Flat ontology
2002 försöker DeLanda att korsbefrukta Deleuze med en del vetenskapliga trender och samtidigt intressera en publik utanför den kontinentalfilosofiska planeten.
Så här skriver bloggen Digital Digs:
"In Intensive Science and Virtual Philosophy DeLanda writes,
"In a flat ontology of individuals, like the one I have tried to develop here, there is no room for reified totalities. In particular, there is no room for entities like 'society' or 'culture' in general. Institutional organizations, urban centres or nation states are, in this ontology, not abstract totalities but concrete social individuals, with the same ontological status as individual human beings but operating at larger spatio-temporal scales."
Och så här skriver Larval subjects:
"The term "flat ontology" is, of course, derived from the work of Manuel DeLanda. In Intensive Science & Virtual Philosophy DeLanda describes flat ontology thus:
…while an ontology based on relations between general types and particular instances is hierarchical, each level representing a different ontological category (organism, species, genera), an approach in terms of interacting parts and emergent wholes leads to a flat ontology, one made exclusively of unique, singular individuals, differing in spatio-temporal scale but not in ontological status. (47)
For DeLanda, then, flat ontology signifies an ontology in which there is only one ontological "type": individuals. Thus for DeLanda the relationship between species and organism is not a relationship between the universal or essence that is eternal and unchanging and the particular or the organism as an instance of the species. Rather, both species and organisms are individuals that are situated in time and space. If species are not eternal essences or forms defining what is common to all particulars of that species, if they exist in space and time, then this is because species, as conceived by biology are not types but rather are really existing reproductive populations located in a particular geography at a particular point in time. For DeLanda, then, being is composed entirely of individuals."
Man skulle kunna säga att DeLanda föreslår en förenklad ontologi där enbart kategorin "individ" existerar och vad som helst tillhör den kategorin. Jämför detta med:
"Languages called "pure" OO languages, because everything in them is treated consistently as an object, from primitives such as characters and punctuation, all the way up to whole classes, prototypes, blocks, modules, etc. They were designed specifically to facilitate, even enforce, OO methods. Examples: Smalltalk, Eiffel, Ruby, JADE, VB.NET."
2006 kom DeLandas nästa bok "A New Philosophy of Society: Assemblage Theory and Social Complexity", där han delvis ändrar terminologi, och antagligen också lite av sin filosofi. "Flat ontology" finns fortfarande med men han diskuterar också vad som utmärker holistiska emergenser.
Harman skriver 2008 om DeLanda att:
"When in 2006 DeLanda starts to speak of assemblages rather than multiplicities, this might seem nothing more than a minor terminological shift. But the continuum of multiplicities capable of easy mutual contact disappears in favor of a Bhaskarian world of unactualized real chunks of every shape and size." (s.15)
DeLanda har en mångfald av termer och begrepp som inte riktigt verkar göra ett bra jobb tillsammans. Harman vill förenkla teorin. Han utvecklar den i riktning mot sin egen OOO men avslutar med att säga att problem återstår.
På s.19f i The assemblage theory of society och s. 161f i Prince of networks räknar Harman upp en lista med kriterium på emergenta objekts egenskaper hämtad från "A New Philosophy of Society" (s.34-40). (Trots att bägge listorna har fyra punkter så är de inte identiska.)
Assemblaget kan ha uppkommit på flera olika sätt och ändå vara detsamma. (Redundant kausalitet.)
Assemblaget har egenskaper som inte finns hos delarna. (Emergenta egenskaper.)
Ett assemblage har retroaktiva effekter på sina delar.
Delar kan bytas ut utan att assemblaget påverkas.
Ett assemblage kan även skapa vissa av sina delar.
Ett assemblage kan ha effekter på andra assemblage som inte delarna skulle kunna ha.
Snarare än att rent definitionsmässigt hävda att allt är individer så skissar DeLanda här på en mer empiriskt inriktad beskrivning av emergens.
Shaviro försvarar Whitehead med att även om han inte är absolut platt i sin ontologi så har han ett bättre grepp om både händelser och helheter än vad DeLanda har:
"The distinction between "actual entities "and "societies" would seem to violate DeLanda’s dictum of a "flat ontology" (all entities at all scales have the same degrees of reality and sorts of properties) — though the "flat ontology" does apply for whatever we encounter in lived experience, since everything of this sort is a "society." This seeming violation of the principle of flat ontology is something for which Whitehead has often been criticized. But what he gains by posing his ontology in this way is, among other things, that he is able to talk about change in a way that DeLanda is incapable of, and that he doesn’t need to share DeLanda’s phobia about extending his ontological realism to "society" itself. For DeLanda, saying that relations are external rather than internal means renouncing any sort of holism; Whitehead, however, is able to cheerfully embrace holism while at the same time posing the "whole" in such a way that it is irreducible to closure or totalization or full internal determination. For Whitehead’s actual entities are themselves events; whereas, for DeLanda, as much as he wants to proclaim the importance of (contingent) event over (fixed and closed) structure, events are still things that ‘happen to’ entities, rather than entities themselves. (For Whitehead, the things to which events happen are "societies" — which at the same time are composed of nothing more than these events, and the "routes of occasions" that link them together)."
För Whitehead så äger "actual occasions" och "eternal object" en extra grad av verklighet. Pedagogiskt så kan man likna "eternal objects" med "form" och "actual occasions" med "materia", begrepp från Aristoteles.
När eternal objects möter actual occasions så uppstår sammansatta former som alla kallas "samhällen" (societies) av Whitehead. Allt vi möter till vardags eller vanligtvis pratar om är "samhällen", t.ex proteiner, gråstenar, bardvalar och klotformiga stjärnhopar.
Däremot så är inte vilken slumpmässig samlig föremål som helst ett samhälle. Det uppstår t.ex inte automatiskt något samhälle så fort vi placerar ett äpple och en korkskruv på ett bord. (Som det gör i set theory.)
Actual occasions däremot skulle kunna vara inspirerade av kvantum inom kvantfysiken, en slags golvnivå under vilken inget verkar finnas. Whitehead försökte ju bl.a att väva in vetenskapliga rön i sin filosofi.
Actual occasions har en kort ögonblicksexistens. Eternal objects existerar tidlöst. Däremellan har vi societies som har en utsträckt men begränsad livslängd. Det är lite lustigt att Whitehead säger att actual occasions har en mer fundamental existens än vad societies har. Traditionellt brukar det mer varaktiga betracktas som verkligare än det undflyende.
Den fjärde mest fundamentala existensen är "propositionerna", som kan förstås som teorier om omvärlden, dock varken begränsade till människan eller medvetandet (eller logiken). Det vi upplever till vardags är alltså societies och propositions. Jämför detta med vad Harman skriver här:
"The model of the world proposed here retains Latour's flat ontology in one sense while rejecting it in another. All natural and artificial objects are equally objects, and in this respect the Dutch East India Company cannot be eliminated in favour of quarks and electrons or multi-dimensional strings. An object is real not by virtue of being tiny and fundamental, but by virtue of having an intrinsic reality that is not reductible to its subcomponents or exhausted by its functional effects on other things. Yet there is another sense in wich certain objects (such as the aforementioned 'Monster X') are not real, but purely sensual. Such intentional objects have no interior of their own, but exist purely on the interior of some other object."
(Prince of networks s. 215)
"This gives usa kind of dualism despite the leveling of all natural and artificial things: objects either have an interior (real objects) or exist on the interior of something else (sensual), but not both."
(ibid)
Men Harmans modell är ingen dualism.
"The model is of a quadruple character, like any of the historical ontologies structured around two basic oppositions."
(s.215)
Så istället för två så har modellen fyra poler.
"As described earlier, the four poles of the universe are real objects, real qualities, sensual objects and sensual qualities."
(s.216)
Kanske kan vore det intressant att jämföra Whiteheads fyra fundamenta och Harmans fyra fundamenta.
Även om flat ontology tycks vara ett modeord som redan har cirkulerat ett tag så kvarstår den bakomliggande tanken ännu aktuell: Allt finns.
andra bloggar om
filosofi, DeLanda, Whitehead, Graham Harman, Flat ontology, platt ontologi,