Tempus Fugit

Kära Derrida,

jag är inte helt säker på att jag förstår hur du menar. Ibland tror jag nästan att du bara leker lekar med mej. Vilket du ju också säger att du gör. Nåväl.

Många ser dej nog som någon sorts skeptiker som bara vill vända in och ut på filosofiska texter och få dem att säga något annat än vad de var menade att säga. Andra tror att du är en sorts lömsk materialist som vill visa på den bortglömda materialiteten hos de filosofiska idéerna, de oavsiktliga bibetydelserna. Det var nog många som sen blev förvånade när du under 90-talet mot slutet av ditt liv började intressera dej för religion i allmänhet och judisk mystik i synnerhet. Att du skulle vara influerad av judisk mystik förnekar du förstås, men du förnekar ju alltid allting man vill tillskriva dej.

Vissa tror att du underkänner allt vad filosofi heter och bara vill bevisa att man inte kan komma till några hållbara filosofiska slutsatser och kanske att man bör sluta med en så ofruktbar hobby. Fast detta är ju paradoxalt eftersom detta i sej är en sorts filosofisk åsikt och en som inte är självapplicerbar. En filosofisk slutsats om att man inte kan komma till några filosofiska slutsatser? All kritik av filosofin som sådan faller på sin egen orimlighet. Du skriver ju också att inte bara filosofin utan även metafysiken är ofrånkomlig, kanske som en naturlig vidareutveckling av vilken kunskapsaktivitet som helst.

Men filosofin tycks för dej inte handla om att komma fram till slutgiltiga lösningar. Detta är bara ett motiv som behandlas bland andra. Istället för att sträva efter ett platonskt idealtillstånd där filosofin till sist har uppnått sitt sanna ansikte så driver de filosofiska texterna kring i en fasrymd där stabilitet tycks vara ett annat ord för stagnation. Att fråga efter den bästa filosofin är som att fråga efter det bästa matematiska objektet. Vi har (ännu) inga begrepp för denna miljö. Att kalla det "meningsfullt" eller "meningslöst" är bara att trampa igenom metaspråksnivån och ramla ner på objektsspråksnivån. Även dessa är begrepp som är indragna i själva spelet.

En fullbordad filosofi skulle vara en avslutat och död filosofi. Med din närläsning av de filosofiska texterna vill du visa att ett sånt tillstånd vore en illusion. All kommunikation är alltid underbestämd och alternativa tolkningar är alltid möjliga. Det finns alltid utrymme för lek. Och likadant med dej. Ju närmare man tycks komma någon slags "position" som du skulle kunna ha, desto mer glider du undan. Du leker alltid kommentator. Alltid nära, aldrig där. Kanske är det inget du eftersträvar. Kanske är det ofrånkomligt. Vad säger du?