Tempus Fugit

Jag åt hajfensoppa på en kines här i stan igår och det var kanongott. Eller rättare sagt så var det en rätt försynt liten smak när man åt den, påminde lite om en tjock kycklingsoppa, men eftersmaken var fantastisk och satt i hur länge som helst. Syrlig eftersmak liksom. Umami antar jag. Det är fjärran östern som har utvecklat kokkonsten mest och gjort civilisation av den. Vi andra runt världen knager på våra enkla köttbitar i erbarmerlig misär. Inte ens alla fem grundsmakerna har vi upptäckt. Skam.

Det fanns en sushibar här i stan där man kunde slinka in och ta en snabb liten sushi. Gott, nyttigt och lite lagom exotiskt. Men de fick stänga. Det finns fortfarander restauranger där man kan få sushi, men inte medan man väntar på bussen.
En del tycker att sushi är exotiskt och konstigt eftersom det är rå fisk, men det är bara fördomar.

Jag har däremot även ätit världens mest exotiska och underliga maträtt - surströmming. Det är faktist bara den intensiva stanken av reningsverk som man behöver överkomma. Smaken är riktigt aptitlig, även om man fort blir mätt. En ganska rik, tung smak, men annars inte så konstig. Jag bedövade mej inte ens med sprit först, vilket annars är vanligt, utan sköljde bara ner med öl.

På ett sätt ser jag dock mej som ganska extrem. Jag äter kött. Jag har tidigare varit vegetarian ca fem år, men när jag blev tvingad att hålla en annan diet så tyckte jag att det blev alltför besvärligt med två olika dieter samtidigt. Så de senaste fem åren har jag ätit kött.
Far out.
Egentligen tycker jag att människor, som är högre stående än djur, har rätt att döda och äta djur om vi så vill, men däremot inte att behandla den respektlöst, i livet och döden. Det går många skräckhistorien om hur slaktindustrin utsätter djur för onödigt lidande. Jag har t.ex läst boken Snabbmatslandet (för ganska länge sen) som handlar om köttbranchen i USA. Författaren tycker att visst kan vi äta kött. Men inte så här.

Jag käkar på Café Indian Corner här i Visby, snett mittemot Rosas som är en gammal institution här i stan, men det här nya stället undrar jag om det kommer att överleva. Det kommer och går massor av syltor och hak här i stan, i varje stad antar jag, vilket delvis är synd för en del av dem är ju bra även om de går i konkurs.

Den godaste maten i Göteborg åt jag på Freddies Hole In The Wall, när jag bodde där. Det var vegetariskt, indiskt inspirerat och helt unikt. En dag var det stängt. Det stod en lapp om att stället skulle flytta till större lokaler. Sen dess har jag inte hört nånting, och det var mer än sju år sen. Några år efter att det stängt så låg jag och lyssnade på nått radioprogram där två unga hippa stjärnkockar berättade om sina kulinariska upplevelser runt om hela världen. "Men det godaste jag nånsin ätit" säger den ena "var maten på Freddies Hole In The Wall i Göteborg". Den andre kocken håller med och dom diskuterar kort att den hade varit vegetarisk och indisk inspirerad. Så där ser ni att jag är i gott sällskap och att ni har gått miste om nånting.