Tempus Fugit

Enligt nån undersökning så är Sverige som varumärke ännu starkt i utlandet även om det har dalat några steg på topplistan. Ännu ses dock Sverige som en lugn, ordningsam idyll med orörd natur och få sociala problem. Höga skatter betraktas som det pris som svenskarna får betala för att leva i ett av de bästa länderna i världen.

 

Man har inte så bra koll på den sociala och ekonomiska utvecklingen i Sverige de senaste decennierna, som har varit påväg bort från folkhemmet.

Högern har helt rätt i att man måste hålla en bra attityd. Att mentalitet och moral är omistliga i livet och att det är rätt utsiktslöst att försöka hjälpa någon som har gett upp på förhand. Därför är det lite konstigt att näringslivsföreträdare försöker att utmåla en överdrivet negativ bild av Sverige och möjligheterna för svenskt företagande jämfört med andra länder. Sverige har ett av de bästa företagsklimaten i världen. Hur ofta slår vi oss på bröstet för det?

En bit av Sverige dog i fjol. Sverige utan Monika känns mindre svenskt. Tusentals svenskar dör varje dag, men det är få av dem som har präglat folksjälen. Vad vore Stockholm utan "Sakta vi gå genom stan"? Vad vore skärgårn utan "Att angöra en brygga"? Vad vore Sverige utan melankolisk jazz? Det arv som Bo Kaspers Orkester levde av.

 

Vilka är då dessa judar som gör folk så upprörda? Har du träffat någon? Varför, kan man fråga sej, har de ett sånt oproportionerligt inflytande i världen, vilket gör så många misstänksamma?

Folkslag i gemen som envisas med att avvika från majoritetskulturen brukar ju alltid få veta att det är något fel på dem, men det blir ju knivigare i fallet judarna vilka faktiskt brukar få några mer framstående företrädare så snart chansen ges historiskt. Här måste andra anklagelser än bara allmän underlägsenhet fram. Här rör det sej snarare om ondska än om dumhet och inkompetens.

Andra bloggar om
lathet
och
stölder
och
allmänt förfall

Så var man då tillbaka vid sin dator igen efter att ha rest land och rike kring. Jo, jag vet att jag nästan lovade att posta något redan igår men jag var så trött efter resan att jag gick på bio istället och såg Mission Impossible 3. Visst, hyffsad underhållning även om den inte grep tag i mej. Kanske var jag för trött.

De omöjliga uppdragen brukar ju lösas genom välplanerat lagarbete men när det drog iväg mot finalen i filmen så var det till sist bara den ensamme hjälten kvar som kämpade för sitt och sin kärestas liv genom vilda improvisationer.

Ethan Hunt riskerade också medvetet att internationella terrorister kom över ett biologiskt vapen när han skulle rädda sin tös. Gjorde han rätt? Inte alls självklart. Förrädaren vid IMF hade ju nästan lika bra argument han.

I en scen i filmen så använder de en spionsatellit för att se ett registreringnummer på en bil. För några veckor sen så såg jag ett program på vetenskapskanalen (eller var det discovery?) där de bl.a diskuterade hur pass bra upplösning som spionsatelliterna egentligen har nu för tiden. De officiella siffrorna ligger på några meter. Några experter antydde att det snarare var 15 centimeter och och någon trodde att det var ännu mindre.

På texttv idag står det att folk vid två olika tillfällen har försökt få ut farliga bakterier från universitetet. Det får mig att tänka på detta:



Andra bloggar om
Mission Impossible 3
och
spionsatelliter
och
biovapen
och
terrorism

En dryg vecka har jag haft lite högre bersöksfrekvens på bloggen och det är ju bara roligt, även om jag gärna skulle vilja veta vilka äldre inlägg som egentligen drar folk, för de senaste inläggen är det nog inte. Tittar man på intressant.se så har "Några andra inlägg från Tempus fugit" ändrats drastiskt sen första maj och ser nu ut så här:

På Intressant.se så nämns dessa som Några andra inlägg från Tempus Fugit