Carpe Diem för snart tystnar musiken
Det finns några frustrerande exempel på musiker som faktiskt planerade att göra något ihop men sen så blev det inget. (Lite grann som när Strindberg nästan samarbetade med Nietzsche):
Miles Davis och Jimi Hendrix gillade varandras musik skarpt och hann också bli nära vänner några månader innan Hendrix dog. Hendrix ville spela in med Davis men Davis ville ha 50.000 dollar i förskott. Jimi tjänade mer än Miles i slutet av 60-talet samtidigt som Miles var den vördade äldre mästaren och Jimi den unge uppkomlingen så ett förskott var kanske inte helt orimligt men den saftiga summan gjorde att inget blev inspelat innan Jimi hann dö.
Hendrix var en viktig inspiration för Davis "electric miles"-period i början av 70-talet där han så gott som uppfann fusionmusiken.
Paul McCartney fick ett brev där han erbjöds att bli bassist i supergruppen med Miles och Hendrix. (Cream kan slänga sej i väggen.) McCartney hade ju rekommenderat Hendrix för ett skivbolag när han ännu jagade kontrakt.
Bortsett från att det är svårt att klämma in tre elefanter i en folkvagn så kunde detta ha blivit bättre än Beatles, men McCartney svarade inte, inte med en gång iallafall, och sen dog Hendrix. McCartney var ju länge upptagen med att försöka hålla ihop Beatles.
Fanns det en chans att Clapton kunde ha ersatt Harrisson i Beatles? Lennon slängde ur sej idén en gång. Jag tror inte att det skulle ha blivit speciellt bra.
Lennon sa en gång att om Beatles hade fortsatt ihop så hade de låtit som ELO i slutet av 70-talet (och i så fall så var det ju en djävla tur att de splittrades).
Frank Zappa och John Lennon uppträdde tillsammans men skrev aldrig nått ihop.
Black Sabbath och Led Zeppelin jammade i studio en gång men det var bara menat som ett engångstillfälle.
Frank Zappa blev en stor fan av heavy metal när den musiken kom i början av 70-talet, och speciellt då Black Sabbath. Han ville gärna göra något ihop med dem och de gick först med på det men sen så fegade de ur och det blev inget.
Zappa var ju också väldigt tidigt ute med fusionsmusik, som Davis.
Miles Davis och Stockhausen spelade in något tillsammans som aldrig släpptes. Jag betvivlar att det blev speciellt bra.
Miles Davis ville gärna göra något med Prince och Prince var också intresserad men saker kom emellan och sen så dog Davis. Prince samplade ett litet tonlöst ljud från Davis trumpet som han hade på en senare cd.
Michael Jacksson och Prince var t.o.m. i en studio och spelade in men det blev inget iallafall. De försökte skriva låten "Bad" ihop men Michael använde inga av Prince förslag och Prince stack sur därifrån. Sen gav ju Michael ut en låt som hette "Bad" där bara han stod som kompositör.
Michael Jacksson blev tillfråga strax innan han dog om han skulle vilja samarbeta med någon av de nya stjärnorna och han nämnde bara Lady Gaga. Men det hann ju inte bli något med det.
Michael Stipe (REM) var ju kompis med Curt Cobain (Nirvana) och de hade pratat löst om att kanske göra något ihop nångång men sen blåste Curt skallen av sej och Stipe säger att de inte hade spelat in en enda ton ihop.
Men nog fan gjorde Metallica och Lou Reed en platta ihop.
Zappa och Lou Reed ogillade varandra större delen av livet men försonades strax innan Zappa dog och gjorde faktiskt ett gemensamt projekt - de producerade ett Duran Duran album ihop, "The wedding album". (Lite grann som när Derrida försonades med Habermas strax innan Derrida dog.)
Rätt lustigt med tanke på Duran Durans rykte om att vara ytliga popsnören, men de har egentligen alltid haft en mer konstnärlig sida också även om den inte alltid har märkts.
Men nu har jag ju börjat komma in på folk som faktiskt fick till det.
I en intervju nyligen sa McCartney att om det är nån som han skulle vilja göra något ihop med innan han dör så är det Bob Dylan. Dylan hängde ju med Beatles under 60-talet men de skrev aldrig nått ihop. Dylan har ännu inte svarat.