Ett mirakel tar vanligen nio månader
Expertprogrammen håller redan på att bli bättre än oss människor på specifika avgränsade områden, men deras stora svaghet är att de inte kan nånting om nånting annat. Människans stora fördel är att hon är generalist och kan sättas in i alla möjliga sammanhang. På lite sikt är det dock ett mål för ai-forskningen att skapa en generell artificiell intelligens, en sk. Strong AI.
Det sägs att människans tänkande inte kan vara nånting annat än algoritmer, i princip fullständigt återskapbara i en dator, men isåfall måste forskningen försöka att återskapa någon slags grundalgoritm som tillåter människan att fortlöpande skapa nya algoritmer. Jag har inte hört talas om några stora framsteg i den riktningen.
Forskningen kring artificiell intelligens har en filosofisk sida som handlar om hur man skiljer mellan intelligens och medvetende. Jag har även sett "strong AI" betyda artificiellt medvetande.
Forskarkollektivet kan inte efterlikna det mänskliga medvetandet förrän man kan enas om vad det mänskliga medvetandet är. Även där finns det oförenliga åsikter. Var går gränserna för naturlig medvetenhet? Kan djur vara medvetena? Växter? Mikroorganismer? Virus?
Rent principiellt så tror jag själv att det är möjligt att skapa ett artificiellt medvetenade. I teorin så kan människan kopiera allt som naturen kan göra. Kan naturen skapa ett medvetande så bör det inte finnas något principiellt hinder för människan att upprepa bedriften. Däremot så tror jag inte att riktigt alla ai-forskare har fått uppgiften helt klar för sej.
Om man antar att medvetandet är något objektivt i världen så måste antingen medvetandet uppstå vid någon komplexitetsnivå, vilket verkar vara vad de flesta antar, eller så måste medvetandet i någon primitiv form existera hos de allra minsta beståndsdelarna. Rent logiskt så är detta de enda två alternativen. Det är intressant att reduktionistiska vetenskapsmän faktiskt förespråkar en holistisk förklaringsmodell här, att medvetande är en emergent egenskap, även om de kan kalla det att de "reducerar" medvetandet till hjärnfunktioner.
David Chalmers är en filosofiprofessor med medvetandeteori som expertområde. Han har bl.a studerat under Douglas Hofstadter. Han blev känd när han 1996 publicerade en bok, The Conscious Mind, där han argumenterade för att de reduktionistiska förklaringarna av medvetandet inte håller. De kunde svara på många frågor men inte själva The Hard Problem. Hans alternativ är istället någon form av panpsykism.
"Panpsychism and emergentism can be seen as alternative ways to bridge the more extreme positions of crude reductionism and crude holism." (länk)
Är det så att all informationsbehandling är medveten? Eller skulle en maskin som klarade turing testet rent metafysiskt kunna vara omedveten? Jag tycker det. Det vetenskapliga etablisemanget tycks till skillnad från mej nöja sig med turing testet. Och i praktiken är väl det det som man får göra. Eller?
Detta skulle innebära att man accepterade någon sorts panpsykism eller panmentalism eller panexperientialism. Om allt som verkar medvetet ska ses som medvetet kan man då utesluta t.ex vissa fysiska händelser av hög komplexitetsgrad? En dator är ju t.ex inte levande.
Jag ser en slags ny animism komma från det minst anade lägret. En åskådning som accepterar att all informationsbehandling har någon grad av låg medvetenhet. Och detta samtidigt som alla fysiska processer nu kan ses som informationsbehandling. Vilken samling småstenar eller trästycken som helst kan kopiera funktionaliteten hos en dator.
Det enda alternativet till panmentalismen tycks vara en holistisk teori om ett emergent medvetande, som traditionellt har varit förhärskande både inom filosofin och vetenskapen. Såvitt jag vet är den dock dåligt genomarbetad och plockar fram medvetandet som en kanin ur en hatt vid någon godtycklig grad av komplexitet.
Att hävda att all informationsbehandling är medveten är åtminstone nån form av definition.
Traditionellt så vill ju gärna naturvetenskapen undvika holistiska förklaringar.
Andra bloggar om
Det finns en upplevelse som många minns från sin barndom, och som också ska ha något snyggt namn (som jag inte kommer ihåg). Men det är den här plötsliga aha-insikten i stil med "Men jag, just jag, finns ju!"
Cogito, ergo sum - antyder kanske något alternativ till turingtestet?
Inte för en naturvetenskapsman. De vill beskriva subjektet i strikt objektiva termer.
Jag skriver _antyder kanske_ något alternativ. D.v.s. att man kan _fundera på om_ den upplevelsen på något sätt skulle kunna påvisas objektivt.
Det är just det som är den gordiska knuten, att påvisa subjektiva upplevelser objektivt. Det tål att funderas på.
I teorin finns ju möjligheten att ta reda på vad som verkligen sker i hjärnan vid den där första upplevelsen av (själv)medvetande. Om det är någon "strange loop" som etableras t.ex.
Antagligen är det väl just det, en strange loop som etableras. Hofstadter skrev ju en bok som hette "I am a strange loop".
http://www.usablogg.org/2007/02/25/douglas-hofstadters-nya-bok-i-am-a-strange-loop/
Vad man skulle kunna göra är att korrellera introspektiva upplevelser med empiriska studier av hjärnfunktioner.
Men i sista hand är detta ett filosofiskt problem som vetenskapen inte kan lösa. Jag tror att i sista hand så får man försöka att definiera om vad "objektivt" och "subjektivt" betyder.