This message will selfdestruct in 5 seconds
Så var man då tillbaka vid sin dator igen efter att ha rest land och rike kring. Jo, jag vet att jag nästan lovade att posta något redan igår men jag var så trött efter resan att jag gick på bio istället och såg Mission Impossible 3. Visst, hyffsad underhållning även om den inte grep tag i mej. Kanske var jag för trött.
De omöjliga uppdragen brukar ju lösas genom välplanerat lagarbete men när det drog iväg mot finalen i filmen så var det till sist bara den ensamme hjälten kvar som kämpade för sitt och sin kärestas liv genom vilda improvisationer.
Ethan Hunt riskerade också medvetet att internationella terrorister kom över ett biologiskt vapen när han skulle rädda sin tös. Gjorde han rätt? Inte alls självklart. Förrädaren vid IMF hade ju nästan lika bra argument han.
I en scen i filmen så använder de en spionsatellit för att se ett registreringnummer på en bil. För några veckor sen så såg jag ett program på vetenskapskanalen (eller var det discovery?) där de bl.a diskuterade hur pass bra upplösning som spionsatelliterna egentligen har nu för tiden. De officiella siffrorna ligger på några meter. Några experter antydde att det snarare var 15 centimeter och och någon trodde att det var ännu mindre.
På texttv idag står det att folk vid två olika tillfällen har försökt få ut farliga bakterier från universitetet. Det får mig att tänka på detta:
Andra bloggar om
Mission Impossible 3
och
spionsatelliter
och
biovapen
och
terrorism
De omöjliga uppdragen brukar ju lösas genom välplanerat lagarbete men när det drog iväg mot finalen i filmen så var det till sist bara den ensamme hjälten kvar som kämpade för sitt och sin kärestas liv genom vilda improvisationer.
Ethan Hunt riskerade också medvetet att internationella terrorister kom över ett biologiskt vapen när han skulle rädda sin tös. Gjorde han rätt? Inte alls självklart. Förrädaren vid IMF hade ju nästan lika bra argument han.
I en scen i filmen så använder de en spionsatellit för att se ett registreringnummer på en bil. För några veckor sen så såg jag ett program på vetenskapskanalen (eller var det discovery?) där de bl.a diskuterade hur pass bra upplösning som spionsatelliterna egentligen har nu för tiden. De officiella siffrorna ligger på några meter. Några experter antydde att det snarare var 15 centimeter och och någon trodde att det var ännu mindre.
På texttv idag står det att folk vid två olika tillfällen har försökt få ut farliga bakterier från universitetet. Det får mig att tänka på detta:
"In 2002, after all, a group of researchers built a functioning polio virus, using a genetic sequence off the Internet and mail-order oligonucleotides (machine-synthesized DNA molecules no longer than about 140 bases each) from commercial synthesis companies. At the time, the group leader, Eckard Wimmer of the State University of New York at Stony Brook, warned that the technology to synthesize the much larger genome of variola major -- that is, the deadly smallpox virus -- would come within 15 years. In fact, it arrived sooner: December 2004, with the announcement of a high-throughput DNA synthesizer that could reproduce smallpox's 186,000-odd bases in 13 runs."
Andra bloggar om
Mission Impossible 3
och
spionsatelliter
och
biovapen
och
terrorism
Kommentarer
Postat av: Augustinos
Cool.
Postat av: Leontios
Cool.
Trackback