Transmortal idéhistoria
Så om västerlandets filosofer reinkarnerar och filosoferar vidare; Hur utvecklar de då filosofin?
De bästa tycks utgå från den metafysiska frågan, även om filosofen som reinkarnerar som Hume/Schopenhauer/Wittgenstein verkar hävda att den inte går att utforska med filosofi eller vetenskap utan enbart med mystik och konst.
1600-tals-metafysikerna gjorde stora insatser; Descartes, Malebranche, Spinoza och Leibniz levde och verkade ungefär samtidigt. Ofta brukar Berkeley räknas dit även om det är tveksamt om han egentligen sysslade med metafysik i snäv mening.
Under reinkarnationernas gång så utvecklas och förändras dessa visioner.
De senaste och bästa metafysikerna, Whitehead och Harman, har i någon mån återvänt till de antika källorna Platon och Aristoteles, samtidigt som de också uppskattar metafysiken mer som ett estetiskt spel, än vad de gjorde tidigare.
Den filosofiska metafysiken verkar också idag befinna sej närmare den fysiska vetenskapen än tidigare.
Descartes som startade den moderna metafysiska traditionen blev mest inflytelserik när han var återfödd som Kant och verkade sedan överge metafysiken när han återföddes som Galton. De flesta uppfattar det som att Kant lyckades skapa något helt nytt. Jag är mer tveksam.
Den mest kreative och nyskapande har istället Leibniz/Hegel/Heidegger varit. Redan som Leibniz skapade han med monadologin det mest orginella inslaget i den moderna metafysiken. Som Hegel försökte han sej på att skapa en stor syntes, aningen förtida, och som Heidegger deklarerade han metafysiken död och vände sej istället mot zen-buddismen.
Spinoza sägs också ha övergett metafysiken läser jag på nätet, och reinkarnerades nu senast som en påve!
Det är inte omöjligt att Heidegger och Wittgenstein har övergett filosofin och kommer att återfödas som konstnärer eller mystiker istället. Wittgenstein verkar ha ett självspäkande drag och kanske inte kommer att återfödas som någon kändis alls.
Dessa två har nästan fungerat som ett komplementärt par där den ene har varit optimistisk och den andre pessimistisk. Under 1700-talet var de Leibniz och Hume, under 1800-talet Hegel och Schopenhauer och under 1900-talet Heidegger och Wittgenstein.
Berkeley/Husserl/Harman har utvecklats och förändrats väldigt mycket och förespråkar nuförtiden någon slags uppdaterad aristotelism.
Malebranche/Schelling/Whitehead har hållit sej mer eller mindre platonistisk mest hela tiden.
Så de två viktigaste av de senaste metafysikerna, Whitehead och Harman, återvänder delvis till klassikerna Platon och Aristoteles, om än på nya sätt.
Av den nya tidens filosofer så tycks Leibniz ha lämnat ett bestående intryck. Han förebådade bl.a den holografiska principen inom fysiken, som har beröringspunkter med hans monadologi.
Även Spinoza tycks ha förebådat en del av nutidens fysik.
Spinoza har bl.a lyfts fram av Deleuze, som jag misstänker även har smugglat in en del naturvetenskap i sina svårlästa kontinentalfilosofiska texter.
Annars kan man ju konstatera att både Spinoza och David Bohm har varsin fält-realism.
Nämnas kan att flera av den nya tidens filosofer är intresserade av österländsk filosofi, t.ex Leibniz, Schopenhauer och Heidegger, för att ny snabbt nämna tre.
Den har börjats göras en del jämförelser mellan västerländsk filosofihistoria och andra filosofiska traditioner.
Såväl Spinoza som den tyska idealismen sägs ha likheter med olika hinduiska filosofier.
Redan Platon sägs vara influerad av hinduism, så stora har folk tyckt att likheterna har varit.
Platon brukar ibland kontrasteras mot Aristoteles och som jag själv har försökt att hävda så finns det vissa likheter mellan buddhism och aristotelism (och faktiskt mellan buddhism och antik västerländsk atomism också).
Flera sentida fysiker och andra naturvetare har visat ett visst intresse för österländsk filosofi. Nästan mer än för västerländsk filosofi.
Allteftersom både vetenskapen och politiken fortsätter att skaka marken under oss så kan jag inte se annat än att filosofin verkar gå en strålande framtid till mötes.
För övrigt så tror jag inte att Zizek är en återfödd Marx; snarare då Bakunin.