Oh! You Pretty Things
Eftersom både den objektorienterade filosofin och jag är objekt, så kan jag inte hoppas på annat än att lyckas karikatyrisera den, eftersom objekt, enligt oop, bara kan uppfatta varandra som karikatyrer. De som mest karikatyriserar honom är dock hans kritiker.
Harman kritiseras för att vara ytlig, effektsökande och estetiserande. En del av detta förnekar han inte utan betraktar det som sin stil. Men mindre konstruktiv kritik vill han inte ens bemöta.
Varför skulle inte filosofier kunna vara en sorts konstverk? Harman skriver nånting om att kritik av logiska brister är ytlig. För honom är filosofins hjärta något annat. Ännu en sak som folk irriterar sej på. Han verkar vara något av en intuitiv tänkare, en sorts begåvning som nedvärderas i akademiska sammanhang.
Kritikerna antyder att han skulle vara oärlig som filosof eller åtminstone inte helt engagerad i det han hävdar. Kanske är han inte engagerad på samma sätt som kritikerna vill. All filosofi behöver inte födas ur desperation. Harman beskriver en estetisk tolkning av världen som dessutom är en ontologi. Ur ett perspektiv verkar estetiken vara central för honom, han skriver att den skulle kunna vara "första filosofi", men skriver bara att han kommer att skriva mer om det senare.
Ett problem med levande aktuella filosofer är att de fortfarande utvecklas, att de ännu vill tjäna pengar på sina verk och att det inte bara är att samla ihop deras livsverk och bedömma det. Själv tycker jag att han arbetar med en begränsad problematik och skulle gärna se honom skriva mer om lite olika saker.
Det är intressant att se honom skriva om hur filosofi går till; Filosofer har en stor idé, filosofi ska börja med en överdrift, släng alltid in en gammal filosof, osv. Nya generationer skapar ny filosofi för de har andra erfarenheter än äldre generationer och är trötta på etablerad filosofi. Den gamla filosofin behöver inte vara falsk och den nya behöver inte vara sann. Filosofi är inte ett sanningssökande utan alternativa sätt att beskriva verkligheten, som passar olika människor olika bra. Därför blir kritik av filosofi inte så intressant.
Ian Bogost frågar varför filosofer måste uttrycka sej i skrift. Varför kan de inte uttrycka sej med dans eller en installation? Jag tror att frågan är felställd. En sak som är återkommande hos intressanta konstnärer är att de tycks ha en filosofisk dimension i sina verk. De kan alltså betraktas som en sorts filosofer, som dock inte formulerar sej på något typiskt sätt för filosofer. Jag har tidigare försökt att låta konst och filosofi belysa varandra.
För övrigt så tycker jag att "ooo" ser snyggare ut än "oop". Men det är nog inte mitt problem. Jag tror att jag står Shaviro närmare än Harman.
andra bloggar om
filosofi, estetik, ooo, oop, Graham Harman,