Aktualism
Just nu håller jag på att läsa Graham Harmans senaste bok Prince of networks, som handlar om Bruno Latour tolkad som en filosof, och om hur Harmans egen filosofi kan tolkas som utvecklad vidare från Latour. Jag tänkte bara ta upp en sak, för att posta med en viss frekvens.
Aristoteles skiljde på sin tid mellan det aktuella och det potentiella, liksom mellan potentia, energeia och actus. Han kom också fram till att påståenden om framtiden inte kunde vara sanna eller falska eftersom det skulle leda till paradoxer. De flesta i filosofihistorien har varit rätt nöjda med dessa resonemang och har inte ifrågasatt honom just på dessa punkter.
Dock är både Latour och Harman istället "aktualister" vilket innebär att de på något sätt förnekar att det potentiella existerar. På sin tid så kritiserade Aristoteles megarierna som även de påstods hävda att det potentiella inte existerar. Harman, som annars gillar Aristoteles, går honom emot i denna fråga.
Det är även viktigt för Harmans OOO att objekt måste vara ickereducibla till sina relationer, men då menar Harman bara de nu aktuella relationerna. Om man istället talar om alla relationer som ett objekt någonsin skulle kunna ha så är det svårare att skilja objektet från relationerna. Om det inte skulle kunna ha alla relationer som det skulle kunna ha så skulle det inte vara samma objekt.
Eftersom de flesta liksom mej är naiva potentialister (möjligheter finns, det gäller bara att upptäcka dom) så är det kanske svårt att sätta sej in i Harmans aktualism. Men för honom så är det som är aktuellt just nu det enda som existerar. Vilket borde innebära att alla förvandlingar som ett objekt kan genomgå finns aktuella i objektet nu, fast dolda.
Relationer kan aldrig tillfoga ett objekt något som inte redan finns där dolt. Varje objekt har sitt färdiga program. Harman använder uttrycket "firewall". Inget objekt förändras någonsin. Kom ihåg att det empiriska eller sensuella objektet inte är det verkliga objektet. Harman försvarar sej dock mot en alltför enkel tolkning av honom:
"By no means does it follow that I’m an "essentialist" in the other, bad sense, which implies that everyone and everything has a pre-ordained mission rather than being able to invent themselves through history or through exchanges with otherness."
Harman försöker även att tolka Whitehead i en aktualistisk riktning, men det har jag svårt att gå med på. Whitehead skriver uttryckligen om potentialiteter.
Det här är kanske den del av OOO som jag har svårast att begripa. Harman har skrivit förhållandevis lite om sin aktualism, men å andra sidan så verkar det inte finnas så mycket skrivet om "potentialism" heller.
andra bloggar om
filosofi, OOO, Graham Harman, Aristoteles,
"möjligheter finns, det gäller bara att upptäcka dom"
Handlar inte detta också om var dessa möjligheter lokaliseras? Alltså om potentialiteten redan finns i varje objekt att utföra de handlingar som den kan komma att ingå i eller om de uppstår i nya sammansättningar. Möjligheterna finns, det gäller bara att skapa dem, kanske man något paradoxalt kan säga.
I prince of networks tar ju harman upp aristoteles historia om husbyggaren och om denne har potentialen att bygga hus inom sig eller om husbyggarkapaciteten är något som uppstår i sammansättningen av husbyggaren, rätt verktyg, rätt omständigheter och rätt material.
Potentialiteter är något som inte ännu är aktualiserat. Därmed är det svårt att säga när (och om) de uppstår. Uppstår de först när man upptäcker dom? Då är de korrelerade med människans subjekt. Aristoteles tyckte att det verkade vettigare att hävda att de existerar oberoende av betraktaren. Latour som relationist skulle antagligen kunna säga att potentialiteter uppstår i relationer om han nu skulle diskutera potentialiteter snarare än aktualiteter. Men hur blir det med Harman som både säger att ett objekt är irreducibelt till sina relationer och att det aktuella är allt som existerar? Inte skulle väl han kunna säga att nya möjligheter uppstår i relationer?