Hur kul är analytisk filosofi?
Det diskuteras en del filosofi i svenska bloggosfären, men det nästan uteslutande kontinental filosofi. Sällan hör man talas om Quine eller Dummet.
Anglosaxisk analytisk filosofi är ett mer avgränsat ämne än kontinental filosofi. Kontinentala filosofer diskuterar gärna politik och kultur och har svårt att hålla sej till sin specialitet. Flera kontinentala filosofer har redan sagt en hel del om informationssamhället medan de analytiska filosoferna istortsett inte sagt nånting. För sånt finns det samhällsvetare.
Bertrand Russell, som är det närmaste en grundare av analytisk filosofi som finns, diskuterade också gärna politik och kultur, men han gjorde det inte i egenskap av filosofiprofessor utan som bildad allmänhet eller en del av den fria intelligentian. Russell satt i fängelse för sin pacifistiska övertygelse både 1916 och 1961 medan Michel Foucault stod på barrikaderna och kastade gatsten 1968.
Jag kommer att tänka på en debatt som fördes i kvällstidningar på 1930-talet angående den nya anglosaxiska inriktningen på filosofin vid landets universitet. Någon ansåg att eftersom filosofi var en vetenskap så var den sällan av intresse för en bredare allmänhet, varpå han fick svaret "Vad ska man då ha filosofer till?" (Hedenius versus Böök, eller några liknande.)
Vad ska man då ha analytisk filosofi till? Jo; den kan vara riktigt användbar inom sina specialområden. Medicinsk etikforskning är t.ex ett spännande område.
Kanske är det naturligt att om analytisk filosofi är förhärskande vid landet högre lärosäten så är den kontinentala filosofin istället populär utanför dessa.
Andra bloggar om