The political compass (igen)
För några år sen när bloggosfären ännu var ny så var the political compass uppmärksammat en tid. Tyvärr tycks detta för länge sen ha runnit ut i sanden occh både bloggosfären och gammelmedia tycks föredra en mindre informativ endimensionell modell av det politiska fältet. Man vinner väldigt mycket på att ha en tvådimensionell modell och både the political compass och kulturkartan utgör viktiga framsteg för den politiska analysen.
Vissa personer eller partier som föreföll närastående längs en axel av modellen kan vara långt ifrån varandra i den andra axeln, och tvärtom. Själva begreppen "höger" och "vänster" får en ny och fördjupad innebörd. Liberalen har ibland klagat på att kallas "höger" eftersom de har menat att detta har implicerat någon form av släktskap med konservatism, som inte alla liberaler vill veta av.
I kompassen så blir det tydligt att vanliga liberaler faktiskt är höger i kompassen men skiljer sig från vanliga konservativa genom att vara i nedre halvan av kompassen, den mindre auktoritära. Den nedre högra kvadranten av kompassen, frihetlig höger, tycks vara den minst befolkade där man hittar minst antal människor eller partier. Den mest tättbefolkade tycks vara auktoritär höger.
I kvadranten liberal höger hittar vi Milton Friedman, Michael Badnarik och Mike Gravel. Och i stort sett ingen mer på de grafer som finns på sidan (Tchaikovsky och Chopin). Ett fåtal partier finns också, liksom även Sveriges regering.
I kvadraten auktoritär höger hittar vi Adolf Hitler, Margaret Thatcher, Angela Merkel, Romano Prodi, Silvio Berlusconi, Nicolas Sarkozy, Ehud Olmert, George W Bush, Barack Obama och Hillary Clinton. m.fl. En mycket populär ruta där de flesta europeiska regeringar återfinns, förutom de flesta amerikanska presidentkandidaterna. Vi tycks leva i auktoritära och högervridna tider.
I kvadranten auktoritär vänster hittar vi så olika personer som Joseph Stalin, Robert Mugabe, Mahmoud Abbas, de Gaulle och Påven. Man hittar alltså både kommunister och nationalister här (men däremot inte den mest kände nationalsocialisten).
I kvadraten liberal vänster hittar vi så Ralph Nader, Nelson Mandela, Dalai Lama, Mahatma Gandhi, mej och de flesta av mina kompisar.
Som vänsterliberal så går min kritik mot högerliberalerna ut på att ekonomisk liberalism ofta slår över i kapitalism, som ofta slår över i korporativism, som ofta slår över i fascism. Det finns alltså ett "naturligt" flöde från nedre högra kvadranten till den övre högra kvadranten, som om marken lutade. (Kanske är det därför som det är så få människor och partier där.)
Privat ekonomisk maktkoncentration har en tendens att bli en politisk faktor och det allmänna intresset underställs till sist det privata intresset. För att värna om frihet och individualism så bör man alltså reglera ekonomin. Högerliberaler brukar invända att ekonomisk reglering i sej är en grogrund för politisk auktoritärism. I praktiken tycks det dock vara en mindre risk än långtgående ekonomisk liberalism. Svensk lagstiftning har t.ex inslag som är beställningsverk från utländska privata ekonomiska intressen.
På flera av graferna tycker jag mej se en antydd diagonal som personer, partier och regeringar grupperar sig längs med. Det är intressant att även kompositörerna i historien sprider sej längs diagonalen från övre högra hörnet till nedre vänstra hörnet.
Jag antar att det finns ett naturligt samband mellan att vara frihetlig och vänster liksom mellan att vara auktoritär och höger. Självklart så är de övriga kombinationerna inte heller omöjliga. Intressant nog så brukar "högern" i svensk politik framställas som "individualistisk" medan "vänstern" brukar framställas som "kollektivistisk".
Det finns ganska frihetliga och jämlika samhällen långt tillbaka i historiens dimmor liksom det även finns ganska auktoritära samhällen idag.
andra bloggar om
politik, ideologi, samhälle, frihet,