2010 års man
2010 års kanske mest kontroversielle man på planeten var antagligen Julian Assange. Han vann stort i Times omröstning om vem som skulle bli årets person, men sen valde tidingen att bortse från läsarnas röster. Sen blev han istället årets man i Le Monde. Sannolikt en av årets mest älskade och hatade personer.
I USA är det några på högerkanten som anser att han bör förföljas och mördas som en terrorist men de flesta nöjer sej med att se honom utlämnad, åtalad och dömd för något, trots att han inte har brutit mot någon amerikansk lag.
Han har dock inte bara fiender inom den amerikanska högern utan bland många makthavare till höger och vänster i många olika länder. Han tycks ha en bred uppslutning i folkliga lager runtom världen men de mer namnkunniga personer som stöttar honom tycks för det mesta höra hemma på någon etablissemangskritisk vänstersida, även om han själv varken säger sej vara höger eller vänster.
Att intressen i USA vill ha honom neutraliserad måste bero på att de anser att detta allvarligt skulle skada WikiLeaks. Det finns ingen förklaring till varför Assange som enskild person skulle vara så intressant för dem att de öppet riskerar en hel del internationellt anseende.
Kanske har de rätt. Men inte ens om de lyckas komma åt WikiLeaks genom Assange så har de stoppat vågen av läckor av hemligt material som WikiLeaks har satt igång men som nu har växt utanför den organisationen. Avslöjandet av Primegate i Sverige hade ingen direkt koppling till Wikileaks men kommer samtidigt som en våg av läckor i flera länder, inspirerade av framgången med WikiLeaks. Man kan bara hoppas att detta är nånting som kommer att fortsätta. Även inom Wikileaks så tycks det finnas personer som är beredda att fortsätta utan honom, om han skulle bli omhändertagen, troligast av USA.
Att det var Assange som kom på idén med WikiLeaks råder det dock ingen tvekan om. Samma år som han grundade WikiLeaks, 2006, så skrev han två artiklar om en ny journalistisk taktik och skrev även en del relaterat material på den blogg som han hade då. Han vill dock inte kalla sej grundare men kallar sej editor in chief av WikiLeaks. Även om han själv vill framhålla WikiLeaks som ett lagarbete finns det uppgifter om intern kritik av att han bestämmer för mycket.
Så det är svårt att prata om WikiLeaks utan att prata om Assange. WikiLeaks har visat sej vara en mycket framgångsrik idé, antagligen för framgångsrik för sitt eget bästa. WikiLeaks har redan anslöjat fler hemliga dokument än någon annan organisation i historien. Assange har sagt att WikiLeaks har avslöjat fler dokument än alla andra journalistiska organisationer tillsammans. 2009 fick Assange Amnesty International Media Award. 2008 Economist Index on Censorship Award. Även om de tusentals dokument som redan är släppta rör ett flertal länder runt världen så finns det ett speciellt fokus på USA och dess krigsföring i mellanöstern.
För Sveriges del så avslöjas det, förutom en del mindre skvaller, att Sverige i hemlighet har ett mycket nära samarbete med USA och NATO. Detta anser många inte vara någon större nyhet, men vad som är nyheten är att detta nu är bekräftat och att alla måste erkänna det och ta ställning till det. Bland berörda makthavare har jag dock sett väldigt lite av den varan.
Detta nära samarbete är inte godkänt av svenska folket. Svenska folket kanske skulle godkänna det, men istället för att ha blivit tillfrågat så har svenska folket blivit lurat att vi har varit ett neutralt land, vilket vi inte alls har varit. Så annorlunda formulerat är nyheten att det är bevisat att våra politiker och makthavare ljuger för oss.
Detta gäller för alla de hemliga dokumenten - de undergräver demokratin. Undantag kan finnas för t.ex länder i krig där avslöjanden kan hota människoliv, och WikiLeaks säger också att de försöker ta hänsyn till detta.
Trots att han kände till kopplingarna mellan Sverige och USA så hade Assange en idé om att basera WikiLeaks i Sverige, eftersom Sverige har ett starkt meddelandeskydd. Han tänkte bli svensk medborgare och söka utgivningtillstånd i Sverige och skulle bli essäist på Aftonbladet.
Med tanke på hur goda förbindelser Sverige och USA har inom underrättelseverksamhet och millitär så var det säkert vissa som motsatte sej en sån utveckling. Och det blev inte heller av. Hans ansökan om medborgarskap fick avslag. Istället blev han brottsmisstänkt.
Nu kommer en ny prövning i januari, om han ska utlämnas till Sverige för förhör för den förundersökning som pågår. Enda skälet för Marianne Ny att kräva att han ska förhöras i Sverige tycks vara att hon tänker anhålla honom i samband med förhöret eftersom det stämmer överrens med den taktik för misstänkta för sexualbrott som hon har utarbetat och eftersom han inte kan anhållas i Storbritannien, bara förhöras. Att vänta fyra månader med att förhöra en misstänkt har fått jurister och andra runt världen att undra om detta verkligen är vanligt i svenskt rättsväsende, eftersom ingen annan gör det, eftersom det är så uppenbart fel.
Detta samtidigt som företag slutar att samarbeta med WikiLeaks; Visa, Mastercard, Amazon m.fl.
Bland de som har uttalat sitt stöd för honom finns Naomi Wolf, Michael Moore, John Pilger, Ken Loach och Noam Chomsky m.fl.
Assange tror sej ha goda chanser att bli helt frikänd från anklagelserna och har hela tiden varit tillgänglig för förhör men vill inte bli utlämnad till Sverige eftersom han misstänker att han härifrån skulle kunna överlämnas till USA. Och tydligen har det förekommit förhandlingar om detta så det verkar vara en välgrundad misstanke.
Om han skulle utlämnas till USA så skulle det antagligen leda till en hel del internt bråk i landet eftersom han faktiskt har många som står på hans sida även där, både till höger och till vänster.
Fortsättning följer.
andra bloggar om
Kommentarer
Trackback