Tempus Fugit

Istället för att fråga "vad är filosofi" så kanske man kan fråga vad en filosofi är? En filosofi är ett sätt att se saker, bland andra sätt att se saker. Traditionellt så siktar varje filosofi på att vara totalitär, universell och allenarådande, men filosofer intresserar sej inte minst för att jämföra olika filosofier med varandra. Varje filosofi är en värld i sej men det finns flera olika världar. Byter man värld när man byter filosofi?

Hjärnan tolkar omvärlden som bestående av identiteter som är distinkta från varandra. Oftast så kan hjärnan urskilja mycket små skillnader, som skapar mycket små identiteter, men även små steg i en skala gör den inte egentligen kontinuerlig. Mellan tonerna finns det halvtoner, mellan halvtonerna finns det kvartstoner osv. Men det finns en gräns där vi inte längre kan urskilja någon skillnad mellan två olika toner. Vi kan även omtolka t.ex en person i kläder som en eller flera olika saker. Så världen kan tolkas på flera olika sätt men det handlar alltid om en massa identiteter, eller saker, eller objekt.

Ordet "ting" är bl.a besläktat med "all-ting" som var en sorts offentlig diskussion förr i tiden. Ett "ting" var det som man talade om, själva "ämnet" såattsäga. "Sak"-frågan. Gränserna för mitt språk är gränserna för min värld, skriver Wittgenstein. Kan man då säga att världen består av ting, saker, objekt? Det borde man kunna säga. Om man inte menar det alltför snävt.

Världen är full av osäkra identiteter i behov av bekräftelse. Den globala uppvärmningen t.ex. försöker många att antingen bekräfta eller ifrågasätta. Men som det diskuteras så är det en mycket utspridd och komplex process. Kan den då kallas för ett ting? Tja, det är ju ett nånting, så varför inte ett ting?

Objektifiering kan göra rökpuffar och hål i väggar till kvalificerade objekt och därmed göra dem lättare att hantera. För att begripa något måste man ha begrepp om det. Är det för löst i konturerna så kanske en dynggrep behövs istället. Men då luktar det illa. (Är slem ett objekt?)

Det verkar nästan som att det är nödvändigt att säga att världen består av ting, i den mån vi kan begripa den.

Det finns en inte alltför gammal filosofi som kallas object-oriented philosophy (OOP) eller object-oriented ontology (OOO, kanske för att skilja den från object-oriented programming, också "oop", som det dock är intressant att jämföra den med.). Det som följer är mina första intryck av den.

"The obvious thinkers who have had a great impact on me are Heidegger, Husserl, Whitehead, and Zubiri."
-Graham Harman

Till att börja med så försöker OOO att vara en ontologi, vilket ses som ett brott med en ontologiskeptisk tradition som går att spåra åtminstone tillbaks till Kant (eller Hume, eller Berkley, eller nån sån).

Under 1900-talet så pysslade filosofer med saker som fenomenologi och fenomenalism, istället för ontologi, men nu är 2000-talet här och ontologin är tillbaka i der Zeitgeist igen. Argumenten fanns där redan innan. Att varje epistemologi förutsätter en ontologi är ingen ny kunskap. Men det är först nu som det är sexigt.

Till att fortsätta med så försöker OOO att vara objekt-orienterad. Detta innebär att allt ses som objekt. Uppenbarligen så är vadsomhelst inte något fysiskt objekt i snäv mening, utan snarare en distinkt identitet varom man kan säga saker utan att det sagda även gäller för andra objekt. Även abstrakta och plurala fenomen ses som "objekt".

"The ultimate forefather of object-oriented philosophy is Aristotle, since he was the first to make individual substances the primary topic of philosophy. But of course I reject the notion that substance must be natural or simple: "objects" for me refers to armies and cartoon characters no less than horses or neutrons. I also regret Leibniz’s doctrine, an unfortunate backslide from Aristotle, that substances must be indestructible. No, many or even all objects may be perishable, as Aristotle’s theory allows for the first time in ancient Greece."
- Graham Harman

Objektet är inte direkt tillgängligt utan objektet är något okänt som måste utforskas empiriskt och experimentellt. Vi kan dock aldrig vara säkra på att vi slutgiltigt vet allt om ett objekt. Här har vi själva alternativet till Kants "korrelationism". För Kant är bara tinget-för-oss tillgängligt. För Harman är även tinget-i-sej tillgängligt fast inte absolut.

Harman vänder sej emot den relativism som Whitehead ärvde från sin lärare Bradley, och använder sej istället av en essentialism som han hittar hos en katolsk filosof (Zubiri, som kan vara influerad av 1200-talets skolastiker.)

"The problem is that Whitehead (like Latour) relationizes everything. He hates traditional substance so badly that he wants to interpret entities solely as clusters of relations. Zubiri is the perfect antidote for that disease, because Zubiri’s On Essence is about how realities have essences in their own right, not insofar as they affect other things or insofar as they are known. The essence of a thing cannot be "respective" to some other thing. In that respect, Zubiri is the anti-Whitehead. But put the two of them together, and what you get is a world in which all animate and inanimate relations are on the same plane, but in which those things also have an autonomous reality that partly withdraws from that contact.

And that’s pretty much the nucleus of my own philosophical position. Starting from late 1997 I was essentially the same person readers know today. "
-Graham Harman　

Whitehead uttrycker sej som om ett objekts egenskaper bara är dess relationer till andra objekt. Harman hävdar att objekt måste anses existera oberoende av varandra och att olika relationer bara realiserar objekts potentialer som dom har i sej själva. Harman går så långt att det är lite oklart hur objekt interagerar. Påminner nästan lite om Leibniz monader. Kanske ligger Harman här närmare Leibniz än vad Whitehead gör. Harman närmar sej panpsykismen - att vadsomhelst har ett perspektiv på verkligheten och inte bara människan.

Jag tycker att detta verkar lovande. Bland filosofer som jag själv har intresserat mej för finns bl.a Whitehead och Heidegger. Det finns få filosofer som är influerade av bägge (Hans Jonas) men Harman är det.

(Hade jag inte redan länkat Tool - Vicarious så kunde jag ha gjort det nu.)

Lästips:
Do speculative realists want us to be chinese?
Några 80-talsversioner av Natur/Kultur-rhizomatismen.
Göteborgspaddan.

andra bloggar om
ooo, oop, filosofi, Graham Harman,