deadlines
Jag tänkte berätta om tre böcker skrivna under svåra omständigheter, varav bara en fullbordades, efter 17 år. De två andra såg sina författare dö.
Philip K. Dick hade redan blivit betald och deadlinen närmade sej. Romanen skulle heta The Owl in daylight och han tänkte sej den som sin Finnegans Wake.
Han tänkte sej en annan värld där allt var ljus och visioner och som påminde om vårt himmelrike men där man inte hade några ljud alls. Genom telepati blir man medveten om vår värld med alla sina många ljud som i sin tur blir betraktad som ett sorts himmelrike av dem. De planterar in en konstruktion i en b-kompositörs hjärna för att bättre kunna uppleva alla våra ljud. Plötsligt blir han en mycket mer avancerad och respekterad kompositör.
Året var 1982 och detta var läget när Philip K Dick dog. Hans efterlevande kontaktade andra författare och frågade om någon kunde avsluta hans sista roman, men ingen tyckte att tillräckligt fanns gjort. Hans sista roman, som han själv hade höga tankar om, kommer för alltid att förbli svävande i luften.
Douglas Adams var inte riktigt nöjd med femte delen av Liftarens guide till galaxen. Han hade haft en jobbig tid när han skrev den och det hade påverkat resultatet. Han tänkte skriva en sjätte och bättre del som kunde bli en värdig avslutning på serien.
Han hade redan påbörjat en bok som skulle heta The Salmon of Doubt, och som från början var tänkt som en fortsättning på Dirk Gently-serien, men som han beslutade sej för nog skulle passa bättre om han gjorde om bokidén till att passa Liftaren-böckerna. Hela titeln skulle då bli The Salmon of Doubt: Hitchhiking the Galaxy One Last Time.
I det läget dog han. De fragment som redan fanns skrivna gavs postumt ut under titeln The Salmon of Doubt, och handlar om Dirk Gently.
Titeln The Salmon Of Doubt (tvivlets lax) är antagligen en variation av the salmon of wisdom (vishetens lax) som är ett magiskt djur i irländsk mytologi. Den hade ätit nio ekollon från kunskapens träd som hade fallit den flod där laxen simmade. Laxen blev enormt stor och fick all världen kunskap. Den förste som åt av den skulle även få den kunskapen.
Poeten Finegas jagade länge laxen och fångade den till sist. Han beordrade sin lärjunge Fionn mac Cumhail att tillaga den åt Finegas. Fionn fick hett laxfett på tummen när han tillagade laxen och stack sin brända tumme i munnen och fick så all världens kunskap. Detta gjorde att Fionn senare kunde bli ledare över Fianna, de berömda hjältarna i irländsk mytologi.
Fionn mac Cumhaill är ofta med i modern irländsk litteratur. Han är med flera gånger i James Joyces bok Finnegans Wake, och titeln skulle kunna utläsas "Finn again is awake".
Det tog James Joyce 17 år att skriva Finnegans Wake och han hade det ofta jobbigt under dessa år. När boken väl kom ut så dog han två år senare. Det blev alltså hans sista bok och var även boken som han skrev efter Odysseus (Ulysses). Odysseus är kanske 1900-talets mest analyserade bok och Joyce har själv sagt
"Jag har lagt in så många gåtor och pussel att det kommer att hålla professorer upptagna under århundraden, grälandes över vad jag egentligen menat."
Dock verkar han ha försökt att överglänsa själva Odysseus med sin nästa bok Finnegans Wake.
Han avancerade språkexperiment har gjort att många anser den nästan oläsbar. I sin essär Two words for Joyce så skriver Jacques Derrida om hur han under 60-talet utvecklade sin "dekonstruktion" inte minst inspirerad av Finnegans Wake. Derrida berättar om en gång i Tokyo:
"an American tourist of the most typical variety leaned over my shoulder and sighed: "So many books! What is the definitive one? Is there any?" It was an extremely small book shop, a news agency. I almost replied, "Yes, there are two of them, Ulysses and Finnegans Wake"." *
Andra bloggar om
och
och
och
och