Hybrid theory
Jag tänkte summera lite grann av vad jag har hållit på med här på bloggen sen 2010, då jag tog en vändning att oftare skriva om mer seriösa saker.
Förutom att ha skrivit om matematik, fysik, filosofi och religion så har jag också intresserat mej för kopplingar mellan dessa ämnen.
Jag har försökt att beskriva en del högre matematik på ett pedagogiskt sätt. Jag tycker nog att den kan göras mer begriplig än vad som ofta sker.
Jag har försökt att överbrygga klyftan mellan matematik och fysik. När ny matematik leder fram till ny fysik och ny fysik leder fram till ny matematik. Vibrationer har då visat sej vara intressanta. Jag hoppas att nån gång i framtiden få höra mer om kopplingarna mellan m-teori och e11.
Jag har ett förslag om att matematikens utveckling speglas i filosofins utveckling.
Jag har beskrivit vågfunktionens idéhistoria och har kallat detta för kvantfilosofi. Jag har visat på likheter med olika filosofier och inte minst så har jag visat på beröringspunkter mellan RQM och OOO, just nu de två senaste utvecklingstegen inom kvantfilosofi och vanlig filosofi.
Detta kan man även vidareutveckla med Whitehead och digital fysik.
På så sätt har jag alltså lyft fram likheter och beröringspunkter mellan fysik, matematik och filosofi.
Kanske bör man inte heller glömma mina analogier mellan kvantdatorer, artificiell intelligens, neurologi och demokrati.
Det finns ju även andra delar av filosofin som har mera med existensfilosofi, teologi och eskatologi att göra. Liknande frågeställningar har intresserat många matematiker och vetenskapsmän. Det är inte så många som har vågat skriva nånting dock.
Några av historiens skarpaste och djupaste matematiker har varit intresserade av dylika spörsmål. Jag har skrivit om Pythagoras, Pascal, Cantor och Gödel som allihop har sett kopplingar mellan sin matematik eller logik och mera metafysiska frågor.
Skulle religiösa frågor någonsin kunna studeras vetenskapligt? Och nu menar jag inte studier av religion som den är. Jag menar t.ex buddhistiska heliga män som intresserat följer utvecklingen inom västerländsk vetenskap och är beredda att ändra sina doktriner om det verkar behövas.
Jag har beskrivit transhumanismen som ett försök att göra en religion av den naturvetenskapliga världsbilden. Man kan lyfta fram de religiösa upplevelserna som en trolig grund och ursprung för religionen. Den psykedeliska transhumanismen utforskar denna frontlinje och det verkar finnas beröringspunkter med shamanismen, den ursprungliga religiositeten som verkar vara lika gammal som människan.
Bland de samtida andliga teoretikerna så tycker jag att Ken Wilber är en av de intressantaste. Mycket av det orginella i hans bidrag sammanfattas i AQAL-modellen. Jag var nöjd med att ana likheter mellan AQAL och den senaste trenden inom mondän filosofi, nämligen OOO.
2011 så stötte OOO- och AQAL-folken på varandra men snarare än ett givande kulturellt utbyte så verkar territorialpissande ha utbrytit. ”Det här är våra idéer inte era och förresten så är våra idéer bättre än era!”
Tills sist så har jag även, mest spekulativt av allt, lyft fram möjligheten att kända vetenskapsmän, matematiken och filosofer reinkarnerar som andra kända vetenskapsmän, matematiker och filosofer. Detta är om inte annat ett nytt, annorlunda och fräscht sätt att se på saker och ting, med en del intressanta följder.