Tempus Fugit

På wikipedia så hänvisas man dock vidare från "semiologi" till uppslagsordet "semiotik" och läser man där får man reda på att de används synonymt.

Men semiotiken, som skapades av Peirce, har tidigare haft viktiga skillnader gentemot semiologin. Inte minst har det funnits en naturlig semiotik, ett utforskande av tecken i naturen, som fullständigt går utanför Saussures rent humanistiska teori. T.ex så kan växter överföra information till varandra genom kemiska signaler och en hund kan t.ex tolka mörka moln som tecken på regn. Läser man under "semiotik" på wikipedia så hittar man Peirces teori uppdaterad till idag, medan Saussures semiologi tycks vara en mindre bidragsgivare. Så semiotiken tycks ha ätit upp semiologin, åtminstone på wikipedia.

Semiotiken fungerar för Peirce som en grund för hans pragmatiska filosofi. Eftersom semiotik ska vara en vetenskap så blir det för honom den grundläggande vetenskapen. Tankar är tecken. Kunskap är minnen. Identitet och personlighet är endast minnen. Trots att han skriver under sent 1800-tal så verkar kan beskriva en robotfilosofi.

Peirce är både antisubjektivist och antirealist. Den inre världen har vi ingen direkt tillgång till och den yttre världen når oss bara som tecken. Naturens bok blir bara en bok bland andra. Sanning är något som leder oss vidare, som ett lösenord ungefär. Peirce poängterar även att hans semiotik inte är begränsad till den mänskliga kulturen.

Om Descartes beskrev fysiken som mekanisk så beskrev Peirce intelligens artificiellt. En slags avmystifiering eller denaturalisering av såna saker som språk, teori och sanning.

På 1890-talet grundades behaviourismen av Watson, som är en psykologisk riktning som ignorerar att människan har ett subjekt (till skillnad från ex. kbt). Detta blir den första typiskt amerikanska psykologiska riktiningen.

Houellebecq närmer Peirce flera gånger i On the possibility of an Island som en filosof som gick att använda i framtiden. Peirces pragmatiska grundprinciper tycks i framtiden tolkas cybernetiskt.

"all this universe is perfused with signs, if it is not composed exclusively of signs"

-Peirce (man skulle annars kunna tro att det var Derrida)

Hans första filosofiska artikel publicerades 1877 och var inspirerad av diskussioner i The Metapfysical Club som bildades 1871 och som från början bestod av ett litet gäng kompisar.

William James skulle senare hävda att Peirce med sina artiklar under 1870-talet grundade den filosofiska pragmatiskmen som är den typiskt amerikanska filosofiska traditionen. Som sanna opportunister så har amerikanerna gärna tagit intryck av brittisk analytisk filosofi och kontinental poststrukturalism, men de har förblivit pragmatister i grunden.

Peirce var son till en matematikprofessor och tog en examen i kemi och verkade som forskare och vetenskapsman i över trettio år. När han i sin ungdom var vid en internatskola så blev han intresserad av tyska filosofer som Schiller och Kant, och han hävdade senare att Kant var en viktigt inspiration för hans filosofi. Andra inspirationskällor tycks Aristoteles och skolastikerna ha varit.

Trots att han var högutbildad och hade rika föräldrar så levde Peirce stora delar av sitt liv i relativ fattigdom. Dels var han antagligen före sin tid och har uppskattats mycket mer efter sin död, och dels så var han en sjukling med ojämnt humör som levde ett relativt tillbakadraget liv. Uppskattningen av hans verk har vuxit under större delen av 1900-talet, men medan han levde så verkade ibland William James vara hans enda vän. Trots att Peirce var ganska kritisk mot James filosofi. Såväl Bertrand Russell som Whitehead kom att hylla Peirce först efter hans död. (Russell verkar dock ha känt till Peirce redan tidigare och kan ha tagit delar av hans logiska forskning för egen del.) Han tycks även ha haft akademiska fiender, t.ex Simon "We are probably nearing the limit of all we can know about astronomy" Newcomb. Att Peirce gifte sej med en romsk kvinna kan ocskå ha påverkat hans karriär negativt.

Peirce pragmatism är radikalt empiricistisk men samtidigt antirealistisk och instrumentalistisk. Både subjektet och objektet blir på sätt och vis sekundära abstraktioner medan det som vi har direkt tillgång till är tecken i samspel med varandra. Pragmatismen stod i opposition till både idealismen och nyrealismen under sent 1800-tal. Kunskapsteorin skulle vara ickefundamentalistisk, experimentell, och evolutionär, ungefär som vetenskapen. Peirce myntade begreppet "fallibilism" och förebådade det mesta inom Poppers vetenskapsteori. Peirce ifrågasatte även distinktionen mellan fakta och värdering.

Peirce var ju son till en matematikprofessor och skulle även göra insater inom logik och matematik. Peirce ansåg matematiken som mer grundläggande än både filosofi och specialvetenskaper. Logiken är för honom en del av filosofin som använder sej av matematiska metoder. Tydligen så gjorde han i sin ensamhet flera matematiska upptäckte som senare skulle komma att göras av andra. Peirce ska t.ex ha skapat en kardinal aritmetik före Cantor, skapade en primitiv axiomatisk mängdlära före Zermelo och upptäckte före Shannon att elektriska växlar kunde utföra boolesk algebra, med mera. Han studerade även flera matematiska områden där han inte gjorde grundläggande upptäckter. Han var mycket produktiv inom matematisk logik och konstruerade ett flertal logiska språk, varav flera skulle visa sej vara före sin tid. Vissa logikhistoriker anser honom vara en av de främsta logikerna genom tiderna.

Peirce gjorde en hel del indelningar och systematiseringar, byggde t.ex ett system av olika vetenskaper, skiljde t.ex mellan olika sorters tecken, hittade på en del nya ord för sina begrepp. En indelning av tecken var: ikon, tecken och symbol.

Hans tre vetenskapliga metoder: abduktion, deduktion, induktion

I sina tidigaste artiklar så tar han upp fyra oförmågor som vi har och kriticerar utifrån detta cartesianismen:

Vi har egentligen ingen förmåga till introspektion. All kunskap om den inre världen är hypotetiska slutsatser utifrån betraktande av den ytre världen.

Vi har egentligen ingen fömåga till intuition. Intuitioner vore kognitioner utan föregående kognitioner och sådana kognitioner finns inte.

Vi kan inte tänka utan tecken. Varje kognition måste tolkas av en följande kognition för att vara en kognition.

Vi har egentligen ingen begrepp om det ovetbara.

Utifrån detta så hade han följande invändningar mot cartesianismen:

Vi kan egentligen inte betvivla allting. Vi måste börja där vi är.

Det enskilda individen kan aldrig ensam fälla avgörandet i grundläggande frågor, utan det är en kollektiv process.

Filosofen bör inte förlita sej på en ensam resonemangskedja utan på ett flertal resonemang som tycks peka i samma riktning. Teorier samverkar.

Filosofer bör försöka att undvika att förklara saker med något Absolut som i sej inte kan förklaras.

I denna kritik så har han vissa likheter med common-sense-filosofi.

För Peirce så tillhörde logiken de normativa vetenskaperna, brevid etik och estetik. Logiken är mer grundläggande än specialvetenskaperna, och eftersom fallibilismen är en del av den vetenskapliga metodiken så kan slump antas vara en objektiv del av världen.

Fallibilismen och pragmatismen ska tydligen ses som ett kompleterande par, lite likt skepticism och positivism. Fallibilism är dock för honom associerat till slump och evolution och pragmatism till begreppsrealism

Att begrepp och teorier fungerade i praktiken tycks ha varit tecken inte bara på att de var sanna utan även på att de ägde en egen existens.

En kontroveriell punkt har sanningsteorin varit: Sanning är det som fungerar i praktiken. Att det kan vara en heuristisk metod att se vad som fungerar i praktiken betvivlar få, men att försöka göra detta till själva definitionen av sanning är något annat. Innebär det t.ex att det inte finns någon sanning oberoende av oss? Peirce förnekar tinget-i-sej som nånting principiellt ovetbart för oss. Den kunskap vi har, hur begränsad och ofullständig den än är, gäller verkligheten i-sej. i fråga om sanningsteorin och the pragmatic maxim så omformulerade sej Peirce flera gånger och kände sej notoriskt missförstådd. Även W James skulle ibland häcklas på denna punkt.

Peirce såg fenomenvärden som logiska processer i utveckling. Detta kan i dag ses som besläktat med komputationalism, men var på hans tid inte helt obesläktat med hegelianism. Hela världen var stadd i utveckling och även naturlagarna var föränderliga över tid. De var en lags vanor som världen la sej till med. Äkta laglös slump förekom rent objektivt i världen. Peirce tolkade samband i världen som något statistiskt och var en frekventialist som förkastade bayesisk analys. Världens utveckling gick från medvetande/frihet mot materia/lagbundenhet och materia för honom var koagulerat medvetande. Någon grad av mental kvalitet finns hos stora delar av naturen, och Peirce har kallats panpsykist.

"The one intelligible theory of the universe is that of objective idealism, that matter is effete mind, inveterate habits becoming physical laws" -Peirce

"Three modes of evolution have thus been brought before us: evolution by fortuitous variation, evolution by mechanical necessity, and evolution by creative love." -Peirce

Peirce läste Aristoteles, Kant och Hegel som är de tre främsta filosoferna som har varsin kategorilära, och han skapade utifrån dem sin egen kategorilära, men med bara tre kategorier.

hans kategorilära där han skiljer mellan firstness, secondness and thirdness. Det är inte helt lätt att få en känsla för dem, men de påminner kanske lite om tes, antites och syntes.

Detta kan kopplas till hans reduktionshypotes.

Peirce reduktionshypotes säger att inom matematik och logik kan alla relationer reduceras till tre primära fall - monad, dyad och triad.

Även om allt var tecken och alla tecken är distinkta från varandra så finns det en underliggande kontinuitet som håller ihop världen. Peirce skrev att det var kontinuiteten som var filosofins egentliga forskningsobjekt, och i anslutning till kontinuitetstanken så försvarade han både oändliga matematiska mängder och det infinitesimala. Han menade även att det fanns grader av existens så att existens/ickeexistens inte var en skarp dikotomi. Han knöt även kontinuitetstanken till odödlighet.

Även om Peirce framstår som mycket logisk, skeptisk och praktiskt användbar så argumenterade han både för Guds existens och själens odödlighet. (Vilket råkar vara två frågor som Kant argumenterar för i sin andra kritik om det praktiska förnuftet, som saker man måste anta utan att kunna bevisa.)

Vissa samtida såg likheter mellan Peirces filosofi och Henri Bergsons filosofi, men det förnekade Peirce bestämt. Inte minst så var Bergson starkt för intuition medan Peirce var starkt emot. William James däremot erkände vissa likheter med Bergson.

Människor som stödde honom och förde hans ideer vidare var bl.a William James, John Dewey, Thorstein Veblen och Josiah Royce. T.ex Dewey och Veblen var elever till honom. Även George Santayana blev influerad av honom. Hans fru överlevde honom med tjugo år och försökte tala för hans arbete.

Flera forskningsinstitut har öppnats i Europa och även Brazilien, ägnade åt Peirce och pragmatism. Finska pierceforskare har börjat att utforska hans "spekulativa retorik" som kan ha likheter med Wittgensteins språkspel.

Det stora intresset för Peirce utanför filsofiska cirklar tycks cirkla kring utvecklandet av bättre självstyrande och självreglerande system, på väg mot en artificiell intelligens någon gång i framtiden. Bevisligen är dessa delar av hans arbete mycket tillämpbara i praktiken, vilket kanske inte skulle ha överraskat den gamle pragmatikern.

andra bloggar om

filosofi, pragmatism,