Aldous Huxley

Det kan inte hjälpas, men vissa familjer utmärker sej mer än andra. Ett exempel på en sådan familj är Huxley.
 

Den förste av de kända Huxleysarna är T.H. Huxley från mitten av 1800-talet, men familjen har möjligen anor ända tillbaks till Slaget vid Hastings 1066. Ursprungligen var namnet Holdensia.

 

Hur som helst, T.H. Huxley var biolog och kallades Darwins bulldog eftersom han duktigt försvarade Darwin i den allmänna debatten (och liknade en bulldog litegrann.) I samband med detta myntade han också begreppet "agnostiker" för någon som varken var troende eller gudsförnekare (och som förnekade i princip att vi kunde känna till eller ens borde ha åsikter om såna frågor).

 

Hans son Leonard Huxley var skollärare, förläggare och skrev biografier och var professionell botaniker. Allt som allt fick Leonard sex barn varav flera blev kända, bl.a en Nobelpristagare. (Två av Leonards barn dog dock unga.) Hans näst äldsta son hette Aldous Leonard och det är om honom som denna postning egentligen handlar.

 

Aldous Huxley föddes 26 juli 1894 i Godalming, Surrey, England. Som liten fick han lära sej saker i sin fars botaniska laboratorium.

 

Hans mor dog när han var 14 och tre år senare fick han en sjukdom, keratitis punctata, som gjorde honom nästan helt blind i nästan tre år. Detta var samtidigt som första världskriget och han blev alltså befriad från tjänstgöring. Han hade nedsatt syn resten av livet.

 

Allteftersom synen återvände så började han att studera engelsk litteratur. Han blev sen fransklärare vid Eton där han lärde känna Eric Blair, senare känd som George Orwell.

 

Under första världskriget blev Aldous en del av famösa och inflytelserika Bloomsburygruppen vid Garsington Chaucers. Det var speciellt med Bloomsburygruppen att det var ett gäng vänner som kände varandra innan flera av dem blev framgångsrika.

 

Hans fyra första romaner är lätta satirer över samtidens senviktorianska samhälle som både upprörde samtiden och som av eftervärlden har uppskattats som god litteratur. Hans första, Crome yellow, kom 1921. Han fjärde novell Point counter point har hamnat på Times lista över seklets 100 bästa böcker. Antic Hay blev däremot bränd i Kairo på sin tid.

 

1919 gifter han sej och de får ett barn. Under 20-talet lever familjen delvis i Italien där Aldous kunde träffa sin vän D.H.Lawrence. Efter dennes död 1930 redigerade Aldous hans brev för utgivning.

 

I oktober 1930 så dinerade Aldous en gång med Aleister Crowley och det ryktas att Crowley gav Aldous peyote för första gången. 1929 hade Aldous gett ut essäsamligen Do what you will.

 

Under 1930-talet går Aldous in i en ny litterär fas där han är mer radikal än tidigare. Kanske kan man säga att han fortfarande skriver sociala satirer men dessa är mer fantasifulla och mörkare än förut.


Du sköna nya värld utkommer 1932 och har hyllats som en kritisk analys av ett auktoritärt samhälle. Redan i hans första bok så finns en passage där tankar liknande Du sköna nya värld tas upp. Jag har skrivit om den tidigare.

 

Nästa bok Eyless in Gaza kom inte förrän 1936. Den har kapitlen i okronologisk ordning och huvudpersonen möter först pacifism och sedan mysticism. Samma år berättade Aldous för TS Eliot att han hade börjat att meditera.

 

1937 flyttade Aldous till Hollywood. Han tog inte bara fru och barn med sej utan även vännen Gerald Heard. Aldous skulle huvudsakligen bo i södra Kalifonien resten av sitt liv.

 

Heard lärde Aldous om vedanta, meditation, ahimsa och vegetarianism. 1938 lärde Aldous känna Krishnamurti och blev senare veda-anhängare i kretsen kring Swami Prabhavananda. Han introducerade Christopher Isherwood i sällskapet. Aldous lärde även känna Ray Bradbury, som dock var besviken på Aldous som uppmanade honom att ta psykedelia.

 

1939 kom After many a summer som kan tolkas som en kritik av amerikas fascination med ungdom, hälsa och evigt liv. En åldrande hollywoodmiljonär söker vägar att förlänga sitt liv. Till sist hittas en odödlig människa som vid tvåhundra års ålder liknar en apa. Trots detta vill miljonären genomgå behandling för att uppnå odödlighet. Flera andra teman behandlas i boken också.

 

Vid den här tiden så extraknäckte Aldous också som hollywoodförfattare. Han skrev ett utkast till Alice i underlandet som Walt Disney förkastade för att han "bara kunde förstå vart tredje ord."

 

1941 kom Grey eminence: a study in religion and politics, som var en biografi över den historiske personen Francois Leclerc du Tremblay, en fransk munk som var rådgivare till Kardinal de Richelieu. Uttrycket "grå eminens" användes först om du Tremblay.

 

Efter denna studie över religionens världsliga och politiska sida kom en bok om dess mystiska, introverta sida.

 

1945 kom The perennial philosophy. Boken består huvudsakligen av citat med korta kommentarer av Aldous. Han visar på likheter mellan öster- och västerländska religioner och vilka teman som de har gemensamt. Boken blev en framgång och hjälpte till att sprida tankar om alla religioners enhet i västerlandet efter andra världskrigets slut.

 

1946 kom Science, liberty and peace en essäsamling om politiska frågor där han föredrog ett decentraliserat samhälle och var kritisk till såna saker som centraliserad media och stora banker och verkar ha förutspått global uppvärming, Kinas uppgång som världsmakt och utnyttjandet av arktiska naturtillgångar (enligt wikipedia).

 

1948 kom Ape and essence, en satirisk dystopi som liknar människorna vid ständigt krigande apor, dömda till undergång.

 

1949 skrev han och gratulerade Orwell över 1984. Han skrev bl.a att
"Within the next generation I believe that the world's leaders will discover that infant conditioning and narco-hypnosis are more efficient, as instruments of government, than clubs and prisons, and that the lust for power can be just as completely satisfied by suggesting people into loving their servitude as by flogging them and kicking them into obedience."

 

1952 kom hans tredje icke-skönlitterära bok, The devils of Loudun. Den handlar om häxprocesser i en fransk by på 1600-talet. Prästen Urbain Grandier brändes på bål för att ha förfört ett helt konvent med nunnor och för att vara i maskopi med djävulen. Kardinal Richelieu beordrade dock en ny rättegång mot prästen först efter att Grandier hade offentligt utalat sej mot Richelieur.

 

Boken blev först en pjäs 1960 och sen en film 1971, av Ken Russell med Vanessa Redgrave och Oliver Reed. Underfär samtidigt som filmen så gjordes även en opera av boken.

 

1953 introducerade psykiarikern Humphry Osmond Aldous för mescalin och 1954 kom The doors of perception som handlar om hans mescalinerfarenheter. Trots att Aldous sa sej uppleva både egolöshet och tillvarons "sådanhet" så bedömde han inte mescalin som en väg till upplysning. Det kunde dock vara en hjälp på vägen. Boken fick blandat mottagande och många var kritiska. Intellektuella som Thomas Mann och Martin Buber kom med negativa kommentarer och en katolsk professor skrev en kritisk bok.

 

The doors of perception var den första boken som Aldous tillägnade sin fru Maria. Hon var en av dem som var med honom genom hela upplevelsen. 1955 dog hon i cancer.

 

24 december 1955 tog Aldous sin första LSD-dos.

 

1956 gifte han sej för andra gången, med Laura Achera, en författare som skulle komma att skriva hans biografi.

 

1956 kom Heaven and hell, där han funderar mer kring drogupplevelser. En drog kan vara himmel eller helvete, och en misslyckad tripp påminner om schizofreni.

 

"The history of eschatological ideas marks a genuine progress - a progress which can be described in theological terms as the passage from Hades to Heaven, in chemical terms as the substitution of mescalin and lysergic acid for adrenolutin, and in psychological terms as the advance from catatonia and feelings of unreality to a sense of heightened reality in vision and, finally, in mystical experience."
(s.31)

 

1959 fick han ett litterärt pris för Brave new world. I sin nästa bok återvänder han till teman från Brave new world.

 

1960 diagnosticerades han med cancer. De följande åren skrev han sin utopiska bok Island medan hälsan blev sämre. Han föreläste även på Esalen institutet, där "human potential movement" skulle grundas.

 

1962 kom Island vilket skulle bli hans sista roman. Om teknikens och vetenskapens mörka möjligheter visades i Brave new world så visas här samma teknik och vetenskaps ljusa sidor. Framtiden kan bli ljus.

 

Aldous dog 17:21 22 november 1963, vid 69 års ålder. Samma dag dog även C.S. Lewis, författaren till Narniaböckerna. Bägge dessa kom dock i skymundan av det faktum att Kennedy mördades samma dag.

 

Aldous aska finns i familjegraven i Surrey.

 

Hans enda barn, Matthew Huxley (1920-2005) blev författare, antropolog och epidemolog.

 

Aldous hade först tre böcker på Times lista över 100 toppböcker men han exkluderades och har nu ingen.

 

Till dom som har influerats av honom hör:
Christopher Isherwood, Michel Houellebecq, Jim Morrison, George Orwell, Huston Smith, Kurt Vonnegut, Margaret Atwood, Leon Kass, Christopher Hitchens, Thomas Merton, Cyril Connolly, Gerald Heard och Isaiah Berlin.

 

1997 öppnade Sharon Stone en låda i Huxleys hem och upptäckte en novell skriven av Aldous och Isherwood som hade varit okänd i 50 år; Jacobs hands: a fable.

"After silence that which comes nearest to expressing the inexpressible is music"

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback