Tempus Fugit

Relationen mellan könen har påverkats av de tekniska epoker som mänskligheten har gått igenom.

Under lättare tider så har samhället glidit mot ett jämlikt ideal och modergudinnor har dyrkats. När tiderna har blivit hårdare så har ett hierarkiskt-patriarkalt ideal tagit över och fadergudar har dyrkats.

I jägar-samlar-samhället så verkar mannen snarast ha varit dominant över kvinnan. Livet var farligt, otäckt och kort. De antropologiska folkslagen befinner sig oftast i detta stadium eller nästa. Små klaner, exogami och incestförbud.

I de tidiga kolonilottsamhällena så var könen mer jämställda, och livet lättare, men gudinnekulten krävde tydligen människooffer. Ingen tillväxt och inga större projekt var möjliga.

När plogen utvecklades så fick mannens styrka värde igen. Mannen var ute på åkern och kvinnan fick sköta hemmet. Manliga höggudar dyrkades och imperier kämpade.

Så var det i 5000 år.

Under denna epok uppkommer även urbaniseringen, med nya arbeten och nya könskontrakt.

I det gamla agrarsamhället så hade könen i hög grad olika samhällsuppgifter. Patriarkal var den gamla sortens familj där fadern var familjeöverhuvud över kvinnor, barn och tjänstefolk, åtminstone officiellt.

Under 1700-talet uppstår så världen första postagrara samhälle i Europa, där ett överflöd av spannmål är regel snarare än undantag. Städerna växer och så även brittiska imperiet. Liksom i Rom fick överklassens kvinnor en stark ställning.

Till skillnad från agrarsamhället så verkar det moderna samhället verka för att könsskillnaderna ska minskas så mycket som möjligt. De har inte längre samma betydelse i produktionen och reproduktionen. Könsskillnaderna tenderar att nedvärderas och underskattas.

I det moderna samhället gäller inte längre släkternas nedärvda visdom. En ny infantilisering sprider sig. Ur den nya barndomen ska en ny vuxenhet växa, en ny man och en ny kvinna, anpassade till de nya kraven: Den Nya Människan. (Men transhumanismen kan hinna före.)