Houellebecq - de utopiska energiernas tynande tillvaro



Det finns vissa gemensamma drag hos
1984, Farenheit 451 och Du sköna nya värld. Alla tre betonar att människan är en kulturell varelse och det dystopiska i deras spådomar går mycket ut på att samtidigt som teknik och vetenskap fortsätter att utvecklas till det bättre så riskerar den mänskliga kulturen tvärtom att urarta.

Det är, tycks dessa böcker hävda, inte tekniken utan kulturen som skiljer oss från djuren. Läs gärna någon annan dystopi själv eller se en film och se efter om inte samma tanke återkommer. Vad gott gör all världens rikedomar en människa om han förlorar sin själ?


Houllebecqs senaste roman bygger vidare på denna tanke. Houllebecq är en dialektisk tänkare som har utvecklats i det öppna genom att gång på gång ta avstamp bort från sin senaste ståndpunkt.


Houellebecq har erkänt att han ibland har perioder av klinisk depression. Hans föräldrar överöste tydligen inte honom med kärlek och han uppfostrades av sin farmor vars efternamn han tog.


"Perhaps he should be dead," says his friend, the novelist Frédéric Beigbeder. "If I had had a childhood like him I would have killed myself. He is a zombie back from the dead and telling us what it is like."


Han tog en examen som jordbruksingenjör (agricultural engineering) vid 22 års ålder och jobbade en tid med att debugga datorer på myndigheter. Han skrev poesi och hans första poesisamling La poursuite du bonheur (The Pursuit of Happiness) från 1992 (34 år gammal) vann ett pris. Han har fortsatt att vinna mängder av franska litterära priser för poesi och romaner.


Intellektuellt börjar han inom en kulturradikal vänster som ung men kritiserar den senare. Att lösa upp konservativa ideal leder inte till ett idealsamhälle. Snarare än socialism så är det en sorts liberalism.


"Man ska inte leka med urgamla krafter" citerar han Lovecraft i sin bok om honom (Lovecraft, 1991).


Först kritiserar han moralupplösningen för att föra in konkurrens och utslagning på de privata känslornas område. (En utvidgning av spelet, 1994) En kritik av socialism och liberalism som snarast lutar åt kulturkonservatism. Senare antar han att om en liberal moral ändå fungerar tillfälligtvis så är vi ändå dömda att bli sjuka, gamla och dö. (Elementarpartiklarna, 1998)

Även detta finner han en lösning på i naturvetenskapen och transhumanismen och även den lösningen leder till nya problem. I "Refug" (2005) visar han de nya problemen i ett transhumanistiskt idealsamhälle.

Han visar en romantisk sida när han tror att vissa upplevelser som romantisk kärlek och religiös mystik kommer att utplånas i ett framtida genomartificiellt samhälle där all fortplantning sker genom kloning och ingen dör på det gamla vanliga viset. Som om kärlek och mystik ägde en speciellt sorts genuinitet omöjlig att kopiera artificiellt.

Han verkar luta åt att om man utplånar det sämsta i livet så utplånar man även det bästa. Men så är han ju en känd pessimist.


Jag tycker att elementarpartiklarna och Refug är intressantast men han har rönt mest uppmärksamhet med "Plattform" (2002) som tycks försvara sexturism och för vilken han även åtalades för hets mot islam, men friades. Platform vidareutvecklar antagandet att liberal etik och hedonism faktiskt kan (tillfälligt) göra människor lyckligare och leda till en (något) bättre värld.

Ett stort problem blir då fundamentalistiska konservativa och religiösa grupper, inte minst islamistiska, som kommer att göra allt för att motverka en sån utveckling. Han ser inte att liberaler och vänsterradikaler har någon bra lösning på det problemet. Istället kommer konservatism att ställas mot konservatism.

Sen lämnar han alltså den liberala världen med Refug och ansluter sig till Raelismen, en transhumanistisk religiös sekt. I Refug så parodiseras dock även den. Egentligen är jag lite besviken på Refug, som jag inte tycker ger transhumanismen en rättvis bedömning. Då är han bättre som bitter samtidskritiker. Det finns många vassa iaktagelser i boken.


Han har alltså betat av de olika idealen för framtida samhällsutveckling som erbjuds av de samtida ideologierna. Han har utforskat begränsningarna för socialismen, liberalismen och konservatismen och funnit att det antagligen är transhumanismen som kan lova mest om framtiden, men i Refug så verkar han överge även det hoppet.

Transhumanismen skulle bara göra hela tillvaron genomartificiell ända ner i köttet. Det verkar inte finnas så många möjligheter kvar att utforska. Det ska bli spännande att se om han hittar någon väg vidare in i framtiden.


«Given the characteristics of the modern era, love can scarcely manifest itself anymore. Yet the ideal of love has not diminished. Being, like all ideals, fundamentally atemporal, it can neither diminish nor disappear.»
Rester vivant («To Stay Alive»)





andra bloggar om

litteratur, böcker, Houellebecq, utopier, pessimism, bok, författare, läsning, boktips, ideologiertranshumanism,


Kommentarer
Postat av: Heiti Ernits

Ah. Har funderat på läsa refug bra länge nu (det är väl den där huvudpersonen sitter fast mellan två motorvägar?) - så jag får nog ta tag i detta...



Hade också varit intressant med en koppling till Donna Haraways "Cyborgsmanifest" samt de posthumanistiska trenderna som ser ut att frodas just nu.

Postat av: Ingemar

Det här är nog tyvärr en annan bok som heter "möjligheten av en ö" på franska och engelska. den svenska titeln har jag inte orkat fundera kring.

2009-06-06 @ 20:42:40
URL: http://xantor.webblogg.se/tempusfugit

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback