Är friheten grön?
Mp har hittills handikappats av att inte tas på allvar av det borgerliga blocket. Det finns liksom inte så mycket förhandlingsutrymme för ett mittenparti om det bara är ena sidan som vill sammarbeta med en.
När mp förde seriösa förhandlingar med borgarna inför valet 2002 så var t.ex fp imponerade av att mp faktiskt framstod som en seriös och ansvarstagande samtalspartner och inte den flummiga kuf partiet ofta har frammålats som. Dock blev tydligen centern livrädda och saboterade samarbetsförsöket. Hur många borgerliga gröna partier finns det egentligen plats för tänkte de nog.
När nu centerns flirt med liberalerna tycks vara över iom att Frederley röstade för FRA-lagen så tycks många liberaler istället söka sej till mp istället, som faktiskt är ett av få riksdagspartier som är tydligt och trovärdigt emot den. De kan ju inte gärna söka sej till vp.
Nu har det ju alltid funnits en "liberal" falang inom mp, liksom en "socialistisk" och en "konservativ". Hittills har de balanserat varanda men om många liberaler intresserar sej för mp så kommer det nog även att påverka partiets inre maktkamp.
Utomlands finns det redan exempel på blå-gröna sammarbeten liksom det även finns ideologiska hybrider mellan gröna och liberaler.
Sen så gjorde ju Maria och Mona upp i Almedalen vilket fick många FRA-motståndare att förtvivla. Icke vinnaren av politikerbloggens nyhetspris dock.
Falkvinge har analyserat läget i flera postningar och kommer fram till att mp fortfarande är good guys.
Mp har kanske chansen att bli det vågmästarparti som man alltid har velat vara. Blir man alltför tydligt borgerliga så riskerar man dock att återigen bli uppäten av blockpolitiken.
Själv var jag ju medlem i mp innan jag blev medlem i pp.
andra bloggar om