typGödelochDerridaliksomba
En sak jag märker att jag inte skrev tydligt i min post om Derrida är kopplingen till Gödel. Liksom Gödel bevisade att ett matematiskt system måste vara antingen ofullständigt eller inexakt så har Derrida försökt att visa ung. samma sak om filosofiska texter. De måste vara antingen ofullständiga eller inexakta.
Andra bloggar om
in absurdum?
Kanske kan man se det som att möjligheterna framåt i tiden ökar exponentiellt tills allting blir möjligt. Det ser ut som en singularitet men betyder bara att alla prognoser är meningslösa vid denna punkt.
Eftersom möjligheter även innebär risker så måste också de framtida riskerna öka exponentiellt tills alla framtidens risker verkar nå en singularitet, varpå världen obönhörligen går under. Även denna singularitet betyder förmodligen inget annat än att någon form av horisont är nådd för hur långt vi kan spå framtiden idag.
andra bloggar om
filosofi
faror
framtiden
Ett mirakel tar vanligen nio månader
Expertprogrammen håller redan på att bli bättre än oss människor på specifika avgränsade områden, men deras stora svaghet är att de inte kan nånting om nånting annat. Människans stora fördel är att hon är generalist och kan sättas in i alla möjliga sammanhang. På lite sikt är det dock ett mål för ai-forskningen att skapa en generell artificiell intelligens, en sk. Strong AI.
Det sägs att människans tänkande inte kan vara nånting annat än algoritmer, i princip fullständigt återskapbara i en dator, men isåfall måste forskningen försöka att återskapa någon slags grundalgoritm som tillåter människan att fortlöpande skapa nya algoritmer. Jag har inte hört talas om några stora framsteg i den riktningen.
Forskningen kring artificiell intelligens har en filosofisk sida som handlar om hur man skiljer mellan intelligens och medvetende. Jag har även sett "strong AI" betyda artificiellt medvetande.
Forskarkollektivet kan inte efterlikna det mänskliga medvetandet förrän man kan enas om vad det mänskliga medvetandet är. Även där finns det oförenliga åsikter. Var går gränserna för naturlig medvetenhet? Kan djur vara medvetena? Växter? Mikroorganismer? Virus?
Rent principiellt så tror jag själv att det är möjligt att skapa ett artificiellt medvetenade. I teorin så kan människan kopiera allt som naturen kan göra. Kan naturen skapa ett medvetande så bör det inte finnas något principiellt hinder för människan att upprepa bedriften. Däremot så tror jag inte att riktigt alla ai-forskare har fått uppgiften helt klar för sej.
Om man antar att medvetandet är något objektivt i världen så måste antingen medvetandet uppstå vid någon komplexitetsnivå, vilket verkar vara vad de flesta antar, eller så måste medvetandet i någon primitiv form existera hos de allra minsta beståndsdelarna. Rent logiskt så är detta de enda två alternativen. Det är intressant att reduktionistiska vetenskapsmän faktiskt förespråkar en holistisk förklaringsmodell här, att medvetande är en emergent egenskap, även om de kan kalla det att de "reducerar" medvetandet till hjärnfunktioner.
David Chalmers är en filosofiprofessor med medvetandeteori som expertområde. Han har bl.a studerat under Douglas Hofstadter. Han blev känd när han 1996 publicerade en bok, The Conscious Mind, där han argumenterade för att de reduktionistiska förklaringarna av medvetandet inte håller. De kunde svara på många frågor men inte själva The Hard Problem. Hans alternativ är istället någon form av panpsykism.
"Panpsychism and emergentism can be seen as alternative ways to bridge the more extreme positions of crude reductionism and crude holism." (länk)
Är det så att all informationsbehandling är medveten? Eller skulle en maskin som klarade turing testet rent metafysiskt kunna vara omedveten? Jag tycker det. Det vetenskapliga etablisemanget tycks till skillnad från mej nöja sig med turing testet. Och i praktiken är väl det det som man får göra. Eller?
Detta skulle innebära att man accepterade någon sorts panpsykism eller panmentalism eller panexperientialism. Om allt som verkar medvetet ska ses som medvetet kan man då utesluta t.ex vissa fysiska händelser av hög komplexitetsgrad? En dator är ju t.ex inte levande.
Jag ser en slags ny animism komma från det minst anade lägret. En åskådning som accepterar att all informationsbehandling har någon grad av låg medvetenhet. Och detta samtidigt som alla fysiska processer nu kan ses som informationsbehandling. Vilken samling småstenar eller trästycken som helst kan kopiera funktionaliteten hos en dator.
Det enda alternativet till panmentalismen tycks vara en holistisk teori om ett emergent medvetande, som traditionellt har varit förhärskande både inom filosofin och vetenskapen. Såvitt jag vet är den dock dåligt genomarbetad och plockar fram medvetandet som en kanin ur en hatt vid någon godtycklig grad av komplexitet.
Att hävda att all informationsbehandling är medveten är åtminstone nån form av definition.
Traditionellt så vill ju gärna naturvetenskapen undvika holistiska förklaringar.
Andra bloggar om
Bataille på Copyriot
Copyriot har en följetong om Bataille. Ni följer väl den?
del 2 naturens tryck och den fordomda delen
del 4 sociobiolog, apor och organisationsteori
del 5 vardagsetik och heterologi
del 6 praxis, poiesis och musik som utgift
Tillägg:
del 7 krig och ångest
Bataille-serien summerad som pdf-fil
Andra bloggar om
Bataille
filosofi
Copyriot
Hegel vs. Schopenhauer
Det är i år 200 år sedan Hegel publicerade sin första publikation, Andens fenomenologi. Hegel var en usel föreläsare. Han mumlade och fumlade och var mördande tråkig. Ickedestomindre så brukade han föreläsa för fulla hus. Han hade rykte om sej att vara den bästa filosofen någonsin.
Schopenhauer som hatade Hegel och hans filosofi brukade lägga sina föreläsningar samtidigt som Hegels. Schopenhauer brukade inte ha så många åhörare. Medan Hegel hade sin storhetstid under sin egen livstid så var Schopenhauer som hetast först på 1860-talet, då t.ex Wagner och Nietzsche brukade sitta och prata Schopenhauer med varandra.
Hegel och Schopenhauer är 1800-talets två stora systembyggare. Bägge är en sorts evolutionister med olika uppfattning om evolution och bägge har välkända efterföljare.
Darwin är ju det stora 1800-talsnamnet inom evolution och det är värt att notera att Schopenhauer, men inte Hegel, beskrev idéer liknande Darwins innan Darwin publicerade sej. Enligt Schopenhauer kunde naturen fortfarande utvecklas men enligt Hegel så var den nu statisk.
In his interpretation of Schopenhauer, Darwin came to the conclusion that the process of sexual selection had a bearing on the anticipation of the future generation--the future human race. (*)
Andra efterföljare till Schopenhauer är Nietzsche och Freud. Hegel däremot föredras av bl.a Whitehead, Heidegger och Derrida. Principia Cybernetica tycks i sin mest filosofiska stund falla tillbaks på Schopenhauer som det mest troliga alternativet på den genuint metafysiska frågan.
Som evolutionist så ser Hegel utvecklingen som en holistisk rörelse mot ett slutgiltigt mål och som en process med ett tydligt slut. Som en organism som når mognad. Schopenhauer har däremot en atomistisk och stokastisk inställning till evolution, så idealist han är. Utvecklingen är blind och utan slut. Som ett ekosystem i ett kaotiskt klimat.
Naturligtvis är detta en övertydlig överförenkling, liksom allt som jag skriver. (Applicera föregående mening på sej själv.)
En annan viktig systembyggare från 1800-talet var Herbert Spencer. Spencer tycks i en mening kombinera Hegel och Schopenhauers olika syn på ordning och utveckling. Spencer beskriver i sin brett upplagda "syntetiska filosofi" hur kaotisk utveckling inom vitt skilda områden med tiden uppvisar vissa likartade drag - en utveckling mot differentiering och integration. Han börjar som Schopenhauer och slutar mera som Hegel.
Andra bloggar om
metafysik och metamatematik
En förklaring kan vara att matematiken egentligen är identisk med all ordning öht. Det finns ingen ordning som inte kan beskrivas matematiskt. Och något som kan beskrivas med röd färg kan också i sej sägas vara rött.
Matematik ser ut som tom formalism tills man upptäcker att verkligheten i sej verkar vara matematisk. Då blir matematiken någon sorts protofysik. Ordning ingår i själva definitionen av verklighet.
Är då all ordning, all rationalitet matematisk? Ja, på sätt och vis. All ordning och rationalitet kan beskrivas matematiskt. Och något som kan beskrivas med röd färg kan också i sej sägas vara rött.
Till vardags så menar man nog oftast att
rationalitet + empiri = trovärdig kunskap
Rationalitet utan empiri är tom formalism. Det är just detta som folk tolkar matematik som; tom formalism. Tills den börjar leverera konkreta förutsägelser.
Empiri utan rationalitet är t.ex en enhörning som springer igenom ditt sovrum just när du ska somna. Det är antagligen en dröm. Därför ingår ordning i definitionen av verklighet.
Logiken sägs ha bevisats vara en gren av matematiken, en sorts knutteori (Kauffman?). Detta är ungefär motsatsen till logicismen som formulerades av Frege och adopterades av Russell.
Det var formalisten Hilbert som formulerade begreppet "metamatematik", i början av 1900-talet. I snäv, ursprunglig mening är metamatematik ett försök att skapa ett slutet system med finita regler av matematiken. Även kallat "bevisteori".
Detta var en av sakerna som motbevisades av Gödel. Nuförtiden är det kanske bäst att med "metamatematik" mena matematikfilosofi. Det händer spännande saker med matematiken, fysiken och deras relation. Saker som riktiga filosofer borde vara intresserade av.
andra bloggar om
filosofi
matematik
Kolla, dom rör på sej!
Vad har Nietzsche och Borgkollektivet gemensamt?
Andra bloggar om
filosofi
perfektionism
Öppet brev till Derrida
Kära Derrida,
jag är inte helt säker på att jag förstår hur du menar. Ibland tror jag nästan att du bara leker lekar med mej. Vilket du ju också säger att du gör. Nåväl.
Många ser dej nog som någon sorts skeptiker som bara vill vända in och ut på filosofiska texter och få dem att säga något annat än vad de var menade att säga. Andra tror att du är en sorts lömsk materialist som vill visa på den bortglömda materialiteten hos de filosofiska idéerna, de oavsiktliga bibetydelserna. Det var nog många som sen blev förvånade när du under 90-talet mot slutet av ditt liv började intressera dej för religion i allmänhet och judisk mystik i synnerhet. Att du skulle vara influerad av judisk mystik förnekar du förstås, men du förnekar ju alltid allting man vill tillskriva dej.
Vissa tror att du underkänner allt vad filosofi heter och bara vill bevisa att man inte kan komma till några hållbara filosofiska slutsatser och kanske att man bör sluta med en så ofruktbar hobby. Fast detta är ju paradoxalt eftersom detta i sej är en sorts filosofisk åsikt och en som inte är självapplicerbar. En filosofisk slutsats om att man inte kan komma till några filosofiska slutsatser? All kritik av filosofin som sådan faller på sin egen orimlighet. Du skriver ju också att inte bara filosofin utan även metafysiken är ofrånkomlig, kanske som en naturlig vidareutveckling av vilken kunskapsaktivitet som helst.
Men filosofin tycks för dej inte handla om att komma fram till slutgiltiga lösningar. Detta är bara ett motiv som behandlas bland andra. Istället för att sträva efter ett platonskt idealtillstånd där filosofin till sist har uppnått sitt sanna ansikte så driver de filosofiska texterna kring i en fasrymd där stabilitet tycks vara ett annat ord för stagnation. Att fråga efter den bästa filosofin är som att fråga efter det bästa matematiska objektet. Vi har (ännu) inga begrepp för denna miljö. Att kalla det "meningsfullt" eller "meningslöst" är bara att trampa igenom metaspråksnivån och ramla ner på objektsspråksnivån. Även dessa är begrepp som är indragna i själva spelet.
En fullbordad filosofi skulle vara en avslutat och död filosofi. Med din närläsning av de filosofiska texterna vill du visa att ett sånt tillstånd vore en illusion. All kommunikation är alltid underbestämd och alternativa tolkningar är alltid möjliga. Det finns alltid utrymme för lek. Och likadant med dej. Ju närmare man tycks komma någon slags "position" som du skulle kunna ha, desto mer glider du undan. Du leker alltid kommentator. Alltid nära, aldrig där. Kanske är det inget du eftersträvar. Kanske är det ofrånkomligt. Vad säger du?
"Jag tar chansen/risken att inte mena/säga nånting."
Andra bloggar om
John Stuart Mill
1806 - 1873 J S Mill var brittisk filosof och ekonom och 1800-talets främste liberale ideolog. Mill är den siste store ekonomen inom den klassiska skolan. Han grundade socialliberalismen och regelutilitarismen och var även en framträdande förespråkare för liberalfeminism. Som filosof har han bl.a gjort en känd analys av induktionen i fem metoder, som är tänkt att vara en empiristisk motsvarighet till Aristoteles syllogismlära. Han var även anhängare av associationspsykologin och har kallats fenomenalist.
Redan tidigt under 1800-talet stod det klart att ohämmad ekonomisk frihet får olyckliga sociala konsekvenser. På dessa grunder kritiserade konservativa och socialister den moderna samhället som omänskligt. I detta samhällsklimat började liberaler bekymra sig över de tydliga sociala problem som av någon anledning hade uppkommit.
Mill gav en ny vikt åt liberalismens sociala dimension som dittills hade levt ett liv i skymundan. Innan honom så var liberalismen mest sk. "Manchesterliberalism", dvs vad som idag kallas "nyliberalism", som huvudsakligen handlade om att avreglera det ekonomiska livet: politik var bara intressant för att minska politikens makt så mycket som möjligt. Under andra halvan av 1800-talet var socialliberalismen den nya liberalismen. Ända fram till 1970-talet var de flesta liberaler socialliberaler. Det är först efter det som nyliberalerna har börjat att vinna mark. Nuförtiden så är det en del av dem som säger sej företräda "klassisk liberalism" eller "paleoliberalism". Mill var kanske inte den förste liberalen med ett socialt samvete men han är den mest inflytelserike.
Mill var i mitten av seklet den mest inflytelserike ekonomiska teoretikern. Som ekonom trodde han av tillväxten förr eller senare med nödvändighet skulle avta mot noll. Det var en vanlig åsikt bland dåtida ekonomer, inspirerad av Ricardo. Därefter kunde i bästa fall någon form av stabilt samhälle skapas. Mill hade vissa förhoppningar om att ett sånt samhälle skulle kunna bli bättre än vårt. Han tycks ha glidit åt vänster under sitt liv. Mill brevväxlade en tid med Auguste Comte och gav honom ekonomiskt stöd samt skrev en bok om honom.
Som liberal argumenterade han också starkt för olika mänskliga friheter som yttrandefrihet och rätten att välja sin egen livsstil och moral, inom vissa praktiska gränser. Som filosof utvecklade han liberalismens filosofiska sida. Mill vidareutvecklade utilitarismen. Han skiljde mellan högre och lägre lust och grundade regelutilitarismen, som enligt honom är en mer logiskt konsekvent utilitarism är den regellösa utilitarismen hos hans gudfar Bentham. Ett berömt citat är att det är bättre att vara en otillfredsställd Sokrates, än ett lyckligt svin.
Mill betraktade idéer som drivkraften bakom all samhällsutveckling. Det är inte minst viktigt att idéer får cirkulera och konkurrera fritt genom åsikts-, yttrande- och tryckfrihet. Han förespråkade representativ demokrati med förordningar mot likriktning och minoritetsförtryck. Man får bara inkräkta på en individs frihet för att skydda andra, inte individen själv. Maximal frihet för individerna gynnar även kollektivet. En självdestruktiv livsstil fungerar t.ex som avskräckande exempel på andra. Han lyckades nästan få igenom kvinnlig rösträtt under sin mandatperiod i underhuset. Han var gift med Harriet Taylor.
Vissa saker bryter dock av från vår nutida uppfattning av en socialliberal. Mill ansåg att rösträtten skulle vara graderad. Kunniga personer skulle ha fler röster och staten skulle uppmuntra medborgarna att utbilda sej. Alla medborgare borde nån gång ha ett offentligt uppdrag. Vad man röstade på måste även vara offentligt så att man fick argumentera för sitt val. Han hävdade även att despotism kunde vara berättigat om folket inte kunde styra sej självt, förutsatt att syftet var folkets bästa. Mill levde under imperialismens guldålder och jobbade en tid för ett kolonialföretag. Han tog aktiv ställning för kolonialfolkens rättigheter, inom kolonialismens ram.
Hans far James Mill var även han en tänkare med bestämda idéer om bl.a barnuppfostran och John Stuart sägs tidigt ha fått mycket intellektuell stimulans. Han behärskade latin och grekiska innan han fyllt tio. Istället för att leka med jämnåriga barn fick han läsa grekiska filosofer på orginalspråk. Han skriver i sin självbiografi att det var hans uppfostran som låg bakom hans sammanbrott vid 21 års ålder. Han bildade sej även då en del uppfattningar som skillde sej ifrån faderns, som att det fanns högre och lägre värden i livet och att personlig utveckling och kultivering var eftersträvansvärt.
Hans far hade skrivit en inflytelserik bok om psykologi som Mill skulle återutge redigerad, men någon egen psykologibok skrev han aldrig. Eftersom han kritiserar och vidareutvecklar faderns associationspsykologi så hade en sån bok nog varit intressant.
Hans gudfar var Jeremy Bentham som skapat (den enkla) utilitarismen och Mill var själv gudfar till Bertrand Russell.
Efter hans död gavs postumt ut en bok om socialism och en om religion. Mill var mer sympatiskt inställd till bägge ämnena än vad man trodde. Även om man varken kunde kalla honom socialist eller religiös så hade han förståelse för de som var det.
Andra bloggar om
JS Mill
socialliberalism
liberalism
Faror framöver
Ur-transhumanisten Anders Sandberg, som ligger bakom Aleph-sidan, har en blogg som är intressant ibland. En kul grej var t.ex när har funderade kring morgondagens varningsskyltar. Men det finns faktiskt liknande saker redan idag. Som virus t.ex. som är autonoma, självreplikerande nanosystem och där alltså flera varningsskyltar kunde passa.
Andra bloggar om
Guerillaontologer
Robert Anton Wilson
Sokrates
En omläsning av Deleuze
Deleuze är en av de kontinentala tänkare som har kritiserats för att använda sej av matematiska och naturvetenskapliga termer på ett oegentligt och ansvarslöst sätt. Det är en helt korrekt kritik. Det är nämligen även så som han förhåller sej till filosofi och humaniora. Dessa nytolkningar är för honom ett sätt att berika begreppen genom att införa skillnader i tolkningen, något som matematiker inte tycker sej ha något större behov av.
Han försvarar skillnaden mot identitetsfilosofin, men det tycks handla om att indirekt försvara identiteten, eftersom ett överdrivet identifierande ju förtycker skillnader och därmed också identiteter. Singulära identiteter förtrycks under generella identiteter. Detta tycks vara moralen bakom skillnadssnacket. Det Särskilda. Den kreative urskiljer sig. Urskiljningsförmåga? Distinktion kontra opposition. Herren är konstnär. Borgaren är bara en frigiven slav. Han är sin egen slav.
Det avvikande är det materiella, det sant verkliga.
Deleuze säger också att skillnad =materialism och talar om skillnaden mellan det som är identiskt. Visst, numerisk skillnad kallas det och visst kan man säga att två identiska objekt delar samma form men olika materia, så visst: (numerisk) skillnad=materialitet.
Identitet och skillnad är två sidor av samma sak. Mera metafysikt så handlar skillnadstänket och tiden och processfilosofi. "Nyskapande självdifferentiering" är världens grundläggande existensform. Det är Nietzsches vilja till makt, Leibniz ut-veckling. Spinozas ex-plicare och Bergsons analys av tiden.
Hur skapar man psykologiskt en identitet? Genom härmande/kopiering, variation, opposition och till sist så (själv)identifikation. Detta tycks vara ett dolt schema hos Deleuze, kanske omedvetet.
Annars så ifrågasätter han ju även individualismen. En individ för honom är styrd av en vilja annars är det en mångfald och detta gäller alltså oavsett antalet kroppar. Det molära (holistiska) och det molekylära (sammansatta). Man kan kalla vardagsmedvetande molärt medvetande och egolöst medvetande molekylärt medvetande. Påverkat av molekyler?
Det finns bara yta, det finns ingen underliggande struktur, inget djup. Ett djup är bara en relation mellan två ytor. Kroppar har inga organ, bara yta. Deterritorialiseringen innebär att saker flyter runt, även betydelsen hos begrepp.
Som nomadfilosof så ser han filosofin som tillfälliga tältläger på en vid slätt, ett alternativ till en borg, en stat. Begreppen sprider sig och intar de platser som de hittar, som rhizome. Rhizomet är bara ena hälften av ett par. Att arborisera är att följa en trädstruktur. En trädstruktur kan förgrena sej men aldrig förena grenar igen.
Nomaden är inte mer ursprunglig eller grundläggande än statsapparaten. Följer man historien bakåt så försvinner bägge i fjärran. Inget ursprung, ingen arche, är synligt. Deleuze förespråkar nomadfilosofi eftersom han tycker att statsfilosofin har varit så förhärskande i filosofihistorien.
D&G avslutar milles plateux med noosfären. D&G undkommer inte identiteten eller det transcendentala som ständigt poppar upp igen. Han kan inte förneka vardagsmedvetandet men hävdar att under det finns pre-individuella singuläriteter och över det finns den molekylära noosfären, en transcendental utveckling.
Deleuze pre-individuella singuläriteter är bl.a inspirerade av Leibniz monader liksom av annan filosofi och några matematiska sigularitetsbegrepp. Deleuze menar även att det är på denna nivå som det abstrakta och konkreta möts, det objktiva och det subjektiva förgenas här. Allt detta är dock omedvetet, förmedvetet. Det transcendentala är inte medvetandet utan det transcendentala är omedvetet.
Deleuze nyskapade begrepp verkar göra allt abstrakt. Allt välbekant beskrivs på ett okänt sätt. Han hyllar det konkreta på ett mycket abstrakt sätt. Jag vet inte om han egentligen säger något riktigt orginellt men han gör det på sitt alldeles egna sätt.
Deleuze verkar sky det abstrakta men inte heller det kommer han undan utan måste acceptera. Abstrakta maskiner representerar inte det verkliga utan konstruerar en ny verklighet. Abstrakta maskiner existerar inte, utom genom sina verkningar. Man ser deras konkreta verk men aldrig dem själva. Algoritmer, ekvationer, emulationer, diagram ges som exempel på abstrakta maskiner.
Abstrakta maskiner ställs mot konkreta maskiner, som måste vara begärsmaskiner. Begär är en riktig, kreativ kraft och inget bristsymptom. Begärsmaskiner skapar begär som flödar ur dem. Begäret struktureras av signifierandekedjor och bygger upp samhällmaskineriet. Begärsmaskinerna och samhällsmaskinerna existerar bara tillsammans. Begäret lossnar för eller senare ur varje signifikanskedja och måste fångas på nytt. Samhället är inget ont men bör förnyas snarare än bevaras. Förändring är ofrånkomligt och motstånd är dumt.
Tillsamman skapar begärsmaskinerna och de abstrakta maskinerna våra verkligheter, som alltid upplöses eftersom de aldrig lyckas fånga allt transcendentalt. Endast ett immanensplan skiljer sig inte från sig själv. Men hittills har man inte lyckats veckla ut ytan ner till själva immanensplanet. Men är immanensplanet en arche, ett ursprung? Eller ett telos, en utopi?
Deleuze filosofi är själv en abstrakt maskin som med våra begärsmaskiner kan skapa en ny verklighet. Deleuze är en maskin som skapar abstraktioner. Samhället har ett begär efter abstraktioner. Begärsmaskinerna har ett begär efter abstraktioner, så att de kan skapa en värld.
Andra bloggar om
filosofi
och
att förutsätta
Som matematiker förutsätter så måste man förutsätta nånting för att kunna veta nånting.
Att förutsätta är att strukturera.
Fakta existerar bara relativt vissa tolkningar.
Fördomar är inte bara väldigt praktiska, de är omöjliga att undvika.
Att inte förutsätta någonting är att inte veta någonting.
Som man frågar får man svar.
Frågar man ingenting så lär man sej ingenting.
Man måste alltid utgå från nånting.
andra bloggar om
filosofi
Goethe
Jag tänkte skriva lite om Goethe och kanske uppmärksamma några mindre kända sidor av honom. Först lite grundfakta:
Hans mest kända verk är "Den unge Werthers lidanden" och "Faust" ("Das Drama der Deutschen"). "Werther" var subjektiv och känslosam och begick självmord efter en olycklig kärleksaffär. Verket blev en föregångare till romantiken. Goethe var kompis med Schiller och tillsammans med honom den romantiska estetikens store teoretiker. Goethe hade många kvinnoaffärer men få barn och hans släkt dog med hans barnbarn. Han ogillade politik och hade en vagt konservativ inställning till politiska frågor (till skillnad från Schiller.)
Som ett av historiens största genier så ligger Goethes särart i hans intresse för särarten. Han hävdade värdet av den irreducibla unikheten. Hans högsta ideal är individualiteten, men han utforskar försiktigt det allmänna. Som ung var han närmast empiricist, men som gammal så hade han närmat sej den allmänromantiska idéläran. Han var en stor språkbegåvning men inte alls lagd för matematik. Det vanliga med exceptionella begåvningar är ju annars att de har mycket lätt för matematik. Han skriver även en del om sin egen person liksom han även teoretiserar kring geniets betydelse.
Han var intresserad av filosofiska frågor men skrev aldrig något filosofiskt verk. Hans filosofi återfinns i hans konst och vetenskap. Han uppskattade bl.a Spinoza, Schelling och Hegel, men inte Kant. Grau ist alle Theorie
Som författare är han hyllad som det kanske tyskaste som finns, som vetenskapsman är han tvärtom rätt alternativ. Geniet skapar sin egen vetenskap när den konventionella inte passar honom. Hans vetenskap är konstnärlig, icke-matematiskt. Han ogillar kausalitet, reduktion och även ändamålsförklaringar. Han verkar ha en fenomenologisk inställning. Han utforskar anatomi, zoologi, botanik, färglära (1,2,3, 4) mineralologi och meteorologi och gör även upptäckter av bestående vetenskapligt värde. Hans morfologi kan ses som ett föregångare till evolutionsläran.
Både Planck och Heisenberg har sagt sej vara påverkade av Goethes vetenskap. Rudolf Steiner som skapade antroposofin och waldorfpedsagogiken var en stor goethebeundrare. Goethe värderade själv sin vetenskap högre än sitt författarskap.
Lite ironiskt är det att denne store idol för tyska nationalister på gamla dar visade stort intresse för islam. (och redan som ung ogillade kristendomen.) Han var mycket intresserad av persisk mystisk diktning som översattes just i hans tid och han myntade begreppet "världslitteratur". Några citat.
Ett uttryck som Er kann mich im Arsche lecken har haft en oanad memetisk framgång.
Andra bloggar om
Goethe
och
och
och
och
och
Copy that
samtal om förtio år:
-Va fa, har du klonat mej din d____l ...
-Tagga ner va, informationen är fri.
Hur kul är analytisk filosofi?
Det diskuteras en del filosofi i svenska bloggosfären, men det nästan uteslutande kontinental filosofi. Sällan hör man talas om Quine eller Dummet.
Anglosaxisk analytisk filosofi är ett mer avgränsat ämne än kontinental filosofi. Kontinentala filosofer diskuterar gärna politik och kultur och har svårt att hålla sej till sin specialitet. Flera kontinentala filosofer har redan sagt en hel del om informationssamhället medan de analytiska filosoferna istortsett inte sagt nånting. För sånt finns det samhällsvetare.
Bertrand Russell, som är det närmaste en grundare av analytisk filosofi som finns, diskuterade också gärna politik och kultur, men han gjorde det inte i egenskap av filosofiprofessor utan som bildad allmänhet eller en del av den fria intelligentian. Russell satt i fängelse för sin pacifistiska övertygelse både 1916 och 1961 medan Michel Foucault stod på barrikaderna och kastade gatsten 1968.
Jag kommer att tänka på en debatt som fördes i kvällstidningar på 1930-talet angående den nya anglosaxiska inriktningen på filosofin vid landets universitet. Någon ansåg att eftersom filosofi var en vetenskap så var den sällan av intresse för en bredare allmänhet, varpå han fick svaret "Vad ska man då ha filosofer till?" (Hedenius versus Böök, eller några liknande.)
Vad ska man då ha analytisk filosofi till? Jo; den kan vara riktigt användbar inom sina specialområden. Medicinsk etikforskning är t.ex ett spännande område.
Kanske är det naturligt att om analytisk filosofi är förhärskande vid landet högre lärosäten så är den kontinentala filosofin istället populär utanför dessa.
Andra bloggar om
Bortom elektronik, kemi, biologi och medicin
Nanoteknologin kommer att förändra vår värld från grunden. Jag skissar några av möjligheterna:
Gränserna mellan elektronik, kemi, biologi och medicin kommer att bli suddigare för att kanske försvinna helt. Gamla vetenskaper kommer att bli obsoleta.
Flera skilda områden smälter samman i en meltingpot där en förändrad omvärldstolkning kommer att födas, utöver skapelser som trotsar gamla gränsdragningar som liv och död, naturligt och konstgjort, spontant eller programmerat, en sak eller en svärm.
Skapelser på gränsen mellan att vara vätskor och robotar, material på gränsen till att vara levande. Man tror att det skulle gå att ordna osynlighet med nanoteknologi.
Ett problem med molekylmaskiner är att de skulle kunna leva ett liv på egen hand. Om de är självreproducerande och lär sej av sina erfarenheter så är det bara en filosofisk fråga om de är levande eller inte. Levande material är oberäknerligt och ohanterligt och hittar ibland på alldeles egna agendor.
Jag skulle tro att dagens informationsparadigm via alltmer komplexa system övergår i ett slags biologiskt paradigm, men med en annan syn på biologi.
Eventuellt sinkas forskningen kring molekylmaskiner eftersom det vore en allför farlig teknik, minst lika farlig som atomkraften med atombomben. Det finns hypoteser om 72-hour-harmageddons.
Kanske nödvändiggör molekylmaskiner ett totalitärt samhälle för att hålla ordning på en befolkning där terrorister har ett nytt domedagsvapen att tillgå. Hittills har ju terrorister varken lyckats behärska nukleära eller biologiska vapen fastän de rent teoretiskt skulle kunna komma över sån teknik idag. Kärnvapenstaterna blir dock fler.
Andra bloggar om
ett lästips i valvakan
Hittat via Framtidstanken.
Andra bloggar om
transhumanism
Intelligent design
Intelligent design är ett koncept som har framförts av bokstavstroende kristna i USA som kräver att skapelseberätteslen i Bibeln ska tolkas bokstavligt. De vill att kreationism ska ges minst lika stort utrymme i skolan som Darwin.
Grundtanken med Intelligent Design är enligt mej att komplexitet inte kan uppstå ur intet. Evolutionsteorin och det naturliga urvalet visar hur komplexitet uppstår ur enkelhet och ordning ur kaos. Dock krävs det vissa förutsättningar: nämligen variation, feedback och tid.
Detta är skönheten och enkelheten hos teorin: att enkelhet är skönhet och att enkelhet och skönhet är sanning. Komplexitet kan mycket väl uppstå ur enkelhet och är ingen väsensfrämmande substans.
Evolutionen kan förklara uppkomsten av kulturen ur biologin, biologin ur kemin, kemin ur fysiken och fysiken ur kosmologin, men här uppstår ett problem för evolutionsteorin, nämligen att vi lever i ett ganska osannolikt kosmos som är ganska inriktat på att producera liv och intelligens.
Rent statistiskt sett så är vilken invecklad ordning som helst sannolik, bara det finns en ännu större oordning någonstans.
Antingen är detta universum en osannolik slump eller så måste det finnas andra kosmos någonstans, där liv eller intelligens inte har uppstått, eller så har de andra universumen bara existerat som möjligheter i tanken hos en skapargud.
Eventuellt kan man tänka sej något fjärde alternativ. Antropiska principen säger att vi måste befinna oss i ett högstrukturerat universum inom vissa snäva ramar, men förklarar inte hur ett sånt universum kan uppkomma.
Detta är nog ett av skälen till att många-världar-teorin är rätt populär just nu; den ses som huvudalternativet till intelligent design. Själv ser jag intelligent urval som ett specialfall av naturligt urval, så för mej så är konflikten inte lika blodig. Och många-världar-teorin är ingen personlig favorit för mej.
Det skulle ha varit roligt om intelligent design hade kunnat utgöra ett konkurrerande paradigm till evolutionsteorin, men tyvärr så är det alternativet inte så intelligent designat.
Andra bloggar om
intelligent design
och
kreationism
och
evolution