Tempus Fugit

I am no doubt not the only one who writes in order to have no face. Do not ask who I am and do not ask me to remain the same: leave it to our bureaucrats and our police to see that our papers are in order.
—Michel Foucault, The Archaelogy of Knowledge

Vem är du? Vill du ha hjälp? Vad är sant? Foucault ville inte ha hjälp med att veta vem han var. Inte av vetenskapen, psykologin, kyrkan, staten eller någon. Åtminstone inte av någon som han ville avslöja. Vetenskapen, politiken och religionen skulle ge blanka fanken i vem han var, vad han gjorde, sa och trodde.

Vi vet att han var homosexuell, prövade sadomasochism, prövade olika droger och gjorde sånt som folk antagligen skulle kunna ha åsikter om. När han som ung kom på att han var homosexuell så var homosexualitet olagligt (staten), en synd (kyrkan) och en sinnessjukdom (vetenskapen).

Men han var inte intresserad av deras åsikter, inte på något uppskattande sätt. Inte ens psykologer och präster som bara ville vårda hans själ föll honom på läppen. Han var intresserad av att studera deras hjälp som en sorts makttekniker som skapar speciella sorters människor och sanningar.

Makt skapar den du är, föder ett begär, som reklam, efter normalitet, exklusivitet, acceptans, så när du är dej själv och följer ditt begär så kan du vara din egen fiende. Hur många goda råd har du följt för att hamna i den livssituation som du genomlider just nu? Är du verkligen beredd att försvara ditt val av livsstil?

Foucault var inte intresserad av veta sanningen om ex. homosexualitet. Han var intresserad av homosexualitet som en social konstruktion. Sanningen om homosexualitet kan bara fylla en funktion i ett socialt maktspel.

Ingen behöver ha någon vetenskaplig forskning om vad Foucault gör i sitt sovrum. Man behöver inte sitta i vänsterhumanistiska sällskap och diskutera vilka former av sexualitet som är pk.

Och Foucault kände inte att han behövde prata ut. "Bekännelsen" är ett tecken på hur kristenheten fortfarande genomsyrar det sekulära samhället, hur vi fortfarande använder dess sanningstekniker för att definiera varandra.

Så Foucault ville vända på strålkastaren och istället studera makten. "Människan" borde vi istället glömma. Låt "människan" vara död.

Hans böcker handlar om hur olika "discipliner" växer fram historiskt. Ordet "disciplin" visar på sambandet mellan kunskapsproduktion och maktutövning, åtminstone i det moderna samhället.

Foucault var i första hand kritisk till makten som lyckats etablera sej och göra sej legitim. Politik och vetenskap t.ex. Han har kritiserats för att han hårt kritiserar det moderna västerländska samhället och tycks ovillig att se det som ett framsteg jämfört med ex. medeltiden.

Foucault vill att all sexualitet ska vara laglig. Ex. våldtäkt vill han att det ska vara olagligt därför att det innebär hot och våld, men det ska inte ses som ett sexbrott.

Som politisk reporter i Iran var han först positiv till den kontramoderna religiösa revolutionen, vilket han verkade ångra när de började hugga händer av tjuvar och stena otrogna kvinnor.

Att han skulle ha blivit liberal mot slutet av sitt liv är nog en övertolkning. I sin föreläsning om "biopolitik" beskriver han hur liberalismen trots sitt anspråk på att vara frihetens ideologi ändå handlar om befolkningsdisciplin. Han hade påbörjat en kritik av socialismen när han dog. Hans sista engagemang blev stödet till Solidaritet i Polen.

Lämnar han då inget positivt alternativ alls? Han säger faktiskt att vi måste ha en etik, men han vill inte grunda den i religion, politik, vetenskap eller ens humanism.

Foucault kallade sej inofficiellt för vänsteranarkist på sextiotalet. Sartre kallade honom för en borgerlig tänkare. Chomsky kallade honom omoralisk. Från början av sjuttiotalet ses han som nietzschean.

'I don't feel that it is necessary to know exactly what I am. The main interest in life and work is to become someone else that you were not in the beginning'

Det finns tonvis av Foucault på nätet. Inte allt är värt mödan att läsa. Här är en kort intervju och en längre onlinebok om honom.



Andra bloggar om
Foucault
Michel Foucault
politik
samhälle
filosofi