Tempus Fugit

Det har kommit en del ny spännande forskning från USA angående den biologiska grunden för moral och politik.

Man har hittat tydliga skillnader mellan "liberaler" och "konservativa". (Värt att påpeka är att "liberal" som i Sverige oftast är någon till "höger" i USA betraktas som någon till "vänster")

"Konservativa", som brukar mena att alla människor är irrationella och känslostyrda, verkar själva vara något mer irrationella och känslostyrda.

"Liberala", som brukar mena att alla människor är rationella och målstyrda, verkar själva vara något mer rationella och målstyrda.

"Liberaler" uppmärksammar det positiva mera medan "konservativa" mera fokuserar på det negativa som de vill göra något åt.

"Konservativa", som traditionellt har betonat människors medfödda egenskaper, beskrivs här aningen osympatiskt. Vilket ju är ironiskt.

Lojalitet, auktoritetstro och äckelkänslor är mer typiska för "konservativa" än för "liberala". (Synd bara att de inte tycker att kusinäktenskap är lika äckligt som de tycker att homoäktenskap och rasblandade äktenskap är.)

Första studien kom redan 1986 men den uppmärksammades inte då. Folk hade kanske svårt att ta den till sej. 19 år senare kom dock en ny studie som uppmärksammades mera. Sedan har det kommit några till. Allt dock väldigt USA-centrerat.

Forskningen verkar luta åt att politiska uppfattningar är åtminstone delvis medfödda, även om det aldrig kommer att finnas tillräckligt mycket bevis för de som inte vill tro det. Och det är ingen rolig insikt.
Demokrati verkar vara ett mycket svårare ideal att uppnå än vad man hittills har trott. Om detta nu stämmer, är ett rationellt politiskt samtal öht möjligt?

(Jag har ju tolkat demokrati som en grundläggande fysikalisk princip, snarare än en beskrivning av realpolitiken.)

Man kan sälja samma politik till bägge grupperna men i ena fallet så måste man beskriva den som "ny och rationell" och i andra fallet så måste man beskriva den som "beprövad och trygg".

Det verkar även finnas ganska mycket "ingroup"-känsla bland vissa yrkesgrupper som t.ex poliser. "Stark kåranda."

En lösning skulle kunna vara panarkism, men det tar lång tid att uppnå och fungerar bara på kort sikt. Delvis så verkar folk redan vara uppdelade efter politiska attityder.

Det finns några evolutionspsykologiska funderingar. Min teori ser ut så här:

Den "konservativa" reaktionsmodellen fungerar bra för små grupper i en hotfull omgivning, vilket antagligen har varit fallet under större delen av stenåldern.
Den fungerar dock sämre för större grupper och när omgivningen inte är speciellt hotfull.
Utvecklingen under historisk tid har verkat för att göra den "konservativa" reaktionsmodellen omodern genom att människan har lärt sej att kontrollera naturen och befolkningen har ökat enormt.
I denna situation så är den "konservativa" reaktionsmodellen dysfunktionell och kontraproduktiv.
På något sätt så har det uppstått ett alternativt reaktionsmönster som passar mycket bättre för samtiden och det är ju då den "liberala" reaktionsmodellen.
De tycks bättre på att hantera ny och osäker information än vad de "konservativa" är.

De moraliska grunder som diskuteras har ju något gemensamt med den historiska utveckling som Weber beskriver. Men vår samtid är kanske inte fullt så "rationell" och "avförtrollad" som Weber trodde.

Webers modell är ju inte oförenlig med att det skulle kunna vara en genetisk evolution som har orsakat utveckingen.

En annan liknande modell är ju "Spiral dynamics" som dock är mer miljöinriktad och menar att enskilda individer kan genomgå en utveckling inom en livstid.

Den amerikanska forskningen antyder istället att politiska attityder nedärvs över generationerna.

Även biologiska egenskaper kan dock förändras över evolutionen (och gör de inte de så kan de i längden hota artens överlevnad).