den förste som skapade en naturfilosofi efter Kant var Schelling, länge missförstådd och sedd som ett förstadium till Hegel. Idag verkar det vara flera som anser att naturfilosofin är påväg tillbaks.

Men mest överskattad idag, är nog Wittgenstein. Inte minst om man jämför med Whitehead.

andra bloggar om

filosofi,