Definitely maybe
I Kap. två i Without Criteria, Actual Entities and Eternal Objects, så jämför Shaviro Kants transcendentala kategorier med Deleuzes virtualitet och Whiteheads eviga objekt.
Kant vill legitimera den linjära kausaliteten gentemot Humes radikala skepticism och han gör det genom att hävda de transcendentala kategorierna.
Vi kan bara föreställa oss kausaliteten som den är och inga alternativ är möjliga för oss. (s. 31ff)
Deleuze hävdar istället att vanlig kausalitet finns därför att transcendental kvasi-kausalitet finns. De två utgör ett komplementärt par.
Detta är tydligen samma sak som Deleuzes "virtualitet" som jag tidigare har tyckt har uppvisat likheter med det kvantmekaniska begreppet vågfunktion.(s. 36f)
Deleuzes virtualitet uppvisar dessutom likheter med Whiteheads eviga objekt (s.37ff). Det kan jag hålla med om även om jag tycker att det finns vissa skillnader också.
En vågfunktion är alla ställen där en partikel i ett experiment kan befinna sej. Vågfunktionen kan aldrig upptäckas direkt och skulle kunna misstänkas vara en tankekonstruktion om den inte ändrade sej under påverkan, som ett fysiskt fenomen.
Exempel på Whiteheads eviga objekt däremot är "rund", "röd", "raggig", "rädd" och "rekursiv".
Jag tycker att sammanställningen av Kants transcendentala kategorier, Deleuzes virtualitet och Whiteheads eviga objekt verkar intressant. Det är tre olika sätt att inrama vanliga observationer.
Man förklarar tillfälliga händelser med nödvändiga naturlagar men hur förklarar man naturlagarna? Utifrån de tillfälliga händelserna? Det nödvändiga och tillfälliga är två kategorier inom fysiken som verkar nödvändiga.
Kanske finns det grundläggande naturlagar som är nödvändiga eller så kanske de har växt fram naturligt ur ett laglöst tillstånd. En kontingent uppsättning naturlagar är det dock ingen teoretiker som egentligen vill ha.
Däremot så finns det flera teorier om att naturlagar och kosmiska konstanter kan ha förändrats över tid och utvecklats med kosmos.
Om en lag eller ett samband förändras med kosmos så kanske det kan ske genom växelverkan med någon slags omgivning. Tidigare gånger något inträffar kan sätta spår på följande gånger.
Det är lätt att tolka fysiska tillstånd som kontingenta fakticiteter, att saker och ting tillfälligt råkar vara på ett sätt och inte på något annat sätt, men besvärligt nog så tycks en superposition faktiskt ha setts med mänskliga ögon; påstår dom iallafall.
Om vågfunktionen är det möjliga så är istället superpositionen det omöjliga, att faktiskt befinna sej i två olika tillstånd samtidigt.
Som C.S. Peirce först av alla tycks ha upptäckt så kan man ju bygga elektriska kopplingar av grundläggande logiska resonemang och få antingen en tänd (sant) eller släckt (falskt) lampa. Så vad händer om man kör lögnarparadoxen i ett sånt kopplingschema? Den paradoxen är ju sann bara om den är falsk och falsk bara om den är sann. Lampan kan ju inte vara tänd och släckt på samma gång? Det vore ju en kvantmekanisk superposition.
Vad som händer är helt enkelt att lampan tänds om den är släckt och släcks om den är tänd så den tänds och släcks hela tiden. Vad som i den tidlösa logiken är ett paradoxalt tillstånd är i ett tidsbundet system istället en oscilliation.
Varför vibrerar strängarna i strängteorin? Det är för att de oscillierar mellan två grundläggande principer; de vill minimera sin energi och de kan inte försvinna helt, så istället så oscillierar de. (Brian Greene, Ett utsökt universum)
Whitehead skriver i Process and reality (s. 187f) att alla fysiska objekt vibrerar.
Så vi får en fysikteoretisk skala som sträcker sej från det nödvändiga via det möjliga och det tillfälligt och faktiska och till det omöjliga eller paradoxala.
"But if Whitehead prefers to retain the appellation "eternal objects," this is precisely because he seeks - like Nietzsche, Bergson and Deleuze - to reject the Platonic separation between eternity and time, the binary opposition that sets a higher world of permanence and perfection ("a static, spiritual heaven") against an inperfect lower world of flux (209). The two must continually interpenetrate."
- Without criteria, s.39.