Karl Jaspers
"There´s a crack in everything. That´s how the light gets in."
-Leonard Cohen.
Jaspers läste först juridik, sen medicin och psykologi innan han började glida mot filosofi, där han skulle stanna kvar, om än alltmer politisk med tiden.
När han gick ut skolan sa hans lärare att det aldrig skulle bli något av honom eftersom han hade en kronisk lungsjukdom, utvidgade bronker, vilket leder till slemhosta och infektionskänslighet. Han förväntades inte uppnå hög ålder.
Hans bräckliga hälsa gav honom stillsamma och intellektuella intressen. Han kritiserade hetsen och stressen och betonade vikten av lugn och kontemplation.
Husserl bröt av mot det sena 1800-talets nykantianer när han skapade fenomenologin i början av 1900-talet. Karl Jaspers hamnade nånstans mellan fenomenologin och nykantianismen med fiender i bägge lägren vilket kan ha bidragit till att han har marginalserats både under sin livstid och idag. Han startade ingen "skola" och fick inga "lärjungar." Både Ricoer och Gadamer var en tid elever till honom.
Hans filosofi har drag av både pragmatism och existentialism. Liksom William James utvecklas han under sin livstid från psykologi till filosofi och antyder en vidare riktning mot en ickereligiös andlighet.
Han blev kritisk till etablerad psykologi, föreslog dock inte så mycket alternativ
Han hade tidigt höga tankar om värdet av ömsesidigt öppenhjärtliga samtal, vilket det var för litet av i psykiatrin och som senare under naziregimen var direkt livsfarligt.
"As a physician and psychiatrist 1 saw the precarious foundation of so many statements and actions, and beheld the reign of imagined insights, e.g. the causation of all mental illnesses by brain processes (I called all this talk about the brain, as it was fashionable then, brain mythology; it was succeeded later by the mythology of psychoanalysis), and realised with horror how, in our expert opinions, we based ourselves on positions which were far from certain, because we had always to come to a conclusion even when we did not know, in order that science might provide a cover, however unproved, for decisions the state found necessary. I was surprised that so much of medical advice and the majority of prescriptions were based, not on rational knowledge, but merely on the patient's wish for treatment."
-KJ
Hans blandade in psykologi och sociologi i sina filosofiska resonemang och andra filosofer kritiserade honom för att inte hålla filosofin ren.
Som tysk filosof under 1900-talet så kom han att skriva en del om politik. Jaspers och Heidegger nämns ibland som den tyska existentialismens två fäder men även om de när de först träffades var intresserade av varandras filosofi så blev de snart fiender, inte minst över politiska frågor. Efter kriget rekommenderade t.o.m. Jaspers att Heidegger skulle fråntas sin rätt att undervisa på universitet.
Till saken hör att Jaspers förbjöds att undervisa under naziregimen. Om inte annat så var han åtminstone gift med en judinna. Under hela nazistregimen riskerade han och hans fru att föras bort. Under krigets sista dagar så så bestämdes det att de skulle föras till ett koncentrationsläger och de tipsades bara timmar innan det skulle hända och kunde fly.
Från att i sin ungdom ha varit högerliberal, influerad av Max Weber (som han umgicks med en tid) , så var han i sina sista skrifter snarare en sorts vänsterliberal. Hans vän Hannah Arendt kan ha bidragit till att radikalisera honom. I vissa frågor kan han ses som en sorts föregångare till Habermas.
I en tidig text ser han Kirkegaard och Nietzsche som grundarna av en ny sorts existentialistisk filosofi som varken är metafysisk eller fenomenologisk. En slags livsfilosofi som beskriver människans liv och verklighet snarare än tingen och världen i sej. Nånting som idag antagligen skulle räknas som en slags psykologi eller terapi antar jag. Det finns ju idag en existentiell psykologi, men Jaspers är inget stort namn inom den. Heidegger såg sej som fundamentalontolog medan hans kritiker såg honom som subjektiv psykolog. Jaspers bejakar denna subjektiva, psykologiska sida hos existensfilosofin. Medan Heidegger inte ser sig som "existentialist" så gör Jaspers det.
Det finns även spår av Hegel och Schelling hos honom.
När jag först började läsa filosofi på gymnasiet så tyckte jag först att existentialfilosofi verkade mest intressant, men jag passerade snart det stadiet. Passerat och inkluderat.
Han arbetar mest med filosofi under 1920 och 30-talet. Efter ww2 så blev det istället mycket politik och samhällsdebatt för honom. Han räknades som en av de få godkända intellektuella, som inte hade sammarbetat alls med nazistregimen.
De tre delarna i hans magnum opus är också hans tre filosofiska utvecklingssteg:
1. Omvärldsanalys (mat.nat. m.m.)
2. Existentialfilosofi, (med etik och politik)
3. metafysik (ett sökande efter det transcendentala)
En tolkning av hans tredje del är att han försöker att befria andlighet från religion. Han söker det transcendentala utan några dogmer och utan någon tro på någon personlig gud. Andlighet handlade för honom om ett utforskande av människan inre potential. Han kritiserade både troende och människor som tog avstånd från varje form av andlighet. Alla tolkningar och uttryck för det transcendentala är lika legitima.
Han såg spår av det outsägliga i vardagen, "ciphers of transcendence", det kodade budskapet i alla ting.
"Part of the externality of Transcendence is its unknowability; its internality is the code message of all things. In view of the fact that the limit and the basis of all things can be made tangible, it is possible to perceive everywhere the thread of light which connects them with Transcendence. Even though Transcendence is thus immanent, it is so only in an unlimited ambiguity and cannot be grasped with any finality. Philosophising merely establishes the general right to trust in that which seems to speak to me as the light of Transcendence."
-Karl Jaspers
"The question "What is Transcendence?" is not answered, therefore, by a knowledge of Transcendence. The answer comes indirectly by a clarification of the incompleteness of the world, the imperfectibility of man, the impossibility of a permanently valid world order, the universal failure bearing in mind at the same time that there is not nothing, but that in nature, history, and human existence, the magnificent is as real as the terrible."
-Karl Jaspers