Tempus Fugit

Min c-uppsats i idéhistoria skulle jag skriva om synen på Esaias Tegnér som filosof. Tegnér räknades ju som nationalskald under 1800-talet och efter hans död höll inte minst konservativa och nationalister honom högt. I sin ungdom skrev han bl.a en latinsk avhandling om Kants tinget-i-sej. Hans dikt Den Vise från 1804 fick ett pris och är helt präglad av Kants åskådning.

Från 1810 tar han intryck av den tyska idealismen inom dikt, filosofi och vetenskap. Svenska diktare vid denna tid var i allmänhet influerade av tysk romantik. Tegnér hade dock en rätt självständig uppfattning. Han är influerad både av upplysningsfilosofi och av romantiken. Som diktare så skriver han inte sällan om abstrakta idéer som fosterlandskärlek t.ex.

Efter sin död så började Tégner långsamt att falla i glömska men snart nog så blev han intressant igen. Litteraturhistorikern Albert Nilsson hade 1913 gett ut arbetet ”Tegnérs estetiska och filosofiska studier” där han utredde dessa. 1934 gav han ut ”Tegner och Uppsalafilosofien” som en reaktion på Svante Bohmans avhandling från året innan.

Egentligen så handlade Svante Bohman-affären om en attack på Uppsala-filosofin, som han egentligen inte var jättetypisk för, men en åldrig Axel Hägerström gick i god för honom och satte sitt akademiska rykte i pant på att Bohmans avhandling om Tégner var jättebra. Även Vilhelm Lundstedt försvarade Bohman.

Det första intryck som man får är annars att den är ganska svårläst, något som även den konservative litteraturhistorikern Fredrik Böök påpekade. Bohman svarade att filosofi var en fackvetenskap som inte vände sej till de breda massorna och Böök svarade ungefär ”vad ska man då ha filosofin till?”

Bohman vill även utreda Tegnérs psykiatriska tillstånd. Det förekom flera tidningsartiklar från intresserade kulturpersonligheter, som psykologen och litteraturkritikern John Landqvist. De som försvarade den gamle konservative Tegner tyckte främst illa om Uppsalafilosofin.

Bohman blev underkänd och blev aldrig yrkesfilosof. Han blev sedemera lektor och skrev psykologiska artiklar. Ska man läsa nånting av Bohman så är hans ”Det "inre" jaget i vår "inre" värld : en psykologisk och parapsykologisk studie” som är bland det sista som han skrev och som sammanfattar hans olika sidor; psykologi, begreppsanalys och t.o.m. lite teologi.

För Hägerström så blev det en ganska ovärdig avslutning på liv och karriär. Han dog ungefär samtidigt som Bohman-affären gjorde det.

Efter Bohman-affären så har det varit mycket tyst om Tegnér, både som filosof och annars. Man kan hitta någon enstaka artikel eller omnämnande men det är tunnsått. Det är främst hans korta ungdomsdikt ”Det Eviga” som folk tycks komma ihåg.

Jag avslutade aldrig min c-uppsats. Andra saker kom emellan och jag hade insett att jag nog inte skulle bli idéhistoriker. Dessutom så verkade Bohmans avhandling central och jag kände att jag borde läsa den ganska noga vilket jag aldrig orkade med. Kanske avslutade han en karriär till, nämligen min karriär som idéhistoriker?

Kanske behövs det inte längre någon förklaring av vad som egentligen är poängen med science fiction? Kanske är det bara de allra mest prosaiska som fortfarande är frågande.

Science fiction är associerad med moderniteten och 1900-talet men har egentligen en lång historia. Cyrano de Bergerac, Casanova och Voltaire skrev alla science fiction. Frankensteins monster från 1818 är ännu idag populär.

Sci fi under 1900-talet kan med fördel delas in i 20-års-perioder.

Innan radium age så fanns inte bara science romance (jules verne) utan även en nationalistisk gengre som handlade om ”future war”

Radium age; 1900 - 10-talet: påminner mycket om de tidigare äventyrshistorierna under 1800-talet där ensamma hjältar utforskade ruinerna efter försvunna civilisationer i mörka, ångande djungler.

Exempel på böcker är The lost world, A princess of mars, Last and first men och Skylark of space.

American pulp; 20 - 30: De billiga magasinen började ges ut i USA. En kille som hette Hugo var viktig för utvecklingen. Innehållsmässigt så utvecklas nu den sk. rymdoperan.

Samtidigt så gavs sci fi även ut i Europa och andra ställen.

Brave new world kom även nu.

 Golden Age; 40 - 50: Golden age skiljer sig från pulp-perioden genom att vara märkt av andra världskriget, Förintelsen och atombomben och borde ibland innehålla ett större allvar än de tidigare äventyrsberättelserna. 1948 kom även 1984. Dock gillar jag Golden age för att den fortfarande har en grundläggande optimism över tillvaron.

De tre största namnen är Asimov, Clark och Heinlein men det finns många andra också.

När vi faktiskt började skicka upp satelliter 1957 så gick det faktiskt utför med försäljningen. Rymden blev lite av en vardag. Sci fi skulle behöva förnya sej.

 New wave; 60 - 70: innehåller både det bästa och det sämsta inom sci fi enligt mej. Det var en experimentell tid och medan en del experiment lyckades väl så blev andra mer misslyckade. Kvinnor och minoriteter publicerade sej. Stilexperiment och drogexperiment var inte ovanliga. 

PKD nämns inte alltid i uppräkningar av new wave-författare trots att han är både typisk och den bäste av dem alla. Kanske är han i en kategori för sej.

Cyberpunk; 80 - 90: handlade om den nya informationsteknologin som hade varit försummad under tidigare epoker av sci fi. Samtidigt så var cyberpunken dystopisk snarare än utopisk. Samhällsutvecklingen i samtiden gjorde en mörk framtid troligare. Rymdresor är inte längre lika centrala för stilen. På sätt och vis en aning begränsad stil. Det är begränsat med cyberpunk på min topplista.

Det nya seklet inleds med "postcyberpunk" 00 - 10 (?) och är en ganska spretig epok. Hur ser framtiden ut idag egentligen?

Tydligt influerade av cyberpunk är The diamond age (95), Holy fire (96), Stand alone complex (02) och jag skulle vilja lägga till Permutation city (94).

Nya stilar som mest har halva namnet gemensamt med cyberpunk är steampunk, dieselpunk, stonepunk, clockpunk, nowpunk, elfpunk, mythpunk, dreampunk, decopunk, atompunk, cyberprep, solarpunk, woodpunk,

Postcyberpunk är mest en blandning av alla tidigare scifi-epoker. Dock verkar alternativ historia vara lite av en trend. Det är dock en gammal gengre i sej.

Sad puppies 2013 - brukar beskrivas som höger mot vänster men verkar minst lika gärna kunna beskrivas som low brow mot high brow. Avatar är rätt mycket military sci fi, Star wars är just inget annat och även Star Trek förfaller ofta till military sci fi, inte minst nya inspelningarna. Hur organiserat det nu är så verkar de ha rätt i att deras typ av military sci fi inte är speciellt populärt bland deltagarna av Hugo-galan. Om de nu har lärt sej någon strategi så borde de inse slaget förlorat och sätta upp ett eget alternativt pris eller nått sånt.

Innan radium age så fanns inte bara science romance (jules verne) utan även en nationalistisk gengre som handlade om ”future war”. Kan detta kopplas till sad puppies? Både krigshistorier och fantastiska historier har uråldriga rötter. Då borde kombinationen inte vara så långsökt heller. Keith Laumers Bolo-serie är ett närmast självparodiskt exempel på military sci fi.

Nu 2017 så har jag uppmärksammat några kopplingar mellan islam och sci fi.

Islam and Science Fiction – On Science Fiction, Islam and Muslims

The Surprising Intersection of Islam and Scifi - io9 - Gizmodo

IslamSciFi (@IslamSciFi) | Twitter

Islam and Science Fiction | Facebook

Islamic Science Fiction Shelf - Goodreads

Muslim fiction writers are turning to genres like sci-fi, fantasy, and ...

Jenny Cockell blev mycket uppmärksammad i mitten av 90-talet när hon på kort tid gav ut tre böcker som handlade om hennes upplevelser av reinkarnation och ”Sökandet efter mina barn från ett tidigare liv.”

Hon beskrev hur hon tyckte sej ha fragmentariska minnen av ett tidigare liv som fattig kvinna på Irland där hon gick bort för tidigt och lämnade sina barn efter sej. 

Hennes oro för sina barn tycktes nu göra att hon även i nästa liv mindes saker ur sitt tidigare liv. 

Hon uppfattades som ett av de mer trovärdiga reinkarnationsfallen och det gjordes bl.a en tv-film om henne.

Eftersom det är svårt att hitta tydliga bevis emot reinkarnation, så får skeptiker istället fokusera på oklarheter och bristande information som de tycker borde finnas med.

I sin tredje bok från 1996 beskrev hon ett mera organiserat utforskande genom hypnos, inte bara av det förflutna utan även av framtida reinkarnationer.

Hennes nästa liv ska bli som en fattig flicka i Nepal vid namn Nadja runt år 2050. Nadja blir dock inte så väldigt gammal men hon är på det hela taget lycklig.

Nära hennes by så håller utländska arbetare på med ett vattendamsbygge. Hon kallar alla utlänningar för amerikaner. Västerländsk hjälp är välkommen för Kina upplevs kring 2050 som ett stort hot mot Nepal, någit som förvånar Jenny Cockell.

”Den svåraste perioden kommer förmodligen att inträffa under de följande hundra åren (2050-2150) då den påtagliga befolkningsminskningen gör sig gällande.”

(s.194)

Kring 2150 är Jenny reinkarnerad i norra Europa, kanske Polen, och tiderna är hårda. Det verkar inte vara krig men detta är det sämsta av de framtida liven som Jenny upplever.

”Den befolkningsminskning som infertiliteten på sikt leder till kommer att vara som mest påtaglig om tvåhundra år då befolkningen kommer att vara avsevärt reducerad (…) Men den tiden ser jag också som en vändpunkt.”

(s.194)

År 2228 så är Jenny en kvinna vid namn Janice Thorpe som är anställd vid företaget Unichem som är baserat i USA . Janice är på en expedition till sydamerika för att leta efter användbara kemikalier till medicinska elller andra ändamål. Dessa kemikalier kan sedan syntetiseras fram men det ger för många biprodukter så man föredar att använda frön och unga träd om kemikalien kommer från ett träd.

Det finns färre människor i världen och det verkar även finnas färre djur. Men det är en lugn och trygg tid och luften är ren och klar. Haven är dock förorenade och kan inte användas som näringskälla.

I USA är bilkörning hårt reglerat och privat bilkörning uppmuntras inte. Alla former av utsläpp är förbjudna. Tydligen så finns det fortfarande några bensinbilar i andra länder.

Det finns jobb åt alla och Janice gillar att shoppa på fritiden. Cancer är fortfarande ett problem, vilket beror på alla miljögifterna. Folk blir runt 85.

Sheryl Vaughn föds runt 2270 i USA. När hon sitter i ett klassrum i kalifonien 2285 så är det en tid full av hopp och entusiasm. 

”Vi diskuterade olika teorier om tid och fysik och hur allting hänger samman. ”Det handlar om att förstå hur tiden påverkar oss, hur man använder tiden för att sätta sej in i andra tänkesätt (…) Det är väldigt invecklat (…)”

(s.170)

”Huvudsaken är att man lär sig tänka, att resonera utifrån de teorier man har. Det är inte nödvändigt att lära sej allting utantill bara man vet var man vet var man ska få tag i den information man behöver.”

Datorer hade vi också; huvuddatorn var uppkopplad till ett nätverk. ”Men de vill inte att alla datorerna ska vara det. Det är inte bra om för många människor har tillgång till alltsammans, så i stället har vi en rad mindre nätverk.”

(s.170)

Som 25-åring arbetar Sheryl hemmifrån på sin dator. Förtag vänder sej till hennes firma för att få reda på vilka grödor som bäst lämpar sej för deras nyodlingar. Alla typer av kemikalier betraktas som extremt riskabla inom jordbruket och man använder hellre predatorer för att hålla efter insekter, vanligtvis andra insekter. Svampsjukdomar var dock ett större problem.

Solenergin är den största energikällan, brevid andra ”naturliga energikällor”. Luftfroreningarna från vår tid hade gått att lösa med växter men kemikalierna var fortfarande ett stort problem.

Fåglarna hade varit de första att drabbas och stora delar av Jorden saknade fortfarande fåglar. Haven var dock värst drabbade av kemikalier och muterade bakterier.

Infertiliteten hade varit ett stort problem och den verkade hålla i sej. Men det var en glesbefolkad och fridful tid med frisk luft. Jenny Cockell noterar att ozonlagret inte verkar vara något problem trots att det pratas mycket om det i hennes egen tid, 1996.

På Sheryls tid utforskar man fortfarande bara solsystemet med obemannade sonder men ett långsiktigt projekt att skapa ”en ekologisk miljö” på Mars har påbörjats. Några forskare letar även efter mikroorganismer i rymden.

År 2008 så gav Jenny Cockell efter tolv år ut ännu en bok, men kritiker klagar på att hon bara upprepar vad hon har skrivt om tidigare. Hennes livliga fantasi som sägs förklara hennes tidigare böcker tycks ha tagit slut.

I Facebook finns det en applikation, "I'm reading",  där jag har skrivit in så många böcker som jag har kommit på att jag har läst. Nu har jag kommit upp i över 200 titlar, vilket alltså bara är de första drygt 200 böckerna som jag har kommit ihåg.

Om ni går in och kikar där så ta det inte så bokstavligt. Alla titlarna är på engelska eftersom det är ett engelskspråkigt program med jag har i första hand läst svenska översättningar om det har funnits. Så den exakta utgåvan av de olika titlarna stämmer inte alls. Jag har tagit det närmaste som jag har kunnat hitta.

Vid en snabb genomräkning så får jag det till:

208 böcker av 97 författare.
14 böcker av 8 kvinnliga författare.
20 böcker av 8 svensktalande författare.
5 böcker med kinesisk bakgrund.

Ca 121 skönlitterära böcker.
Ca 3-4 diktsamlingar.
Ca 4 självbiografier (+7 självbiografiska böcker)
Ca 72 icke-skönlitterära böcker (populärvetenskap, filosofi o.dyl).

Räknar jag vilka författare som jag har läst mest av så ser det ut såhär:

Robert A Heinlein 12
Terry Pratchett 9
Isaac Asimov 8
Lars Gustafsson 8
Arthus C Clarke 7
Douglas Adams 7
Peter Nilsson 7
J.R.R. Tolkien 6
Michel Houellebecq 6
Ursula K LeGuin 6
Friedrich Nietzsche 5
J.M. Coetzee 5
Ken Wilber 5
William S Burroughs 5
Philip K Dick 4

Delvis beror urvalet på t.ex att det fanns mer Heinlein i stadsbiblioteket i Visby när jag började läsa sf, än vad det fanns Philip K Dick. På det hela taget så känns hela listan aningen slumpartad. En del undrar jag varför jag läste, en del undrar jag varför jag fortfarande inte har läst. På så vis speglar listan mitt liv rätt bra.

Edit: Men jag har ju glömt både Michael Crichton och Tanja Suhinina! Ja, där ser man ...

andra bloggar om
litteratur, böcker, författare,

All my major works have been written in prison. I would recommend prison not only to aspiring writers but to aspiring politicians too - Jawaharlal Nehru

Idag 15 november har det varit Fängslade Författares Dag, en dag utnämnd av internationella PEN-klubben.

I ett hårdnande samhällsklimat så bör man kanske inte vara så säker på att man aldrig kommer att straffas av rättvisan. I så fall kommer man dock att vara i gott sällskap. Genom historien har många framstående personer fått spendera en kortare eller längre tid i fängelse. En del har t.o.m. utnyttjat tiden för att skriva lite god litteratur. Det skulle kunna vara en gengrebeteckning: "kända böcker skrivna i fängelse".
Om t.ex de begåvade entreprenörerna bakom tpb skulle få sitta av ett år för att vara mer framsynta än hela den internationella nöjesindustrin så är detta ett utmärkt tillfälle att både skaffa sej balla tatueringar och knäppa tjejbrevvänner och dessutom att samla tankarna till någon form av bok.

Här är en lista över litteratur skriven i fängelse, eller strax efter.

Martin Luther King, Jr. skrev "Letter from a Birmingham Jail" i fängelse och Gandhi var ofta fängslad av britterna men brukade för det mesta spendera tiden med att skriva.

Antonio Gramsci och Oscar Wilde skrev bägge i fängelset.

Fjodor Dostojevskij satt fyra år i fängelse och även om han inte skrev något där så skrev han The House of the Dead när han kom ut som handlar om att sitta i fängelse.

På liknande sätt så skrev Alexander Solzhenitsyn One Day in the Life of Ivan Denisovitch efter en fängelsevistelse.

Thoreau skrev "Civil Disobedience" efter att ha suttit en natt i fängelse för att ha vägrat att betala skatt för att finansiera mexikanska kriget.

Två riktiga klassiker är Fursten av Niccolo Machiavelli och Don Quixote av Miguel de Cervantes. Cervantes skriver i prologen att idén till boken gick upp för honom i Argamasilla-fängelset i La Mancha.

Tractatus Logico-Philosophicus av Ludwig Wittgenstein avslutades i ett italienskt fångläger under första världskriget.

Jean Genet skrev både The Thief's Journal och Our Lady of the Flowers fängslad.

Medan Dietrich Bonhoeffer skrev både Letters and Papers from Prison och Ethics fängslad.

Ancius Boethius skrev Filosofin tröst, Esra Pound skrev The Cantos och Ken Kesey fördrev tiden med att skriva Kesey's Jail Journal.

Andra som har skrivit under eller efter en fängelsevistelse inkluderar Thomas Malory, Saint Thomas More, Raleigh Trevelyan, John Bunyan, O. Henry, Fernand Braudel, Irina Ratushinskaya och Jack Henry Abbott som begick ett mord efter att Norman Mailer hjälpt till att få honom fri.

Till sist så skrev faktiskt Paulus flera av sina brev i Nya Testamentet i romerskt fängelse.



andra bloggar om
litteratur, böcker, fängelse, straff, yttrandefrihet,

"Livet är smärtsamt och fyllt av besvikelser. Därför är det meningslöst att skriva nya realistiska romaner. När det gäller verkligheten i allmänhet vet vi redan tillräckligt och vill inte ha reda på något mer." (s.13, Houellebecq)

Schopenhauer är inte bara influerad av Kant och buddhismen, vilket annars är hans mest kända influenser, utan han har även tagit intryck av platonismen och har antydningar till gnosticism, till skillnad från exempelvis Nietzsche.

Schopenhauer beskriver världen som vilja och föreställning, dvs uppdelad i subjekt och objekt. Detta är en falsk världsbild som orsakar lidande och det finns en högre sanning som han dock nästan inte skriver något alls om. Man kan ana den högre verkligheten i konsten, framförallt musiken.

Schopenhauer har inte blivit så inlytelserik inom filosofiska kretsar men däremot mera inom litterära.

Den amerikanska kritikern Harold Bloom har kallat gnosticismen för litteraturens filosofi (och visar ett tydligt motstånd mot "school of resentment".)

Han har även skrivit att den sanna amerikanska religionen är en "emersonsk gnosticism". Ett av hans centrala verk heter "Kabbalah and criticism".

I "Mot världen, mot livet" skriver Houellebecq att litteratur handlar om att ta avstånd från det riktiga livet och leva i böckerna istället.

"När man älskar livet läser man inte. Man går knappast på bio heller för övrigt. Vad som än sägs är den konstnärliga världen mer eller mindre förbehållen dem som är en smula trötta på livet." (s.14)

"Att erbjuda ett alternativ till livet i alla dess former, att skapa ett permanent motstånd mot och en permanent utväg till livet - det är poetens viktigaste uppdrag på denna jord." (s.122)

Kopplingen mellan gnosticism och litteraturen handlar dock inte bara om att ha en pessimistisk syn på möjligheterna i denna värld.

Den gnostiska biskopen Tau Stephanus skriver att:

"It is nearer the truth to say that Gnosticism expresses a specific religious experience, an experience that does not lend itself to the language of theology or philosophy, but which is instead closely affinitized to, and expresses itself through, the medium of myth. Indeed, one finds that most Gnostic scriptures take the forms of myths. The term "myth" should not here be taken to mean "stories that are not true", but rather, that the truths embodied in these myths are of a different order from the dogmas of theology or the statements of philosophy."

..."Poetic knowledge" may be an oxymoron, but it has more in common with Gnosis than it does with philosophy. Both are modes of antithetical knowledge, which means knowledge both negative and evasive, or knowledge not acceptable as such to epistemologists of any school...A knowledge that is at once "secret, revealed, and saving"...that opens up a new, Sublime, negative Creation in the Abyss" - Harold Bloom

Läs även dessa inlägg:
Det goda livet,
Life is like a box of chocolates,

andra bloggar om
litteratur, filosofi, religion, gnosticism, Schopenhauer, kultur, konst,

Det finns vissa gemensamma drag hos 1984, Farenheit 451 och Du sköna nya värld. Alla tre betonar att människan är en kulturell varelse och det dystopiska i deras spådomar går mycket ut på att samtidigt som teknik och vetenskap fortsätter att utvecklas till det bättre så riskerar den mänskliga kulturen tvärtom att urarta.

Det är, tycks dessa böcker hävda, inte tekniken utan kulturen som skiljer oss från djuren. Läs gärna någon annan dystopi själv eller se en film och se efter om inte samma tanke återkommer. Vad gott gör all världens rikedomar en människa om han förlorar sin själ?

Houllebecqs senaste roman bygger vidare på denna tanke. Houllebecq är en dialektisk tänkare som har utvecklats i det öppna genom att gång på gång ta avstamp bort från sin senaste ståndpunkt.

Houellebecq har erkänt att han ibland har perioder av klinisk depression. Hans föräldrar överöste tydligen inte honom med kärlek och han uppfostrades av sin farmor vars efternamn han tog.

"Perhaps he should be dead," says his friend, the novelist Frédéric Beigbeder. "If I had had a childhood like him I would have killed myself. He is a zombie back from the dead and telling us what it is like."

Han tog en examen som jordbruksingenjör (agricultural engineering) vid 22 års ålder och jobbade en tid med att debugga datorer på myndigheter. Han skrev poesi och hans första poesisamling La poursuite du bonheur (The Pursuit of Happiness) från 1992 (34 år gammal) vann ett pris. Han har fortsatt att vinna mängder av franska litterära priser för poesi och romaner.

Intellektuellt börjar han inom en kulturradikal vänster som ung men kritiserar den senare. Att lösa upp konservativa ideal leder inte till ett idealsamhälle. Snarare än socialism så är det en sorts liberalism.

"Man ska inte leka med urgamla krafter" citerar han Lovecraft i sin bok om honom (Lovecraft, 1991).

Först kritiserar han moralupplösningen för att föra in konkurrens och utslagning på de privata känslornas område. (En utvidgning av spelet, 1994) En kritik av socialism och liberalism som snarast lutar åt kulturkonservatism. Senare antar han att om en liberal moral ändå fungerar tillfälligtvis så är vi ändå dömda att bli sjuka, gamla och dö. (Elementarpartiklarna, 1998)

Även detta finner han en lösning på i naturvetenskapen och transhumanismen och även den lösningen leder till nya problem. I "Refug" (2005) visar han de nya problemen i ett transhumanistiskt idealsamhälle.

Han visar en romantisk sida när han tror att vissa upplevelser som romantisk kärlek och religiös mystik kommer att utplånas i ett framtida genomartificiellt samhälle där all fortplantning sker genom kloning och ingen dör på det gamla vanliga viset. Som om kärlek och mystik ägde en speciellt sorts genuinitet omöjlig att kopiera artificiellt.

Han verkar luta åt att om man utplånar det sämsta i livet så utplånar man även det bästa. Men så är han ju en känd pessimist.

Jag tycker att elementarpartiklarna och Refug är intressantast men han har rönt mest uppmärksamhet med "Plattform" (2002) som tycks försvara sexturism och för vilken han även åtalades för hets mot islam, men friades. Platform vidareutvecklar antagandet att liberal etik och hedonism faktiskt kan (tillfälligt) göra människor lyckligare och leda till en (något) bättre värld.

Ett stort problem blir då fundamentalistiska konservativa och religiösa grupper, inte minst islamistiska, som kommer att göra allt för att motverka en sån utveckling. Han ser inte att liberaler och vänsterradikaler har någon bra lösning på det problemet. Istället kommer konservatism att ställas mot konservatism.

Sen lämnar han alltså den liberala världen med Refug och ansluter sig till Raelismen, en transhumanistisk religiös sekt. I Refug så parodiseras dock även den. Egentligen är jag lite besviken på Refug, som jag inte tycker ger transhumanismen en rättvis bedömning. Då är han bättre som bitter samtidskritiker. Det finns många vassa iaktagelser i boken.

Han har alltså betat av de olika idealen för framtida samhällsutveckling som erbjuds av de samtida ideologierna. Han har utforskat begränsningarna för socialismen, liberalismen och konservatismen och funnit att det antagligen är transhumanismen som kan lova mest om framtiden, men i Refug så verkar han överge även det hoppet.

Transhumanismen skulle bara göra hela tillvaron genomartificiell ända ner i köttet. Det verkar inte finnas så många möjligheter kvar att utforska. Det ska bli spännande att se om han hittar någon väg vidare in i framtiden.

andra bloggar om

litteratur, böcker, Houellebecq, utopier, pessimism, bok, författare, läsning, boktips, ideologier, transhumanism,

Hans symbol är smileyn som även har blivit symbol för hela watchmenserien vilket visar hans centrala betydelse. Smileyn har beskrivits som ett helt oskyldigt ansikte. Aningslöst. Just tack vare watchmen så blev även smileyn symbol för ravekulturen under sent 80-tal.

Serien börjar med att the Comedian mördas - just det, gud är död och vi har mördat honom. Eller var det vi? det visar sej vara Ozymandias som jag tolkar som en djävulssymbol - han är smart, rik, vacker, ung, överlever ett attentat och förenar hela världen i fred - en närmast arketypisk antikrist med andra ord. Liksom the Comedian så försöker även Ozymandias att skapa något gott och vackert ur något fult och destruktivt, när Ozymandias vill upphäva atomkrigshotet och åstadkomma världsfred genom att döda miljoner människor.

Både the Comedian och Ozymandias sätter sej över lag och moral men den enda som egentligen är bortom gott och ont är Dr. Manhattan - en objektiv, neutral observatör. Han är inte bara övermänniska utan t.o.m. posthuman. Om the Comedian är denna världs skapare så är Manhattan höjd över denna värld, över tid och rum. There is a God and he is american. Intressant nog så var det the Comedian och Manhattan som krigade i Vietnam och de är de enda två superhjältarna som är tillåtna av myndiheterna efter att superhjältarna förbjöds. Intressant nog väljer Dr.Manhattan att aktivt stödja Ozymandias projekt när han dödar Rorschach.

Rorschach vill bekämpa ont med ont och ser inte att han ibland är lika hemsk som brottslingarna som han bekämpar. Det som närmast verkar vara ett självmord av Rorschach på slutet när han vägrar att ställa upp på Ozymandias plan, är isjälvaverket ett smart sätt att skydda den dagbok som han har skickat till en högerextrem tidning. Ozymandias och de andra skulle aldrig lita på honom om han sa sej ställa upp på hans plan.

I sista scenen så återvänder smileyn med ketchup istället för blod, men även ketchupen liknar en visare som är ställd på fem i tolv, och man kan misstänka att när Ozymandias plan blir avslöjad så börjar nedräkningen till kärnvapenhotet igen, och denna gång utan Dr. Manhattan som har gett sej av till en annan galax. The Comedian hade rätt - människans destruktiva natur kommer att få henne att förgöra sej själv.

andra bloggar om

Watchmen, serier, litteratur,

Jag hittar en lista över vilka böcker som folk oftast ljuger om att ha läst.
Topp tio ser tydligen ut såhär:

1. "1984" av George Orwell

2. "Krig och fred" av Leo Tolstoj

3. "Odysseus" av James Joyce

4. Bibeln

5. "Madame Bovary" av Gustave Flaubert

6. "Kosmos - en kort historik" av Stephen Hawking

7. "Midnattsbarnen" av Salman Rushdie

8. "På spaning efter den tid som flytt" av Marcel Proust

9. "Min far hade en dröm" av Barack Obama

10. "Den själviska genen" av Richard Dawkins

Själv har jag läst fem - men det kan hända att jag ljuger lite.

Det vore för övrigt kul med en lista över vilka böcker som är vanligtast att folk ljuger om att inte ha läst.

Vad kan man gissa på? Stephen King, Jean M Auel, Jan Guillou?

andra bloggar om

böcker, lögner, topplistor, heder, skam,

I vår fragmentariska tid är det sällan som man har tid att sätta sej ner och fördjupa sej i litteraturhistoriens längre verk. Egentligen har man inte ens tid att ta reda på om någon av de där klassikerna egentligen är så pass kort att man orkar igenom den. För er i farten presenterar jag därför denna behjälpliga lista över 40 klassiker varav alla utom en är under 200 sidor. Kanske de kortaste klassikerna? (Fakta tagna här.) Äntligen slipper du sitta där och försöka se insatt ut när dina belästa vänner slänger sej med högtravande referenser!

1. Mann, Thomas. A Death in Venice. (60 pages)

2. Irving, Washington. The Legend of Sleepy Hollow. (80 pages)

3. Porter, Katherine Anne. Pale Horse, Pale Rider. (85 pages)

4. Kafka, Franz. Metamorphosis. (95 pages)

4. James, Henry. Daisy Miller. (95 pages)

6. Stevenson, Robert Louis. Dr. Jekyll and Mr. Hyde. (100 pages)

7. Hesse, Herman. The Journey to the East. (117 pages)

8. Steinbeck, John. The Pearl. (118 pages)

8. McCullers, Carson. Member of the Wedding. (118 pages)

8. Steinbeck, John. Of Mice and Men. (118 pages)

11. Schaefer, Jack. Shane. (119 pages)

12. Hesse, Herman. Siddhartha (122 pages)

13. Rand Ayn. Anthem. (125 pages)

14. Hemingway, Ernest. The Old Man and the Sea. (127 pages)

15. Orwell, George. Animal Farm. (128 pages)

16. Cather, Willa. Alexander's Bridge. (136 pages)

17. Dickens, Charles. A Christmas Carol. (147 pages)

18. Wilder, Thornton. The Bridge of San Luis Rey. (148 pages)

19. Camus, Albert. The Stranger. (154 pages)

20. Voltaire, Francoise. Candide. (155 pages)

21. Craven, Margaret. I Heard the Owl Call My Name. (159 pages)

22. James, Henry. The Turn of the Screw (165 pages)

22. Kipling, Rudyard. Captains Courageous. (165 pages)

24. Crane, Stephen. The Red Badge of Courage. (173 pages)

25. Solzhenitsyn, Alexander. One Day in the Life of Ivan Denisovich. (175 pages)

25. Stevenson, Robert Louis. Treasure Island. (175 pages)

27. Sillitoe, Alan. The Loneliness of the Long Distance Runner. (176 pages)

28. Wells, H. G. The Invisible Man. (178 pages)

29. Welty, Eudora. The Optimist's Daughter. (180 pages)

29. Hinton, S.E. The Outsiders. (180 pages)

31. Wharton, Edith. Ethan Frome. (181 pages)

31. Hersey, John. A Single Pebble. (181 pages)

33. Fitzgerald, F. Scott. The Great Gatsby. (182 pages)

33. Golding, William. Lord of the Flies. (182 pages)

35. Bradbury, Ray. Fahrenheit 451 (183 pages)

36. West, Rebecca. The Return of the Soldier. (187 pages)

36. Spark, Muriel. The Prime of Miss Jean Brodie. (187 pages)

38. Knowles, John. A Separate Peace. (196 pages)

39. Saint-Exupery, Antoine de. Night Flight. (198 pages)

40. Salinger, J. D. The Catcher in the Rye. (214 pages)

Är du riktigt stressad så försök med det här.

andra bloggar om
litteratur, lästips, klassiker, böcker, bok,