Öppna din dörr
SD ligger över 4%-spärren och är lika stora som Kd. Fortfarande undrar övriga politiker hur de ska hantera SD. Ta diskussionen tycker jag. Här är några argument:
- Uppenbarligen så uppmärksammas de och växer trots att man försöker att tiga ihjäl dom.
- Vilket för övrigt är en i princip odemokratisk taktik.
- Om man argumenterar med dom så kanske andra partier tvingas att uppmärksamma de frågor som SD tar upp för att faktiskt komma på alternativa lösningar.Som det nu är så sopas faktiska problem under bordet. Annars hade det inte varit ett växande parti.
- Dessutom så kanske partier tvingas att ta ställning emot deras konkreta politik och inte bara emot partiet som en symbol. Kom ihåg Nd. Alla hatade och mobbade dom och tio år efter att de hade åkt ur riksdagen så hade nästan hela deras partiprogram genomförts av andra partier.
andra bloggar om
Sverigedemokraterna,
Kristdemokraterna,
Ny Demokrati,
demokrati
Bra skrivet. Dock glömmer du bort att nämna kanske det kanske viktigaste i sammanhanget. Det enda sättet som de sju riksdagspartierna, eller åtminstone några av dem, kan motverka Sverigedemokraterna på är att anamma partiets politik, inte minst på invandringsområdet.
Tobias Lindgren, för er som undrar, är alltså en sverigedemokrat som ofta brukar hittas i kommentarer.
Ingemar, det är alldeles riktigt. Är mina politiska åsikter problematiska för dig? Får jag inte kommentera på din blogg?
Det har du ju redan gjort?
Det är en intressant fråga du tar upp. Min uppfattning är att det som händer är att SD åtnjuter privilegiet av martyrskap och därmed kan i lugn och ro fånga missnöje utan att leverera några lösningar som inte innfattar skuldbeläggning av invandrare.
Därmed borde en debatt vara riktad mot deras s.k. "lösningar" t ex i SD:s partiprogram står det att alla invandrare skall assimileras eller återvandra. Detta låter sunt vid en fösta anblick men gräver man lite djupare inser man att SD har inga konkreta exempel på vad just assimilering innebär. Detta ger som effekt att ingen kan uppnå assimilation och aldrig bli svensk.
/Immigrationssamtal.
Det är inte odemokratiskt att välja vilka man vill eller finner det värt att diskutera med. Av samma anledning har ingen rätt att kräva diskussion bara för att man har en åsikt. Det är egentligen "rent jävla självklart".
För övrigt vill SD-företrädare inget högre än att bli inbjudna till diskussion; naturligtvis inte för att de är intresserade av att pröva och eventuellt modifiera sina åsikter, utan bara för att få tillfälle att föra ut sitt budskap.
Ingemar: Jo, förvisso, men jag uppfattade det som om det var ett problem för dig att jag dök upp här.
Immigrationssamtal: Du skriver bara en massa smörja överallt och vågar inte stå för dina åsikter med ditt namn. Sverige bedrev en assimileringspolitik fram till 1975. Det innebär framför allt om vad staten reglerar och lägger sina resurser på. Det handlar inte om att detaljstyra alla människor i Sverige. Du gör en höna av en fjäder. Smörja, alltså. Du vet mycket väl att det finns många personer med invandrarbakgrund som väljare, medlemmar, sympatisörer och politiker hos sd. Sd skuldbelägger inga invandrare utan invandringspolitiken och de politiker som har ansvar för detta. Det vore hederligt av dig om du slutade hitta på en massa saker.
Aleph: Som synes är du ingen demokrat. Du skulle aldrig kunna vinna en saklig debatt mot sd och är därför rädd för att diskutera.
c1g" rel="nofollow">http://www.youtube.com/watch?v=NDx2Cbcc1g
Ingemar, hoppas du inte misstycker att jag besvarar Tobias.
Tobias, ärlig grabben apropå snacka smörja det var väldigt kul att se dig åka på råpisk (http://detvaintejagdetvasossarna.blogg.se/2008/july/lindgren.html) för att du just kommenterar inlägg med din villfarelse och smörja...
Du har alldeles rätt det handlar inte om att detaljstyra människor utan att SD är ett enfrågeparti vars enda syfta är att samla missnöjesyttringar utan att leverera en enda lösning som inte bygger på att skuldbelägga invandrare.
Det som är skrämmande och vad detta inlägg handlar om är att SD:s börjar bli rumsrena och detta är en farlig utveckling eftersom SD:s teser är baserade på skakig grundfakta och där det typiska är att blanda ihop statistik med användarfall eller presentera en generaliserad bild baserat på en ensidig företeelse.
Sverige fick 1975 sin första invandrarpolitik som jag anser var och är en katastrof. Däremot (och detta är en typisk logisk kullerbytta ifrån SD) SD säger sig vara emot invandrarpolitiken och inte invandrare men varför står det då överallt i partiprogrammet att massinvandringen skall stoppas? Är det tänkt att när invandrare stoppas (enligt SD:s riktlinjer) kommer invandrare vi har i Sverige att med automatik snabbare bli svenskar? Nej eftersom integration är inte en kvantietsfråga utan en kvalitetsfråga.
Tobias - du verkligen personiferar den bittra, rättshaveristen som flertalet undersökningar har kommit fram till är representativt för SD.
/Immigrationssamtal
Aleph - Det du säger stämmer helt, på individnivå. I ett demokratiskt samhälle är individen inte tvingad att diskutera med någon. Inte heller har man rätt att kräva att någon ska lyssna bara för att man har rätt att uttrycka sej. Själva idén med demokrati är dock att meningsskiljaktligheter ska diskuteras med ömsesidig respekt för varandras åsikter. Detta ska i bästa fall även vara ett sätt att desarmera potentiellt farliga åsikter och grupper. Som det nu är så verkar det som om sd växter trots att ingen vill kännas vid dom.
<b>Ingemar:</b> Nej, du har helt enkelt fel. Det som gäller på individnivå kan utan problem föras upp på en kollektiv nivå. Det är av den anledningen som moderaterna inte inleder offentlig diskussion med t.ex. stalinister, i den mån de finns - ett urval måste självklart göras. Om man anser att ett litet struntparti kan desarmeras genom att försöka ignorera dem, är det alltså en helt acceptabel strategi.
<b>Tobias Lindgren:</b> Just det, ni SD:are har den strategin djupt inövad, att anklaga de som ogillar er högerextremistiska politik för att vara antidemokratiska - och därmed själva försöka ge ett underförstått intryck av att vara demokratins vita riddare. Det finns en viss humor i detta ;-)
En sak som skiljer mej från en liberal eller libertarian är just att jag anser att individnivån inte alltid utan vidare kan föras upp nå kollektiv nivå. Jag har länge funderat på att skriva en postning om det. Just nu verkar dock min internetuppkoppling ha pajjat. Två dagar efter att jag började blogga igen! Jag sitter här på min lunchrast och surfar.
Jag menar bara att de demokratiska principerna (och de demokratiska skyldigheterna/rättigheterna) som gäller individen också måste gälla kollektivt. Det är inte intressant om det är en person eller en grupp som väljer och bedömer vilken diskussion man finner värdefull att föra; motsatsen är praktiskt omöjlig att genomföra ändå.
Om en diskussion ändå bör eller måste tas så ges det av omständigheterna. Motparten kan t.ex. bli så inflytelserik att man har allt att tjäna på debatt eller diskussion. Jag är inte riktigt säker på att ett pytteparti som SD, som inte ens sitter i riksdagen men i.o.f.s. fått oproportionerligt stort mediautrymme, skulle vara värt ett sådant bemötande.
Nu börjar vi närma oss en gemensam förståelse. En skillnad är väl att jag inte skulle vilja kalla sd ett "pytteparti" när de får över 4% i oppinionsmätningar. Give them enough rope, tycker jag.
Jag argumenterar bara för att det i princip inte är odemokratiskt att välja bort diskussioner och åsiktsmotståndare. Det räcker med att föra diskussioner när det behövs; och sedan är det en annan fråga att avgöra när man bör eller behöver diskutera.
Högerextremister i Sverige har tagit som strategi att pappegojlikt mekaniskt tjata om "demokrati" och "yttrandefrihet" så fort någon kritiserar eller visar ovilja inför deras åsikter - bara för att de är hypermedvetna om att det finns alltför goda skäl att rikta samma anklagelse mot dem själva.
Det är förvisso något mystiskt med partier som redan i partinamnet måste försäkra att de faktiskt är demokrater (sossarna?).
I praktiken måste naturligtvis ett urval göras vilka av meningsmotståndarna som man väljer att uppmärksamma, men om ett parti konsekvent undvikes av alla diksussionspartners så kan de börja misstänka att det inte är så mycket för att de är obetydliga som för att de vill tigas ihjäl av de som redan är etablerade i det demokratiska samtalet.