Ännu en "fyrfältare" för samhällsvetenskapen
Tittar man på vad som kan göra människor framgångsrika i samhället så kan man bryta ner alla dessa olika egenskaper i två huvudkategorier: såna som gör folk bra på att hantera saker och såna som för folk bra på att hantera annat folk. Icke-social kompetens och social kompetens. IK och SK.
Man kan utbilda sej till högre IK och har lägre IK om någon väcker en mitt i natten. Om man går en lång och svår utbildning som inte motsvarar verkligheten så får man snarast lägre IK. Man får högre SK om man har dyra snygga kläder och får lägre SK om man blir blind, döv eller stum.
Om man kombinerar dessa två axlar så får man en fyrfältstabell. Denna IK/SK-modell ska ses om ett komplement till alla andra modeller av samhället och mänskligheten och är inte tänkt att ersätta eller konkurera ut någon av de modeller som redan finns.
Inte heller är denna IK/SK-modell tänkt att vara någon lös skiss till ett utopiskt samhällsskick. Det är en beskrivning av varje samhälle, ur ett speciellt perspektiv.
Om vi börjar med hörnet "lägre IK/lägre SK" så är detta den tysta majoriteten, den största gruppen, som ändå märks minst.
Hörnet "lägre IK/högre SK" innehåller människor som inte är så framstående i sin analytiska förmåga och problemlösningskompetens men som trots det är duktiga på att övertyga människor och på att få folk med sej.
Själv har jag en tendens att se detta som ett problemhörn och det gäller att hitta vägar som man kan se detta hörn som en positiv tillgång även.
Hörnet "högre IK/lägre SK" innebär motsatsen - människor som ofta har rätt i sak men som inte alltid är så bra på att övertyga om det. Varför lyssnar ingen på mej, kan de nog ibland fråga sej.
Hörnet "högre IK/högre SK" verkar vara vinnarhörnet. Dessa människor är både smarta och charmiga. Tyvärr finns det inga garantier för att de också är snälla och goda. Jag misstänker att dessa människor ibland kan utvecklas till att bli opportunister eftersom de ändå verkar klara sej hyfsat i alla sammanhang.
Varje samhälle kan antas ha alla dessa olika människotyper, men trots det så verkar de trivas bäst i olika sorters samhällen, eller med olika politik.
Människor med högre SK verkar trivas i pratsamma och sociala sammanhang, och det finns hela samhällen som bygger på såna principer; Reklam, PR, konferenser, diskurser, privat sektor, salesmen.
Människor med lägre SK vet att det intersubjektiva inte sällan är motsatsen till det objektiva. Sanningen sökes i tystnaden, vare sej det är meditation i ett kloster eller minutiösa experiment i ett labb.
Skillnaden mellan högre och lägre SK verkar delvis påverka uppdelningen i en offentlig och en privat sektor.
Skillnaden mellan högre och lägre IK verkar delvis påverka skillnaden mellan sociala kontexter med fler val eller sociala kontexter med färre val.
Människor med högre IK verkar föredra fler valmöjligheter och människor med lägre IK verkar föredra färre valmöjligheter.
Samhällen där mer är förutbestämt har färre valmöjligheter. Det kan t.ex vara traditionella samhällen eller auktoritära samhällen.
I auktoritära samhällen brukar dock de bestämmande samhällsskikten ha mer frihet än de lägre samhällsskikten. Detta gäller även i de mindre auktoritära, ja i alla samhällen.
Människor som anses bättre på att bestämma över sej själva brukar också anses vara bättre på att bestämma över andra och vise versa.
Det behöver inte nödvändigtvis vara att vara förfördelad bara för att man har färre valmöjligheter, om alla valmöjligheter är bra och skulle kunna passa en. Då kan någon annan ha gjort den första utsorteringen åt en.
Då är man snarast priviligierad.
Har man många valmöjligheter, där alla skulle kunna vara dåliga, och lite information för att skilja mellan dem, då är man i en sämre situation.
Så folk med högre IK brukar vilja ha fler valmöjligheter *för egen del* medan människor med lägre IK brukar vilja ha färre valmöjligheter *för egen del*.