Malebranche och Whitehead
Malebranche var mycket uppskattad som filosof under sin livstid och debaterade med flera av sin tids stora. Efter hans död så har hans rykte minskat. På senare tid så har han börjat att uppmärksammas igen. En del hävdar att han bör räknas som den fjärde stora 1600-tals-rationalisten efter Descartes, Spinoza och Leibniz.
I sin ungdom vände han sej mot den aristoteliska skolastiken och föredrog istället den mer platonske Augustinus. När han sedan upptäckte Descartes skrifter så kunde han snart skapa en egen filosofi, som har sagts vara en kombination av Augustinus och Descartes.
Han är mest känd för sin genomarbetade occasionalism och för teorin om "seendet i Gud", som har kallats en epistemologisk variant av occasionalismen. "Seendet i Gud" påminner om Augustinus "gudomliga upplysning" men är också influerad av Descartes representationalism.
För Descartes så upplever vi inte saker direkt utan våra egna idéer om dem, som vi har skapat själva. Endast våra egna idéer kan vi ha en klar uppfattning om, liksom självmedvetandet är den renaste och klaraste formen av medvetande.
Descartes har ju ett individualistiskt rationalitetsbegrepp som Malebranche inte håller med om. Han håller fast vid en äldre föreställning om en universell rationalitet. Människan är en ändlig och felbar skapelse och skulle inte kunna komma till någon säker kunskap på egen hand. Den universell rationaliteten är nånting enkelt och generellt som får stora effekter med små medel.
Liksom Augustinus, och i motsättning till Descartes, hävdar Malebranche att människan inte ens har klar kunskap om vad hon själv tänker och känner. Den enda källan till kunskap måste vara den universella rationaliteten (som han i detta sammanhang identifierar med Gud). För att kunna bära kunskap så måste idéer vara eviga, nödvändiga och oföränderliga. Ett plus ett måste alltid och överallt vara två men det kan inte garanteras om det blott är en mänsklig tolkning av omvärlden.
Så rationaliteten är universell och är snarare en förebild för kosmos än en avbild och medan vi direkt upplever idéerna i den universella rationaliteten så upplever vi endast indirekt fysiska objekt via idéerna. Om den fysiska rymden är "platsen" för kropparna så är Gud "platsen" för själarna. Detta kallas "seendet i Gud".
‘Man is not a light unto himself. His substance, far from enlightening him, is itself unintelligible to him. He knows nothing except by the light of universal Reason which enlightens all minds, by the intelligible ideas which it discloses to them in its entirely luminous substance’
-Malebranche
Jag har inte hittat några uppgifter om att Whitehead skulle vara speciellt influerad av Malebranche, men det finns ändå likheter mellan deras varseblivningsteorier.
Whiteheads filosofi har framförallt två typer av objekt som egentligen existerar: Faktiska objekt (eller entiteter eller tilldragelser) och eviga objekt. "Eviga objekt" är Whiteheads egna variant av allmänbegrepp/platonska former/idéer/universalier/osv.
"Any entity whose conceptual recognition does not involve a necessary reference to any definite actual entities of the temporal world is called an 'eternal object'." (Process and reality s.44)
Eviga objekt verkar vara med i alla sammanhang. Man får nästan intrycket att världen egentligen är uppbyggd av dom.
Whitehead gillar inte dikotomin universalie/partikularie. För honom finns bara "eternal objects" och "actual objects".
"An actual entity cannot be described, even inadequately, by universals; because other actual entities do enter into the description of any one actual entity. Thus every so-called 'universal' is particular in the sense of being just what it is, diverse from everything else; and every so-called 'particular' is universal in the sense of entering into the constitutions of other actual entities." (s.48)
Eviga objekt är inblandade i alla former av tillblivelse och eftersom varseblivning är en form av tillblivelse så förlitar den sej på eviga objekt.
"Thus these sense-data are eternal objects playing a complex relational rôle; they connect the actual entities of the past with the actual entities of the contemporary world, and thereby effect objectifications of the contemporary things and of the past things. For instance, we see the contemporary chair, but we see it with our eyes; and we touch the contemporary chair, but we touch it with our hands. Thus colours objectify the chair in one way, and objectify the eyes in another way, as elements in the experience of the subject."(s.62)
"Färger" är här Whiteheads exempel på eviga objekt. Så vi upplever bara sinnevärlden via idévärlden som förmedlande länk. Fast Whitehead talar aldrig om någon idévärld. De eviga objekten verkar vara lika närvarande mitt ibland oss som den subatomära världen.
bloggar om
filosofi, Whitehead,