Eskatologin i informationsåldern
Anders Odenstedt, universitetslektor i filosofi, håller på med en föreläsningsserie om centrala filosofiska frågor, i Umeå kommuns regi (tror jag). Ikväll föreläste han om döden, eller rättare sagt vad filosofer säger om döden. Han höll sig nästan uteslutande till filosofer som antar att döden verkligen är döden och först på sluttampen nämnde han att det även finns en äldre filosofisk diskussion om det kan finnas något liv efter döden eller inte. Kvällen påminde mej om ett resonemang som jag hade med mej själv för ett tag sen.
Religionen lovar människan ett liv efter döden, eller?
Det är en sanning med modifikation.
De västerländska religionerna, kallade Jordangruppen eller De Abrahamitiska Religionerna, har alla möjliga uppfattningar om vad som händer efter döden, men den kanske vanligaste uppfattningen bland de religiösa experterna är att när kroppen slutar att fungera så upphör även psyket. Som det står i Predikaren 9:5-6, 10:
De som lever vet att de måste dö, men de döda vet ingenting och de får ingen lön mer, ty minnet av dem är glömt. Deras kärlek, deras hat och deras avund finns inte mer. Aldrig någonsin med får de ta del i vad som sker under solen. Allt vad din hand kan göra, gör det med kraft. Ty i graven dit du går kan man inte verka eller tänka, och där finns ingen kunskap eller vishet.
Många inom judendom, kristendom och islam tror på kroppens uppståndelse på den yttersta dagen och att den fysiska kroppen är en förutsättning för själen.
Jesaja 26:19:
Dina döda skall bli levande, mina dödas kroppar skall uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, ty din dagg är ljusets dagg, och jorden skall ge ingen de avsomnade.
Johannes 5:28-29:
Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.
Daniel 12:2:
De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam.
Något liv efter döden finns alltså inte förrän på den yttersta dagen då Gud gör så att de döda återuppstår ur gravarna med sina kroppar. Till skillnad från detta så kan transhumanister kanske tänka sej att man laddar upp psyket i något datorliknande, och tänker sig alltså psyket som relativt oberoende av något specifikt substrat. Arthur C Clarke beskrev hur psyket blev överfört till rätt abstrakta energimönster som magnetfält eller nått, som en slags teknologins höjdpunkt, där medvetna varelser hade en sorts odödlig existens. Detta gör transhumanisterna kanske mindre reduktionistiska än vissa religiösa.
Men den där Guden som skulle återuppväcka människorna på den yttersta dagen, är han också en själ med en kropp? De flesta religiösa experter skulle antagligen säga nej. Gud befinner sig utanför fysikens lagar och vetenskapens räckvidd. Dock har jag för mig att de antika stoikerna såg Gud som identisk med det materiella universum och Spinoza hade en mer komplicerad uppfattning som ibland kallas panenteism. Mormonerna har jag hört tror på en Gud av samma materia som allting annat.
andra bloggar om
Panteism kallas det.
Verserna du refererar till i Predikaren är både poetiska och vackra. Dessutom känns de betydligt mer konkreta än det metafysiska dravlet om själens odödlighet som smugits in i kristendomen.
Ät ditt bröd med glädje
och drick ditt vin med glatt hjärta -
Gud har redan sagt ja till vad du gör.
Klä dig alltid i vitt,
låt oljan flöda över ditt huvud.
Njut livet med den kvinna du älskar,
alla dagar i ditt flyktiga liv,
det som Gud har gett dig under solen,
ditt flyktiga liv.
Det är din lott i livet,
ditt mödosamma liv under solen.
Allt vad du kan göra skall du göra med kraft,
ty i dödsriket, dit du går,
finns varken handling eller mening,
vetande eller vishet.
Pred 9:7-10 (Människans lott)
Hälsar http:/hagaborg.blogspot.com
Panteism och panenteism är inte samma sak.