Brave New World
Under 1900-talet har Upplysningstidens framstegsoptimism delvis kompleterats med utvecklingsskepticism. Efter utopierna så har dystopierna blivit en framgångsrik gengre.
Det är tre dystopier som räknas som de främsta klassiskerna. Förutom 1984 och Farenheit 451 så är det Aldous Huxleys Brave new world, som jag tänkte skriva en liten bloggpost om även den.
Den är den av de tre böckerna som är mest spekulativ i sin annorlunda teknik och samhälle. Det är en bok med många inspirationskällor. I vissa delar är den fångad i sin tid, och det framtida samhället kan delvis sägas vara en parodi på vissa drag hos det dåvarande USA, sett ur en europeisk intellektuells perspektiv.
Givetvis handlar den även om de framväxande totalitära samhällena i dåtidens Europa. Snarare än ett litterärt mästerverk är det en mycket intressant filosofisk text som radikalt säller frågor om frihet, rättvisa och det goda samhället.
"Within the next generation I believe that the world's leaders will discover that infant conditioning and narco-hypnosis are more efficient, as instruments of government, than clubs and prisons, and that the lust for power can be just as completely satisfied by suggesting people into loving their servitude as by flogging them and kicking them into obedience".
I ett samhälle med perfektion som ideal och som noga designar sina medborgare redan före deras födsel, så råkar vid något tillfälle av någon anledning en medborgare skapas som inte riktigt når upp till sitt ideal. Bernard tillhör det hösta kastet, alfa plus, men råkar vara något kortare än vad alfa plus män är, vilket även lägre kast är. Detta ger Bernard ett mindervärdighetskomplex som sätter händelserna i rullning i en värld där annars inget ska hända.
Han lyckas uppnå en kortvarig status genom att introducera en "vilde" från ett "reservat", John, som ur vår synvinkel är en något mer normal människa. John och Bernard blir en kort tid ett populärt inslag på fester och dylikt men John förkastar snabbt hela det artificiella samhället och Bernards popularitet är då förbi.
Pga ihållande störande av den allmänna ordningen, vilket till sist leder till ett upplopp, så fångas Bernard och även hans vän, den perfekte Helmholtz, och de förvisas till de avlägsna kolonierna Island och Falklandsöarna, respektive. De får dock reda på att snarare än ett straff eller ett sätt att återanpassa dem till samhället, så kommer öarna att vara ställen där de kan få vara sej själva utan att påverka samhället alltför negativt.
John sänds inte till någon avlägsen ö utan isolerar sej i en fyr utanför London där han dock inte alls får vara ifred. Störd av tilltagande uppmärksamhet och utan att höra hemma i någon värld så hänger han sej.
Senare skrev Aldous "If I were now to rewrite the book, I would offer the Savage a third alternative. Between the Utopian and primitive horns of his dilemma would lie the possibility of sanity."
Folk som Orwell och Foucault fördjupade maktkritiken när de analyserade makten som någon produktivt och inte enbart repressivt, något med en morot och inte bara med en piska. Men den makt som de beskrev var fortfarande behaviouristisk.
Aldous Huxley tar i sin kritik av den transhumanistiska utopin maktkritiken ett steg längre och beskriver en biologisk manipulation av oss innan vi ens är födda. Visserligen påpekar Matt Ridley i Genom att Huxley inte skriver om genetisk manipulering utan om in vitro miljöpåverkan, men resonemanget är i stort sett identiskt för genetisk manipulering. Brave new world skrevs ju innan dna hade upptäckts.
Habermas skrev 2003 The future of human nature där han kritiserade idén om genetisk påverkan av ofödda människor. Fullständigt oacceptabelt tyckte han. Huxley skulle nog tycka något snarlikt. Själv tycker jag att det är en komplicerad fråga, men det tar vi i ett annat inlägg.
"In short, Orwell feared that what we fear will ruin us. Huxley feared that what we desire will ruin us." Neil Postman
Tilläggas kan att en liter heroin kostar ca en tia att tillverka.
Det är nog vanligt att man tolkar boken som en kritik av den nya teknologins möjligheter och det samhälle som beskrivs i boken. Jag tänker vara lite mer besvärlig än så och hävda att problemet som Aldous lyckas att peka på är att referensramarna för värden och moral undermineras. Det går alltså inte att säga om samhället som beskrivs är önskvärt, oönskvärt, eller något annat. När människans själva biologi blir en variabel så urholkas mångmiljonåriga beslutsgrunder och preferenshierarkier.
I sin sista bok, Island, från 1962 så beskriver Aldous Huxley ett slags idealsamhälle på en ö som använder en del av samma tekniker som användes i Brave new world men som här används på ett bättre (?) sätt.
Man skulle kunna säga att Aldous Huxley skrev Brave New World som en kritik av ett transhumanistiskt ideal. Själva termen "transhumanism" myntades faktiskt av Aldous bror Julian Huxley 1957. Julian var en mycket framgångsrik internationell biolog och forskare som även var med och grundade UNESCO och WWF. Han bildade även IHEU som har bevakningsstatus i UNESCO och flera andra av FN:s församlingar.
Vetenskaplig och teknisk utveckling kan öka vår lycka och öka våra valmöjligheter men kan den öka vår valförmåga? Är det inte redan givet att vi kan välja?
Vad som är intressant här är frågan om frihet. Friheten är hotad på nya och tidigare okända sätt. Allteftersom vetenskapen tränger ner igenom strukturnivåerna i din fysiska uppenbarelse så utökas också den politiska makten. Kan friheten försvaras? Det är i sista hand en filosofisk fråga.
Enligt en reduktiv materialistisk världsbild så kan friheten inte försvaras, i sista hand därför att den egentligen aldrig har funnits.
Människan är en naturlig robot, fången mellan kausalitet och slump. "Fri vilja" är en del av ett förlegat komplex av religiositet och vidskepelse. I längden så kan man bara hitta någon grund för att försvara något begrepp om någon fri vilja utifrån en idealistisk eller mystisk världsbild.
Kanske en sång på det?
andra bloggar om
Brave new world, Du sköna nya värld, dystopi, dystopier, utopi, utopier, Aldous Huxley, Huxley, transhumanism, posthumanism, humanism, frihet, framtid, framtiden, klassiker, filosofi, science fiction, böcker, litteratur,
Om det filossofiska spörsmålet "fri vilja" skriver Stuart Kauffman såhär i Reinventig the Sacred - a new wiew of science, reason and religion (kapitlet The quantum brain?, s.227):
"Here the problem is logical and based on causal closure. Causal closure asserts that everything that occurs has a sufficient antecedent condition or a set of conditions. By "free will" we typically suppose an "unmoveed mover", able to do anything it chooses. But this, goes the argumment, violates causal closure. How does the unmoved mover manage to move? But this concern again seems to me to be completely classical. It is based on the idea that every event has precding causes. But if mind is quantum mechanical and acausal, the concept of "unmoved mover" is moot. There is only
the behavior of the quantum coherent/decoherent system with consequent classical svents. In the quantum coherent behavior of the Schrödinger wave of possibilíties there are no causes at all. There is no "mover". Thus there is no "unmoveed mover" either. Causal closure does not apply. Hence the issue of free will as a prime mover in the classical causal sense does not arise. Thus it would seem that a theory in which conscioousness is partially quantum coherent can embrace free will. As we saw earlier, it is the problem of the unmoved mover that moved Spinoza to conclude that free will is an illusion. A mind-brain identity theory, coupled with a quantum theory of consciousness and decoherence with classical consequences, suggests that Spinoza may be wrong.
There is another aspect of the free will problem that a possible quantum mind-brain identity theory may, or may not, help resolve, but it should be stated. We want of free will not only that it is free of causal closure, but that it is able to behave in such a way that we are responsible for our intended actions. On this version of the mind-brain identity theory, this reequires that some appropiate systems of classic, quantum coherent, and decohering degrees of freedom of the brain can be identical to mind´d intentions, which alter the way decoherence happens, hence what happens in the material world.
(Ytterligare ett vetenskapligt-filosofikt stycke om
the quantum mind-brain med bäring på "fri vilja" följer, men det här kanske räcker mer än väl-
Om det filosofiska spörsmålet "fri vilja" skriver Stuart Kauffman såhär i Reinventig the Sacred - a new wiew of science, reason and religion (kapitlet The quantum brain?, s.227):
"Here the problem is logical and based on causal closure. Causal closure asserts that everything that occurs has a sufficient antecedent condition or a set of conditions. By "free will" we typically suppose an "unmoveed mover", able to do anything it chooses. But this, goes the argumment, violates causal closure. How does the unmoved mover manage to move? But this concern again seems to me to be completely classical. It is based on the idea that every event has precding causes. But if mind is quantum mechanical and acausal, the concept of "unmoved mover" is moot. There is only
the behavior of the quantum coherent/decoherent system with consequent classical svents. In the quantum coherent behavior of the Schrödinger wave of possibilíties there are no causes at all. There is no "mover". Thus there is no "unmoveed mover" either. Causal closure does not apply. Hence the issue of free will as a prime mover in the classical causal sense does not arise. Thus it would seem that a theory in which conscioousness is partially quantum coherent can embrace free will. As we saw earlier, it is the problem of the unmoved mover that moved Spinoza to conclude that free will is an illusion. A mind-brain identity theory, coupled with a quantum theory of consciousness and decoherence with classical consequences, suggests that Spinoza may be wrong.
There is another aspect of the free will problem that a possible quantum mind-brain identity theory may, or may not, help resolve, but it should be stated. We want of free will not only that it is free of causal closure, but that it is able to behave in such a way that we are responsible for our intended actions. On this version of the mind-brain identity theory, this reequires that some appropiate systems of classic, quantum coherent, and decohering degrees of freedom of the brain can be identical to mind´d intentions, which alter the way decoherence happens, hence what happens in the material world.
(Ytterligare ett vetenskapligt-filosofikt stycke om
the quantum mind-brain med bäring på "fri vilja" följer, men det här kanske räcker mer än väl-
Jag ska nog skriva ett inlägg om den fria viljan nån gång tror jag. Jag lutar åt kompatibilismen.