Tempus Fugit

Noam Chomsky försvarar vetenskapen mot postmodernismen. Han kritiserar inte sociobiologin eller evolutionär psykologi. Snarare tvärtom.

För min del så är det snart 25 år sen som jag kritiserade postmodernismen för första gången i min ”b-uppsats” i sociologi.

Istället för att vänstern måste tro på the blank slate så föreslog jag en gång ett alternativ som jag tyckte kändes realistiskt: Jag beskrev vänsterns människosyn som god  och högerns människosyn som ond och tillade att jag själv trodde att människan var både ond och god. Detta är raka motsatsen till the blank slate som innebär att människan är varken ond eller god. Man kan göra en fyrfältstabell:

Nature                 Nurture

höger   Hobbes    Durkheim

vänster Chomsky Foucault

Själv står jag närmast ”Chomsky”, och alltså längst ifrån ”Durkheim”. Foucault sa aldrig att människor inte hade någon natur utan han vägrade att diskutera frågan. Men utan mänsklig natur, varför vara liberal/vänster?  Är inte Durkheim mera koherent?  Den auktoritära vänstern tycker ju inte att deras auktoritarianism förtrycker människor eftersom de inte har någon natur att förtrycka. Oklart då varför de vill vara vänster. Kanske anser de att det är inkonsekvent av samhället att behandla människor olika eftersom människor är lika enligt dem. Jag vill ju befria människans natur, åtminstone den goda sidan. De vill något annat.

Det är viktigt att människor är sej själva - hjälp dem att finna sej själva och att vara sej själva

Känn dej själv. Lev och låt leva

Så vilka är det som vill tro på the blank slate? 

Tja, alienerade människor som inte känner sej själv eller som inte förstår sej på andra. 

Men även auktoritära människor som vill att människor ska kunna lyda order snabbt och effektivt ser gärna att (andra) människor är formbara som lera. 

En annan bra bok är Daniel Kahnemans Tänka snabbt och långsamt (2011). Han fick Riksbankens ekonomipris 2002, trots att det mesta som han säger är kritik av samtida ekonomisk teori. Som Kahneman säger så har inte ekonomerna rusat för att göra om sin disciplin efter Kahnemans kritik. Han skulle även kunna ha haft större inflytande över psykologin.

Ironiskt nog, eftersom boken mycket handlar om hur och varför människor begår misstag, så begår Kahneman själv några misstag i boken. Så länge som han beskriver sin egen forskning så är han på det säkra men sen så tar han även upp en del annan psykologisk forskning som har motbevisats efter att Kahnemans bok kom ut 2011. Det rör sej dock bara om några sidor i en tjock bok.

Människans tänkande kan beskrivas som indelat i två olika system - ett för snabba beslut och ett för noga genomtänkta beslut. System 1 och system 2 påminner lite om Freuds primär och sekundärdrift.

Kahnemans kritik av "ekoner" och ekonomisk teori ställer jag mej helt bakom.

En överaskning för mej var att de flesta människor identifierar sej mera med ett ”minnessjälv” än med ett ”upplevelsesjälv.” De flesta människor är det ihågkommande självet och inte det upplevande självet till den grad att de kan tänka sej att genomgå en operation utan bedövning bara de inte minns det efteråt! Hur bizart som helt!

Även intressant var ”inramningens effekter”. Med olika inramning så tolkar vi moraliska dilemman på olika sätt men utan inramning så har vi inga moraliska intuitioner alls! Det är därför som det finns spinndoctors.

Enligt en studie av David Long och och Brian Schmidt från 2005 så existerade forskningsfältet ”internationella relationer” redan under sent 1800-tal, men bestod på den tiden av kolonial administration och rasteorier.

Vanligtvis så anses annars ”internationella relationer” som forskningsfält ha uppstått efter första världskriget och fokuserade under mellankrigstiden på att ersätta den internationella maktbalansen med ett internationellt säkerhetssystem.

1939 kom ”The Twenty Years' Crisis: 1919–1939: An Introduction to the Study of International Relations” som ibland anses vara första klassikern inom internatinella relationer och det första exemplet på den ”realistiska” skolan. E.H. Carr har i den förebilder som Thucydides, Machiavelli och Hobbes.

Han beskriver hur optimismen efter första världkriget har ebbat ut men menar att defaitism måste undvikas. Det finns fortfarande hopp men man måste utgå från en realistisk verklighetsbeskrivning. Strax efter att den gavs ut utbröt andra världkriget.

”Realism” har varit den dominerande skolan inom ”internationella relationer” sedan den moderna ämnet skapades. Tre punkter brukar anses centrala för ”realismen”:
Man utgår från nationalstaten som den givna centralpunkten och nedvärderar ickestatliga och överstatliga alternativ.
Man utgår från att det råder en ständig maktkamp mellan staterna, vilket brukar kallas ”anarki”.
Varje stat är sej själv närmast och kan inte förlita sej på några andra stater för sin överlevnad.
Den ”realistiska” skolan skulle därför också kunna kallas för den ”anarkistiska” skolan.

(Man kan jämföra dessa fyra olika scenarion.)

Det finns ”defensiva” realister som kritiserar de ”klassiska” realisterna och menar att ständig agressivitet från en stats sida i längden kan hota den egna säkerheten.

Den mellankrigsidealism som attackerades av realisterna personifierades av president Woodrow Wilson och kallas därför ibland ”Wilsonianism” (ofta nedlåtande). Denna innebar att en stats utrikespolitik borde likna dess inrikespolitik och att man därför bör försöka att sprida demokrati och kapitalism även utomlands.

Efter andra världskriget så återuppstod liknande tankar som den ”liberala” skolan inom internationella relationer. Man menar bl.a att demokratier aldrig har startat krig mot varandra (vilket ifrågasätts av vissa). Man menar också att kulturellt kapital, som populära filmer t.ex, kan användas för att göra ett lands kultur populär och öka dess makt internationellt.

Under 1950-talet formades en skola som kom att kallas ”liberal realism”, ”Internationella samväldet”, ”brittiska institutionalisterna” eller bara ”brittiska skolan”. Martin Wight beskrev i några föreläsningar under 50-talet tre inriktningar inom internationella relationer:

Den realistiska (efter Hobbes),
den rationalistiska (efter Grotius) och
den revolutionära (efter Kant).

Den brittiska skolan stödjer närmast den rationalistiska inriktningen och söker en medelväg mellan kantiansk idealism och hobbesiansk realism. Man menar att det finns ett internationellt samfund mellan stater, som varken är våldsam anarki eller överstatlig hierarki.

Under 60-talet och frammåt så har det kommit ett flertal teorier men ämnet fortsätter att domineras av ”realism” i första hand och ”liberalism” i andra hand. Marxistisk, feministisk och grön teori är bara några av alla teorier som finns inom internationella relationer. Hur intressanta och givande dessa teorier än är så är de inte inflytelserika.

1989 hände så två saker: Nicholas Onuf gav ut ”World of our making” och kommunismen föll. Onuf skissar på en sorts social konstruktivism inom internationella relationer. Frånvaron av en världsregering innebär inte nödvändigtvis våldsam anarki. Tre typer av talhandlingar (beskrivande, uppmanande och bemyndigande) motsvarar tre typer av internationella strukturer (hegemoni, hierarki och mångfald). Han beskrev behaviouristiskt hur strukturer upprätthålls genom att följas.

Eftersom varken realistiska skolan eller liberala skolan hade lyckats förutsäga slutet på kalla kriget så lyftes konstruktivistiska skolan fram som ett alternativ.

”Whereas realism deals mainly with security and material power, and liberalism looks primarily at economic interdependence and domestic-level factors, constructivism most concerns itself with the role of ideas in shaping the international system”
-Wikipedia

Den konstruktivistiska skolan beskrivs som den tredje viktigaste skolan och det hävdas att den håller på att bli mainstream. Ibland sägs det finnas vissa likheter med engelska skolan även om det långt ifrån är samma sak.

Medan de större tidningarna fortsätter att lägga locket på så utmärker sej nyheter24 som en mer självständig aktör.

Just nu finns det en ganska enkel teori på nätet. Vi får se om den håller i längden. Alla spår leder tillbaka till Karl Rove, "Bushs brain".  Den högervridne pr-kungen är rådgivare åt moderaterna och har en koppling till Prime. Och han hjälper Reinfeldt att hantera Assange. Hur gör han det där sista? Med en kampanj:

politik, Sverigedemokraterna, Val 2010, Alliansen, samhälle, val, sd, val2010, rödgröna, valet, valanalys, valresultat, piratpartiet,

För några år sen när bloggosfären ännu var ny så var the political compass uppmärksammat en tid. Tyvärr tycks detta för länge sen ha runnit ut i sanden occh både bloggosfären och gammelmedia tycks föredra en mindre informativ endimensionell modell av det politiska fältet. Man vinner väldigt mycket på att ha en tvådimensionell modell och både the political compass och kulturkartan utgör viktiga framsteg för den politiska analysen.

Vissa personer eller partier som föreföll närastående längs en axel av modellen kan vara långt ifrån varandra i den andra axeln, och tvärtom. Själva begreppen "höger" och "vänster" får en ny och fördjupad innebörd. Liberalen har ibland klagat på att kallas "höger" eftersom de har menat att detta har implicerat någon form av släktskap med konservatism, som inte alla liberaler vill veta av.

I kompassen så blir det tydligt att vanliga liberaler faktiskt är höger i kompassen men skiljer sig från vanliga konservativa genom att vara i nedre halvan av kompassen, den mindre auktoritära. Den nedre högra kvadranten av kompassen, frihetlig höger, tycks vara den minst befolkade där man hittar minst antal människor eller partier. Den mest tättbefolkade tycks vara auktoritär höger.

I kvadranten liberal höger hittar vi Milton Friedman, Michael Badnarik och Mike Gravel. Och i stort sett ingen mer på de grafer som finns på sidan (Tchaikovsky och Chopin). Ett fåtal partier finns också, liksom även Sveriges regering.

I kvadraten auktoritär höger hittar vi Adolf Hitler, Margaret Thatcher, Angela Merkel, Romano Prodi, Silvio Berlusconi, Nicolas Sarkozy, Ehud Olmert, George W Bush, Barack Obama och Hillary Clinton. m.fl. En mycket populär ruta där de flesta europeiska regeringar återfinns, förutom de flesta amerikanska presidentkandidaterna. Vi tycks leva i auktoritära och högervridna tider.

I kvadranten auktoritär vänster hittar vi så olika personer som Joseph Stalin, Robert Mugabe, Mahmoud Abbas, de Gaulle och Påven. Man hittar alltså både kommunister och nationalister här (men däremot inte den mest kände nationalsocialisten).

I kvadraten liberal vänster hittar vi så Ralph Nader, Nelson Mandela, Dalai Lama, Mahatma Gandhi, mej och de flesta av mina kompisar.

Som vänsterliberal så går min kritik mot högerliberalerna ut på att ekonomisk liberalism ofta slår över i kapitalism, som ofta slår över i korporativism, som ofta slår över i fascism. Det finns alltså ett "naturligt" flöde från nedre högra kvadranten till den övre högra kvadranten, som om marken lutade. (Kanske är det därför som det är så få människor och partier där.)

Privat ekonomisk maktkoncentration har en tendens att bli en politisk faktor och det allmänna intresset underställs till sist det privata intresset. För att värna om frihet och individualism så bör man alltså reglera ekonomin. Högerliberaler brukar invända att ekonomisk reglering i sej är en grogrund för politisk auktoritärism. I praktiken tycks det dock vara en mindre risk än långtgående ekonomisk liberalism. Svensk lagstiftning har t.ex inslag som är beställningsverk från utländska privata ekonomiska intressen.

På flera av graferna tycker jag mej se en antydd diagonal som personer, partier och regeringar grupperar sig längs med. Det är intressant att även kompositörerna i historien sprider sej längs diagonalen från övre högra hörnet till nedre vänstra hörnet.

Jag antar att det finns ett naturligt samband mellan att vara frihetlig och vänster liksom mellan att vara auktoritär och höger. Självklart så är de övriga kombinationerna inte heller omöjliga. Intressant nog så brukar "högern" i svensk politik framställas som "individualistisk" medan "vänstern" brukar framställas som "kollektivistisk".

Det finns ganska frihetliga och jämlika samhällen långt tillbaka i historiens dimmor liksom det även finns ganska auktoritära samhällen idag.

andra bloggar om
politik, ideologi, samhälle, frihet,

"We are much beholden to Machiavelli and others, that write what men do, and not what they ought to do . For it is not possible to join serpentine wisdom with the columbine innocency, except men know exactly all the conditions of the serpent; his baseness and going upon his belly, his volubility and lubricity, his envy and sting, and the rest; that is, all forms and natures of evil. For without this, virtue lieth open and unfenced. Nay, an honest man can do no good upon those that are wicked, to reclaim them, without the help of the knowledge of evil. " - Bacon

Nazitysklands juridiske teoretiker hette Carl Schmitt. Han har väckt intresset hos flera tunga tänkare som Walter Benjamin, Hannah Arendt, Herbert Marcuse, Friedrich von Hayek, Jacque Derrida, Giorgio Agamben och Chantal Mouffe. Otto Kirschheimer och Franz Neumann var studenter till Schmitt. Han har influerat Samuel Hungingtons böcker "Crisis of Democracy" och "Clash of Civilisations" samt även Kissingers studier av Bismarck. Han lär ha influerat både Pinochetjuntan och Chavez ledarskap i Chile. Leo Strauss som skapade neokonservatismen i USA var influerad av Schmitt.

"Alla genuina politiska teorier förutsätter att människan är ond."
-Carl Schmitt

"Om människan inte vore ond, så skulle mina tankar vara onda."
-Carl Schmitt

Schmitt tycks ha hämtat viktiga idéer rakt av från vissa katoliker, som Tertullianus, och t.ex bytt ut "miraklet" som det legitimerande underlaget för en ny ordning mot "undantagstillståndet". I extrema undantagsfall, inte minst i extrem oförutsedd fara, så upphör den gamla ordningen att vara legitim och ett undantagstillstånd måste införas som utgör grundandet av en ny ordning.

Tertullianus är en av de minst sympatiska av kyrkofäderna, enligt mej. I sin ungdom blev han omvänd av martyrernas vilja att lida och dö för sin tro och på sin ålderdom så avföll han själv från kristendomen efter att hela livet ha uppmanat kristna till martyrskap.

För Tertullianus var det absolut nödvändigt att identifiera fienden. Han skrev att även i himlen så skulle de kristna fortsätta att rannsaka varandras kristendom.

Bara genom att peka ut en fiende så blir man den man är. Schmitt hävdar även att demokrati och liberalism är oförenliga.

Leo Strauss grundade neokonseratismen i USA. Han har kritiserats för att vara elitist, antiliberal och närmast antidemokratisk. Nicholas Xenos hävdar att Strauss var "an anti-democrat in a fundamental sense, a true reactionary." Shadia Drury som har skrivt boken Leo Strauss and the American Right (1999) hävdar att Strauss anser att "perpetual deception of the citizens by those in power is critical because they need to be led, and they need strong rulers to tell them what's good for them."

Bland övriga neokonservativa tänkare kan nämnas Irving Kristol och Norman Podhoretz. Erik Prince är mer av en praktiker. Bush-doktrinen kan även vara relevant i sammanhanget.

Schmitt hävdar själv att Thomas Hobbes var hans främsta influens i de amoraliska teorierna om staten och rätten. Precis som Hobbes ansåg Schmitt att människan är ond och "farlig". Hobbes skrev om naturtillståndet som "allas krig mot alla" medan Schmitt skrev om krig mellan definierade fiendegrupper.

"In the first place, I put for a general inclination of all mankind a perpetual and restless desire of power after power, that ceaseth only in death. And the cause of this is not always that a man hopes for a more intensive delight than he has already attained to, or that he cannot be content with a moderate power, but because he cannot assure the power and means to live well, which he hath present, without the acquisition of more."

-Hobbes

Den som allra först övergav den traditionella politiska frågan om vad samhället och staten bör vara och istället mer värdeneutralt gav sej in på att beskriva vad den faktiskt var, och därmed var en viktigt föregångare till modern statsvetenskap och den internationella realistiska skolan, var Machiavelli.

Machiavelli har tolkats på olika sätt. Man har tyckt att det var rätt märkligt att just han skulle skriva en sån bok just då. Han hade tillfångatagits, anklagats , antagligen felaktigt, för förräderi, torterats och förvisats. Då skriver han "Fursten" som en slags nådegåva till den nye härskaren. En inte så smickrande nådegåva. En del har tolkat honom som ironisk, men antagligen så är han uppriktig.

Några citat:

"Om du bara märker människors tillvägagångssätt, kan du konstatera att alla som uppnår stor makt och rikedom, använder sig av antingen våld eller bedrägeri, och vad de har uppnått, antingen genom svek och våld, för att dölja de skamliga metoderna för anskaffande, de sträva rättfärdiga med den falska titeln ärliga vinster. De som antingen från obetänksamhet eller brist på klokhet undvika att göra så, är alltid överhopade med slaveri och fattigdom, för trogna tjänare är alltid tjänare och ärliga män är alltid fattiga, inte heller flyr någon någonsin från slaveriet utom djärva och trolösa, eller från fattigdom utom rovgiriga och bedrägliga. Gud och naturen har kastat alla människors tillgångar mitt i mänskligheten, och de fås snarare genom plundring än arbete, genom onda handlingar snarare än genom bra. Därför lever män av varandra, och de som inte kan försvara sig måste vara oroliga."

"En prins borde inte ha något annat mål eller annan tanke, eller välj något annat för sin studie än krig och dess regler och disciplin, ty detta är den enda konst som tillhör honom som härskar, och det är av en sådan kraft att det inte bara försvarar dem som är födda prinsar, utan ofta gör det möjligt för män att stiga från en privat position till den ranken. Och tvärtom, kan man se att när furstar har tänkt mer på lättja än på vapen har de förlorat sina stater. Och den första orsaken till att du förlorade den var att du försummade denna konst, och vad som gör att du kan skaffa en stat är att vara en mästare i konsten."

"Som alla de har visat som har diskuterat civila institutioner, och eftersom varje historia är full av exempel därpå, är det nödvändigt för den som planerar att bilda en republik och införa lagar i det, att förutsätta att alla människor är onda och att de kommer att använda sitt onda sinnelag varje gång de har möjlighet"

"Folket liknar ett vilt djur, som, naturligt hårt och vant att bo i skogen, har uppfostrats, så att säga i ett fängelse och i träldom, och som av misstag fått sin frihet åter, ovan att söka efter sin mat, och okunnigt att gömma sej, lätt blir byte för den första som försöker fängsla det igen."

"Ur detta uppstår frågan om det är bättre att vara älskad än fruktad eller fruktad än älskad. Den kanske borde besvaras med att vi vill ha båda, men eftersom kärlek och rädsla knappast kan existera tillsammans, om vi måste välja mellan dem, är det mycket säkrare att vara fruktad än älskad."

"Människor gör aldrig gott om inte nödvändigheten driver dem till det, men när de är fria att välja och kan göra precis som de vill, så blir förvirringen och oordningen hejdlös."

"Romarna tillät aldrig en oroshärd att vara helt enkelt för att undvika att gå i krig, eftersom de visste att krig inte bara försvinner, de blir bara uppskjutna till någon annans fördel."

Slut citat.

Om man förutsätter att krigsrisker aldrig försvinner och att all väntan bara spelar fienderna i händerna, så blir det mest rationella att så fort som möjligt vara den som startar ett krig. Den som tänker som Machiavelli kan alltså av omgivningen förväntas vara en krigsrisk. Förväntar man sej att alla andra är fiender så blir man själv det.

Machiavellism har blivit en term inom psykologi där det står för egoistisk bedräglighet. Med narcissism och psykopati bildar machiavellismen Den Mörka Triaden som är mänsklighetens gissel och ok men som ändå fortlever.

Problemet med dessa pessimister, ondskans teoretiker,  är att de förutsätter att andra människor kommer att bete sej illa mot dej. Uttycket de själva använder är att "människor är onda". Bästa sättet att hantera situationen är enligt dom då att bete sej illa mot de andra människorna först, innan de gör det mot dej. Detta är inte att göra situationen värre eftersom det värsta hade hänt i vilket fall som helst. Du gör inte världen ondare eftersom den redan är maximalt ond.

Strax innan 9/11 så vad det en incident med ett amerikanskt bombplan som hade varit inne i kinesikt luftrum och tillfångatagits. Om nu det fanns Schmitt-belästa i Bush-regimen så kanske de hade börjat att leta efter sin definierande fiende. Om det hade blivit Kina så kunde otäcka saker ha hänt. Värre än vad som nu faktiskt har hänt. Nu när USA alltmer verkar ha kuvat arabvärlden så kan konflikten med Kina bli mer aktuell igen, inte minst eftersom bägge supermakterna har börjat intressera sej för afrikanska naturresurser, inte minst olja.

"One of the interesting things about Henry Kissinger, the ultimate cynical Realpolitiker, is how utterly wrong most of his predictions were. When news reached the West of the 1991 anti-Gorbachev military coup, for example, Kissinger immediately accepted the new regime as a fact. It collapsed ignominiously three days later. The paradigmatic cynic tells you confidentially: ‘But don’t you see that it is all really about money/power/sex, that professions of principle or value are just empty phrases which count for nothing?’ What the cynics don’t see is their own naivety, the naivety of their cynical wisdom which ignores the power of illusions."

-Zizek


The Dark Triad finns på alla sidor i alla konflikter.

andra bloggar om
politik, samhälle, ideologi,

När mp förde seriösa förhandlingar med borgarna inför valet 2002 så var t.ex fp imponerade av att mp faktiskt framstod som en seriös och ansvarstagande samtalspartner och inte den flummiga kuf partiet ofta har frammålats som. Dock blev tydligen centern livrädda och saboterade samarbetsförsöket. Hur många borgerliga gröna partier finns det egentligen plats för tänkte de nog.

När nu centerns flirt med liberalerna tycks vara över iom att Frederley röstade för FRA-lagen så tycks många liberaler istället söka sej till mp istället, som faktiskt är ett av få riksdagspartier som är tydligt och trovärdigt emot den. De kan ju inte gärna söka sej till vp.

Nu har det ju alltid funnits en "liberal" falang inom mp, liksom en "socialistisk" och en "konservativ". Hittills har de balanserat varanda men om många liberaler intresserar sej för mp så kommer det nog även att påverka partiets inre maktkamp.

Utomlands finns det redan exempel på blå-gröna sammarbeten liksom det även finns ideologiska hybrider mellan gröna och liberaler.

Sen så gjorde ju Maria och Mona upp i Almedalen vilket fick många FRA-motståndare att förtvivla. Icke vinnaren av politikerbloggens nyhetspris dock.

Falkvinge har analyserat läget i flera postningar och kommer fram till att mp fortfarande är good guys.

Mp har kanske chansen att bli det vågmästarparti som man alltid har velat vara. Blir man alltför tydligt borgerliga så riskerar man dock att återigen bli uppäten av blockpolitiken.

Själv var jag ju medlem i mp innan jag blev medlem i pp.

andra bloggar om

miljöpartiet,

blockpolitik,

liberaler,

gröna,

andra bloggar om
Sverigedemokraterna,
Kristdemokraterna,
Ny Demokrati,
demokrati

The Political Compass har kartlagt de amerikanska primärvalen för er som inte riktigt känner farvattnen.

Här är en refräng som nog kommer att höras igen.

andra bloggar om
USA, USA-valet, politik i USA, US politics, presidentvalet i USA,

Det har varit mycket Strindberg på statstvn på senaste tiden. Tänk att hans yngsta dotter dog så sent som i augusti i fjol, vid 105 års ålder. Strindberg är ju en stor ikon, utomlands mest känd som dramatiker, i Sverige lika känd som författare.

Ungefär som det finns ett gäng Strindbergintresserade i Sverige så finns det också ett gäng Nietzscheintresserade, och sällan mötas de två, vilket är lite konstigt med tanke på att Nietzsche och Strindberg hade ganska höga tankar om varandra ända tills Nietzsche blev galen. Strindberg hade förhoppningar om att starta en ny litterär skola tillsammans med Nietzsche. Det kunde ha blivit hur grymt som helst.

Strindberg kallade sej själv "anarkist" vid minst ett tillfälle och blev kallad "radikal reaktionär" nån gång medans Nietzsche tolkades som "aristokratisk radikalism" av Strindbergs kompis Brandes, dansk litteraturikon. Brandes hade en affär med Victoria Benedictsson som var en begåvad författare men som publicerade sej under psuedonymen Ernst Ahlgren eftersom kvinnor vid denna tid inte sågs som lika bra som män. Victoria tog livet av sej, skar av halspulsådern fyra gånger, på ett hotell i Danmark. Säkert var det inte bara en dålig recension som dödade henne. Det kan ha varit hennes äktenskap, hennes relation till Brandes eller hennes otillfredställelse över sina möjligheter i dåtidens samhälle.

"Detta avskyvärda att icke få vara människa endast kvinna, kvinna, kvinna!"

Hennes självmord inspirerade Fröken Julies självmord i Strindbergs pjäs som var klar strax efter. Strindbergs hustru Siri von Essen spelade Julie under uruppförandet. I Fröken Julie ser man kampen mellan klasserna och könen. Det fanns vissa frågor där Strindberg ofta tycktes ändra sej och dit hörde även kvinnorna. Åenasidan är det kvinnoförrakt som han visar vid några tillfällen välkänt, åandrasidan argumenterar han tidigt för kvinnlig rösträtt och var gift tre gånger, till skillnad från Nietzsche.

Vad hade Strindberg haft att säga om feminismen idag? När jag skriver detta så är det hela 86 svenska bloggar som har skrivit om Pär Ströms debattartikel "Män kuvas av statlig feminism". Det är uppenbarligen ett mycket brännbart ämne. Här är vad ett axplock har att säga: The Real Mymlan, Opassande, Tinnitussan, Frida i Mae Sot,  Blottad Bitch, Texplorer, Sleepless,

Horace Engdahl har gjort några avslöjanden i en intervju i fransk press. Bortsett från det jobbiga avslöjandet att akademins medlemmar pratar babyspråk med varandra så är det också lustigt att Doris Lessing tycks ha fått priset därför att Horace Engdahl "upptäckte" henne. Man kan ju tycka att det kanske kunde ha funnits några ledamöter med från förra gången som hon var aktuell för ett nobelpris.
Visste man inte bättre kunde man ju få intrycket att det är Horace som bestämmer rätt mycket. Denne Horace med sin smak som var för maskulin för romaner. Han passar också på att såga tysk poesi och amerikansk litteratur, sånt som man kan tro går hem i Frankrike.
Och hans fru måste också börja tänka på ordvalet ibland. Om hon säger "du måste läsa den här, det är viktigt för vår relation" så kan Horace ju börja fundera på varför de är tillsammans egentligen. Strindberg gillade för övrigt inte Svenska Akademin.

Årets politiska blogg 2007 har också blivit utsedd och det blev Isabella Lund med bloggen Att arbeta som escort. Jag säger givetvis grattis! Att så många bloggare röstade på henne tror jag delvis kan förklaras av att man har insett att hon faktiskt är motarbetad på riktigt. Här har vi någon vars åsikter i egna intressefrågor inte är tillåtna i gammelmedia. Det där har nog varit en väckarklocka för en del.

andra bloggar om
August Strindberg,
Friedrich Nietzsche,
Georg Brandes,
Victoria Bennedictsson,
Pär Ström,
Horace Engdahl,
Isabella Lund

Rick Piratpartiet har trampat i klaveret. Även om jag tycker att han har rätt i sak så var det rätt klumpigt formulerat. Och jag tror knappast det går att vara partiledare och tro att man kan uttrycka politiska åsikter som privatperson, skiljt från sin roll som partiledare.

andra bloggar om

Falkvinge
USA

fascism

retorik