Tempus Fugit

"Black forrest philosophy" var ett öknamn som anglosaxiska filosofer hade på Heideggers existensfilosofi, eftersom han levde i Swartzvald och eftersom han ansågs helt obegriplig . Att läsa och begripa Heidegger är inte lätt. Bokförlaget Thales gav -98 fyra små böcker med kortare sena texter av honom som jag tycker är ganska lättillgängliga.

ISBN-91-87172-47-X Brev om humanismen

ISBN-91-87172-79-8 Identitet och differens

ISBN-91-87172-80-1 Metafysiken som varats historia

ISBN-91-87172-81-X Till tänkandets sak

Jag utgår från dessa och försöker att med alla medel göra honom begriplig för mej själv.

För Martin är filosofi, metafysik och platonism nästan samma sak. Martin själv vill överskrida denna västerländska filosofitradition. När han sent i livet läste Pirsigs "Zen och konsten att sköta en motorcykel" så lär han ha utbristit "Det är ju det som jag har försökt att säga hela tiden!"

Om det finns en affinitet mellan Martins tänkande och zenbuddhismen så kanske det kan vara en delförklaring till varför han är så populär i Japan. Dock, som jag läste i någon essä på nätet om Martin: skillnaden mellan honom och en zenmästare är att Martin tänkte hela livet på varat medan medan en zenmästare är varat.

Martin tyckts trots detta ha kommit fram till en del intressanta resultat eftersom han är en av 1900-talets mest inflytelserika filosofer. Han kritiserar som sagt den filosofiska traditionen och den moderna civilisationen.

Metafysiken ger olika svar på frågan vad som egentligen är, men fördjupar sej inte i frågan vad det innebär att något är. Detta är Heideggers enda intresse.

Vad är då varat? Varat är ingeting som är, utan är en föutsättning för att något ska kunna vara. Med min egen formulering, som Heidegger säkert inte skulle ha gillat, så kan varat liknas vi ett generaliserat rumbegrepp, som även innefattar abstraktioner och allt annat som på något sätt kan sägas existera. Heidegger parar ju även ihop varat med tiden både i "Sein und Zeit" och i "Zeit und Sein". Vanligtvis brukar ju vi andra para ihop Tid och Rum.

Heidegger menar att metafysiken har bestämt varat som "närvaro" - att vara är att närvara. På ett ställe skriver han själv att "varat är rätt och slätt transcendens". Jag tolkar det som att varat överskrider allt som är genom att sättas som dess förutsättning.

Men snarare än att hävda att "varat" finns före något annat så skulle jag hellre vilja säga att Heidegger försöker att uppfinna varat som ett nytt grundläggande begrepp, ungefär som "supersträngar" är ett nytt grundläggande begrepp.

Den unge Heidegger försöker att se varat som något överställt tiden, tidlöst, men tycker sig inte kunna beskriva relationen mellan tiden och varat. Den äldre Heidegger ser varat som underställt tiden och genomgående en varahistoria.

Varats framträdelseformer har förändrats historiskt. Han beskriver metafysikens som varats historia. De olika metafysiska teorierna visar människans ändrade förhållande till varat genom tiderna. Varje framträdelseform för varat är ett exempel på varaglömska. Man tolkar varat som ett eller annat varande. Det viktiga för Heidegger som filosof är att fenomenologiskt beskriva varahistorien, inte att vara rationell eller systematisk.

För Heidegger är det bara existensfilosofen som fullt ut är människa. Detta är ett ideal som alla för eftersträva innan de eftersträvar något annat. Existensfilosofen är som sådan fullständigt inproduktiv. Nyttokalkylen hör till den rationalitet som man bör sätta på sin plats. Det är diktaren, inte minst Hölderin, som kommer närmast existensfilosofen.

Om människan skriver han att människans essens är att vara nära varat. När hon tappar sin essens så är hon alienerad. Varken husserl eller Sartre når upp till Marx nivå när Marx ser den moderna människan som alienerad. Materialismen gör allting till ett föremål för arbete. Att vara nära varat är en förutsättning för både teori och praktik; för metafysik och etik.

Den moderna teknikens metafysik, den rationella världsbilden, kallar Heidegger för "stället" ("Ge-stell") Trots Heideggers låga skattning av den moderna tekniska världen så ser han "stället" som ett "förspel", "ett första hotfullt framblixtrande" av Tilldragelsen.

Liksom metafysikens varahistoria börjar med en "tilldragelse" när essens skiljs ifrån existens så kommer varahistorien att avslutas med en "Tilldragelse". Heidegger antyder att denna "Tilldragelse" är något mer radikalt och grundläggande än själva varat.

Det låter ju konstigt men jag undrar om han inte t.ex kan mena att åtskillnaden mellan essens och existens upphävs eller tänks om och isåfall så skulle kanske "varat" som sådans ersättas med något annat. På ett ställe kallar han Tilldragelsen för "denna i sej svävande byggnation" vilket onekligen låter artificiellt. Han skriver att "verktygen" till Tilldragelsen ska komma från språket, som han på annat ställe kallade för "varats hus".

I föredraget "Filosofins död och tankens uppgift" beskriver Martin filosofin som död. Inte precis fullbordad, men i någon mening är dess tid förbi. Filosofin är död för att vi kan spelets regler. Den är inte längre intressant.

Och när filosofin är död så faller den sönder i specialvetenskaper. Man behöver inte vara profet, skriver han, för att inse att cybernetiken kommer att bli ledande bland dessa specialvetenskaper; läran om styrning, som förvandlar språket till att vara informationsutbyte. Detta sammanfaller med att den västerländska civilisationen blir en världscivilisation.

Kanske finns det dock en ny uppgift för tanken: ett tänkande som varken är filosofi eller specialvetenskap. Här blickar den reaktionäre Martin frammåt. Uppslagsverken missar ofta såna detaljer och skriver ofta bara att han tyckte att det var bättre innan Platon uppfann metafysiken och tänkandet ännu var nära varat.

Hur han ska tolkas råder det delade meningar om och jag försöker nu att tolka honom utifrån Ken Wilbers integrala ansats. I så fall är Varat eller Tilldragelsen någon form av mystik, kanske psychic level, medan filosofi är vision-logic och specialvetenskaperna, "stället", "Gestellung", är Formop. Om Martin nu ser filosofi som vision-logic, har han då rätt om all filosofi? Det mesta verkar onekligen vara vision-logic. Och efter Leibniz blir den ännu mer systematisk och en-hetlig. Tankens nya uppgift kan vara att efter filosofins död utvecklas till "ljusning och närvaro": psychic (vision) level.

Varför tror Martin på ett ursprungligt varatänkande innan Platon? Är det för att han märker att ju mer han tänker på varat desto mer avlägsnar det sej? Är det därför han beskriver filosofins historia som varaglömskans historia? Men han skriver att den ena filosofin inte är bättre än den andra: det går inte att avgöra. Nietzsche är inte längre infrån varat än Aristoteles. Han skriver faktiskt uppskattande om t.ex Hegel och Leibniz.

Heidegger skriver mycket som är intressant, men i slutändan så undrar jag ändå om han inte gör raka motsatsen till vad han påstår: Heidegger försöker snarast utvidga metafysikens domäner (aufhebung?) och göra själva varat till ett kunskapsobjekt, och även tiden.

Tyvärr blev det inte begripligare än så. Men om jag hade gjort det för begripligt så hade folk inte fattat att det var svårt.