Spekulativ Realism

Filosofer som samtidigt är matematiker är intressanta, men det är inte så många. Framstående filosofiska matematiker är egentligen bara Descartes, Leibniz och Pascal. I viss mån även logikerna Frege, Russell och Whitehead. Poincaré vände sej ju mot Ferges och Russells logicism men filosoferade i övrigt inte så mycket. Något fler filosofer har varit intresserade av matematik utan att själva har varit framstående matematiska forskare, från Pythagoras till Badiou. Några ord nu om Badiou. Jag tänker här ignorera hans freudomarxism och beskriva hans grundläggande av filosofin i matematiken.

Hans magnum opus heter Being and Event. Händelsen är ett brott i det rena varandet och via händelsen finner och förlikas subjektet med verkligheten. Detta formuleras, ibland rigoröst, enligt Zermelo–Fraenkels variant av mängdlära, som är den vanligaste men som Badiou ger en fundamental metafysisk roll. Badiou försöker att skapa ett utrymme för subjektivitet och mänskligt handlande inom poststrukturalistisk och konstruktivistisk filosofi. I sina försök blandar han matematiska formler med Mallarme, Hölderin och Pascal.

Being and event översattes till engelska 2005, 20 år efter att den först publicerades på franska. Badiou är en av få kontinentala filosofer som den analytiska filosofin har visat något intresse för.

Hans elev Meillassoux gillar även han matematik. Han vill lyfta fram verkligheten i sej som nihilism och kaos och hävdar att matematiska strukturer är den enda kunskap som vi kan ha. Människan och hennes kultur är liten och meningslös. Han kallar detta "spekulativ materialism" och är tydlig med att han söker just en form av materialism. Han kritiserade korrelationismen, att kunskap måste vara kunskap för oss. Samtidigt så har han ett dubbelt förhållande till den:
Korrelationismen är från början en bra idé för att undvika den naiva realismen, men sen gäller det att göra sej av med korrelationismen innan den leder en in i absolut idealism. Det är nödvändigt att jag upplever ett objekt såsom det framstår för mej men det är absolut nödvändigt att relationen mellan mej och objektet inte är nödvändigt, varken för mej eller objektet.

Hans bok After Finitude kom 2006, översatt till engelska av Brassier 2008.

Brassier verkar vara hjärnan bakom den sk. "spekulativa realismen" som föser ihop fyra samtida filosofer i en nyrealistisk "rörelse". På nätet hävdar olika sorgetroll att SR inte är nånting annat än kontinental filosofi som försöker att begripa nånting av modern naturvetenskap som dock klarar sej fint utan sån filosofi.



Harman klarar sej lätt undan ett sånt angrepp eftersom försöker att hålla ett tydligt avstånd till vetenskapen. Grant vill ha lite nya filosofiska teorier inom vetenskapen och tycks inte heller ha några större problem med en sån kritik. Brassier verkar i stort sett ha en pro-vetenskaplig position så där finns ingen motsättning. Meillassoux skulle dock kanske kunna vara den som träffas mest av en sån kritik.

Liksom Badiou så kan både Meillassoux och Brassier klassas som korrelationister, enligt Harman. Brassier har blivit det med tiden, men Meillassoux, som uppfann anti-korrelationismen, var egentligen pro-korrelationist från början.

"Meillassoux really stands in the Badiou/Zizek/Lacan cluster, admires Hegel more than anyone else, and is not really a classic "realist." Meillassoux simply wants to radicalize the human/world correlate into a form of absolute knowledge."
Harman

"It’s true that Meillassoux doesn’t dwell on Hegel so much in his publications. But in conversation with him I’ve been repeatedly surprised to call himself basically a Hegelian. I asked if it was sort of like what Foucault said about his own relation to Nietzsche: not always openly discussed, but always there in the background. And Meillassoux responded with an enthusiastic "Yes, exactly!""
Harman

Till skillnad från Meillassoux' knepiga hegelianska antihegeliansim så verkar Brassier vara en mer lättbegriplig provetenskaplig typ, som har avlägsnat sej från den spekulativa delen av den spekulativa realismen.

"To mathematize reality is not really to know it; this point is arguably the great dividing line in speculative realism. Grant would probably agree with me, though Brassier and Meillassoux would surely disagree, so it’s an important dispute."
Harman

Den spekulativa-realism-gruppen kan nog betraktas som upplöst. Medlemmarna, som hade sina åsiktsskillnader redan från början, har ytterliggare vuxit ifrån varandra och i april 2010 var den första OOO-konferensen, med Harmans nya kompisar.

"In some ways this will be the first officially constituted "splinter group" from Speculative Realism– I wish the others well, and continue to keep track of their work with interest (and will be writing a whole book on Meillassoux shortly). But philosophically I have a lot in common with Ian Bogost and Levi Bryant, who will be fellow participants at the conference. Steven Shaviro is the fourth invited participant, though Steven is more of a friendly and respected inside critic of the new movement than an actual adherent. His criticisms are tenacious but never posturing, and that’s why we all want him there."
Harman

andra bloggar om
filosofi, spekulativ realism,


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback