Tempus Fugit

I lördags såg jag Timmarna på tv, med Meryl Streep, Julianne Moore och Nicole Kidman. Idén med tre parallella handlingar i olika tidsepoker var tydligen tagen från Virginia Wolf och hon fick i denna version också vara en av huvudrollerna. Filmen är alltså baserad på en bok som är en variant av en annan bok. Ja, ni förstår att det är lite intellektuellt, med Philip Glass på soundtrack och allt.

Men visst var den sevärd. Det är ju duktiga skådespelerskor och en snårig symbolik i handlingen. Såvitt jag kunde klura ut så var en av scensmoralerna att ibland är det inte fel att välja döden, och det är ju en ganska ovanlig och kontroversiell scensmoral.

På söndagen skulle X-men 2 visas på 3:an så jag hyrde 1:an först och såg den (igen) på eftermiddan. Ja, jag vet att en cool kille hade laddat mer den från nätet men nu är jag ju inte egentligen så tuff som jag gärna vill verka.

X-men filmerna är en del av en våg med Marvel-filmer som har kommit de senaste åren, med Spindelmannen och Fantastiska Fyran som andra exempel. När jag var liten pilt för en 25 år sen så föredrog jag klart marvel-tidningar framför DC-världens tråkigare hjältar som Stålmannen och Läderlappen osv.

Det har dröjt ända till 2000-talet innan marveltidningarna kunde filmas efterspm de är mer fantasifulla och kräver specialeffekter som helt enkelt inte har kunnat göras förrän nu. Det har varit ganska kul att se alla dessa utflippade seriehjältar från min barndom till sist komma till liv igen på duken. Jag känner mej som tio igen.