Gnothi Seauton

Den kanske bästa introduktionen till samtida psykologi är nog Pinkers The blank slate (ett oskrivet blad) från 2002. Han beskriver där hur det idag är motbevisat att människan skulle vara ett oskrivet blad utan medfödda egenskaper. Detta kan kanske sägas vara grundsatsen i samtida vetenskaplig psykologi. 

 

Detta innebär dock varken att miljö skulle vara oviktigt eller att människor inte skulle kunna förändras. Mijlön kan dock inte påverka människor hur som helst och de kan inte förändras hur som helst.

 

Historiskt så har medfödda idéer associerats med metafysisk idealism (Platon) medan materialism har inneburit att allt kommer genom sinnena (Aristoteles). Idag så kan ”medfödda idéer” tolkas mera materialistiskt än strikt empirism. Fast idag så talar man inte om ”medfödda idéer” utan mera om att olika tankestilar överförs mellan generationerna. T.o.m. om generationerna aldrig träffas.

 

Ang. nature and nurture så är ca 40-50% genetik, en liten del samhället (ca 0-10% sociologi), en ännu mindre del uppfostran (ca 0%), och en stor del en okänd x-faktor (40-60%) som man föreslår kan vara slump t.ex när hjärnan växer och bildar slumpmässiga (?) kopplingar, (men som också t.ex skulle kunna vara reinkarnation!) 

 

Pinker kritiserar inte bara ”the blank slate” utan även ”the noble savage” och ”the ghost in the machine”. ”The noble savage” är ju den synd som jag tidigare har gjort mej skyldig till, inte ”the blanc slate”. Pinker menar att dessa tre passar ganska bra ihop men jag ser snarare spänningar, speciellt mellan ”blank slate” och ”noble savage”. Jag håller dock med honom i hans kritik av dessa två. Ang. ”ghost in the machine” så skriver han mindre om detta alternativ och är försiktig i sin kritik, speciellt av högerns religiösa tro. Han vill även räkna in vänsterns tro på en kollektiv anda här, kanske för att inte framstå som att han bara kritiserar högern här. Pinker försöker hävda att livet mycket väl kan vara meningsfullt i en strikt materialistisk världsbild. Så han försöker mera att försvara sej. Hans argument om en objektiv moral påminner om  resonemang som jag själv har fört.

 

Konservativa vill ju gärna se sin ideologi bekräftad av den samtida psykologin, men bilden är faktiskt blandad. För vissa människor tycks konservatism fungera bäst, för andra så passar liberalism bättre. Så hur ska de då kunna samsas i samma samhälle? Liberalerna hävdar att alla får leva hur de vill i ett liberalt samhälle, men detta har konservativa svårt att acceptera. Det vill förbjuda prostitution, droger och ateism för alla om de ska trivas med tillvaron. Många konservativa har svårt att acceptera att människor är olika.

 

Konservativa visar tecken på blankslateism när de förespråkar strikt barnuppfostran eller hårda straff för brottslingar. Empiri visar att varken det ena eller det andra har den uppbyggliga effekt som man tror att det ska ha.

 

Ibland verkar folk anta att blankslateism är identiskt med vänsterideologi men så är det inte heller. Jag skulle istället vilja koppla blankslateism med en auktoritär attityd, höger eller vänster.

 

Noam Chomsky försvarar vetenskapen mot postmodernismen. Han kritiserar inte sociobiologin eller evolutionär psykologi. Snarare tvärtom.

För min del så är det snart 25 år sen som jag kritiserade postmodernismen för första gången i min ”b-uppsats” i sociologi.

 

Istället för att vänstern måste tro på the blank slate så föreslog jag en gång ett alternativ som jag tyckte kändes realistiskt: Jag beskrev vänsterns människosyn som god  och högerns människosyn som ond och tillade att jag själv trodde att människan var både ond och god. Detta är raka motsatsen till the blank slate som innebär att människan är varken ond eller god. Man kan göra en fyrfältstabell:

 

Nature                 Nurture

 

höger   Hobbes    Durkheim

 

vänster Chomsky Foucault

 

Själv står jag närmast ”Chomsky”, och alltså längst ifrån ”Durkheim”. Foucault sa aldrig att människor inte hade någon natur utan han vägrade att diskutera frågan. Men utan mänsklig natur, varför vara liberal/vänster?  Är inte Durkheim mera koherent?  Den auktoritära vänstern tycker ju inte att deras auktoritarianism förtrycker människor eftersom de inte har någon natur att förtrycka. Oklart då varför de vill vara vänster. Kanske anser de att det är inkonsekvent av samhället att behandla människor olika eftersom människor är lika enligt dem. Jag vill ju befria människans natur, åtminstone den goda sidan. De vill något annat.

 

Det är viktigt att människor är sej själva - hjälp dem att finna sej själva och att vara sej själva

 

Känn dej själv. Lev och låt leva

 

Så vilka är det som vill tro på the blank slate? 

 

Tja, alienerade människor som inte känner sej själv eller som inte förstår sej på andra. 

Men även auktoritära människor som vill att människor ska kunna lyda order snabbt och effektivt ser gärna att (andra) människor är formbara som lera. 

 

En annan bra bok är Daniel Kahnemans Tänka snabbt och långsamt (2011). Han fick Riksbankens ekonomipris 2002, trots att det mesta som han säger är kritik av samtida ekonomisk teori. Som Kahneman säger så har inte ekonomerna rusat för att göra om sin disciplin efter Kahnemans kritik. Han skulle även kunna ha haft större inflytande över psykologin.

 

Ironiskt nog, eftersom boken mycket handlar om hur och varför människor begår misstag, så begår Kahneman själv några misstag i boken. Så länge som han beskriver sin egen forskning så är han på det säkra men sen så tar han även upp en del annan psykologisk forskning som har motbevisats efter att Kahnemans bok kom ut 2011. Det rör sej dock bara om några sidor i en tjock bok.

  

Människans tänkande kan beskrivas som indelat i två olika system - ett för snabba beslut och ett för noga genomtänkta beslut. System 1 och system 2 påminner lite om Freuds primär och sekundärdrift.

 

Kahnemans kritik av "ekoner" och ekonomisk teori ställer jag mej helt bakom.

 

 

En överaskning för mej var att de flesta människor identifierar sej mera med ett ”minnessjälv” än med ett ”upplevelsesjälv.” De flesta människor är det ihågkommande självet och inte det upplevande självet till den grad att de kan tänka sej att genomgå en operation utan bedövning bara de inte minns det efteråt! Hur bizart som helt!

 

Även intressant var ”inramningens effekter”. Med olika inramning så tolkar vi moraliska dilemman på olika sätt men utan inramning så har vi inga moraliska intuitioner alls! Det är därför som det finns spinndoctors.

 

 

 


Internationella Relationer - Från Anarki till Konstruktivism

Enligt en studie av David Long och och Brian Schmidt från 2005 så existerade forskningsfältet ”internationella relationer” redan under sent 1800-tal, men bestod på den tiden av kolonial administration och rasteorier.

 

Vanligtvis så anses annars ”internationella relationer” som forskningsfält ha uppstått efter första världskriget och fokuserade under mellankrigstiden på att ersätta den internationella maktbalansen med ett internationellt säkerhetssystem.

 

1939 kom ”The Twenty Years' Crisis: 1919–1939: An Introduction to the Study of International Relations” som ibland anses vara första klassikern inom internatinella relationer och det första exemplet på den ”realistiska” skolan. E.H. Carr har i den förebilder som Thucydides, Machiavelli och Hobbes.

 

Han beskriver hur optimismen efter första världkriget har ebbat ut men menar att defaitism måste undvikas. Det finns fortfarande hopp men man måste utgå från en realistisk verklighetsbeskrivning. Strax efter att den gavs ut utbröt andra världkriget.

 

”Realism” har varit den dominerande skolan inom ”internationella relationer” sedan den moderna ämnet skapades. Tre punkter brukar anses centrala för ”realismen”:
Man utgår från nationalstaten som den givna centralpunkten och nedvärderar ickestatliga och överstatliga alternativ.
Man utgår från att det råder en ständig maktkamp mellan staterna, vilket brukar kallas ”anarki”.
Varje stat är sej själv närmast och kan inte förlita sej på några andra stater för sin överlevnad.
Den ”realistiska” skolan skulle därför också kunna kallas för den ”anarkistiska” skolan.

 

(Man kan jämföra dessa fyra olika scenarion.)

 

Det finns ”defensiva” realister som kritiserar de ”klassiska” realisterna och menar att ständig agressivitet från en stats sida i längden kan hota den egna säkerheten.

 

Den mellankrigsidealism som attackerades av realisterna personifierades av president Woodrow Wilson och kallas därför ibland ”Wilsonianism” (ofta nedlåtande). Denna innebar att en stats utrikespolitik borde likna dess inrikespolitik och att man därför bör försöka att sprida demokrati och kapitalism även utomlands.

 

Efter andra världskriget så återuppstod liknande tankar som den ”liberala” skolan inom internationella relationer. Man menar bl.a att demokratier aldrig har startat krig mot varandra (vilket ifrågasätts av vissa). Man menar också att kulturellt kapital, som populära filmer t.ex, kan användas för att göra ett lands kultur populär och öka dess makt internationellt.

 

Under 1950-talet formades en skola som kom att kallas ”liberal realism”, ”Internationella samväldet”, ”brittiska institutionalisterna” eller bara ”brittiska skolan”. Martin Wight beskrev i några föreläsningar under 50-talet tre inriktningar inom internationella relationer:


Den realistiska (efter Hobbes),
den rationalistiska (efter Grotius) och
den revolutionära (efter Kant).


Den brittiska skolan stödjer närmast den rationalistiska inriktningen och söker en medelväg mellan kantiansk idealism och hobbesiansk realism. Man menar att det finns ett internationellt samfund mellan stater, som varken är våldsam anarki eller överstatlig hierarki.

 

Under 60-talet och frammåt så har det kommit ett flertal teorier men ämnet fortsätter att domineras av ”realism” i första hand och ”liberalism” i andra hand. Marxistisk, feministisk och grön teori är bara några av alla teorier som finns inom internationella relationer. Hur intressanta och givande dessa teorier än är så är de inte inflytelserika.

 

1989 hände så två saker: Nicholas Onuf gav ut ”World of our making” och kommunismen föll. Onuf skissar på en sorts social konstruktivism inom internationella relationer. Frånvaron av en världsregering innebär inte nödvändigtvis våldsam anarki. Tre typer av talhandlingar (beskrivande, uppmanande och bemyndigande) motsvarar tre typer av internationella strukturer (hegemoni, hierarki och mångfald). Han beskrev behaviouristiskt hur strukturer upprätthålls genom att följas.

 

Eftersom varken realistiska skolan eller liberala skolan hade lyckats förutsäga slutet på kalla kriget så lyftes konstruktivistiska skolan fram som ett alternativ.

 

”Whereas realism deals mainly with security and material power, and liberalism looks primarily at economic interdependence and domestic-level factors, constructivism most concerns itself with the role of ideas in shaping the international system”
-Wikipedia

 

Den konstruktivistiska skolan beskrivs som den tredje viktigaste skolan och det hävdas att den håller på att bli mainstream. Ibland sägs det finnas vissa likheter med engelska skolan även om det långt ifrån är samma sak.


med karta och kompass

Här har vi en illustration av åsiktsspridningen inom svenska politiska partier: 

http://imgur.com/Z5quLYd

 

Några kommentarer: Detta är vad partiprogrammen och medlemmarna själva hävdar om sej själva. Trots att en del inte accepterar den här bilden så är den en deskrivning av partiernas officiella bild av sej själva. Den skiljer sej alltså både från vad väljarna tror och från den politik som partierna faktiskt för om de får chansen.

 

Men jag är rädd att denna bild är så nära sanningen som vi kan komma. Många människor går omkring med vanföreställningar om politik och många tycker att den här bilden inte alls liknar deras fördomar. Jag tycker dock att det var ungefär vad jag trodde så jag har ganska lätt att acceptera den.

 

Vi kan konstatera att svensk politik är rätt auktoritär. Av riksdagspartierna så är det enbart mp och c som är till hälften frihetliga eller liberala. De bägge blocken är ungefär lika auktoritära. Många som röstar på de borgerliga partierna vill gärna se dessa som "liberala" och som ett friare alternativ till "betongvänstern". I den här bilden så verkar detta dock helt ogrundat. Borgarna är inte ett dugg mer liberala än vänsterblocket.

 

fi och sd är de mest auktoritära partierna medan pp och mp är de minst auktoritära partierna. Vissa fi-anhängare ville ju samarbeta med pp men enligt den här bilden så verkar det inte alls naturligt. pp har närmast till mp och c medan fi har närmast till v och sd.

 

De fyra partier som rör vid mittenstrecket är ovala i höger-vänsterriktning.

 

mp är något till vänster om s. m är längre till höger än vad s är till vänster.

 

De partier som överlappar varandra mest är m, fp och kd.

 

Partierna har dock inte alltid varit där de är nu. Alla partier har flyttat på sej i grafen.

 

Den här grafen visar vad röstarna tror om partierna. Om man vänder den uppochner så liknar den mest political compass. Väljarna har en viss koll, men den är inte 100%-ig.

 

Till sist en avsiktligt provocerande impressionistisk bild som ni kan fundera över:

 
 
Disclaimer: som jag tidigare har uppgett i andra sammanhang så röstade jag på mp hela 90-talet och har röstat på pp sen partiet bildades -06. (Nån gång har jag fått höra att det var en underlig kombination men enligt övre bilden så verkar det rätt naturligt.)

Zoon politikon

“The fundamental problem of political philosophy is still precisely the one that Spinoza saw so clearly (and that Wilhelm Reich rediscovered): Why do men fight for their servitude as stubbornly as though it were their salvation?”
― Gilles Deleuze, Anti-Oedipus: Capitalism and Schizophrenia

 

Det har kommit en del ny spännande forskning från USA angående den biologiska grunden för moral och politik.

 

Man har hittat tydliga skillnader mellan "liberaler" och "konservativa". (Värt att påpeka är att "liberal" som i Sverige oftast är någon till "höger" i USA betraktas som någon till "vänster")

 

"Konservativa", som brukar mena att alla människor är irrationella och känslostyrda, verkar själva vara något mer irrationella och känslostyrda.


"Liberala", som brukar mena att alla människor är rationella och målstyrda, verkar själva vara något mer rationella och målstyrda.

 

"Liberaler" uppmärksammar det positiva mera medan "konservativa" mera fokuserar på det negativa som de vill göra något åt.

"Konservativa", som traditionellt har betonat människors medfödda egenskaper, beskrivs här aningen osympatiskt. Vilket ju är ironiskt.

 

Lojalitet, auktoritetstro och äckelkänslor är mer typiska för "konservativa" än för "liberala". (Synd bara att de inte tycker att kusinäktenskap är lika äckligt som de tycker att homoäktenskap och rasblandade äktenskap är.)

Första studien kom redan 1986 men den uppmärksammades inte då. Folk hade kanske svårt att ta den till sej. 19 år senare kom dock en ny studie som uppmärksammades mera. Sedan har det kommit några till. Allt dock väldigt USA-centrerat.

Forskningen verkar luta åt att politiska uppfattningar är åtminstone delvis medfödda, även om det aldrig kommer att finnas tillräckligt mycket bevis för de som inte vill tro det. Och det är ingen rolig insikt.
Demokrati verkar vara ett mycket svårare ideal att uppnå än vad man hittills har trott. Om detta nu stämmer, är ett rationellt politiskt samtal öht möjligt?

 

(Jag har ju tolkat demokrati som en grundläggande fysikalisk princip, snarare än en beskrivning av realpolitiken.)

 

Man kan sälja samma politik till bägge grupperna men i ena fallet så måste man beskriva den som "ny och rationell" och i andra fallet så måste man beskriva den som "beprövad och trygg".

Det verkar även finnas ganska mycket "ingroup"-känsla bland vissa yrkesgrupper som t.ex poliser. "Stark kåranda."

En lösning skulle kunna vara panarkism, men det tar lång tid att uppnå och fungerar bara på kort sikt. Delvis så verkar folk redan vara uppdelade efter politiska attityder.

Det finns några evolutionspsykologiska funderingar. Min teori ser ut så här:

 

Den "konservativa" reaktionsmodellen fungerar bra för små grupper i en hotfull omgivning, vilket antagligen har varit fallet under större delen av stenåldern.
Den fungerar dock sämre för större grupper och när omgivningen inte är speciellt hotfull.
Utvecklingen under historisk tid har verkat för att göra den "konservativa" reaktionsmodellen omodern genom att människan har lärt sej att kontrollera naturen och befolkningen har ökat enormt.
I denna situation så är den "konservativa" reaktionsmodellen dysfunktionell och kontraproduktiv.
På något sätt så har det uppstått ett alternativt reaktionsmönster som passar mycket bättre för samtiden och det är ju då den "liberala" reaktionsmodellen.
De tycks bättre på att hantera ny och osäker information än vad de "konservativa" är.

 

De moraliska grunder som diskuteras har ju något gemensamt med den historiska utveckling som Weber beskriver. Men vår samtid är kanske inte fullt så "rationell" och "avförtrollad" som Weber trodde.

Webers modell är ju inte oförenlig med att det skulle kunna vara en genetisk evolution som har orsakat utveckingen.

 

En annan liknande modell är ju "Spiral dynamics" som dock är mer miljöinriktad och menar att enskilda individer kan genomgå en utveckling inom en livstid.

Den amerikanska forskningen antyder istället att politiska attityder nedärvs över generationerna.

Även biologiska egenskaper kan dock förändras över evolutionen (och gör de inte de så kan de i längden hota artens överlevnad).


några Chomskycitat

Human language appears to be a unique phenomenon, without significant analogue in the animal world.

 

Language is a process of free creation; its laws and principles are fixed, but the manner in which the principles of generation are used is free and infinitely varied. Even the interpretation and use of words involves a process of free creation.

 

As soon as questions of will or decision or reason or choice of action arise, human science is at a loss.

 

The principle that human nature, in its psychological aspects, is nothing more than a product of history and given social relations removes all barriers to coercion and manipulation by the powerful.

 

All over the place, from the popular culture to the propaganda system, there is constant pressure to make people feel that they are helpless, that the only role they can have is to ratify decisions and to consume.

 

Education must provide the opportunities for self-fulfillment; it can at best provide a rich and challenging environment for the individual to explore, in his own way.

 

Propaganda is to a democracy what the bludgeon is to a totalitarian state.

 

Any dictator would admire the uniformity and obedience of the U.S. media.

 

I have often thought that if a rational Fascist dictatorship were to exist, then it would choose the American system.

 

The more you can increase fear of drugs and crime, welfare mothers, immigrants and aliens, the more you control all the people.

 

The United States is unusual among the industrial democracies in the rigidity of the system of ideological control - "indoctrination," we might say - exercised through the mass media.

 

If we choose, we can live in a world of comforting illusion.

 

If the Nuremberg laws were applied, then every post-war American president would have been hanged.

 

Everybody's worried about stopping terrorism. Well, there's a really easy way: stop participating in it.

 

Either you repeat the same conventional doctrines everybody is saying, or else you say something true, and it will sound like it's from Neptune.

 

The intellectual tradition is one of servility to power, and if I didn't betray it I'd be ashamed of myself.

 

To some degree it matters who's in office, but it matters more how much pressure they're under from the public.

 

If we don't believe in freedom of expression for people we despise, we don't believe in it at all.

 

In this possibly terminal phase of human existence, democracy and freedom are more than just ideals to be valued - they may be essential to survival.
andra bloggar om
ChomskyNoam Chomsky,

Fourth generation warfare

Det finns ett begrepp som heter Fjärde generationens krigsföring. Det handlar om att skillnaden mellan krig och fred blir mer suddig liksom även skillnaden mellan det privata och det offentliga. Så istället för nationalstater som öppet krigar med varandra så har man en asymmetrisk krigsföring mellan en nationalstat eller några allierade på ena sidan och al-Qaida eller WikiLeaks på den andra sidan.

 

Även om krig alltid har inneburit mer än bara öppet väpnat våld så läggs tyngdpunkten ännu mer på psykologisk krigsföring, propaganda, juridisk krigsföring,  informationskrigsföring och onlinekrigsföring. "iWar" låter ju som ett spel mer än blodigt allvar.

 

 

andra bloggar om
politik, samhälle, krig,

PR

The conscious and intelligent manipulation of the organized habits and opinions of the masses is an important element in democratic society. Those who manipulate this unseen mechanism of society constitute an invisible government which is the true ruling power of our country. ...We are governed, our minds are molded, our tastes formed, our ideas suggested, largely by men we have never heard of. This is a logical result of the way in which our democratic society is organized. Vast numbers of human beings must cooperate in this manner if they are to live together as a smoothly functioning society. ...In almost every act of our daily lives, whether in the sphere of politics or business, in our social conduct or our ethical thinking, we are dominated by the relatively small number of persons...who understand the mental processes and social patterns of the masses. It is they who pull the wires which control the public mind.

- Bernays

 

Public relations historia går tillaka till början av 1900-talet. PR befinner sej nånstans mellan reklam och propaganda. Fäderna brukar anges som Edward Bernays och Ivy Lee. De försökte att ge PR en vetenskaplig grund.

 

Bernays fick se krigspropaganda i praktiken före och efter första världskriget och kom att anse att folket var lättlett och att det var viktigt att de fick god ledning.

 

Liksom reklam och propaganda så riktar sej PR ofta till irrationella känslor, associationer, "ryggmärgsreflexer" och liknande retoriska tricks som inte har med god dialog eller relevant information att göra.

 

Medan reklam återfinns på köpt annonsutrymme så hittar man PR i det redaktionella utrymmet - bland nyheterna.

 

Bernays vände sej uttryckligen till den omedvetna och ansåg att massan måste ledas därför att i sej själv så var den farlig om den inte leddes.

 

Han var aktiv i många decennier och hann skapa många kampanjer. Mest kontroversiellt var hans deltagande i CIAs störtande av den demokratiska regeringen i Guatemala 1954.

 

Bland hans många lärjungar kan nämnas Goebbels och Karl Rove.

 

Ivy Lee angav officiellt ganska bra principer för PR men bröt i praktiken mot dessa. Det kan ses som typiskt. Han försökte ge PR ett bättre rykte än det förtjänade.

 

"Tell the truth, because sooner or later the public will find out anyway. And if the public doesn't like what you are doing, change your policies and bring them into line with what people want"

- en principförklaring bl.a känd för att Ivy Lee själv inte följde den.

 

Det finns ingen naturlig distinktion mellan PR och Spin. Spin är bara PR ställd inför större utmaningar.

 

I USA så betraktas politik ofta som en sorts buisness bland andra. En tveksamt demokratisk inställning. "Showbiz for ugly people". Den politiska sfären ses som underställd den ekonomiska sfären.

 

Hittills har PR-branchen hållit sej lite dold i Sverige men börjar nu att märkas mera.

 

Det finns ett flertal branchorganisationer och utbildningar finns på universitetsnivå.

 

"Informationsindex visar att branschen omsatte ca 48,9 miljarder kronor år 2008." (länk)

Här har vi några exempel från Sverige idag.

Min egen åsikt påminner nog mer om detta:


"Professional poisoners of the public mind, exploiters of foolishness, fanaticism and self-interest" - Supreme Court Justice Felix Frankfurter


andra bloggar om

politik, samhälle, PR,


liten politisk uppdatering

Engström och Falkvinge gick kring jul ut med en läcka som de hade fått. Tydligen så föddes FRA, IPRED och det rasket inte ur en lös atmosfär av hårdare tag i samhället utan var en explicit och detaljerad nedskriven kravlista från USA. Detta väckte en hel del både upprörda och misstrogna reaktioner bland pirater och andra intresserade.

Medan de större tidningarna fortsätter att lägga locket på så utmärker sej nyheter24 som en mer självständig aktör.

Just nu finns det en ganska enkel teori på nätet. Vi får se om den håller i längden. Alla spår leder tillbaka till Karl Rove, "Bushs brain".  Den högervridne pr-kungen är rådgivare åt moderaterna och har en koppling till Prime. Och han hjälper Reinfeldt att hantera Assange. Hur gör han det där sista? Med en kampanj:

"Nu anklagas Karl Rove för att ligga bakom den svenska regeringens kampanj för att få Wikileaks grundare och chefredaktör, Julian Assange, utlämnad hit."

 

Den svenska regeringens kampanj?

 

andra bloggar om
politik, samhälle, WikiLeaks, Assange,

Intervju med en förföljd man

dessutom:
So, why is WikiLeaks a good thing again?
andra bloggar om
WikiLeaks, Assange, Julian Assange,

2010 års man

2010 års kanske mest kontroversielle man på planeten var antagligen Julian Assange. Han vann stort i Times omröstning om vem som skulle bli årets person, men sen valde tidingen att bortse från läsarnas röster. Sen blev han istället årets man i Le Monde. Sannolikt en av årets mest älskade och hatade personer.

 

I USA är det några på högerkanten som anser att han bör förföljas och mördas som en terrorist men de flesta nöjer sej med att se honom utlämnad, åtalad och dömd för något, trots att han inte har brutit mot någon amerikansk lag.

 

Han har dock inte bara fiender inom den amerikanska högern utan bland många makthavare till höger och vänster i många olika länder. Han tycks ha en bred uppslutning i folkliga lager runtom världen men de mer namnkunniga personer som stöttar honom tycks för det mesta höra hemma på någon etablissemangskritisk vänstersida, även om han själv varken säger sej vara höger eller vänster.

 

Att intressen i USA vill ha honom neutraliserad måste bero på att de anser att detta allvarligt skulle skada WikiLeaks. Det finns ingen förklaring till varför Assange som enskild person skulle vara så intressant för dem att de öppet riskerar en hel del internationellt anseende.

 

Kanske har de rätt. Men inte ens om de lyckas komma åt WikiLeaks genom Assange så har de stoppat vågen av läckor av hemligt material som WikiLeaks har satt igång men som nu har växt utanför den organisationen. Avslöjandet av Primegate i Sverige hade ingen direkt koppling till Wikileaks men kommer samtidigt som en våg av läckor i flera länder, inspirerade av framgången med WikiLeaks. Man kan bara hoppas att detta är nånting som kommer att fortsätta. Även inom Wikileaks så tycks det finnas personer som är beredda att fortsätta utan honom, om han skulle bli omhändertagen, troligast av USA.

 

Att det var Assange som kom på idén med WikiLeaks råder det dock ingen tvekan om. Samma år som han grundade WikiLeaks, 2006,  så skrev han två artiklar om en ny journalistisk taktik och skrev även en del relaterat material på den blogg som han hade då. Han vill dock inte kalla sej grundare men kallar sej editor in chief av WikiLeaks. Även om han själv vill framhålla WikiLeaks som ett lagarbete finns det uppgifter om intern kritik av att han bestämmer för mycket.

 

Så det är svårt att prata om WikiLeaks utan att prata om Assange. WikiLeaks har visat sej vara en mycket framgångsrik idé, antagligen för framgångsrik för sitt eget bästa. WikiLeaks har redan anslöjat fler hemliga dokument än någon annan organisation i historien. Assange har sagt att WikiLeaks har avslöjat fler dokument än alla andra  journalistiska organisationer tillsammans. 2009 fick Assange Amnesty International Media Award. 2008 Economist Index on Censorship Award. Även om de tusentals dokument som redan är släppta rör ett flertal länder runt världen så finns det ett speciellt fokus på USA och dess krigsföring i mellanöstern.

 

För Sveriges del så avslöjas det, förutom en del mindre skvaller, att Sverige i hemlighet har ett mycket nära samarbete med USA och NATO. Detta anser många inte vara någon större nyhet, men vad som är nyheten är att detta nu är bekräftat och att alla måste erkänna det och ta ställning till det. Bland berörda makthavare har jag dock sett väldigt lite av den varan.

 

Detta nära samarbete är inte godkänt av svenska folket. Svenska folket kanske skulle godkänna det, men istället för att ha blivit tillfrågat så har svenska folket blivit lurat att vi har varit ett neutralt land, vilket vi inte alls har varit. Så annorlunda formulerat är nyheten att det är bevisat att våra politiker och makthavare ljuger för oss.

 

Detta gäller för alla de hemliga dokumenten - de undergräver demokratin. Undantag kan finnas för t.ex länder i krig där avslöjanden kan hota människoliv, och WikiLeaks säger också att de försöker ta hänsyn till detta.

 

Trots att han kände till kopplingarna mellan Sverige och USA så hade Assange en idé om att basera WikiLeaks i Sverige, eftersom Sverige har ett starkt meddelandeskydd. Han tänkte bli svensk medborgare och söka utgivningtillstånd i Sverige och skulle bli essäist på Aftonbladet.

 

Med tanke på hur goda förbindelser Sverige och USA har inom underrättelseverksamhet och millitär så var det säkert vissa som motsatte sej en sån utveckling. Och det blev inte heller av. Hans ansökan om medborgarskap fick avslag. Istället blev han brottsmisstänkt.

 

Nu kommer en ny prövning i januari, om han ska utlämnas till Sverige för förhör för den förundersökning som pågår. Enda skälet för Marianne Ny att kräva att han ska förhöras i Sverige tycks vara att hon tänker anhålla honom i samband med förhöret eftersom det stämmer överrens med den taktik för misstänkta för sexualbrott som hon har utarbetat och eftersom han inte kan anhållas i Storbritannien, bara förhöras. Att vänta fyra månader med att förhöra en misstänkt har fått jurister och andra runt världen att undra om detta verkligen är vanligt i svenskt rättsväsende, eftersom ingen annan gör det, eftersom det är så uppenbart fel.

 

Detta samtidigt som företag slutar att samarbeta med WikiLeaks; Visa, Mastercard, Amazon m.fl.
Bland de som har uttalat sitt stöd för honom finns Naomi Wolf, Michael Moore, John Pilger, Ken Loach och Noam Chomsky m.fl.

 

Assange tror sej ha goda chanser att bli helt frikänd från anklagelserna och har hela tiden varit tillgänglig för förhör men vill inte bli utlämnad till Sverige eftersom han misstänker att han härifrån skulle kunna överlämnas till USA. Och tydligen har det förekommit förhandlingar om detta så det verkar vara en välgrundad misstanke.

 

Om han skulle utlämnas till USA så skulle det antagligen leda till en hel del internt bråk i landet eftersom han faktiskt har många som står på hans sida även där, både till höger och till vänster.

 

Fortsättning följer.

 

andra bloggar om
Assange, WikiLeaks,

Sjuka hus kan bara rivas

Efter valet har inte bara ett utan två liberaldemokratiska partier sett dagens ljus. Det ena är startat av ex-folkpartisten Bard och det andra av ex-piratpartisten Dougherty. Bägge förespråkar medborgarlön och är på andra sätt lika varandra. Bards plötsliga helomvändning angående pirater känns väl aningen konstig. Dougherty har vad jag minns inte sagt speciellt mycket om medborgarlön tidigare.

Inget av dessa partier kommer dock att få något inflytande. Radikalliberala väljare byter trendmedvetet favoritparti varje vecka medan vissa sossar å andra sidan har ärvt sin partitillhörighet från farfar.


Annars så är nog medborgarlön inte en helt främmande tanke för en och annan piratpartist. Det svenska, ursprungliga Piratpartiet har inga åsikter om såna frågor men i Tyskland så har piratrörelsen börjat att splittras upp i de som bara vill ha en kärna av frågor, som i Sverige, och de som vill ha mera av ett fullständigt politiskt program. Och se där dyker medborgarlönen också upp. Säkert tycker många svenska piratpartister inte alls om medborgarlön, men vissa, som jag, gör det.


Annars blev jag aningen förvånad över att borgarna vann makten igen. Jag frågade mej först om svenska folket verkligen håller på att bli mer borgerligt, men åtminstone en undersökning visar att stödet för en skattefinansierad allmän välfärd fortfarande är högt och t.o.m. har ökat lite sen förra valet.


Eftersom medborgarlön knappast kommer att ses som ett trovärdigt politiskt alternativ ens detta sekel så gillar jag den välfärdsstat som sossarna byggde upp och som i hög grad definierar Sverige under efterkrigstiden.


Men sossarna anses idag av väljarna inte föra en mer välfärdsinriktad politik än vad borgarna gör. En tanke vore att sossarna kanske kunde återvinna väljarnas förtroende genom att föra en mer vänstervriden politik igen. Just nu verkar dock deras egen analys komma fram till rakt motsatt slutsats. Att det lönar sej att låta mer vänster än man är, är nånting som moderaterna har lärt sej av sossarna.


Det finns inte heller några tecken på att sossarna har några planer på att ifrågasätta det övervakningssamhälle som stora delar av svenska folket tydligt har visat att de inte alls gillar. Detta kan ju bero på att sossarna i vissa strategiska frågor är mer intresserade av att tillmötesgår speciella utländska intressen snarare än av att vara representanter för det svenska folket.
Ett parti som åtskilliga decennier har varit synonymt med makten i Sverige verkar med tiden ha förlorat en hel del idealism och istället ha dragit på sej rätt många opportunister, cyniker och kvartspsykopater.


Det verkar som om en mandatperiod på avbytarbänken inte var tillräckligt för att skaka om sossarna i grunden. Just nu ser det inte ut som att två kommer att räcka heller.


andra bloggar om
politik, wikileaks, samhälle, usa, socialdemokraterna, sverige, piratpartiet, liberaldemokraterna,

lite lekmannamatte och hobbypsykologiserande

Om de rödgröna mot sin djupa övertygelse skulle sammarbeta med Sd så skulle de hamna några tusen röster över Alliansen. Alliansen å sin sida skulle kunna mot sin djupa övertygelse sammarbeta med Pp och återigen få flest röster, nästan egen majoritet. (Mandatfördelning har jag inte orkat räkna på. Jag har plusat riktiga röster.) Pp är nu största partiet utanför riksdan.

 

Även om Pp ökade med 3573 röster till 38491 anhängare så räcker det bara nästan för att ge Alliansen egen majoritet, men som sagt, med mandatsystemet så blir det i praktiken annorlunda. Många borgare vill ju kalla sej liberaler och man kan tycka att det då vore den naturligaste saken i världen att bjuda in Pp. I praktiken så har Pp fått mer gensvar hos Mp, Vp och Fi vilket säger något om hur liberala borgarna egentligen är.

 

Finns det då någon koppling mellan Sd och de rödgröna? Tidigare så har det funnits en föreställning om att Sd inte minst har fått väljare från (S) men sedan ofta har röstat med borgarna i lokala frågor iallafall. Unga, vita heterosexuella men arbetslösa män har känt sej marginaliserade även av arbetarrörelsen och annan vänster. Arbetets Förlorade Söner. Nu så verkar Sd ha fått röster från alla de övriga partierna men väljarna framstår iallafall i hög grad som marginaliserade unga män. Många inom vänstern vill demonisera Sd och skjuta dem ifrån sej som extremhöger. Det kanske är att göra det lite väl lätt för sej.

 

Kanske kan Pp ses som Alliansens dåliga samvete och Sd som de rödgrönas dåliga samvete.

 

politik, Sverigedemokraterna, Val 2010, Alliansen, samhälle, val, sd, val2010, rödgröna, valet, valanalys, valresultat, piratpartiet,


The political compass (igen)

För några år sen när bloggosfären ännu var ny så var the political compass uppmärksammat en tid. Tyvärr tycks detta för länge sen ha runnit ut i sanden occh både bloggosfären och gammelmedia tycks föredra en mindre informativ endimensionell modell av det politiska fältet. Man vinner väldigt mycket på att ha en tvådimensionell modell och både the political compass och kulturkartan utgör viktiga framsteg för den politiska analysen.

Vissa personer eller partier som föreföll närastående längs en axel av modellen kan vara långt ifrån varandra i den andra axeln, och tvärtom. Själva begreppen "höger" och "vänster" får en ny och fördjupad innebörd. Liberalen har ibland klagat på att kallas "höger" eftersom de har menat att detta har implicerat någon form av släktskap med konservatism, som inte alla liberaler vill veta av.

I kompassen så blir det tydligt att vanliga liberaler faktiskt är höger i kompassen men skiljer sig från vanliga konservativa genom att vara i nedre halvan av kompassen, den mindre auktoritära. Den nedre högra kvadranten av kompassen, frihetlig höger, tycks vara den minst befolkade där man hittar minst antal människor eller partier. Den mest tättbefolkade tycks vara auktoritär höger.

I kvadranten liberal höger hittar vi Milton Friedman, Michael Badnarik och Mike Gravel. Och i stort sett ingen mer på de grafer som finns på sidan (Tchaikovsky och Chopin). Ett fåtal partier finns också, liksom även Sveriges regering.

I kvadraten auktoritär höger hittar vi Adolf Hitler, Margaret Thatcher, Angela Merkel, Romano Prodi, Silvio Berlusconi, Nicolas Sarkozy, Ehud Olmert, George W Bush, Barack Obama och Hillary Clinton. m.fl. En mycket populär ruta där de flesta europeiska regeringar återfinns, förutom de flesta amerikanska presidentkandidaterna. Vi tycks leva i auktoritära och högervridna tider.

I kvadranten auktoritär vänster hittar vi så olika personer som Joseph Stalin, Robert Mugabe, Mahmoud Abbas, de Gaulle och Påven. Man hittar alltså både kommunister och nationalister här (men däremot inte den mest kände nationalsocialisten).

I kvadraten liberal vänster hittar vi så Ralph Nader, Nelson Mandela, Dalai Lama, Mahatma Gandhi, mej och de flesta av mina kompisar.

Som vänsterliberal så går min kritik mot högerliberalerna ut på att ekonomisk liberalism ofta slår över i kapitalism, som ofta slår över i korporativism, som ofta slår över i fascism. Det finns alltså ett "naturligt" flöde från nedre högra kvadranten till den övre högra kvadranten, som om marken lutade. (Kanske är det därför som det är så få människor och partier där.)

Privat ekonomisk maktkoncentration har en tendens att bli en politisk faktor och det allmänna intresset underställs till sist det privata intresset. För att värna om frihet och individualism så bör man alltså reglera ekonomin. Högerliberaler brukar invända att ekonomisk reglering i sej är en grogrund för politisk auktoritärism. I praktiken tycks det dock vara en mindre risk än långtgående ekonomisk liberalism. Svensk lagstiftning har t.ex inslag som är beställningsverk från utländska privata ekonomiska intressen.

flera av graferna tycker jag mej se en antydd diagonal som personer, partier och regeringar grupperar sig längs med. Det är intressant att även kompositörerna i historien sprider sej längs diagonalen från övre högra hörnet till nedre vänstra hörnet.

Jag antar att det finns ett naturligt samband mellan att vara frihetlig och vänster liksom mellan att vara auktoritär och höger. Självklart så är de övriga kombinationerna inte heller omöjliga. Intressant nog så brukar "högern" i svensk politik framställas som "individualistisk" medan "vänstern" brukar framställas som "kollektivistisk".

Det finns ganska frihetliga och jämlika samhällen långt tillbaka i historiens dimmor liksom det även finns ganska auktoritära samhällen idag.

andra bloggar om
politik, ideologi, samhälle, frihet,


Ett nödvändigt ont?

"We are much beholden to Machiavelli and others, that write what men do, and not what they ought to do . For it is not possible to join serpentine wisdom with the columbine innocency, except men know exactly all the conditions of the serpent; his baseness and going upon his belly, his volubility and lubricity, his envy and sting, and the rest; that is, all forms and natures of evil. For without this, virtue lieth open and unfenced. Nay, an honest man can do no good upon those that are wicked, to reclaim them, without the help of the knowledge of evil. " - Bacon

Nazitysklands juridiske teoretiker hette
Carl Schmitt. Han har väckt intresset hos flera tunga tänkare som Walter Benjamin, Hannah Arendt, Herbert Marcuse, Friedrich von Hayek, Jacque Derrida, Giorgio Agamben och Chantal Mouffe. Otto Kirschheimer och Franz Neumann var studenter till Schmitt. Han har influerat Samuel Hungingtons böcker "Crisis of Democracy" och "Clash of Civilisations" samt även Kissingers studier av Bismarck. Han lär ha influerat både Pinochetjuntan och Chavez ledarskap i Chile. Leo Strauss som skapade neokonservatismen i USA var influerad av Schmitt.

"Alla genuina politiska teorier förutsätter att människan är ond."
-Carl Schmitt

"Om människan inte vore ond, så skulle mina tankar vara onda."
-Carl Schmitt

Schmitt tycks ha hämtat viktiga idéer rakt av från vissa katoliker, som Tertullianus, och t.ex bytt ut "miraklet" som det legitimerande underlaget för en ny ordning mot "undantagstillståndet". I extrema undantagsfall, inte minst i extrem oförutsedd fara, så upphör den gamla ordningen att vara legitim och ett undantagstillstånd måste införas som utgör grundandet av en ny ordning.

Tertullianus är en av de minst sympatiska av kyrkofäderna, enligt mej. I sin ungdom blev han omvänd av martyrernas vilja att lida och dö för sin tro och på sin ålderdom så avföll han själv från kristendomen efter att hela livet ha uppmanat kristna till martyrskap.

För Tertullianus var det absolut nödvändigt att identifiera fienden. Han skrev att även i himlen så skulle de kristna fortsätta att rannsaka varandras kristendom.

Bara genom att peka ut en fiende så blir man den man är. Schmitt hävdar även att demokrati och liberalism är oförenliga.

Leo Strauss grundade neokonseratismen i USA. Han har kritiserats för att vara elitist, antiliberal och närmast antidemokratisk. Nicholas Xenos hävdar att Strauss var "an anti-democrat in a fundamental sense, a true reactionary." Shadia Drury som har skrivt boken Leo Strauss and the American Right (1999) hävdar att Strauss anser att "perpetual deception of the citizens by those in power is critical because they need to be led, and they need strong rulers to tell them what's good for them."

Bland övriga neokonservativa tänkare kan nämnas Irving Kristol och Norman Podhoretz. Erik Prince är mer av en praktiker. Bush-doktrinen kan även vara relevant i sammanhanget.

Schmitt hävdar själv att Thomas Hobbes var hans främsta influens i de amoraliska teorierna om staten och rätten. Precis som Hobbes ansåg Schmitt att människan är ond och "farlig". Hobbes skrev om naturtillståndet som "allas krig mot alla" medan Schmitt skrev om krig mellan definierade fiendegrupper.

"In the first place, I put for a general inclination of all mankind a perpetual and restless desire of power after power, that ceaseth only in death. And the cause of this is not always that a man hopes for a more intensive delight than he has already attained to, or that he cannot be content with a moderate power, but because he cannot assure the power and means to live well, which he hath present, without the acquisition of more."

-Hobbes

Den som allra först övergav den traditionella politiska frågan om vad samhället och staten bör vara och istället mer värdeneutralt gav sej in på att beskriva vad den faktiskt var, och därmed var en viktigt föregångare till modern statsvetenskap och den internationella realistiska skolan, var Machiavelli.

Machiavelli har tolkats på olika sätt. Man har tyckt att det var rätt märkligt att just han skulle skriva en sån bok just då. Han hade tillfångatagits, anklagats , antagligen felaktigt, för förräderi, torterats och förvisats. Då skriver han "Fursten" som en slags nådegåva till den nye härskaren. En inte så smickrande nådegåva. En del har tolkat honom som ironisk, men antagligen så är han uppriktig.

Några citat:

"Om du bara märker människors tillvägagångssätt, kan du konstatera att alla som uppnår stor makt och rikedom, använder sig av antingen våld eller bedrägeri, och vad de har uppnått, antingen genom svek och våld, för att dölja de skamliga metoderna för anskaffande, de sträva rättfärdiga med den falska titeln ärliga vinster. De som antingen från obetänksamhet eller brist på klokhet undvika att göra så, är alltid överhopade med slaveri och fattigdom, för trogna tjänare är alltid tjänare och ärliga män är alltid fattiga, inte heller flyr någon någonsin från slaveriet utom djärva och trolösa, eller från fattigdom utom rovgiriga och bedrägliga. Gud och naturen har kastat alla människors tillgångar mitt i mänskligheten, och de fås snarare genom plundring än arbete, genom onda handlingar snarare än genom bra. Därför lever män av varandra, och de som inte kan försvara sig måste vara oroliga."

"En prins borde inte ha något annat mål eller annan tanke, eller välj något annat för sin studie än krig och dess regler och disciplin, ty detta är den enda konst som tillhör honom som härskar, och det är av en sådan kraft att det inte bara försvarar dem som är födda prinsar, utan ofta gör det möjligt för män att stiga från en privat position till den ranken. Och tvärtom, kan man se att när furstar har tänkt mer på lättja än på vapen har de förlorat sina stater. Och den första orsaken till att du förlorade den var att du försummade denna konst, och vad som gör att du kan skaffa en stat är att vara en mästare i konsten."

"Som alla de har visat som har diskuterat civila institutioner, och eftersom varje historia är full av exempel därpå, är det nödvändigt för den som planerar att bilda en republik och införa lagar i det, att förutsätta att alla människor är onda och att de kommer att använda sitt onda sinnelag varje gång de har möjlighet"

"Folket liknar ett vilt djur, som, naturligt hårt och vant att bo i skogen, har uppfostrats, så att säga i ett fängelse och i träldom, och som av misstag fått sin frihet åter, ovan att söka efter sin mat, och okunnigt att gömma sej, lätt blir byte för den första som försöker fängsla det igen."

"Ur detta uppstår frågan om det är bättre att vara älskad än fruktad eller fruktad än älskad. Den kanske borde besvaras med att vi vill ha båda, men eftersom kärlek och rädsla knappast kan existera tillsammans, om vi måste välja mellan dem, är det mycket säkrare att vara fruktad än älskad."

"Människor gör aldrig gott om inte nödvändigheten driver dem till det, men när de är fria att välja och kan göra precis som de vill, så blir förvirringen och oordningen hejdlös."

"Romarna tillät aldrig en oroshärd att vara helt enkelt för att undvika att gå i krig, eftersom de visste att krig inte bara försvinner, de blir bara uppskjutna till någon annans fördel."

Slut citat.

Om man förutsätter att krigsrisker aldrig försvinner och att all väntan bara spelar fienderna i händerna, så blir det mest rationella att så fort som möjligt vara den som startar ett krig. Den som tänker som Machiavelli kan alltså av omgivningen förväntas vara en krigsrisk. Förväntar man sej att alla andra är fiender så blir man själv det.

Machiavellism har blivit en term inom psykologi där det står för egoistisk bedräglighet. Med narcissism och psykopati bildar machiavellismen Den Mörka Triaden som är mänsklighetens gissel och ok men som ändå fortlever.

Problemet med dessa pessimister, ondskans teoretiker,  är att de förutsätter att andra människor kommer att bete sej illa mot dej. Uttycket de själva använder är att "människor är onda". Bästa sättet att hantera situationen är enligt dom då att bete sej illa mot de andra människorna först, innan de gör det mot dej. Detta är inte att göra situationen värre eftersom det värsta hade hänt i vilket fall som helst. Du gör inte världen ondare eftersom den redan är maximalt ond.

Strax innan 9/11 så vad det en incident med ett amerikanskt bombplan som hade varit inne i kinesikt luftrum och tillfångatagits. Om nu det fanns Schmitt-belästa i Bush-regimen så kanske de hade börjat att leta efter sin definierande fiende. Om det hade blivit Kina så kunde otäcka saker ha hänt. Värre än vad som nu faktiskt har hänt. Nu när USA alltmer verkar ha kuvat arabvärlden så kan konflikten med Kina bli mer aktuell igen, inte minst eftersom bägge supermakterna har börjat intressera sej för afrikanska naturresurser, inte minst olja.

"One of the interesting things about Henry Kissinger, the ultimate cynical Realpolitiker, is how utterly wrong most of his predictions were. When news reached the West of the 1991 anti-Gorbachev military coup, for example, Kissinger immediately accepted the new regime as a fact. It collapsed ignominiously three days later. The paradigmatic cynic tells you confidentially: ‘But don’t you see that it is all really about money/power/sex, that professions of principle or value are just empty phrases which count for nothing?’ What the cynics don’t see is their own naivety, the naivety of their cynical wisdom which ignores the power of illusions."

-Zizek


The Dark Triad finns på alla sidor i alla konflikter.

andra bloggar om
politik, samhälle, ideologi,


Justice wanted a steady relationship but Freedom just wanted to fool around


Är friheten grön?

Mp har hittills handikappats av att inte tas på allvar av det borgerliga blocket. Det finns liksom inte så mycket förhandlingsutrymme för ett mittenparti om det bara är ena sidan som vill sammarbeta med en.


När mp förde seriösa
förhandlingar med borgarna inför valet 2002 så var t.ex fp imponerade av att mp faktiskt framstod som en seriös och ansvarstagande samtalspartner och inte den flummiga kuf partiet ofta har frammålats som. Dock blev tydligen centern livrädda och saboterade samarbetsförsöket. Hur många borgerliga gröna partier finns det egentligen plats för tänkte de nog.


När nu centerns flirt med liberalerna tycks vara över iom att Frederley röstade för FRA-lagen så tycks många liberaler istället söka sej till mp istället, som faktiskt är ett av få riksdagspartier som är tydligt och trovärdigt emot den. De kan ju inte gärna söka sej till vp.


Nu har det ju alltid funnits en "liberal" falang inom mp, liksom en "socialistisk" och en "konservativ". Hittills har de balanserat varanda men om många liberaler intresserar sej för mp så kommer det nog även att påverka partiets inre maktkamp.


Utomlands finns det redan exempel på blå-gröna sammarbeten liksom det även finns ideologiska hybrider mellan gröna och liberaler.


Sen så gjorde ju Maria och Mona upp i Almedalen vilket fick många FRA-motståndare att förtvivla. Icke vinnaren av politikerbloggens nyhetspris dock.


Falkvinge har analyserat läget i flera postningar och kommer fram till att mp fortfarande är good guys.


Mp har kanske chansen att bli det vågmästarparti som man alltid har velat vara. Blir man alltför tydligt borgerliga så riskerar man dock att återigen bli uppäten av blockpolitiken.

Själv var jag ju medlem i mp innan jag blev medlem i pp.


andra bloggar om

miljöpartiet,

blockpolitik,

liberaler,

gröna,


Öppna din dörr

SD ligger över 4%-spärren och är lika stora som Kd. Fortfarande undrar övriga politiker hur de ska hantera SD. Ta diskussionen tycker jag. Här är några argument:

  • Uppenbarligen så uppmärksammas de och växer trots att man försöker att tiga ihjäl dom.
  • Vilket för övrigt är en i princip odemokratisk taktik.
  • Om man argumenterar med dom så kanske andra partier tvingas att uppmärksamma de frågor som SD tar upp för att faktiskt komma på alternativa lösningar.Som det nu är så sopas faktiska problem under bordet. Annars hade det inte varit ett växande parti.
  • Dessutom så kanske partier tvingas att ta ställning emot deras konkreta politik och inte bara emot partiet som en symbol. Kom ihåg Nd. Alla hatade och mobbade dom och tio år efter att de hade åkt ur riksdagen så hade nästan hela deras partiprogram genomförts av andra partier.

andra bloggar om
Sverigedemokraterna,
Kristdemokraterna,
Ny Demokrati,
demokrati


durbatulûk ?

The Political Compass har kartlagt de amerikanska primärvalen för er som inte riktigt känner farvattnen.


Här är en refräng
som nog kommer att höras igen.


andra bloggar om
USA, USA-valet, politik i USA, US politics, presidentvalet i USA,


Det är synd om människorna

Det har varit mycket Strindberg på statstvn på senaste tiden. Tänk att hans yngsta dotter dog så sent som i augusti i fjol, vid 105 års ålder. Strindberg är ju en stor ikon, utomlands mest känd som dramatiker, i Sverige lika känd som författare.

Ungefär som det finns ett gäng Strindbergintresserade i Sverige så finns det också ett gäng Nietzscheintresserade, och sällan mötas de två, vilket är lite konstigt med tanke på att Nietzsche och Strindberg hade ganska höga tankar om varandra ända tills Nietzsche blev galen. Strindberg hade förhoppningar om att starta en ny litterär skola tillsammans med Nietzsche. Det kunde ha blivit hur grymt som helst.

Strindberg kallade sej själv "anarkist" vid minst ett tillfälle och blev kallad "radikal reaktionär" nån gång medans Nietzsche tolkades som "aristokratisk radikalism" av Strindbergs kompis Brandes, dansk litteraturikon. Brandes hade en affär med Victoria Benedictsson som var en begåvad författare men som publicerade sej under psuedonymen Ernst Ahlgren eftersom kvinnor vid denna tid inte sågs som lika bra som män. Victoria tog livet av sej, skar av halspulsådern fyra gånger, på ett hotell i Danmark. Säkert var det inte bara en dålig recension som dödade henne. Det kan ha varit hennes äktenskap, hennes relation till Brandes eller hennes otillfredställelse över sina möjligheter i dåtidens samhälle.


"Detta avskyvärda att icke få vara människa endast kvinna, kvinna, kvinna!"

Hennes självmord inspirerade Fröken Julies självmord i Strindbergs pjäs som var klar strax efter. Strindbergs hustru Siri von Essen spelade Julie under uruppförandet. I Fröken Julie ser man kampen mellan klasserna och könen. Det fanns vissa frågor där Strindberg ofta tycktes ändra sej och dit hörde även kvinnorna. Åenasidan är det kvinnoförrakt som han visar vid några tillfällen välkänt, åandrasidan argumenterar han tidigt för kvinnlig rösträtt och var gift tre gånger, till skillnad från Nietzsche.


Vad hade Strindberg haft att säga om feminismen idag? När jag skriver detta så är det hela 86 svenska bloggar som har skrivit om Pär Ströms debattartikel "Män kuvas av statlig feminism". Det är uppenbarligen ett mycket brännbart ämne. Här är vad ett axplock har att säga: The Real Mymlan, Opassande, Tinnitussan, Frida i Mae Sot,  Blottad Bitch, Texplorer, Sleepless,


Horace Engdahl har gjort några avslöjanden i en intervju i fransk press. Bortsett från det jobbiga avslöjandet att akademins medlemmar pratar babyspråk med varandra så är det också lustigt att Doris Lessing tycks ha fått priset därför att Horace Engdahl "upptäckte" henne. Man kan ju tycka att det kanske kunde ha funnits några ledamöter med från förra gången som hon var aktuell för ett nobelpris.
Visste man inte bättre kunde man ju få intrycket att det är Horace som bestämmer rätt mycket. Denne Horace med sin smak som var för maskulin för romaner. Han passar också på att såga tysk poesi och amerikansk litteratur, sånt som man kan tro går hem i Frankrike.
Och hans fru måste också börja tänka på ordvalet ibland. Om hon säger "du måste läsa den här, det är viktigt för vår relation" så kan Horace ju börja fundera på varför de är tillsammans egentligen. Strindberg gillade för övrigt inte Svenska Akademin.


Årets politiska blogg 2007
har också blivit utsedd och det blev Isabella Lund med bloggen Att arbeta som escort. Jag säger givetvis grattis! Att så många bloggare röstade på henne tror jag delvis kan förklaras av att man har insett att hon faktiskt är motarbetad på riktigt. Här har vi någon vars åsikter i egna intressefrågor inte är tillåtna i gammelmedia. Det där har nog varit en väckarklocka för en del.


Tillägg: läs även.

andra bloggar om
August Strindberg,
Friedrich Nietzsche,
Georg Brandes,
Victoria Bennedictsson,
Pär Ström,
Horace Engdahl,
Isabella Lund


"det objektiva ordet "fascism""

Rick Piratpartiet har trampat i klaveret. Även om jag tycker att han har rätt i sak så var det rätt klumpigt formulerat. Och jag tror knappast det går att vara partiledare och tro att man kan uttrycka politiska åsikter som privatperson, skiljt från sin roll som partiledare.

andra bloggar om

Falkvinge
USA

fascism

retorik


Tidigare inlägg