Tempus Fugit

"Entanglement" är en av de mer kontraintuitiva delarna av kvantfysiken, men för två år sen kom nyheten att "entanglement" kanske inte fanns såsom den är känd. Istället finns ett fenomen som kan kallas för "steering". Bägge orden går tillbaks till Schrödinger men han använde dem som synonymer.

Medan "entanglement" innebär att två partiklar, om de har rört vid varandra eller är sprungna ur samma partikeldelning, så påverkar de varandra även när de är rymdlikt åtskilda, kallat "spooky action at a distance".

Så innebär "steering" att detta bara ser ut att ske så för en given betraktare. Den första iaktagelsen "styr" den andra iaktagelsen.

Detta går lätt att koppla till "observatörseffekten" som kan tolkas som att möjligheterna inte realiseras förrän vid en iaktagelse. Då först sker "vågfunktionens kollaps".

Dock finns det en alternativ version av vågkollapsen, nämligen "decoherence", som med tiden har blivit populärare. "Decoherence" innbär ungefär att "vågfunktionen" inte förvandlas abrubt till fakta, utan att detta sker gradvis, lite olika för olika betraktare.

Medan "entanglement" passar ihop med "vågfunktionens kollaps" så passar "steering" bättre ihop med "decoherence". Ett absolut objektivt faktum ersätts av en slags relation mellan objekt.

Detta påminner mej om "RQM" som säger att alla ting uppfattar alla ting på sitt unika sätt. Detta är en bild som passar bra ihop med "steering" och "decoherence."

Jag har tidigare jämfört RQM med OOO. Den utvidgade bilden åvan ser dock lite annorlunda ut. Detta liknar inte mest Harmans autistiska objekt utan mera Latours narcissistiska objekt.