Guillou har gjort en Baudrillard.
Hur gör man då när man gör en Baudrillard?
T.o.m. bland franska poststukturalister så är Baudrillard något av en enfant-terrible. Mycket av B.s dåliga rykte kommer från hans avsiktigt provokativa påstående från 1991 att första Gulf-Kriget inte hände.Med detta tycks han mena att eftersom ingen beskrivning av vad som hände överrensstämmer någon verklighet så kan ingen säga att "det" verkligen hände.
Simulacrat är "sanningen som döljer att det inte finns någon [sanning]". Prästernas hemlighet är att det inte finns någon Gud. Ekonomernas hemlighet är att det inte finns någon ekonomi.
Baudrillard ser i vår tidålder en "hyperverklighet" där verkligheten har ersatts av tecken på dess existens, tecken som alltså är falska om man tolkar dem alltför bokstavligt.
Istället för att hävda att vår föreställning om verkligheten har komplicerats av överflödet av beskrivningar av den så hävdar B. att "verkligheten existerar inte längre". Det är så han brukar formulera sej; subjektivt, överdrivet, absolut. Hans filosofiska utmaning är inte längre den leibnizianska frågan varför något existerar snarare än intet utan varför intet existerar snarare än något.
I kontrast till Gulf-Krigets "icke-händelse" så karaktäriserar B. 9/11 som den "ultimata händelsen". Man anar ett spår av en sann verkliget i denna beskrivning. Den egentliga konflikten här är inte USA mot islam utan globaliseringen som bekämpar sej själv. Globaliseringen skapar sin egen terror.
Historiens slut har alltid varit en illusion. Modernitetens vilja att framskrida kräver ett teleologiskt mål att framskrida emot. Denna illusion försvann pga själva den hastighet som samhället framskrider med, som destabiliserar historiens linjära framåtskridande.
"Tro aldrig på någonting som skrivs om al-Qaida. Någon sådan internationell terroristorganisation existerar inte - då hade den varit sprängd för länge sedan. Tro aldrig på tidningsartiklar som innehåller orden "kopplingar" eller Usama bin Ladin. Tro aldrig på tvärsäkra förutsägelser av "terroristexperter" - de vet lika lite som ni själva. Men de hittar på - Usama lär ju aldrig dementera."
Tro inte på nånting som ni hör. Verkligheten kan inte existera för då upphävder den sej själv.
Reality doesn´t kick back.
Liksom Derridas "Il n'ya pas de hors-texte" eller B.s "La guerre du Golf n’a pas eu lieu" så är "Någon sådan internationell terroristorganisation existerar inte" ett citat som kan misstolkas ad infinitum tills varje verklighet är helt borttappad bland alla glidande beteckningskedjor.
Andra bloggar om
Jan Guillou
och
och
Scream if you wanna go faster!
Jag tänkte nämna något om den sk. "singulariteten". Det är ursprungligen en matematisk term där det betyder ett "oregelbundet uppträdande hos kurva, yta eller funktion" - med "oregelbundet" kan man associera till avvikande, unikt eller singulärt. Singulariteter finns ju även i svarta hål samt i futurologin. (och på andra ställen.)
Den intressanta betydelsen här är den futurologiska. Den bokstavliga betydelsen av singulariteten, att den tekniska utvecklingen accelererar till en punkt då den går oändligt snabbt och alla uppfinningar sker samtidigt, verkar det inte vara någon som tror på. Alltså är "singulariteten" mest bara en tuff term.
Däremot så tror singularitetsanhängarna på att utvecklingen går fortare och fortare, och det går ju att tolka teknikhistorien så. Därmed så blir ju framtiden exponentiellt svårare att förutse. Ju mer djupgående upptäckterna och uppfinningarna blir desto dunklare blir framtiden bortom dem.
Den här sammanställningen från olika källor visar ju en löjligt samstämmig bild av en accelererande utveckling. Det skulle dock även kunna vara något sorts perspektivistiskt fenomen. Mindre händelser närmare oss kanske verkar lika viktiga som viktigare händelser längre bort.
Man brukar peka på uppkomsten av konstgjorda intelligenser som är intelligentare än människan, och dessutom möjliga att serietillverka, som singulariteten bortom vilken allt är ett mysterium. Vi kan kanske förutse vad människor kommer att kunna hitta på men en intelligens som är intelligentare än människan och som kan överta vetenskapens och teknikens utveckling trotsar alla prognoser.
Kanske blir detta även slutet för människan. Vi är inte längre herrar i vår egen värld. Vi får lyda order utan att någonsin förstå det större sammanhanget. I bästa fall så ingår vi symbios med den nya intelligensen, i sämsta fall så kanske den utrotar oss.
AI är ju ett stort ämne i sej som bör behandlas separat, liksom nanoteknologin. Det är främst dessa två tekniker som mest framtidshopp sätts till just nu. Kvantfysiken är alltför bizarr för att man ännu ska kunna veta om den kan gå att använda till något.
Som i alla hausser och bubblor så finns det en sund kärna i flummet. Att anhängarna placerar domedagen alldeles runt hörnet antyder dock att detta egentligen är någon sorts religion. Jag anser att dessa möjligheter finns, förr eller senare. Kurzweil skriver dock att han vore förvånad om det inträffade senare än 2030.
Här är en hanterlig och intressant översikt
Lustigt nog så säger även Terrence McKenna något liknande. När TimeWave Zero träffar oss 2012 så kan det bli genom en artificiell superintelligens. Vad händer då? " the mass of humanity would, by means of some technology, become mentally conjoined in a great collective; the moment in which time travel became a reality; the birth of self-conscious artificial intelligence; a global UFO visitation; and occasionally he even expressed doubt whether anything at all would happen."
Men seriöst; 2000-talet kommer antagligen att bli mer omvälvande än 1900-talet. Och det var det mest omvälvande seklet hittills i historien.
Andra bloggar om
och
futurologi
och
kurzweil
och
framtiden
Black Forrest Philosophy
"Black forrest philosophy" var ett öknamn som anglosaxiska filosofer hade på Heideggers existensfilosofi, eftersom han levde i Swartzvald och eftersom han ansågs helt obegriplig . Att läsa och begripa Heidegger är inte lätt. Bokförlaget Thales gav -98 fyra små böcker med kortare sena texter av honom som jag tycker är ganska lättillgängliga.
ISBN-91-87172-47-X Brev om humanismen
ISBN-91-87172-79-8 Identitet och differens
ISBN-91-87172-80-1 Metafysiken som varats historia
ISBN-91-87172-81-X Till tänkandets sak
Jag utgår från dessa och försöker att med alla medel göra honom begriplig för mej själv.
För Martin är filosofi, metafysik och platonism nästan samma sak. Martin själv vill överskrida denna västerländska filosofitradition. När han sent i livet läste Pirsigs "Zen och konsten att sköta en motorcykel" så lär han ha utbristit "Det är ju det som jag har försökt att säga hela tiden!"
Om det finns en affinitet mellan Martins tänkande och zenbuddhismen så kanske det kan vara en delförklaring till varför han är så populär i Japan. Dock, som jag läste i någon essä på nätet om Martin: skillnaden mellan honom och en zenmästare är att Martin tänkte hela livet på varat medan medan en zenmästare är varat.
Martin tyckts trots detta ha kommit fram till en del intressanta resultat eftersom han är en av 1900-talets mest inflytelserika filosofer. Han kritiserar som sagt den filosofiska traditionen och den moderna civilisationen.
Metafysiken ger olika svar på frågan vad som egentligen är, men fördjupar sej inte i frågan vad det innebär att något är. Detta är Heideggers enda intresse.
Vad är då varat? Varat är ingeting som är, utan är en föutsättning för att något ska kunna vara. Med min egen formulering, som Heidegger säkert inte skulle ha gillat, så kan varat liknas vi ett generaliserat rumbegrepp, som även innefattar abstraktioner och allt annat som på något sätt kan sägas existera. Heidegger parar ju även ihop varat med tiden både i "Sein und Zeit" och i "Zeit und Sein". Vanligtvis brukar ju vi andra para ihop Tid och Rum.
Heidegger menar att metafysiken har bestämt varat som "närvaro" - att vara är att närvara. På ett ställe skriver han själv att "varat är rätt och slätt transcendens". Jag tolkar det som att varat överskrider allt som är genom att sättas som dess förutsättning.
Men snarare än att hävda att "varat" finns före något annat så skulle jag hellre vilja säga att Heidegger försöker att uppfinna varat som ett nytt grundläggande begrepp, ungefär som "supersträngar" är ett nytt grundläggande begrepp.
Den unge Heidegger försöker att se varat som något överställt tiden, tidlöst, men tycker sig inte kunna beskriva relationen mellan tiden och varat. Den äldre Heidegger ser varat som underställt tiden och genomgående en varahistoria.
Varats framträdelseformer har förändrats historiskt. Han beskriver metafysikens som varats historia. De olika metafysiska teorierna visar människans ändrade förhållande till varat genom tiderna. Varje framträdelseform för varat är ett exempel på varaglömska. Man tolkar varat som ett eller annat varande. Det viktiga för Heidegger som filosof är att fenomenologiskt beskriva varahistorien, inte att vara rationell eller systematisk.
För Heidegger är det bara existensfilosofen som fullt ut är människa. Detta är ett ideal som alla för eftersträva innan de eftersträvar något annat. Existensfilosofen är som sådan fullständigt inproduktiv. Nyttokalkylen hör till den rationalitet som man bör sätta på sin plats. Det är diktaren, inte minst Hölderin, som kommer närmast existensfilosofen.
Om människan skriver han att människans essens är att vara nära varat. När hon tappar sin essens så är hon alienerad. Varken husserl eller Sartre når upp till Marx nivå när Marx ser den moderna människan som alienerad. Materialismen gör allting till ett föremål för arbete. Att vara nära varat är en förutsättning för både teori och praktik; för metafysik och etik.
Den moderna teknikens metafysik, den rationella världsbilden, kallar Heidegger för "stället" ("Ge-stell") Trots Heideggers låga skattning av den moderna tekniska världen så ser han "stället" som ett "förspel", "ett första hotfullt framblixtrande" av Tilldragelsen.
Liksom metafysikens varahistoria börjar med en "tilldragelse" när essens skiljs ifrån existens så kommer varahistorien att avslutas med en "Tilldragelse". Heidegger antyder att denna "Tilldragelse" är något mer radikalt och grundläggande än själva varat.
Det låter ju konstigt men jag undrar om han inte t.ex kan mena att åtskillnaden mellan essens och existens upphävs eller tänks om och isåfall så skulle kanske "varat" som sådans ersättas med något annat. På ett ställe kallar han Tilldragelsen för "denna i sej svävande byggnation" vilket onekligen låter artificiellt. Han skriver att "verktygen" till Tilldragelsen ska komma från språket, som han på annat ställe kallade för "varats hus".
I föredraget "Filosofins död och tankens uppgift" beskriver Martin filosofin som död. Inte precis fullbordad, men i någon mening är dess tid förbi. Filosofin är död för att vi kan spelets regler. Den är inte längre intressant.
Och när filosofin är död så faller den sönder i specialvetenskaper. Man behöver inte vara profet, skriver han, för att inse att cybernetiken kommer att bli ledande bland dessa specialvetenskaper; läran om styrning, som förvandlar språket till att vara informationsutbyte. Detta sammanfaller med att den västerländska civilisationen blir en världscivilisation.
Kanske finns det dock en ny uppgift för tanken: ett tänkande som varken är filosofi eller specialvetenskap. Här blickar den reaktionäre Martin frammåt. Uppslagsverken missar ofta såna detaljer och skriver ofta bara att han tyckte att det var bättre innan Platon uppfann metafysiken och tänkandet ännu var nära varat.
Hur han ska tolkas råder det delade meningar om och jag försöker nu att tolka honom utifrån Ken Wilbers integrala ansats. I så fall är Varat eller Tilldragelsen någon form av mystik, kanske psychic level, medan filosofi är vision-logic och specialvetenskaperna, "stället", "Gestellung", är Formop. Om Martin nu ser filosofi som vision-logic, har han då rätt om all filosofi? Det mesta verkar onekligen vara vision-logic. Och efter Leibniz blir den ännu mer systematisk och en-hetlig. Tankens nya uppgift kan vara att efter filosofins död utvecklas till "ljusning och närvaro": psychic (vision) level.
Varför tror Martin på ett ursprungligt varatänkande innan Platon? Är det för att han märker att ju mer han tänker på varat desto mer avlägsnar det sej? Är det därför han beskriver filosofins historia som varaglömskans historia? Men han skriver att den ena filosofin inte är bättre än den andra: det går inte att avgöra. Nietzsche är inte längre infrån varat än Aristoteles. Han skriver faktiskt uppskattande om t.ex Hegel och Leibniz.
Heidegger skriver mycket som är intressant, men i slutändan så undrar jag ändå om han inte gör raka motsatsen till vad han påstår: Heidegger försöker snarast utvidga metafysikens domäner (aufhebung?) och göra själva varat till ett kunskapsobjekt, och även tiden.
Tyvärr blev det inte begripligare än så. Men om jag hade gjort det för begripligt så hade folk inte fattat att det var svårt.
Andra bloggar om
Filosofi
och
Heidegger
och
Cybernetik
och
Zenbuddhism
och
Platon
och
Civilisationskritik
Science Wars
The Science Wars var en intellektuell dispyt under 1990-talet mellan "postmodernister" och "realister".
1994 publicerade vetenskapsmännen Paul R. Gross och Norman Levitt boken Higher Superstition: The Academic Left and Its Quarrels With Science. Där var man öppet kritisk mot "postmodernisterna". I bokens efterföljd så annordnades även konferensen "The Flight from Science and Reason" som organiserades av Gross, Levitt och Gerald Holton och fölls av the New York Academy of Sciences.
1996 så hade tidskriften Social Text ett temanummer som hette just "Science wars" med bidrag från "postmodernisterna" inom samhälls- och humanvetenskaperna. Fysikern Alan Sokal bidrog med en text som hette "Transgressing the Boundaries: Towards a Transformative Hermeneutics of Quantum Gravity" och som verkade hävda att kvantfysiken stödjer "postmodernisterna" kritik av den vetenskapliga objektiviteten.
Sokal avlöjade raskt i en annan tidskrift att hans artikel var ett "skämt" som skulle testa om Social Text skulle "publish an article liberally salted with nonsense if (a) it sounded good and (b) it flattered the editors' ideological preconceptions".
Det förtjänar att påpekas att Sokal inte satt och hittade på orimligheter ur tomma luften. Hans artikel var överfull av korrekta citat och tankar ur en mängd olika texter med en "postmodern" prägel. Så långt var hans artikel sann. Vad han gjorde var att sammanställa vad han ansåg var de mest orimliga tankarna hos olika "postmoderna" auktoriteter.
Det följde en debatt mellan akademiker i flera olika länder men det hela verkade rinna ut i sanden utan att någon hade bytt åsikt.
För postmodernister så skapar diskursen verkligheten. De måste därför vinna dispyten. För realister så är verkligheten oberoende av vem som vinner dispyten, och de har inte lika mycket att förlora som postmodernisterna.
Ur ett strikt postmodernt perspektiv så borde väl bägge sidor ha rätt och det more väl mest en estetisk fråga? Postmodernister som hävdar att de har mer rätt än realisterna borde väl vara förtäckta kulturimperialister?
Hade postmodernisterna varit lite mer pålästa på analytisk filosofi och helst även fysik så hade det kanske gått bättre för dem. Som det blev nu så vann "realisterna".
På det hela taget så var "realisterna" bättre på att vara "realister" än "postmodernisterna" var på att vara "postmodernister." De tog ställning i en intern debatt inom fysiken som de själva var oförmögna att bidra till.
Som Jean Bricmont och Alan Sokal skriver på s.2 i Letter to Physics Today:
"(We recognice that these are delicate issues on wich reasonable physicist and philosophers of physics can disagree. But there is no evidence that Latour understands any of these subleties.)"
Själva de kvantfysiska grundarna Bohr, Born, Heisenberg och Pauli har sagt saker som "postmodernisterna" kan bygga på i sin kritik av vetenskaplig objektivitet.
Inom den analytiska filosofisfären så hittar vi Goodman, Quine och kanske även Wittgenstein som exempel på filosofer med en analytisk prägel och en "postmodern" inriktning.
Andra bloggar om
filosofi
och
vetenskap
och
postmodernism
Derrida i informationsåldern
Jag nämnde ju strax innan jag reste på Eriksgata
System and writing in the philosophy of Jacques Derrida.
by Christopher Johnsson
ISBN 0-521-44852-2
Cambridge University Press
som alltså är en litteraturvetenskaplig analys av Derridas texter som avslöjar en förbisedd dimension av Derridas tankar. Derridas textteori ses relatera till samtida naturvetenskap och systemteori. Johnsson är föreläsare i franska och har bl.a forskat i Levi-Strauss och fransk antropologi.
På s.192 och frammåt parar han upp följande parallella teman hos Derrida och systemteorin respektive:
systems theory: open systems
Derrida: 'ouvertyr', double-bind figures of inclusion-exclusion, general economy
systems theory: level, hierarchy
Derrida: stratification, instance, 'scene'
systems theory: punctuation of context
Derrida: 'decision', 'critique'
systems theory: code
Derrida: inscription, writing, trace
systems theory: feedback
Derrida: 'retroactivité (fabuleuse)'
systems theory: teleonomy, 'goalseeking'
Derrida: 'differance', 'aprés-coup'
systems theory: equifinality, ultrastability
Derrida: 'jeu', percurrence of the 'écart' (infinity), failure of destination
systems theory: multifinality
Derrida: dissemination
Det är alltså inte så att Jonsson försöker presentera någon slags uttömmande förklaring eller beskrivning av Derridas filosofi utan han pekar bara på ett förbisett samband: att Derrida alluderar på cybernetik ibland. Inte heller ska man förvänta sej att den store filosofen har något att tillföra systemteorin i snäv mening utan han ser den bara i nya kontexter.
Jämför gärna med den här posten, speciellt kommentarerna.
Andra bloggar om
filosofi
Found in translation
System and writing in the philosophy of Jacques Derrida.
Andra bloggar om
filosofi
och
litteratur
och
översättningar
och
maskinöversättningar
och
översättning
och
översättning på webben
Mission accomplished
Nu får jag hitta på nått nytt.
Sokrates var en av deltagarna.
Andra bloggar om
Wilber
och
Cognito
som ljuv musik
Andra bloggar om
filosofi
Leibniz revival
Leibniz sökte en enhetsvetenskap, en mathesis universalis, som bestod av ett litet antal element som kunde kombineras i all oändlighet och få alla världens svar. Grundämnena kan vara ett exempel och DNA-koden ett annat. Leibniz tanke är även en föregångare till den symboliska logiken. Han gav ut De arte combinatoria (1666), bl.a inspirerad av Raymond Lull.
Han ville alltså göra tanken och vetenskapen till något en maskin kunde klara av och han byggde också den första fungerande räknemaskinen som kunde hantera alla fyra räknesätten.
Leibniz fick läsa en av de första översättningarna av den kinesiska orakelboken I Ching och utvecklade därur det binära talsystemet, som idag används i alla datorer.
I Leibniz samtid var mikroskopet just uppfunnet. Leibniz sa:
De är oändligt många och består inte av materia i någon vanlig mening. Materia är en effekt av monadernas aktivitet. De saknar fysiska delar men är oändligt komplicerade iallafall. Varje monad innehåller en egen version av universum, fullständigt harmonisk med alla andra versioner, dock i olika grad av fullkomlighet eller förvirring. Monaderna påverkar inte varandra kausalt utan är logiskt harmoniserade.
När Mandelbrot beskrev fraktalernas "recursive self similarity" så påpekade han att idén ursprungligen var Leibniz. Mandelbrot kallade t.o.m. självlikhet i olika skalor för "Leibniz packing" och hänvisade till detta Leibnizcitat där Leibniz gör världens kanske första beskrivning av en fraktal:
"Imagine a circle; inscribe within in three other circles other circle congruent to each other and of maximum radius; proceed similarly within each of these circles and within each internal between them, and image that the process continues to infinity ..."
Är det bara jag som tycker att fraktaler ser barocka ut, liksom överornamenterade?
När Dennis Gabor 1947 teoretiskt beskrev hologrammet så var Leibniz en föregångare. Differentialkalkylen kan va varit en bidragande inspiration för Leibniz när han skrev sin monadologi. Två och ett halvt sekel senare så visar det sig att Leibniz matematik bidrar till uppkomsten av hologrammet som har en viktig princip gemensam med monadologin, nämligen att delen innehåller helheten. Senare visade det sig att även minnet tycks lagras enligt samma princip i hjärnan.
Leibniz är en föregångare till Einsteins relativitetsteori. Han föredrog ett relativistiskt perspektiv på tid och rum i motsats till Newton. Liksom inom heterotisk m-teori så upplöses tid och rum i den allra minsta skalan i en mer grundläggande verklighet utan tid och rum.
Andra bloggar om
vetenskap
och
filosofi
och
fysik
Deleuze for dummies
Deleuze
kommer starkt nu i vår
Transhumanismen med de två inriktiningarna demokratisk och extropianism har jag och Framtidstanken redan redan sagt något om, men vad är då Pankritisk rationalism och posthumanism?
Pankritisk rationalism innebär att du är en rationalist som kan och vill kritisera vad som helst och allting. Pkr verkar vara ganska okänt. Humes radikala skepticism har nog redan övertrumfat pkr i dess eget spel.
Posthumanism är tydligen den europeiska humanistiska traditionen som har utvecklats och som ser människan mindre som skapelsens krona och guds avbild och mer som en art bland andra. Det tycks finnas kopplingar till feminism och ekologisk ideologi.
Naturligtvis skulle man ha kunnat nämna andra filosofier på gång än just dessa. det är rätt oklart vad som gör en filosofi "emergent" men jag skulle kunna tänka mej att Integral Filosofi kan räknas dit, och kanske även t.ex Deleuze Nomadfilosofi. Det finns spår av Deleuze t.ex i svenska bloggosfären.
Techgnosis är nånting som har odlats fram i diverse subkulturer och som blandar informationsparadigmet med evolutionsteori och mystik (även drogrelaterad).
Många Världar Teorin
2. Möjligheter-finns-scenariot, t.ex: Den Participatoriska Antropiska Principen
3. Många-Världar-Teorin
Experimentet kan bevisa att maskinen inte kan kollapsa vågfunktionen. (eller att den kan det.)
Men är det för att vågfunktioner aldrig kollapsar (MVT) eller för att denna maskin inte kan kollapsa dem? Något ytterligare test skulle behövas för att göra vetenskap av det hela.
Draget från oändligheten
Buddhist philosophy
The Everett FAQ
Andra bloggar om
filosofi
Jungfruliga horisonter
Histomat busted
Jag tror att jag ska skriva en post om Leibniz aktualitet idag.
Kontrafakticitet
Något som skulle kunna vara fallet men som kanske inte är det.
Allt tänkande förutsätter kontrafakticitet.
Utan kontrafakticitet inga fakta.
Det är ett exempel på ett kontrafaktiskt tänkande.
En teori som innebär att verkligheten saknar fakta och kontrafakta verkar ologisk för mej.
Det kan inte vara ett faktum att det inte finns några faktum.
Ändå är detta vad mångavärldarteorin inom kvantfilosofin förutsätter.
Liksom även superdeterminismen.
Also spracht Barbie
Andra bloggar om
Bard Alexander
Deleuze
Lyotard
Nietzsche
Nätokraterna
Piratteori
Postmodernism
Söderqvist Jan
Zarathustra
Vill informationen vara fri?
Ändå finns det många som inte vill att information ska vara fri, eller åtminstone inte gratis. Flera aktuella kontroverser handlar om detta.
Vi har t.ex karikatyrkontroversen där islamistiska ikonoklastiker känner sig kränkta av danska muhammedbilder.
I princip så kan ingen avbilda Muhammed eftersom ingen vet hur han såg ut. Visst kan vi alla ha någon bild av hur han såg ut, men ingen kan säga vilken bild som är sannare eller falskare. Intressant ändå att islamisterna har en bild av hur Muhammed såg ut som de använder för att känna igen "seriösa" Muhammedavbildningar, till skillnad från sånt här.
I individualismens tidsålder så är individen helig, och det privata. Det privata ska ej avbildas och folk ska ej göra sej en bild av det. Det kallas integritet och respekt för privatlivet.
Vad gäller porren så tycker jag att det verkar som om det är själva avbildandet av den privata akten som motståndarna hänger upp sig på.
Det omedvetna reagerar mycket kraftigare på konkreta bilder än på abstrakta ord.
Under kapitalismen så är det privata ägandet en hörnpelare utan vilken samhället rasar ner i diktatur och kaos. Kan man äga information? Kanske viss information? Information kan ju skapas: visst bör man kunna äga det man har skapat?
Pengar är egentligen bara information. Pengar vill vara fria och fortplanta sej. Lägger man pengar på hög så gör man dom ledsna.
Andra bloggar om
information
Hur kul är moralfilosofi?
Den här bloggposten innehåller ett längre resonemang kring vad han ogillar med utilitarismen, och bemöts rätt bra i kommentarerna av "Tor".
Allmänt kan sägas att Nordling enbart diskuterar den enklaste formen av utilitarism, medan jag tycker att J.S. Mills regelutilitarism och hierarkiska utilitarism är intressantare.
För en snabb förklaring av regelutilitarism: enligt simpel situationistisk utilitarism så är det den framtida mängden lycka som avgör ifall en handling är rätt eller orätt. Men framtiden är principiellt omöjlig att känna till. Man kan därför aldrig egentligen veta om man gör rätt. Resultatet av handlingen kan bli något annat än avsett. Normalfallet är ju att konsekvenserna av varje handling egentligen är oöverskådliga.
Du vet inte vilka konsekvenserna av att du t.ex ljuger faktiskt kommer att bli men däremot så tror du att det generellt sett är bättre konsekvenser av att tala sanning än av att ljuga. Därför är det antagligen bäst att tala sanning även i denna situation, om det nu inte finns något som talar för att det antagligen kommer att leda till negativa konsekvenser.
För Mill så leder en konsekvent utilitarism till att man bör använda sig av moraliska regler, eftersom detta antagligen leder till större lycka i längden. Är detta en utveckling av utilitarismen eller ett upphävande av den? Mill kallade det regelutilitarism.
Jag tror att detta är hur moralen faktiskt uppkommer och utvecklas hos individerna. Från partikulära situationsbundna egoistiska överväganden rationaliserar vi den moraliska beslutsprocessen mot universalistiska principer. Utvecklingpsykologen Lawrence Kohlberg har forskat kring detta.
Dessutom så hävdar Nordling att utilitarismen inte skiljer mellan olika sorters lycka, och även detta har Mill sett till att den gör genom att skilja mellan högre och lägre lycka i sin hierarkiska utilitarism, kallad så för att olika sorters lycka värderas enligt en hierarki. Ett berömt citat av Mill lyder "hellre en olycklig Sokrates än en lycklig gris."
Andra bloggar om
etik
filosofi
moral
utillitarism
Technoprogressivism
På sätt och vis skedde detta redan när vi började att använda verktyg på stenåldern. Formulerat så så är det inget nytt eller kontroversiellt.
Däremot är det mer kontroversiellt att vilja ersätta människan med en ny och bättre art. Detta är så att säga de två ändpunkterna inom transhumanismen.
Transhumanismen har jag tidigare uppfattat som svävande mellan nyliberalism och teknokrati. Trots detta har jag som vänsterhumanist kännt att en del av transhumanismen har varit närmast självklar för mej.
Nu så finns det varianter av transhumanism som är mer "humana". En term för denna rörelse är technoprogressivism.
En figur att hålla reda på i dessa sammanhang är James Hughes.
Som har myntat begreppet democratic transhumanism.
Han har skapat Cyborg Democracy som är en knutpunkt på nätet för technoprogressivism.
Här finns en test för att se om man är demokratisk transhumanist. Det är indelat i två delar; en för "demokratisk" och en för "transhumanist". Jag fick rätt högt på bägge delarna.
Är detta futuristiskt och världsfrånvänt? Inte alls. Det handlar om viktiga frågor idag. Att transhumanister sedan har väldigt vilda drömmar om framtiden, det är en annan sak.
Andra bloggar om:
framtiden
teknik
transhumanism
Wilber åt folket
Vi skulle hålla till på Stadsmuséet, i en rätt stor lokal några våningar upp. Det dök till sist upp sex åhörare från Cognito-communityn (hellre kvalitet än kvantitet) och jag babblade i en och en halv timme plus fikasnack plus frågestund. Alltså i sammanlagt drygt tre timmar. Det var riktigt kul. Jag vill ha föreläsning igen. Kommer jag på något nytt ämne som jag vill orera om i timmar så är Lukaspojken säkert inte omöjlig att övertala.